Tillbakablick på 2014

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
Jag vabbade, reste själv som gravid och var hos en psykolog för min kräkfobi.

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej, inte som jag kan komma på.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nix.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
Det får nog bli 9 maj då jag helt oförberedd plussade igen. Och 17 oktober som är min och mannens årsdag.

Vilka länder besökte du?
Vi var på Rhodos (Grekland) i somras och så var jag ju i New York (USA) i oktober.

Bästa köpet?
Det har mest varit smågrejer men hittills är jag mer än nöjd med vår nya syskonvagn som vi använder som enkelvagn just nu. En BabyJogger City Select.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mini-mannen. Såklart. Och när mannen kom hem med en iPad mini till mig. Bara för att.

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015?
Jag vill komma igång och träna och det vill mannen också. Planen är att vi ska få in träning för båda två i vardagslivet för att må bättre och orka mer. Själv är målet att kombinera löpning/jogging med styrketräning och såklart barnvagnspromenader på det. Är peppad på att komma igång men det blir senare i vår när jag läkt ihop och återhämtat mig efter förlossningen.

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat.
Njutit av mat. Under en stor del av graviditeten har mat mest varit något jag tvingat i mig. Det är inte så gott som det brukar vara och det är skittrist då mat ska njutas….

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig. Som mamma går det ibland lite mycket energi på att oroa sig för onödiga saker.

Favoritprogram på TV?
Tittar inte så mycket på tv men Project Runway är ”min” serie…

Bästa boken du läste i år?
Hjälp! Har läst en hel del bra böcker faktiskt. Men Kepler och Nesbø är säkra kort.

Största musikaliska upptäckten?
Är tyvärr kass på att lyssna på musik. Har inte hunnit/tagit mig tid att göra några nya upptäckter.

Vad var din största framgång på jobbet 2014?
Det har varit ett mellanår jobbmässigt för mig. Först tillbaka efter mammaledighet och sedan gravid igen. Inte direkt något som fått skjuts på karriären.

Största framgång på det privata planet?
Att vi är en välmående familj, jag, mannen och mini-mannen. Visst kan vi gnälla lite på varandra men på det stora hela har vi det riktigt bra. Mannen är min trygghet och hemmet är min borg. Jag är en hemmaräv men gillar att vara det.

Största misstaget?
Jag borde kanske umgås mer med kompisar och ”komma ut” men i ärlighetens namn har jag inte så stort behov av det eller har det suget.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Dessa gravidhormoner alltså! Jag är egentligen en person som är gladare än genomsnittet skulle jag säga. Men under graviditeten har mitt mående dalat. Ska bli såååå skönt att slippa vara gravid och förhoppningsvis hitta tillbaka till mig själv igen.

Vad spenderade du mest pengar på?
Resan till New York. Annars har det inte varit några stora grejer. Vi köper lite till hemmet då och då men inget överdrivet.

Något du önskade dig och fick?
En andra graviditet?! Eller. Jag hann knappt önska mig att bli gravid innan jag var det.

Något du önskade dig och inte fick?
En kvarlevande önskan år efter år är att någon gång få bygga hus.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Var hemma med familjen bara. Alldeles lagom.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Lite stabilare humör under graviditeten.

Vad fick dig att må bra?
Balansen mellan jobb, hemmaliv, familj och vänner.

Vem saknade du?
Ingen.

Mest stolt över?
Min lilla son som växer och utvecklas och som jag såklart alltid kommer att vara stolt över!

Högsta önskan just nu?
Att förlossningen går bra och att lillebror är frisk. Att omställningen till tvåbarnsfamilj går okej och att mini-mannen blir precis en så bra storebror som vi tror.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Försöka leva i nuet, njuta av vardagen och inte oroa mig i förväg.

Man behöver inte prata för att förstå

Även om mini-mannen inte pratar ännu märker vi tydligt att han han ett växande ordförråd och att han förstår mer och mer för varje dag. Jag tror att han lagrar inombords och när han väl börjar orda kommer det att komma hur mycket som helst på en gång.

Ett ganska nytt intresse som hjälpt till med utvecklingen är en pekbok på paddan som har en ”gissa vad”-del. Där kommer det upp tre bilder och så frågar en man till exempel ”vart är skeden”. Och så ska man peka på skeden. Väljer man rätt bild förstoras skeden och rösten säger ”sked”. Väljer man fel kommer det upp ett rött kryss över det man gissat på. Mini-mannen är heeeeelt grym, han gör rätt hela hela tiden. Kan sitta och pilla utan ett fel-kryss 30-40 frågor på raken. Och varje gång han väljer rätt kollar han upp för att försäkra sig om att vi ser och det gör vi ju. Ofta gör han egna små glada läten om orden. Nu har han spelat så pass mycket att han kan allt, men det är olika kombinationer hela tiden och grejerna är på olika platser varje gång. Men ändå. I början valde han rätt bild på grejer han absolut inte ”borde” kunna. Typ saxofon och vindruvor och sånt. Roligt att se honom är det i alla fall.

