Månadsarkiv: maj 2015

Mors dag

 Nöjd att få vakna med den här och mina två andra killar varje dag. Och på den här bilden tycker jag att Tim är lik Jack…
Min inställning till mors dag är ungefär likadan som min inställning till alla hjärtans dag. Jag bryr mig inte. Det är en dag som vilken som helst. Jag är kär alla dagar på året, året runt och jag är mamma (och har en mamma) varje dag. Jag är tacksam för både ock, men varför fira en specifik dag? Inser dock att jag är relativt ensam om min inställning då många verkar både fira och få presenter både till höger och vänster. Jaja. Alla får göra som de vill. Köpte i och för sig lite gofika bara för att göra nåååååågot lite speciellt men hade överlevt utan…

Annars då? Mannen har mycket på jobbet så han jobbade hela dagen igår (lördag) och bara därför känns det som om det knappt varit helg. Och det känns inte som att det har varit maj heller. Dels har tiden gått fort, och dels har det varit så KALLT. Imorgon välkomnar vi juni och jag hoppades mer sol och att dagarna inte går så fort så att sommaren blir lång!


Bok – Flickan med snö i håret (⭐️⭐️⭐️)

  

Ninni Schulmans deckare har stått i bokhyllan sedan förra årets bokrea men jag har inte hunnit läsa den förrän nu. Den handlar om journalisten Magdalena Hansson. Efter en uppslitande skilsmässa flyttar hon med sonen Nils från Stockholm till värmländska Hagfors där hon växte upp. Hon träffar gamla bekanta som blivit kvar och jobbar på lokaltidningen samtidigt som hon försöker få till en fungerande vardag. I samma veva hittas två flickor mördade med några dagars mellanrum och polisen i Hagfors letar ledtrådar och mördare. 

Jag ryckte att boken var helt okej. Handlingen är enkel och ”normal” och man får följa både Magdalenas liv men också polisernas Petra och Christers. På framsidan av boken står det en recension där reportern från dagens nyheter ”misstänkte varenda en”. Jag brukar också försöka gissa mördare och jag hade bara en tilltänkt och det visade sig vara rätt. Jag vet inte om jag är bra på att gissa eller om det var uppenbart? Lättläst och svenskt är det i alla fall och nu håller jag på med Schulmans andra bok….


Träffat sin namne

  

Jag har inget andranamn. Heter ”bara” Jenny. Gillar det. Det är ovanligt och så fattar jag inte vad man ska ha ett andranamn till, förutom att det står på posten när man får officiella brev. Men. När Mini föddes fick mannen välja och han ville gärna att Jack skulle heta Birger efter hans (avlidne) morfar och då fick han självklart göra det. Nu när Tim kom skulle han också ha ett andranamn så att det blev samma för bröderna. Och då var valet av namn enkelt – Eino efter min morfar. Eller moffa som han är för mig. Min moffa är härlig och fantastisk och trots att han fyller 90 är han pigg och ännu finns det krut i den gubben. Han har spretigt hår, löständer och hängslen och är precis som han alltid har varit. Precis som min mommo. När Mini var nyfödd kom de faktiskt ner från Värmland till Göteborg men de orkar det inte riktigt göra nu. Så igår åkte jag och mamma upp med Micro för att han skulle få träffa sin namne. Sin gammel-moffa och gammel-mommo. Ovan syns Eino med Tim Eino 😍

  

Dagen till ära upptäckte Micro sina fötter. Visst har han tittat på dem ibland när jag bytt blöja men nu fattade han att det var en av hans kroppsdelar. Innan har han legat platt som en pannkaka och fäktat med armarna när man lagt ner honom men från och med igår är det fötterna uppåt och han tippar åt än den ena och än den andra sidan. Och tittar på sina vickande tår.Förutom det spottar han massssor av saliv. Och tar i för kung och fosterland när han gör det. Han har massa utslag bland dubbelhakorna i halsen eftersom han ständigt är fuktig och jag smörjer med bepanthen morgon och kväll. Men han spottar på… Hehe. Så gjorde Jack också men inte alls så här mycket. Och nej, inga tänder på g ännu….

Tim var hur som helst glad hela kvällen och låg nöjd på sin filt och pep, spottade och spanade in sina fötter. 

