Släkten är bäst

Jag vet att jag skrivit det förut. Är så tacksam att vi bor nära näääästan hela släkten (minus svärbror med familj). Att mor- och farföräldrar och moster och faster/farbror och kusiner har en nära relation till våra små. Att de vill ha det. Blir alldeles varm i hjärtat och det är fantastiskt att avlastning och sällskap finns på krypavstånd. Just nu är 13- och 14-åriga kusinerna de stora idolerna hos framförallt J. Han är som en liten svans efter dem och de tar verkligen hand om honom. Ser honom. Finfint…. 

(Inatt sov Micro hos mormor/morfar och mini hos farmor/farfar men jag tror att det var sista gången vi delade upp dem. De har en fin trygghet i varandra och var påtagligt glada att återses igen.)

Semestern går vidare

Förutom sina föräldrar har mannen en storebror och en storasyster. Turligt nog tycker jag väldigt mycket om min extra familj. Nu är det ju mannen jag är kär i och lever med men det känns så skönt att verkligen gilla hans familj också eftersom de liksom kommer på köpet. ❤️ Föräldrarna och systern bor i Göteborg men brodern med familj bor på Östgöta-schlätta . Vi har gjort det till en mysig tradition att åka upp till dem och stanna några nätter under semestern så även om vi inte ses ofta blir det riktig kvalitetstid när vi väl gör det. Vi är precis hemkomna efter årets tripp.   

  

 
De har precis byggt ny altan (superstor och härlig) och när vädret tillät åt vi middag där ute. Vi åkte upp på måndagen och då regnade det. Regnet höll i sig halva tisdagen också men både tisdag eftermiddag och onsdag var riktigt fina. På sommaren när man äter ute behöver det inte vara så komplicerat. Ena kvällen blev det pulled pork och nästa hamburgare. Gött!

Killarnas kusiner är 8 (tjej) och 11 (kille) år och jag hoppas att de alltid kommer att vara så fina mot Mini och Micro som de är nu. De pratar, leker med, matar, håller och hjälper helt frivilligt. Både kusinerna hemma i Göteborg och i Mantorp är hur bra som helst och jag tror att både Jack och Tim kommer att ha dem lite som idoler om några år. Får se hur populärt det blir när de är tonåringar och har småkillar som följer efter dem 😉

   
    
    
Igår gjorde vi en heldagsutflykt till ett ställe där det fanns ett litet äventyrsland med bland annat troll, hoppborgar, lite djur som man kunde klappa, trampbilar att tanka och köra runt med och en snurrgunga. Och så fanns det en sjö att bada i och ett glasscafe. Bra dag! 

   
Mini har (enligt inlägget innan) gnällt en del men såklart varit glad också men Micro… Den bebisen är helt otrolig. Han är så sjukt glad och nöjd. Hela tiden. Nu när vi har varit borta har han kanske gråtit i max 3 minuter. Alltså 3 minuter på 3 dagar och det var när han var hungrig och jag bytte blöja. Hur är det ens möjligt? Det är ju mindre än ingenting. Haha, han blir säkert assjobbig om några år som kompensation. Men nu njuter jag av att han är en cool liten solstråle….

Ändrade planer

  
Imorgon skulle vi egentligen åkt upp till mannens bror med familj där det vankades kalas. Och sedan skulle vi stannat kvar och umgåtts några dagar. Det har blivit lite av en sommartradition att hälsa på dem och jag såg fram emot det. Men. Så blev det dock inte. Dottern är magsjuk och planerna inställda. Tråkigt såklart men oss går det ingen nöd på. Sommaren är här och vi njuter. Har badat i både sjö och hav, gjort utflykter och hängt hemma. Nu på eftermiddagen målade Mini sin egna drake som vi ska provflyga om det blåser imorgon. Släkten finns kvar men lite snopet känns det…

Med ljuset kommer glädjen

Mini gillar inte när det är vinter, mörkt och kallt har jag kommit fram till. Då vill han vara inne och mysa och inte vara ute mer än nödvändigt. Men förra veckan vände det rejält. Det är så ljust och härligt ute och nu börjar det bli behagligare temperatur också. Helt underbart och nu vill Mini mer än gärna leka ute. Han är upplivad och glad. Vi hoppar från stenar, går i skogen, tittar på fåglar, kör med Bobby-caren, springer så att gruset sprutar och bara njuter. 



