Bok – Storsjöodjuret (⭐️⭐️)

I mitt senaste bokinlägg skrev jag att det är så kul att upptäcka en ny serie att läsa. Lära känna karaktärerna och uppslukas av att allt är just nytt. Motsatsen till det är att inse att en serie man läser har tappat stinget så pass att man börjar fundera på om man verkligen ska köpa nästa bok. 

Precis så kände jag för Jonas Modtröms åttonde bok om polisen Johan Axberg, Storsjöodjuret. Så himla synd. De första böckerna i serien sträckläste jag och längtade efter nästa. Men nu var hela boken en enda transportsträcka där jag bara ville bli klar. Trots att de är bekanta karaktärer känns de trötta och platta. Storyn griper aldrig tag och tar fart utan jag bara…läser… Tråkigt. Skulle inte rekommendera boken som fristående bok men om man följer serien och vill fortsätta får man bara ta sig igenom den. 


Slut som artist


Jag hinner inte med i svängarna. Helgen bara försvann. Hela lördagen spenderade jag själv (utan familjen alltså) i Stockholm. Var på house-of-lola-kick-off  så nu är jag fullmatad med inspiration och ser fram emot min första höst som säljare. Sååå mycket fina kläder i kollektionen som släpps på onsdag. Jag villhöver (vill + behöver) många plagg så det blir dyrt. Hehe. Men heldag i Sthlm innebar låååång dag för mig. Uppstigning innan 05 och sen kom jag hem strax efter 22 och innan jag varvat ner och somnat hade klockan blivit nästan midnatt. Sov inte på tåget heller, varken dit eller hem. Kunde inte. Töttmössa idag alltså och känner mig snuvad på en familjedag. 

Mini-mannens antibiotika har i alla fall ÄNTLIGEN kickat in. Han hade 40 grader igår men vaknade sval och feberfri idag och det har hållit i sig hela dagen. 3,5 dygn tog det den här gången. Som ”vanligt” är ett tydligt friskhetstecken att han är extremt gnällig eftersom han ätit dåligt och har noll energi. När han är sjuk orkar han inte gnälla på detta sättet. 

Micro-mannen är trevligt nog peppad på förskolan imorgon. Nickar när vi frågar om han vill dit och säger pedagogernas namn. Gulligt!


Det blir aldrig som planerat


Bokläsning för mamman medan T sov efter maten. 

Hehe. Ingen idé att planera för mycket eftersom det aldrig blir som man har tänkt sig med småbarn. Borde veta bättre vid det här laget… Vi har två inskolningsveckor. Denna och nästa. Min plan var att liksom bli klar med inskolningen nu för att kunna öva på lämningar av både J och T nästa vecka. Jag såg framför mig några timmar hemma varje dag där kunde sitta med barnens fotoböcker. Bara mata, mata, mata och ”komma ikapp” lite. Kanske unna mig någon timmes läsning också. Vara stand-by och ha det lite lyxigt. 

Micro-mannens inskolning går precis som vi trodde skitbra. Han bondar med pedagogerna, lullar runt, äter bra och somnade där idag. Eftersom vi var hos doktorn i onsdags och det var studiedag igår har det bara blivit tre dagar för honom, men det har varit tre bra dagar så honom ska jag säga hejdå till nästa vecka. Räknar med lite tårar, men inget sammanbrott. 

Men mini-mannen fick ju halsfluss… Och även om han är förskolevan så räcker det inte med de tre timmarna han fick i måndags för att han ska känna sig trygg på sina nya avdelning. Behöver nog stötta honom lite nästa vecka så där ryker måndagen. Om han är frisk då vill säga… För trots 2,5 dygn med antibiotika är febern kvar. Segt att det tar så lång tid till effekt. Vi var inne på vår VC på eftermiddagen och kollade sänkan idag igen och den hade tack och lov gått från 101 till 81 så det går åt rätt håll. Men även om han blir feberfri och kan fortsätta inskolningen får han antibiotika 3 gånger om dagen och de ger inte på förskolan. Det betyder att även när jag kan övningslämna honom också måste jag dit efter lunch och ge mittendosen. Ännu mindre hemmatid…

Nu är jag ju föräldraledig så jag ska inte klaga och inte räkna med egentid men jag hade ju ändå trott lite på det. Hehe. Bara att inse att det viktigaste är att få J frisk igen och se till att de har det bra på förskolan. Alla egna minutrar jag får är bonus.  


Dåliga mandlar


Min stackars sjukling. 

Det var inte så bara att få till det med vårdcentralen. Om man har halsfluss kan man inte gå dit för tidigt för då visar proverna ingenting. Alltså blev det inget besök igår, utan idag. Och jodå. Höööög sänka och utslag på halsprovet och tredje omgången antibiotika inledd. Men inget halsprov på övriga familjemedlemmar. För om vi (förmodligen mannen som ofta har ont i halsen) bär på något spelar det ingen roll om vi behandlar med antibiotika för det kommer bara tillbaka hela tiden ändå. 

