Det är kalaaaaas

Eftersom killarna fyller år med bara 9 dagars mellanrum blev det självklart att ha ett gemensamt kalas med familjen. (Minus mormor som åkt på influensan och minus svärbror med familj som bor en bit bort.) Idag har det med andra ord varit fullt rulle här hemma och det var två nöjda killar som somnade för en stund sedan. Mini fattar verkligen att det är hans kalas och att han har fyllt år nu och har varit glad och peppad i flera dagar. Micro är inte där ännu att han fattar men vem tackar nej till presenter? Egentligen borde vi kanske haft ett renodlat barnkalas för mini också men skjuter gärna på det så länge det går. 🙈

Tårtan blev en chokladbollstårta. Även om killarna faktiskt åt hela sin bit är det nog inget jag gör igen….

Lyckligt lottad

Mannen. Minimannen. Micromannen. Min familj. 💙💙💙

Midsommar med familjen

 
Jag tycker att midsommar känns som Sveriges riktiga nationaldag. Vem bryr sig egentligen om 6 juni? Typ ingen eftersom dagen inte betyder något på riktigt för någon. Det är bara en dag och så ska vi helt plötsligt fira den. Men inget är så svenskt som regn på midsommar, sill, nubbe, färskpotatis, jordgubbar, stång och kransar. Eller? 

Vi firade hemma i år med min syster och mannens syster med familj. Först var vi på traditionellt firande med fika och dans runt stången på Gunnebo och sedan var vi här och åt och åt och åt. Mini var sockerspeedad och i sitt esse. Micro var glad och gullig och det var helt enkelt en bra dag. En lugn dag. För några år sedan festade vi järnet på midsommar men nu nöjer vi oss med lite att dricka till maten. Jag drack mitt första glas bubbel sedan april förra året. Det var okej men helt ärligt gillar jag inte alkohol så mycket. Skulle kunna lägga ner helt. Långhelger är verkligen inte fel. Det känns som söndag men är lördag och tjoff så får vi en bonusdag. 

Mina killar, mina män

Jag är nog lite partisk, men hade inte velat ha några andra killar i mitt liv än just precis dessa tre.

Glad midsommar!

Vädret inför midsommar har sett allt annat än lovande ut men det blev riktigt bra tillslut med lite lagom sol. Vi har varit på midsommarfirande på Gunnebo slott och ska mellanlanda hemma innan vi beger oss till mannens syster där det vankas umgänge, sill, potatis och massa annat gött. Trevlig midsommar!

Word

Går med lätta steg

Det syns kanske inte men där borta på gångvägen går det en stor man med en liten man i en vagn. Mina män. Min familj. Mannen gör så ibland. Möter mig på väg hem från jobbet. Det blir lite extra lätt att gå hem då och jag går lite extra snabbt. Undrar om det syns på mig att jag är på väg mot det finaste jag har eller om jag ser ut som en vanlig människa på promenad?

Vi firade för övrigt inte mors dag igår. Jag är ju mamma varje dag. Precis som vi skiter i alla hjärtans dag eftersom vi är kära varje dag. Tycker nästan att alla högtider håller på att spåra ur. Det görs reklam och det ska spenderas pengar. Det ska vara störst, bäst och vackrast på FB, instagram och andra sociala medier. Ju finare presenter/uppvaktning, desto ”bättre” har man det. Yäyä säger jag…

(Lite lättare läggning idag, men det gick inte smärtfritt. Mini-mannen grät förtvivlat innan han lugnade sig i min famn där han snyftade uppgivet. Efter tre försök att lägga honom i sängen som resulterade i ny förtvivlad gråt lyckades jag genom att fortsätta stryka honom över hår och rygg och visa att jag var där. Idag lät vi honom inte vara uppe och leka utan höll oss på hans rum, i hans säng. Det är något med avståndet nu tror jag. Att han känner att han är själv. Nu sover han i alla fall lille plutten och vi kan slappa.)

Familjen samlad igen

Jag är anställd av VGR (västra götalandsregionen) och mina arbetskamrater är utspridda på Sahlgrenska, Östra och Mölndals sjukhus. I tisdags hälsade vi på på Sahlgrenska och idag var vi svängen om Mölndal. (Det är i Mölndal jag är stationerad.) Är ofta runt på möten på alla sjukhusen men Mölndal är ändå mest hemtamt. Traskade runt i kulverten som om jag aldrig varit borta. Jag känner mig riktigt sugen på att komma in i jobbet igen. Återuppliva mina kunskaper som legat i dvala och uppdatera mig på det som behövs. Raderade alla mail innan jag gick på mammaledighet och nu ska jag liksom börja om. Sortera och fixa från början. Är verkligen peppad.

Matningen av J känns redan enklare och roligare igen. När han inte gapar längre plockar jag undan och han har inte klagat det minsta så han verkar inte hungrig. Och när vi inte försöker tvinga i honom mer mat slipper han bli ledsen. Varför ringde jag inte BVC tidigare?

Nu är R hemma igen. Det var ett kärt återseende. Nu sover mini-mannen i sitt rum sen några timmar och R sover bredvid mig och allt är som det ska.

Minimänniskan 6 månader idag

Vissa eftermiddagar är bättre än andra. Idag var en sådan… Vi bjöd hit våra föräldrar på middag för att ”fira” att den yngsta familjemedlemmen blev halvåring. Vädret var strålande så vi satt i skuggan på altanen och åt hemmagrillade hamburgare och sommartårta tills vi var proppmätta. (Är fortfarande knökmätt och nu har det gått några timmar.) Och hörrni, sommartårtan måste ni göra, för den är fantastiskt god och inte alls svår:

På morgonen/kvällen innan du ska bjuda på tårtan:
Börja med att koka en burk sötad kondenserad mjölk i ca 2,5-3 timmar. Burken ska hela tiden vara under vatten. Låt svalna.
Klä en kakform med avtagbar kant med plastfolie på botten. Smält 150g smör och mixa 300g digestivekex till småsmulor och blanda ihop. Detta är din tårtbotten som du trycker ut i formen och ställer i kylskåpet.
Precis innan gästerna kommer:
Skölj och skiva en kartong jordgubbar.
Vispa 3 dl grädde.
Hacka 2st dubbeldaim, alltså 4 bitar. Ca 3 bitar blandar du ner i grädden.
Den sista biten sparar du för garnering.
Precis innan servering:
Ta bort plastfolien från botten. Antingen lägger du tårtan på ett fat eller behåller den på formen. Jag brukar lägga upp på fat.
Öppna konserven med kondenserad mjölk och bre ut kolakrämen över tårtbotten.
Bre på grädden med krossad daim.
Fördela jordgubbarna.
Toppa med den sista krossade daimen.
Ät och njuuuut