Hos örondoktorn

Idag fick i ställa klockan och gå upp lite tidigare än vanligt då vi hade tid hos örondoktorn kl 09. Vi var ju på undersökning för 1,5 månad sedan och där bestämdes att en läkare skulle kolla upp så att Jack inte har vätska i vänster öra. Ooooom han hade det skulle det tas beslut om att eventuellt operera in ett rör. Sist när han undersöktes sa han inte ett knyst men vid dagens dito grät han. Han skulle ligga på en brits men vägrade. Mannen fick lägga sig istället och så fick mini-mannen ligga på mannens bröst. Mannen fick hålla i hans armar och en sköterska höll huvudet under tiden doktorn kollade i öronen. J grät så att tårarna sprutade 😥. Men någon vätska hade han inte, så hörseln är godkänd men ska visst kollas igen i vår. Som jag skrivit förut:
Vår son pratar inte, men han hör och förstår så talet får komma när det kommer!

Vecka 38

Idag är jag i vecka 38 (37+3) och det är 17 dagar kvar till BF (som är 15 januari).
Barnet mäter ca 48 cm och väger 3 kg i början av veckan och 3,17 kg vid slutet av veckan. Graviditen räknas nu som fullgången och om värkarna skulle sätta igång så försöker man inte förhindra förlossningen. Alla inre organ är färdigutvecklade och barnet ökar snabbt i vikt.

Äntligen är jag leeedig och det känns skönt att inte behöva ha tider att passa eller uppgifter att göra. Nu är det bara att gå hemma och jäsa och ladda lite lätt inför vad som komma skall. Och nu börjar vi bli redo här hemma. Babyskyddet är nertaget från vinden och ska bara sättas in i bilen. Liggdelen till vagnen står under trappan. Blöjor i minsta storleken är inköpta. Bebiskläderna är tvättade (så små de är, oh my god!!!) Ska bara packa BB-väskan, sterilisera nappar och bädda spjälsängen så är vi nog ganska klara. Ändå kan jag inte fatta att vi snart har en liten bebis här hemma. Känns overkligt även om det är så nära. Magen känns i alla fall stor och i vägen, men ändå känner jag mig fortfarande tillräckligt smidig för att klara av att göra det mesta. Egentligen vill jag inte ta upp vikt eftersom jag struntar i det, men jag väger drygt 6 kg mindre denna gången än med Jack och då vägde jag ändå 3 kg mer när jag väl blev gravid nu. Ändå tycker jag att magen är lika stor och att jag är lika stor i kroppen som sist. Skillnaden är kanske att jag inte samlat på mig så mycket vätska ännu…Sov dåligt inatt. Hoppas att det var en engångsgrej, men annars är det väl kroppen som ställer om till alla vaknätter framöver. Är så nyfiken på parveln inne i magen nu. Hur kommer han att se ut och vad ska han heta? Vad är det för filur jag gått och burit på sedan april?

 

 

Har koll och datum att undvika

Mini-mannen börjar få en hel del bilar nu. Vissa gillar han mer än andra såklart men en grej jag lagt märke till är att verkligen har koll, stenkoll, på grejerna. Som bilarna på bilden. Samtliga har han fått nu under jul och det är han väl medveten om. Han väljer liksom ut de nya bilarna bland alla andra och ägnar sig lite extra åt just dem. Kör med dem, undersöker hjulen och lär känna nytillskotten liksom. Coolt.

Jag går för övrigt runt med en färdigbakad bebis i magen. (Veckoinlägg kommer ikväll eller imorgon.) Det kan faktiskt sätta igång när som helst! Både nu (och när Jack låg i magen) är det dock tre datum vi gärna undviker även om vi inte kan göra ett skvatt åt saken.
– Julafton
– Nyårsafton
– Nyårsdagen
Varför? Julafton är julafton, nyårsafton är absolut sist på året och nyårsdagen är bakis- och pizzadagen nummer ett. Kanske sjukt att det kommer från mig som är född 25 december men om det gick att välja hade vi gärna sluppit de datumen eftersom de är lite extra speciella på något sätt. Julafton blev det ju inte men två datum är fortfarande kvar. Helst vill jag nog ha en 2015-bebis ändå men eftersom jag själv är född på juldagen och nöjd med det är det ingen stor grej om det blir bebis 2014 heller även om inget tyder på det då jag har noll känningar. Sen är ju mini-mannen född 11 januari också. Både jag och mannen är lite kluvna. Det hade ju faktiskt varit hur coolt som helst att lyckas med det unika i att få barn exakt samma dag men samtidigt tycker de flesta att de ska ha en egen födelsedag och inte dela. Nåväl. Det går inte planera eller bestämma utan det är vara att vänta och se. Bebisen kommer när det är dags helt enkelt.