Stackars min mini-man. Han hatar att gå till doktorn. Hatar sticket i fingret, hatar spateln som ska ner i halsen och avskyr medicinen. Men han gör det ändå. Läkaren såg att halsmandlarna är förstorade och om J får feber igen om några veckor ska vi avvakta 2 dygn och sedan höra av oss för ny provtagning. Om det är halsen då också blir det remiss till öron-näsa-hals. Vi återkommande halsinfektionen (mer än 3-4 inom 2 år) görs en bedömning om mandlarna ska opereras bort. Och nu finns allting i journalen. Det känns skönt att veta att det är halsen som bråkar. Det känns mindre skönt att jag känner mig helt säker på att han kommer att bli sjuk igen. J har två konstaterade halsinfektionen på mindre än 2 månader, kanske 3 beroende på hur man räknar. Har det varit halsen varje feberomgång nu under våren/sommaren?  Undrar hur lång tid remissen tar? Och sedan väntetid på operation? Tror att jag vill ha en operation trots att det är läskigt för jag vill att mini-mannen skaft vara så frisk som det går. 

Öron-barn hör man ju talas om, men hals-barn?


Tröttsam upprepning


Tre timmar på förskolan – check ✅

Det gick – över förväntan. Typ. Eller som förväntat. Micro-mannen grät inte alls. Var glad och pillade på allt. Lekte inte så mycket med de andra barnen utan gick mest runt själv och kollade in allt. Åt med god aptit och pratade med ”sin” pedagog som har hand om inskolningen. Somnade på två röda när vi var klara för dagen. Mini-mannen hade det tuffare. Helt ny större avdelning men halvnya pedagoger och både kända och okända barn. Han var ledsen i början och ville ha mig där men det gick bättre och bättre efter hand. På slutet kramade han faktiskt två av pedagogerna när han sa hejdå. Det ska nog ta sig…. Men jag var mer med mini än med Micro fastän det är Micro som ska skolas in. 😍

Men. På eftermiddagen fick mini-mannen feber. IGEN! Gnällig, varm, vill inte äta och ser hängig ut. Känns det igen? Vi skojade här hemma om att tre timmar räckte för att han skulle bli sjuk. Tror ju inte febern har det minsta med förskolan att göra utan är mer rädd för att det är halsen igen. Att han inte blir av med vad det nu är. Eller att det ploppar upp igen och igen. Tyyyyypiskt. Ska ringa vårdcentralen imorgon och se om de kanske ska ta halsprov på hela familjen. Någon av oss kan ju bära på något som bara gör J sjuk. Lilla kraken. 


Imorgon börjas det…

På riktigt. It’s the end of an era. Imorgon börjar inskolningen på förskolan för lillebror. 😱 Det känns – Kul. Och konstigt. Och stort. Men bra. Han är redo. Kommer att utvecklas och ha kul. Undrar ändå hur det ska gå. Han är väldigt mammig just nu och gråter när jag går. Och så blir han vansinnig när man säger nej till honom. Hehe. Vi har två veckor (minus en studiedag) på oss. 

Så. Ingen mer föräldraledighet. Mini-mannen är 3år7mån och vi har faktiskt varit föräldralediga 3år3mån av den tiden. Han gick bara heltid på förskolan i 4 månader innan Micro-mannen föddes. Det är lång tid att vara hemma med sina barn. Lyxigt. Även om vi går ner i arbetstid lite nu båda två blir det mer klirr i kassan. Gött. 

Sista semesterdagen bjöd på sol och utflykt till ett soligt och vackert hönö. Och så köpte vi små ryggsäckar åt killarna på lager157. Visst är de fina? Finns i mini-size och vuxenmodell och båda kostar bara 150kr styck. Fynd! De blev poppis här hemma och användes direkt. Nu är de packade inför imorgon. Vi mjukstartar med 3 timmar. Wish us luck!


Jobbiga avsked


Min förstfödda är inte bra på det här med avsked. Det spelar ingen roll om vi haft besök eller varit hos någon i en kvart eller flera timmar, att säga hejdå gillar han inte. Han säger inte ens hejdå. Tittar bara ner och gömmer sig. Blir arg och tyst. Och när vi åker hem eller besöket väl går blir han så ledsen, så ledsen och kan gråta länge. Tror att han har svårt att få ihop det med tidsuppfattningen. Att varje hejdå just nu blir som ett slut. Vi förklarar att det bara är hejdå just nu och att vi ses en annan dag men det är inte alltid greppbart. Och när någon ”försvunnit” pratar han om den personen och vill träffas igen. Tur att nästan alka i släkten bor nära så att vi kan ses ofta och att FaceTime finns. Det är fint ändå. Att han tycker om folk så mycket att han vill ses hela tiden. 😍


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.