En grad neråt

En nystart

Vet ni. Jag har saknat att blogga. Lite grann. Ändå så pass att jag startat en ny blogg 🙈

texttankar.wordpress.com

Det blir inte lika mycket inlägg. Men några. Om ungefär samma saker som innan. Välkommen den som vill. 

It’s the end

Jahapp. Nog för att jag funderade på hur jag skulle göra med bloggen. Nu behöver jag inte göra det längre. Jag har använt upp allt utrymme! Och jag tänker inte betala för mer. Så this is it… Jag slutar här. Ta hand om er därute ❤

Att få kämpa

I hushållet är det den tiden på månaden…. Febertid alltså. J är dålig sedan i måndags kväll stackarn. Han har inte varit uppe och nosat på 40 grader ännu utan ligger stadigt runt 39 och vi är tacksamma för det lilla. Han känns rätt pigg och nästan som vanligt ibland, väldigt hängig och dimmig i blicken ibland. 

Vi gör ju en utredning nu på vår VC för periodisk feber/pfapa. Enligt doktorn vi träffade sist skulle det stå klart och tydligt i journalen vad som gällde. Vi skulle mest dit och ta prover (som inte borde visa något) för att utesluta allt annat. Tyvärr hade han skrivit väldigt knapphändigt och otydligt i journalen men vi fick träffa en läkare, barnspecialist till och med. Var riktigt hoppfull innan. Det positiva med besöket är att vi får en remiss till lundbys öronläkare. Det är det enda positiva. 

Jag har aldrig känt mig så överkörd, avbruten, oförstådd, värdelös och illa behandlad av en läkare förut. Eller vaddå läkare? Ingen annan person har tryckt ner mig så. Han var barsk och hård. Lyssnade inte. Avbröt. Drog förhastade slutsatser. Jag vet inte om det var jag, mitt fel? Eller han? Eller att vi krockade? 

Jag skulle som vanligt börja med att berätta varför vi var där. Tycker att det blir lite tjatigt att dra hela historien vaaaarje gång och frågade om inte det stod i journalen. Han ville höra mina ord. Jag berättar. Han frågar vad periodisk feber är. Jag förklarar. Han säger att det är det nog inte. Att J har något virus som blossar upp i intervaller. Jag frågade om han ville se mina anteckningar om alla feberomgångar. Det ville han men i nästa stund ska jag ta bort dem. När han fick höra att vi fått antibiotika (tre gånger på kort tid) tolkade han det som att vi behandlat flera gånger helt i onödan. I nästa stund är han på g att skriva ut ”god” antibiotika och jag fattar inte varför eftersom febern ger med sig av sig själv. Han tolkade det som att J har problem med mandlarna fastän ingen doktor som tittat i halsen någonsin tyckt att de sett svullna ut. Detta utan att själv titta i halsen eftersom J vägrade. Han tolkade det som att han snarkar men det gör han extremt sällan, bara när han har feber. Han tolkade det som att J har ont i halsen eller huvudet men att vi inte fångar upp det eller låter J komma till tals. Som att jag bestämmer Js symptom. Som att jag är en hönsmamma. Han tyckte att J såg pigg ut och undrade om han var på bättringsvägen. Ja. Med Ipren blir han piggare men hans feber är alltid värst kvällar och nätter. Och på bättringsvägen är han nog inte utan febern kanske går över innan eller under helgen? Jag ville skrika. Gå därifrån. Blev helt röd om kinderna och kände mig som en hypokondrisk hönsmamma som sökt i onödan. När jag säger att periodisk feber i värsta fall håller i sig i flera år säger han att Js feber kommer att gå över snart. Alltså. Det var så mycket. Så många små detaljer…. hela mötet upplevde jag som en katastrof. Blodprover och halsprov var bara att glömma för det skulle inte visa någonting och att det inte visade någonting betydde inget. Inte ens om vi skulle ta prover och de visat något betydde något. Hängde ni med?Som sagt. Det enda som var bra var att han ansåg att en allmänläkare inte kan bedöma om mandlarna har något med febern att göra och därför fick vi en remiss. Var helt färdig efteråt. Blä och usch för honom. Hoppas att jag inte stöter på fler av hans sort under den här utredningen. Men jag tar fighten. Allt för J!

