Nya möjligheter

Himla svårt att fota byxor på sig själv men paret jag hade på mig igår är hyfsat nya och redan favoriter. Varför? För att de är gött slappa med lagom häng men ändå i riktigt finbyxetyg och inte bara mjukistyg. Visst finns det en hel del dambyxor med häng nuförtiden men jag upplever att typ alla är i mjukistyg. Det funkar att ha på jobbet om man har rätt tillbehör till men jag har ändå känt att jag vill ha ”finare” byxor också. Byxorna på bilden är herrbyxor och kostade typ 120kr på kappahls rea. Score! Sedan jag kom på att herrbyxor är ett bra alternativ har det öppnats en helt ny byxvärld som jag utforskar lite i taget. Mer herrbyxor åt mig!

En svacka

Min lille T. När han är glad är han strålande fantastisk. När han är mindre glad är han rätt så jobbig för att tala klarspråk. Och nu efter sin sjukdom har han inte kommit riktigt i fas. Han är kort sagt inte den roligaste att ha att göra med. Bryter ihop för minsta lilla. Vill göra allt själv. Blir ledsen och arg när han inte kan. Blir ännu mer ledsen och arg om man försöker hjälpa. Blir ledsen när han inte får som han vill. Blir ledsen när man säger till honom. För att inte tala om hur arg han blir om vi råkar skratta år honom vid fel tillfälle. Vill inte mycket. Vill allt. Tur att vi älskar honom precis som han är. 😍

Bestämd dam

Pjuh. Att komma igång är ett kapitel för sig. Men nu har jag bestämt mig och när jag har gjort det ska det mycket till för att stoppa mig. Vinteridet är ett minne blott. Nu är jag ute ur grottan och nu kör jag. Skulle börjat förra veckan men rejält halsont satte stopp för de planerna. Så 1 mars blev mitt datum. Hemmatränade igår och har precis varit ute och sprungit idag. Det gick inte fort och det var inte skönt men det känns gött ändå. Jag är på g och jag vet ju att när jag väl får rutin på några pass i veckan så ger det så himla mycket. Mer energi. Piggare. Sover bättre. Gladare. Mindre ont i huvudet. Inte lika stel i nacke/rygg. Bättre mamma. Bättre sambo. Något kilo kan gärna slinka av mig men det är inte prio. Prio är att få träningen till vardag och njuta av det. 

Ingen hemlighet

På fredag fyller mannen år. Varken han eller jag är inte mycket för att fira stort egentligen. Varken födelsedagar eller annat. Vi uppmärksammar dagarna i det lilla bara. 

Men killarna tyckte ju att det var JÄTTEkul både att fylla år och när brorsan fyllde år. Att få smyga, sjunga, fika och ha levande ljus på morgonen. Och allt för dem… Såklart. Alltså har vi bestämt att ”fira” våra födelsedagar också. Med en liten present och tillhörande födelsedagsväckning. Så igår fixade jag, J och T en present som vi slog in. Och gömde i en korg i tvättstugan tills det är dags. Och så fort mannen kom hem sprang J (och T) honom till mötes. ”Pappa vi har köpt present till dig”. ”Pappa vi har gömt den i tvättstugan”. Haha. Underbara barn. 

För övrigt min kanske bästa tågbana ever. Det går att köra överallt och det vet alla som bygger tågbanor att det inte alltid gör…

Över för denna gång

Jamennuså. Ingen mer feber och inget förkylningsåterfall så nu är vabbandet över för den här gången. Imorgon blir det förskola och jobb igen för hela familjen. Får se hur länge det varar eftersom vab är ett återkommande faktum i livet just nu. Speciellt med periodisk feber 😬

Inte ensamma

Det är visst inte bara här hemma som det är sjukdomssegt. När jag ringde förskolan idag visade sig att det är flera barn på Ts avdelning som också har långdragna förkylningar med en liten gnutta feber. Vissa hade kommit tillbaka och fått gå hem igen. Så det är visst något som går. Jag och killarna har ändå haft en ganska bra dag och om bara morgondagen inte bjuder på ett nytt feberbakslag kan det nog bli förskola på onsdag? Men ska inte ropa hej…

