Omstart


Idag var vår minsting inte med på noterna. Han har gnällt, snuvat och gråtit. Han som pratar nonstop och speciellt i telefon i vanliga fall gav mig knappt en blick när jag ringde från jobbet, såg bara ynklig ut. Men lagom till den kulinariska pastamiddagen tinade han upp och blev lite mer av sitt vanliga jag. Hoppas att han vilar upp sig och kurerar sig i helgen, gärna med sovmorgon till 08 😂

Själv måste jag på riktigt starta om mitt liv och komma igång. Nu är det dags att börja löpträna lite. Dags att träna styrka och bygga upp kroppen. Har så ont i nacken just nu och jag vet att det beror på att jag rör mig för lite. Har också lite för ofta migränliknande huvudvärk. Vet att jag mår bättre av träning, att det bara ger positiva effekter. Men att komma igång, att inte bara köra någon gång utan hålla i och göra det till en vana 2-3 gånger i veckan är svårt. Men med våren kommer träningslusten och med lusten kanske viljan och med viljan resultaten. I helgen vill jag springa, och nu J-lar ska jag göra det!


På’t igen


Idag var det nästan så att vi hade tänkt att killarna skulle gå till förskolan men så bestämde vi ändå tillslut att de fick vara hemma för att bli riktigt friska. Och idag kände jag mig nästan dum som vabbade. De var pigga och glada (även om snoret rann på båda och framförallt J hostar en del). Men *poff* efter lunch blev T varm, gnällig och hängig. Jomenvisst var febern tillbaka. Och nu är jag istället glad att vi inte stressar tillbaka till vardagen utan hellre tar den där extra dagen hemma för att vara säkra på att de är friska. Så nu blir det vab imorgon också och så hoppas vi på nya tag från måndag. 

För övrigt var jag med J på vårdcentralen idag för att prata om hans förmodade PFAPA – periodiska feber. (T var hos farmor). Trots att jag redan dragit hela storyn när jag fick tiden hade läkaren inte läst någonting så jag fick berätta Js sjukdomshistoria och visa hemsidan jag hittat och förklara varför jag tror att det är det han har. Läkaren lyssnade, läste, undersökte J och kom fram till att vi ska komma in med J typ det andra dygnet med feber de två kommande omgångarna för att ta olika prover. Det kommer att stå i journalen vad som ska göras. Vi får se vad proverna visar/inte visar och sedan gå vidare på något sätt efter det. Att operera halsmandlarna är ett alternativ som kan funka enligt medibas.se men doktorn var inte pigg på en operation. Helt okej att vi skyndar långsamt. Nu siktar vi in oss på att se om febern fortsätter dyka upp och på att i så fall ta lite prover för att helt bekräfta eller avskriva PFAPAn. 


Bok – En enda natt (⭐⭐⭐)


Njae. Simona Ahrnstedts ”en enda natt” köpte jag på förra årets bokrea mest för att jag gillade omslaget och ville prova en ny chicklit. I boken får vi följa den begåvade men svala överklasstjejen Natalia De La Grip och arbetarkillen David Hamnar som jobbat sig upp från ingenting till iskallt affärsgeni som bara har ett mål i sikte – att krossa De La Grips företag. De träffas – tycke uppstår – och det skiter sig. Typ. 

Jag ”var tvungen” att läsa den här boken just precis nu eftersom jag ville ta reda på om jag skulle beställa en ny ahrnstedt-bok på bokrean som börjar imorgon. Det gör jag inte…. I början var boken direkt dålig och jag tänkte att det skulle bli en tvåa i betyg men sedan kom jag ändå in i handlingen och fick ett flyt i läsandet och den var hyfsad ändå. Inte jättebra men inte helt dålig heller. Lite lagom chicklit. Lite lagom förutsägbar. Lite lagom med kärlek. Lite lagom uppenbar story. Ingen författare som biter sig kvar och som jag kommer att läsa igen då jag har andra jag gillar bättre. 


Värre än förväntat


En anledning till att vi avvaktat med att fixa i Ts rum är sängen. Eftersom J får sova med oss när han är sjuk (och det är han ju varje månad) har den som inte vabbat fått sova med T eftersom han annars kommer in till oss på natten och vi inte vill/kan sova alla fyra tillsammans. Tidigare hade han 120cm att disponera och det funkade faktiskt bra. Men nu. Nu har han 90 cm och vi har under helgen insett att det är lite lite för en vuxen och en T som bökar runt. Zzzzz säger jag! Inatt var det min tur att sova med honom och jag var nästan mer levande än död på morgonen och då brukar jag ändå fungera hyfsat trots sömnbrist. T har mest bökat och rört sig i sömnen så honom har det inte gått samma nöd på. Jag hoppas att han snart börjar sova hela nätter i sin egen säng så att vi inte måste samsova med honom. Det kommer att bli lättare när en av oss sover med J, T sover själv och den andra tar Js säng. Får se om det blir snart eller aldrig 😋

Idag var det min vabdag och idag var T ynkligare än J. Båda har lite lite feber och är hängiga och speciellt T är glansig och sjuk på ögonen. Det har varit mycket gnäll och helt omöjligt att få T att ta ut nappen förutom när han petat i maten. Ändå känns de liiite friskare och kanske kan det bli förskola på onsdag eller torsdag om det går åt rätt håll? 