Secret crush

Just nu går det tydligen runt en lista där man listar personer i serier man har haft en crush på. Och det är ju lite kul tycker jag. Typ ALLA i mitt åldersspann verkar ha varit kära  i Dylan i Beverly hills men det var verkligen inte jag. Såg på serien men var nog inte kär i någon där. Hade sex solklara Jenny-killar och två som jag fick fundera lite på och sen tog jag med en annorlunda bubblare också. Enjoy:

Crush nr 1. Solklart. Always. Ohotad. Jordan i ”mitt så kallade liv”. Ihhhhhh! Herrregud så kär jag var i honom. Svår. Tyst. Annorlunda. Och ögonen! Världens bästa serie för övrigt. Evig sorg att det bara blev 10 avsnitt. 

Älskade pacey i ”Dawsons creek”. Han bara växte och växte ju längre serien gick och jag var i hans team hela tiden. En töntig looser som ändå var cool. Visst valde joey honom tillslut?

Ben i ”Felicity”. Det där leendet. Och hur han var lite bortkommen men ändå hunkig. Nu när jag skriver den här listan blir jag väääääligt sugen på att se om alla serier igen. Synd att tiden inte riktigt finns. Undrar om de hade varit lika bra nu? 

Åhhhhh. Jess i ”Gilmore girls”. Bad boyen som egentligen var en mjukis. Vill minnas att han sårade rory och att det inte var ett lyckligt slut. 

Nästa bad boy – sawyer i ”Lost”. Omg! Crushernas Crush. Lite skäggig och smutsig och gudomlig. Lite som mannen, haha 😍

Om jag inte gillar bad boys faller jag för töntar. Älskar älskar älskar Seth från ”oc”. Hans läspande. Håret. Ögonen. Sarkasmen och ironin. Hjälp så underbar. 

Och jag måste ju nästa ha med svåra chuck från ”gossip Girl”. I början avskyr jag honom nästan men på slutet har jag kapitulerat för länge sedan. 

Och så en ny Crush. William i ”skam”. Tänk att vara 16 och ha en sådan kille, blir ju kollrig av bara tanken. 

Och det var den listan det. Undrar om inte Jordan, Seth och sawyer är det största favoriterna…. Min bubblare är:

Spader knekt i just denna kortleksvariant. HAHAHA! Har alltid tänkt mig att han skulle vara lite snygg och hunkig i verkliga livet. 

Lite off

Det blev en bloggpaus på några dagar. Och jag vet inte riktigt hur jag gör i fortsättningen. Sluta helt, blogga mer sällan eller fortsätta men välja mina texter? Hmmm. Anledningen till att jag funderar är att jag inte vet hur mycket jag vill fortsätta skiva om J och T här. De är två egna individer. 2 och 4 år. Vad kan jag berätta och inte? Vart drar jag gränsen vid privat? Skitsvårt och jag har funderat förr och ju äldre de blir desto mer funderar jag. Vill dela med mig lite lagom. Om utflykter, utveckling och kärlek. Uppfostran, funderingar och tankar. Men kan jag bedöma vad som är okej? Barnen är det absolut finaste jag har. Mitt viktigaste i livet. Vill skrika ut hur speciella och grymma de är till alla som vill lyssna. Men borde jag inte? Tror att ni som läser här återkommer mest på grund av barnen. Hur kul är det att läsa om böcker och house Of lola och allmänt vardagsliv egentligen? Läser själv föräldrabloggar och vill själv att bloggarna ska uppdateras i alla fall 4-5 gånger i veckan… Får se.  Väljer ju dessutom redan att mest lägga upp ”fula” bilder. Alltså. Sällan bilder där ansiktena syns utan snarare bilder bakifrån. Fastän jag vill visa upp dem gör jag det inte. Det är lite tråkigt att begränsa sig både i bild och i text. Funderar vidare…