Spännande med en riktig polisbil! (Det har varit tre inbrott i området i helgen så nu visar polisen att de inte tänker låta det hända igen. Vi såg fyra bilar och en piketbuss på vår promenad. Gissa vem som var lycklig?)

I helgen har han varit en fröjd. Förutom mycket utomhuslek har vi varit på kalas och haft fint besök av farbror med familj. Jack brukar vara blyg i början när vi träffar andra men nu tinar han upp hur fort som helst och sedan har han bara kul, klarar sig själv och tittar knappt efter mig och mannen. Far runt överallt, skrattar, flirtar, leker, socialiserar och vill absolut inte åka hem. Det är härligt att se honom trivas och känna sig trygg. Han säger sina egna ord men kommunicerar också med hela kroppen om hur kul han har. 

Idag har vi hälsat på förskolan en sväng. Måste vänja honom vid att han snart ska gå dit igen. Han är livrädd att jag ska lämna honom och vill inte släppa mig för en sekund. Vågar inte titta på pedagogerna. Men idag fick Micro sova i vagnen och så var jag med Minioch lekte utomhus. Vi klättrade vi på stenar tillsammans med två tjejer och det tyckte han var kul. Sedan vågade han springa omkring lite själv men höll hela tiden koll på mig. Att jag inte gick. Han kommer helt klart gråta nästa vecka men jag hoppas att han kommer in i lunken fort igen. 

Full fart hela helgen

Hur kan helgen redan vara slut, den började ju nyss? Detta var sista föräldralediga helgen på ett tag. Från och med nu blir det vanliga helg-helgen där man samtidigt ska hinna slappna av och göra sånt man inte hinner under vardagarna.

Igår hängde vi med mannens syrra+familj större delen av dagen. Först var vi på en hembygdsgård på dagen och sen bjöd vi spontant över dem på middag på kvällen. Idag har vi hälsat på mina föräldrar och hängt ute på gården. Sen syndade vi och körde McD på kvällen. Mini-mannen fick sitt första happy meal och ääääälskade det…

Imorgon kör vi jobb, hämtning och lämning för hela slanten.

Grannens cykel är spännande att pilla med.

Mysmorgon på bortaplan

Det ser så himla mysigt ut när stora och lilla mannen myser med paddan…. Så här såg det ut i morse. På något sätt ligger han inte lika bra mot mig. Jag är för mjuk på fel ställen och för fyllig på fel ställen, hehe.

Vi är hur som helst hemkomna efter en helg hos mini-mannens farbror med familj borta på ”schlätta”, säger man så? Jack har varit superglad i stort sett hela tiden. Kusiner att busa med. Nya, okända bilar att undersöka. Och roligast av allt – en studsmatta att springa runt på. Vi har ätit och umgåtts och haft det bra. Helgens höjdpunkt blev nog besöket på jerusalembadet utanför Motala. Jättefin badplats! (Se bild på gårdagens inlägg.) Klart vatten som var svalt men inte för kallt och fantastisk sandbotten. Det var mitt första bad i Vättern, men inte det sista.

Imorgon börjar min sista semestervecka. Känns lite sorgligt, men samtidigt känns det som om jag haft semester i fem veckor redan.

Som natt och dag

Egentligen var planen att vi först skulle äta sill och potatis på midsommarafton och grilla lite senare på kvällen. Men efter mat, jordgubbar och snacks var vi så mätta att vi sköt upp grillningen till midsommardagen. Himla bra beslut. Igår träffades vi igen och kunde njuta av grillningen fullt ut. Sill och potatis i all ära, men grillat på sommaren är ändå det mest svenska som finns.