(Eller. Tim har haft en hostattack nu och är väldigt rosslig. Ska inte ta ut något i förskott.)


Vi klarade oss länge


I och för sig körde vi flex förra måndagen för att låta T vara hemma när han slått i ögat men han var ju inte sjuk-sjuk då. Imorgon däremot är det vabruari för oss också även om vi klarade oss länge, hehe.. Förutom Js återkommande feber tycker jag att vi har två hyfsat friska killar. T har varit rejält förkyld 2 gånger och J ingen(?) sedan i somras. Snuviga är de lite då och då men det är skillnad på snuva och monsterförkylning. Men nu är J verkligen rejält snorig. Antingen är det helt stopp i näsan eller så rinner det, finns inget mellanläge. Såhär förkyld har han inte varit på läääänge, typ sen T var nyfödd. Plus febern som är kvar på höga 38. Undrar så om detta är den periodiska febern eller om den kickar in efter förkylningen? Den som lever får se. T är också snorig nu, blev det inatt. Inte alls som J men helt kurant är han icke. Han känns varm och ser glansig ut på ögonen men är sval som en sommarbris. Vabruari it is. 


Lite tidigt?

Idag var det inplanerat två roliga grejer. Först kalas hos mamma och pappa som fyller 65/70. Sedan middag hos svärföräldrarna med alla kusinerna. Och så får J feber på natten. Tyyyyypiskt. 

Så jag och T åkte själva på första kalaset där han var blyg i början men tinade upp efter ett tag och tillslut ville stanna kvar. (Hos moster…). Han åt tårta och drack Cola – är det kalas så är det. Nu har vi löst av varandra här hemma. Jag är hemma med J och T och mannen är på nästa galej. Vi tänkte att J kanske skulle orka/vilja följa med nu på kvällen men han valde att stanna hemma och se på Alfons. Även om det är trist att han är sjuk är det himla mysigt att hänga med bara ett barn. Att dela upp familjen och få kvalitetstid lite i taget. 


På torsdag ska vi på utredning på vår VC om Js periodiska feber. Den här omgången om det nu är det känns tidig. Och inte helt som vanligt. Sist han fick feber var 23 januari så jag förväntade mig att nästa omgång skulle komma 23 februari eller senare eftersom det brukar gå drygt en månad eller lite mer mellan omgångarna. Dessutom är han tvärförkyld sedan inatt också och han brukar inte ha andra symptom än feber. Febern är bara på höga 38 och inte runt 40 som vanligt. Vet inte om det är förkylningsfeber eller om det är pfapa? Nu när vi ändå vet att febern kommer att komma på besök med viss regelbundenhet känns det lättare att hantera. Kul blir det aldrig men att veta varför hjälper mammahjärtat. 


Boande delux

Jösses. Jag är verkligen inne i en boa-period hemma. Vill göra om lite överallt så jag pillar olika små grejer. Det är inte alls så att jag vill måla om och köpa nya möbler (förutom till Js rum) och renovera. Det behövs inte just nu. Men jag vill göra om lite ändå. Förnya med detaljer. I sovrummet har vi fått upp tavlor och ett klädhängarträd. I hallen uppe fixade vi ny matta igår. Supernöjd med den. Lagom tunn. Lagom stor. Lagom färgglad. Passar utrymmet perfekt. Nere i vardagsrummet har jag två tavelprojekt igång samtidigt. Ett göteborgsprojekt och ett graffitiprojekt. Vill nog ha nya kuddfodral i soffan också och ska fixa nya kuddar av våra gamla köksgardiner till sovrummet till de få gånger vi bäddar med överkast. Smågrejer alltså. Men ack så viktiga för trivseln och för att skapa ett hem. 


Vår hall uppe är knappt möblerbar (förutom mannens ärvda linneskåp som vi båda älskar). Det är bara trappa, dörr till klädkammare, dörr till J, dörr till badrum, dörr till oss och dörr till T…. Golvet blir så kalt utan matta. Först hade vi en grön som krullade ihop sig. Sedan vår gamla vardagsrumsmatta som var sunkig och för tjock för att kunna stänga klädkamnardörren.  Nu har vi en stor, enkel trasmatta. Perfekt. Och vi var överens. 

Större förändringar kräver tålamod, tjat och övertalning så det spar jag tills det verkligen behövs. Där får vi verkligen slita för att kunna enas. Skitjobbigt eftersom jag tycker att jag har bäst smak och att mannen är lite väl inne på att spara aaaaaaallt och aldrig köpa nytt/byta ut. Varje möbel föregås av långa diskussioner. 🤣 Mindre saker får jag dock lite friare tyglar med och han brukar bli nöjd med resultatet eftersom vi trots allt har samma grundsmak. Han hjälper till och väljer ramar och tavlor och låter mig hållas lite med själva inköpen. Ska visa bilder när det är klart och hoppas att det blir lika bra som det är i mitt huvud. 

(Ts rum har vi tack och lov varit överens om och löst utan tjat. Nu väntar vi bara på en matta och lite tavlor och sedan funkar det fint. (Han älskar för övrigt sin nya säng och nattningarna känns lättare nu på något sätt.))