Kan i alla fall visa upp dagens shopping utan att det är att dela för mycket…. I helgen kom våren och med den insåg vi att J vuxit massor. Hans skaljacka i Stl 104 som var lagom eller nästan lite stor i höstas är helt plötsligt liten. Typ pytteliten. Och när kappahl hade ta 2 betala för 3 gällde det att passa på. Så han fick jacka och byxor i stl 116. På köpet fick T ett par byxor i 98 som han kan ha till hösten. Och så blev det dessutom en overall i samma storlek (98) som var nersatt 70%. Kunde inte låta bli. Speciellt som overallen han kommer att få ärva av J är Stl 104 och vi misstänker att den kommer att vara väl stor nästa vinter. Och på tal om att ärva. T ärver i princip 90% av sina kläder från J. Det kommer såklart inte alltid att vara så men just nu när kläderna är i så fint skick är det det. Idag var T med i affären och han är inne på spiderman just nu. Så han fick en keps. Och en mössa. Och en T-skirt. Han var egentligen glad för kepsen men det var ju 3 för 2 så han blev mer än nöjd istället kan man säga. Kul att köpa till bara honom och lite kul att det inte bara är fordon som gäller i hushållet!

Alfons-vakt

På Js avdelning på förskolan jobbar de med Alfons Åberg under terminen. Tidigare har de jobbat med att han är arg på olika sätt men nu har de nytt tema och då är Alfons glad. Tanken är att Alfons ska få följa med alla barn hem varsin dag och så ska vi ta kort på vad han blir glad av. J tyckte det var jättekul och var väldigt stolt. Vi inledde med att åka buss några hållplatser innan vi gick in. Sedan körde han biltrailer, satt med när vi åt middag och myste under en filt i soffan. Nu vaktar han när J sover. Kul grej. 

Serie – Shameless

Någon som sett/ser Shameless? Det finns åtta säsonger totalt men bara fyra på Netflix. Vi plöjde de första tre för något år sedan och nu håller vi på med den fjärde. Det handlar extremt kort om en alkis och hans barn. Serien är helt sjuk. Helt sjuk. Den är både rolig och tragisk och sorglig. Mest tragisk. Sa jag sjuk? Blir ofta illa berörd men gillar den ändå på något skruvat sätt. Den är överdriven såklart men samtidigt inte. Sjuk. Men bra. 

(Bild lånad från Wikipedia)

Allt på plats

Igår var det tomt här hemma må ni tro. Vi som brukar försöka ha barnvakt typ en gång i månaden har nog inte haft det sedan årsskiftet. Men igår var det dags igen. Killarna sov hos kusinerna och om de var peppade innan? De packade sina övernattningsväskor och spraaang till bilen. Väl på plats var de först lite ängsliga när de insåg att vi skulle gå men det släppte och till slut tjoade de glatt ”hej dååååå”. Idag ville de inte åka hem och J sa att han ville tillbaka typ tre gånger innan vi hunnit 1 km. Tror nog att storkusinerna hade kul de också. Fick kort under kvällen där T hade somnat i Ts famn. Gulligt 😍

Som vanligt var det skönt men tomt. Trots att jag vet att de inte är hemma lyssnar jag efter deras ljud och tror till och med att jag hör dem grymta i sömnen. De saknas mig men saknaden är lätt att ta eftersom jag vet att de har så kul och är i trygga händer. Och det är tacksant att få en kväll bara vi två, jag och mannen. Vi lämnade ganska sent och hämtade ganska tidigt och gjorde inget avancerat. Åt i soffan och klämde tre avsnitt av Shameless på kvällen. Och så Vasaloppet imorse. Målgången såg vi hos kusinerna. Nu på eftermiddagen blev det massa mys och jag hoppas på en harmonisk vecka. 

Något jag gillar…

….är att krypa upp i soffan innan 08 och se vasaloppsstarten den första söndagen i mars. Kan jag följer jag hela loppet men starten är roligast att se.