 

Så familjen har varit lite utspridd. Min pappa stannade hemma. Mamma, jag och Tim var i Värmland. Mannen var på konferens med jobbet i Varberg. Och Jack var hemma hos sin farmor. Farfar var i sin tur på mc-träff. Utspritt dygn… Men nu är alla hemma och samlade igen, precis som det ska vara…..


Höger eller vänster? 

  

Mini är 2 år och 4 månader och jag vet inte om han är högerhänt eller vänsterhänt ännu. Är det ovanligt? Han använder liksom både höger och vänster hand. Ungefär lika ofta och lika bra. Heter det dubbelhänt i så fall? Som idag. Han satt med en krita i varje hand. Målade lite med höger. Sedan vänster. Och så höger igen. När han äter varierar han sig också. Har precis kollat igenom de bilder jag har på mobilen för att luska ut ett mönster men det är både höger och vänster till olika saker. Jaja. Det lär nog visa sig och det spelar absolut ingen roll. 

Men. Till saken hör att både jag och mannen är vänsterhänta. Jag undrar om det kan vara lite genetiskt? Inte så att han måste bli vänsterhänt bara därför, men visst borde chansen/risken vara större?! Eller kan vi påverka honom att bli vänsterhänt för att han ser oss använda vänster hand?  Är han egentligen högerhänt men så har vi omedvetet förvirrat honom till att bli dubbelhänt? Som sagt, det spelar ingen roll, men lite kul är det att fundera. 

Jag önskar nog att han blir högerhänt. Dels för att det är så jobbigt med kladd på handen när man skriver prov och liknande. Men också för att samhället (och många arbetsplatser) är anpassade efter högerhänta. Ett exempel är att jag alltid gör fel när jag ska hänga upp kläder på galgar i affärer efter att jag har provat. Jag gör liksom tvärtom. Eller när man skär bröd på restaurang/hotell. Får alltid vända på hela brödet för att skära. 


Bra påhitt

  

Det här med amningsrum är ett bra påhitt, och ganska nytt tror jag? Kan inte säga att jag sett liknande för 5 år sedan. Eller så har det funnits ett tag, bara det att jag inte haft användning för fenomenet förrän nu 😉 Idag var jag och Micro en sväng på Frölunda Torg och passade på att klämma in en amning och ett blöjbyte eftersom det är så lätt och bekvämt. Tummen upp för amningsrum 👍🏼


Annorlunda tidsuppfattning

 
När Mini var liten var det helt naturligt (och viktigt) att hålla koll på hans ålder i veckor, eller nästan dagar till och med. Hahaha, så är det INTE med Micro. Hade kanske koll de tre första veckorna, men sedan dess räknar jag hans ålder i månader och nu är han 4. Känner mig inte som en sämre mamma för det, Tim är ju Tim ändå och så glad som han är hela tiden tror jag inte att han bryr sig han heller. Men huuuuuur kan han bara vara 4 ynka månader? Han har ju alltid funnits!


Hålla kontakten

  

Idag har vi varit på träff med vår föräldragrupp. Vi är fem par som håller kontakten trots att föräldraledigheterna är slut för länge sedan och vi är tillbaka på jobbet, trots att alla har flyttat till hus lite utspritt runt Göteborg och trots att vissa fått andra barnet och andra inte. Har förstått att det är ovanligt att allt inte rinner ut i sanden. Har skrivit det förut – jag är så glad att det funkar med oss. Vi är en bra grupp. Hyfsat jämngamla och ingen som sticker ut utan alla kan umgås med alla. Jag och min mammakompis träffas ju nästan varje vecka nu när vi är hemma båda två till exempel och nu i augusti är det dags för nästa bebis att anlända. Skönt att ha likasinnade att hänga med… Idag var dessutom första gången på läääänge som alla var med. 10 vuxna och 5 vilda 2-åringar samt 2 bebisar. Det var full rulle kan man säga. Barnen var blyga i början men blev varma i kläderna efter en stund. Mini var så uppe i varv att han vägrade sova efter maten men slocknade som en sten i bilen på väg hem. Mysig dag. 

Micro fick byxorna på bilden av en av tjejerna som är duktig på att sy. För övrigt är det syskonkärlek deluxe flera gånger varje dag här. Jack fortsätter att vara übergullig mot Tim som får stå ut med klappar, pussar, näsgnuggning, mys och andra ömhetsbetygelser flera gånger om dagen.