Jag somnade redan vid 22 igår och fick sova ända till 07.30 idag så jag har känt mig pigg och utvilad, kors i taket. På förmiddagen körde vi pysselverkstad och gjorde varsitt halsband. J kan ju det där och är fingerfärdig men för T krävs det djup koncentration för att lyckas med att trä på. Dagens halsband är det första som han faktiskt gjort från start till mål. Innan har han tröttnat och inte orkat fullfölja men nu valde och trädde han alla pärlor. Jag fick hjälpa till på slutet men han var ändå med. Och han ääääälskar sina ”smycken”. Vill gärna ha minst ett, helst flera, armband eller halsband varje dag. 

Lite hängig är han ändå min lilla skrutt…

Framåt men med två steg fram och ett tillbaka

Nu börjar det här bli lite segt. T blir aldrig riktigt frisk. I torsdags fick han alltså feber igen och på fredagen var han väldigt hängig. Igår (på lördagen) var han okej igen men idag (på söndagen) har det var gnälligt och han har knappt ätit. Och så, efter en tupplur på dagen (som han aldrig tar när han är frisk) var febern tillbaka – igen. Jippie. Not. Vi blir alltså hemma imorgon. Minst. Det är fram och tillbaka hela tiden. När vi tror att han är okej så blir han dålig igen. Idag var det nästan skönt att febern kom tillbaka eftersom jag redan innan var väldigt tveksam till förskola då allmäntillståndet var som det var. Hoppas att detta är sista ”återfallet” innan han blir frisk… Det känns skönt att det inte är en ”farlig” sjukdom. Lite snuva, låg feber och gnäll gör att mammaoron inte får jobba för högtryck. 

Vad jag gillar

Nybäddade lakan idag, bland det bästa som finns. Hur är ni med lakan? Vill ni ha styva, stela och krispiga eller mjuka och fluffiga? Mitt motto är att ju mjukare desto bättre. Alltså har mina favoritlakan några år på backen eftersom att de bara blir bättre och bättre för varje tvätt. Viktigt är också att lakanet har hål där uppe så att man kan bädda och fixa med innertäcket. Hatar Ikeas lakan! Och hur gör ni med kuddar? Jag och mannen har varsinn som vi sover på. Sen har jag en extra som jag ligger på när jag läser för att komma i bra läsställning. Den bor på golvet när jag sover. Mannens extrakudde kramar han. Den är alldeles knölig. Hu!

Och idag har jag rensat bokhyllan. Alla lästa böcker åkte upp på vinden så nu står det bara olästa böcker och väntar på mig. Flyttar alla jag läst längst ut på vänster sida allteftersom. Trätärningaena från svärfar agerar avdelare så att jag har koll. 

Någonting nytt

Well hello lovers! Ser fram emot många sköna stunder med er 😂

Omstart

Idag var vår minsting inte med på noterna. Han har gnällt, snuvat och gråtit. Han som pratar nonstop och speciellt i telefon i vanliga fall gav mig knappt en blick när jag ringde från jobbet, såg bara ynklig ut. Men lagom till den kulinariska pastamiddagen tinade han upp och blev lite mer av sitt vanliga jag. Hoppas att han vilar upp sig och kurerar sig i helgen, gärna med sovmorgon till 08 😂

Själv måste jag på riktigt starta om mitt liv och komma igång. Nu är det dags att börja löpträna lite. Dags att träna styrka och bygga upp kroppen. Har så ont i nacken just nu och jag vet att det beror på att jag rör mig för lite. Har också lite för ofta migränliknande huvudvärk. Vet att jag mår bättre av träning, att det bara ger positiva effekter. Men att komma igång, att inte bara köra någon gång utan hålla i och göra det till en vana 2-3 gånger i veckan är svårt. Men med våren kommer träningslusten och med lusten kanske viljan och med viljan resultaten. I helgen vill jag springa, och nu J-lar ska jag göra det!