Bok – Prövningen (⭐️⭐️⭐️)

För mig är Michael Connelly som bäst i böckerna som handlar om Harry Bosch. I och för sig är Bosch med i ”Prövningen” men inte på det sättet jag hade velat. Boken handlar liksom inte om honom utan han är med lite mer i periferin. Istället får vi följa advokaten Mickey Haller som är Bosch halvbror. Han är egentligen försvarsadvokat men när han tar sig an ett över 20 år gammalt fall byter han sida och jobbar som åklagare tillsammans med sin exfru.

Boken är skriven i jag-form och även om den inte är dålig tar storyn aldrig fart. Det blir aldrig spännande, griper aldrig tag och jag har klarat flera kvällar utan att vilja/hinna läsa. En deckare i mängden som jag inte kommer att komma ihåg. Trean är svag.

Snö i Göteborg

Så kom det äntligen snö till Göteborg också. Vi gick och lade oss som vanligt och när vi vaknade var det vitt överallt. Efter frukost tog vi på oss och gick ut. Mini-mannen tyckte väl att det var okej men han var inte alldeles till sig över allt det vita. Mannen drog runt honom i en pulka och inte heller det var tipptop utan mer lite lagom roligt. Tills pulkan välte….

Jaja. Jag hoppas att det kalla, klara vädret stannar en stund!

Mammig

Egentligen ända sedan jag kom hem från New York har mini-mannen varit vääääldigt mammig. Innan har både jag och mannen funkat bra men nu i höst har det varit mamma mamma mamma för (nästan) hela slanten. Det är jag som ska trösta, klä på, bära, duscha, mysa och som varit förstahandsvalet när det gällt typ allting. Även om det kanske varit fel har jag låtit honom hållas och verkligen gett honom närheten han behövt. Jag har tänkt att han inte har ensamrätt på mig så länge till och att det gäller att skämma bort honom det sista. Och när han står och sträcker upp armarna mot magen går han ju inte att motstå…. Jag vill ju ge honom allt och alltid finnas där.

Men. Snart är lillebror här och mammigheten blev inte bättre utan det gick snarare åt andra hållet och blev rätt påfrestande. När mannen haft honom i famnen och han ändå sträckt sig förtvivlat efter mig har det känts jobbigt. Precis när jag började fundera på hur vi skulle vända spiralen vände det av sig själv. Mamma är fortfarande bäst (hehe) men nu duger mannen nääästan lika bra och det känns såklart jätteskönt. De myser och har det bra och det är precis så det ska vara och har varit förut. Jack har väl bara haft någon fas där han behövt mig lite mer. Han fattar inte att det ligger en bebis i magen men kanske ändå undermedvetet vet att något är på gång? Ska bli sååå spännande att se hur han reagerar på bebisen.

Min dag

Mini-mannen har blivit sååå bortskämd med massor av julklappar. Bilarna han fick (ganska många) var det som gjorde honom gladast och fick honom att pipa av förtjusning. Låga odds på det i och för sig men jag hoppas att han kommer att uppskatta duplo, kritor, böcker och sin nya docka också även om bilarna förblir hans största intresse. Tomten igår brydde han sig inte om och han var vaken till strax efter 22 den lille token.

Idag fyller jag år. 35 stycken. Juldagen är den bästa partydagen på året och förr i livet gick jag såklart alltid ut. Men inte numera. Istället hänger jag helst hemma. Med min familj. Mer behövs inte för att jag ska vara nöjd. Mer än nöjd till och med. Förutom mina killar var mamma, pappa och syrran över och nu är jag i matkoma.

Annars då? J premiärsover (äntligen) i sitt nya rum i sin nya säng. Spännande att se hyr natten blir….

Vemodigt men ändå bra

Egentligen hade vi bestämt att vi alltid ska fira jul här hemma nu när vi har barn för att slippa flänga runt och för att skapa en egen tradition. Men så är både mannens syster och bror med familj hos mannens föräldrar och då tänkte vi om. För Jacks skull är det såklart både roligast och bäst att fira jul med alla sina fem kusiner och fullt hus. Så vi firar borta och för första gången i mitt liv firar jag utan min syster 😥. Lite vemodigt men vi är ju för Guds skull över 30 så jag överlever nog utan syrran. Mini-mannen går först såklart. Imorgon kommer min familj hem till oss så det blir jul och paket i två dagar.

Förra julen fattade mini-mannen inte så mycket av jul och öppna paket men det gör han nog i år. Imorse fick han öppna en julklapp (den största) och den gick hem. Det var en sopbil som han har släpat upp och ner för trappan och ställt på bordet när vi fikade. Jättekul att köra och jättekul lägga småbilar i containern. Skönt att han är lätt att behaga. Han kommer att bli alldeles till sig när han får många julklappar på en och samma gång eftersom han gärna vill pilla och undersöka direkt. Men tomten tror jag att han kommer att bli rädd för….