Mini-mannen var tack och lov i sitt esse. Skriver tack och lov eftersom han var han sjukt gnällig och jobbig på förmiddagen. Inget var bra och när vi gick ut för att leka ville han bara bli buren. Men efter en tupplur på 3,5 timmar (!!!!) var han som en ny människa, glad, pigg och nöjd med tillvaron. Busade med sina kusiner och lekte med alla roliga bilar. Vi brukar inte låta honom sova längre än två timmar på dagen i vanliga fall utan väcker honom så att han inte blir omöjlig att lägga på kvällen. Men eftersom han var så jobbig fick han sova ut och det gjorde visst susen.

Nu laddar vi för mer grillat som avslut på helgen. Det vankas hamburgare och pommes, mmmm.

På hemmaplan igen

Vi är tillbaka hemma i Mölndal sedan några timmar och som vanligt är det så skönt att komma HEM. Borta bra ni vet… Vi har dock haft det fantastiskt bra hos Rs bror med familj och blivit bortskämda med god mat och trevligt sällskap. Kvällarna var jättemysiga och alldeles lagom. Lite tv i bakgrunden, lite prat och hyfsat tidig sänggång så att man orkar med morgondagen.

Vi har ju turen att ha nästan all nära släkt i Göteborg. Det är bara Anders & Co som bor en bit bort. Tre timmar med bil för att vara exakt. Det är tråkigt att inte kunna träffas oftare men samtidigt blir det ju mer kvalité när vi väl ses i och med att vi sover över och umgås hela dagar. Jaja…

Som vanligt när vi reser bort har Jack skött sig näst intill exemplariskt. Knappt något gnäll och mycket mindre klängande och hängande i byxbenen än hemma. Han har lekt och roats av sina kusiner. Låtit sig matats och charmat sina släktingar. Under dagarna vi varit borta har han lärt sig att blinka på beställning och så börjar han kanske fatta att han kan gå längs med/mellan möbler. (Bättre sent än aldrig på den.) Enda kruxet nu var kvällsläggningarna. Jack var tokpigg, som en mört. Tjoade och ville inte alls sova. Istället för runt kl 20 stängde han inte sina blåa förrän efter 21. Vi måste nog ta tag i att ändra från 2 dagsvilor till 1 ganska omgående och se om det hjälper.

På väg hem sov han i alla fall, fast bara 30 minuter…

Nu är bilen inlämnad för service och om vi har tur är den klar torsdag/fredag. Vi får låna mina föräldrars bil imorgon och på onsdag också så detta ska nog gå bra.

Inte som planerat

Ojojoj, vilken dag. Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle åka uppåt landet för att hälsa på Rs bror med familj idag. Vi skulle ”bara” besiktiga bilen först. Det blev inte så bara.

Vi fick körförbud!

Vi har en 10:a och ett körförbud var det sista jag förväntat mig. Bilen känns ju fortfarande ny liksom. Men jodå. En fjäder vid höger framhjul var av. Antagligen var det ett tag sen det hände och om fjädern hade åkt in i hjulet när vi körde hade det kunnat sluta riktigt illa. Så det var såklart bra att det upptäcktes men det ställde till våra planer lite lätt kan man säga. Vi fick inte ens köra bilen till verkstan, den måste bogseras bort. (Det kommer att ta tid att få det fixat. Lördag mitt bland juldagarna….) Så jag fick promenera hem igen. Packningen stod liksom klar i hallen och vi skulle åka direkt.

Tur i oturen så kunde vi låna mina föräldrars bil. Pappa är ute och reser och mamma jobbar och behövde inte bilen. Snacka om räddare i nöden. Hon kom över till oss och så fick R skjutsa henne till jobbet. Och sedan förbi Besikta och hämta bilbarnstol och vagn. Till slut kom vi äntligen iväg, tre timmar senare än planerat.

Fram kom vi till slut och nu har vi installerat oss, ätit gott, pratat lite och nu krupit ner i sängen. Jack är numera lite avvaktande när han träffar någon han inte träffar så ofta. Men efter någon halvtimme har han vant sig och spexar loss. Ikväll satt han avslappnad som en hösäck i farbrors famn innan han äntligen somnade för natten.

(Det blir visst lite sparlåga på bloggen nu under jul, men så får det lov att vara tycker jag. R jobbade i alla fall sin sista dag igår och är officiellt pappaledig!)