Kategoriarkiv: Sport och träning

Bestämd dam


Pjuh. Att komma igång är ett kapitel för sig. Men nu har jag bestämt mig och när jag har gjort det ska det mycket till för att stoppa mig. Vinteridet är ett minne blott. Nu är jag ute ur grottan och nu kör jag. Skulle börjat förra veckan men rejält halsont satte stopp för de planerna. Så 1 mars blev mitt datum. Hemmatränade igår och har precis varit ute och sprungit idag. Det gick inte fort och det var inte skönt men det känns gött ändå. Jag är på g och jag vet ju att när jag väl får rutin på några pass i veckan så ger det så himla mycket. Mer energi. Piggare. Sover bättre. Gladare. Mindre ont i huvudet. Inte lika stel i nacke/rygg. Bättre mamma. Bättre sambo. Något kilo kan gärna slinka av mig men det är inte prio. Prio är att få träningen till vardag och njuta av det. 

Annonser

Allt går

Island 🇮🇸!! Lagerbäck är magisk. När alla spelar på toppen av sin förmåga och som ett lag kan allt hända. Att gå vidare från gruppen är en sak men att ta sig till kvartsfinal är bragd. Såååå himla kul!


Heja Sverige – zzzzz 😴


Bild lånad från itv.com

Förr i livet var jag en riktig fotbollstjej. Har aldrig spelat, men kollade mycket och kunde rabbla grymma spelare och lag. Hade koll på tabellerna i de stora ligorna, följde Champions league och så där. Kunde ge mig in i diskussioner med fotbollskillar och imponera. Den Jenny har sedan några år gått i ide. Har helt tappat det och kan ingenting längre. Vet inte ens vilka alla i Sveriges startelva är. Har ingen känsla för dem och inga spelare jag har lite extra nära hjärtat (förutom Zlatan). Livet och barnen kom emellan och jag prioriterar sömn framför 21-matcher där slutsignalen går strax innan 23. När jag närmar mig pensionsåldern ska jag ha koll igen, haha. Hur som helst. Även om jag inte kan min fotboll till vardags längre är EM och VM heliga. Flera veckor med toppmatcher och tid att hitta favoritlag och favoritspelare. Se snygga mål och uppleva pulshöjning. EM har ju dessutom vettiga sändningstider…

Innan helgen skrev jag på FB att tv-kvällarna en månad framöver är räddade och menade det. Men sen fick jag skriva och korrigera mig. Tvn står på och jag har koll på resultaten men jag kan inte ”koll-kolla” på matcherna. 15-matchen är mitt under bästa lektiden och vi är ute typ heeeela tiden. Kl 18-matchen är mitt i läggningen där vi varvar ner, badar, myser, äter kvällsmat, läser och söver killarna. Kl 21-matchen är mitt i vår egentid och min läggningstid. Jag vill egentligen lägga mig i sängen och läsa vid 21.30 och sova innan 22.30 men är det EM så är det. Eftersom det är enda matchen jag kan se gör jag det. Egentligen går ögonen i kors och jag skulle vilja ge upp i halvlek men det är ju i andra halvlek allt avgörs och ska jag inte se den behöver jag inte se alls. Och EM är vart fjärde år så jag får offra lite sömn och lästid! Men ujujuj vad trött jag är. Ikväll spelar äntligen Sverige och den matchen vill jag se. Undrar hur vi får till det? Heja heja heja! (En dröm jag har är att hela familjen ska åka och se en EM-match på plats om en sisådär 12-16 år…)


Mitt Göteborgsvarv


Bild lånad från goteborgsvarvet.se

Göteborgsvarvet är exakt 21097,5 m och bansträckningen har sett likadan ut i måååånga år nu. Starten går utanför Slottskogsvallen och allra först väntar en liten sväng inne i parken. På väg ut ur Slottskogen kommer den första riktigt branta backen när man ska upp för säldammsbacken. Sedan springer man in i stadsdelen Majorna och passerar 5 km innan det bär uppför igen – den här gången över Älvsborgsbron. Väl på Hisingssidan springer man längs älven på Lindholmen och det är plant och trist i ganska många km. På Hisingen passerar man både 10km och klarar av halva sträckan innan det är dags att ta sig över till fastlandet igen, nu över Götaälvbron. Väl tillbaka på göteborgssidan passerar man 15 km och springer förbi Nordstan innan det bär uppför avenyn ända till Götaplatsen. (Faktiskt upptäcker man att avenyn lutar bra mycket mer än man tänker på till vardags.) Efter att ha rundat Poseidon bär det neråt igen, in på vasaallén bort till Handels. Sen styr man kosan mot linneplatsen och Slottskogen (igen) för att äntligen få springa i mål inne på Slottskogsvallen. 

Kommer ni ihåg mina ”mål” eller snarare önskningar inför varvet?

  1. Mitt främsta mål var att ta mig runt – check på den. ✅ 
  2. Sen ville jag springa hela vägen – och det gjorde jag ✅! Vid vätskekontrollerna och på slutet var det inget lätt löpsteg jag visade upp men jag sprang/joggade/lunkade heeeela sträckan och gick aldrig. Sjukt nöjd med det. 
  3. Tidmässigt ville jag klara mig under 2:30 och eftersom jag gick i mål på 2:17:27 klarade jag det också ✅. Ett djärvt tidsmål var att komma ner mot 2:10 men jag får sätta ❌ på den. I och för sig är 2:17 närmare 2:10 än 2:30 men för att jag skulle räkna mig som nära skulle jag behövt springa typ 3 minuter snabbare, alltså på 2:14. 
  4. Tyckte jag att det var kul? ✅❌ Alltså – näe, jag tycker inte att det är roligt att springa i mer än 2 timmar. Och även om det var mycket folk längs spåret och tittade vet jag inte om jag upplevde att de hejade fram mig och gav extra energi. Samtidigt var jag pigg i huvudet hela tiden och sprang inte snabbare än min förmåga och hade ”stationer” där jag visste att nära och kära stod och att se dem på vägen gav myyyycket energi.
  5. Sen ville jag komna ikapp pappa som startade 51 minuter före mig. ❌ på den. Han var lite för snabb och jag lite för långsam och det skilde typ 7 minuter mellan oss, men han väntade på mig vid mållinjen ❤️

Nu när jag hunnit landa i mitt varv är jag rent ut sagt skitnöjd med mitt lopp fram till 15 km. Efter det tog energin helt slut (var så sjukt hungrig när jag sprang sista biten) och jag fick verkligen kämpa och gå på ren vilja för att orka fortsätta springa och inte börja gå. Jag lunkade på och försökte hålla tempo men orkade inte driva på. Men jag sprang heeeela vägen. Jag var aldrig nära att bryta utan var trygg i att jag skulle ta mig i mål. Jag har ingen löparklocka utan lyssnade på kroppen. Försökte ta det lugnt i början och inte rusa på som tydligen är vanligt. Försökte hitta och hålla ett tempo som passade mig. Blev omsprungen av många men sprang om jag också. Det gick mycket fortare till 15 km än jag vågat hoppas på. Man kan säga att de 3 första fem-kilometrarna tog drygt 30 minuter var men de sista 6 kilometrarna tog 45 min och då kan vem som helst räkna ut att jag fick det tungt. Så loppet fram till 15 km var grymt, sista biten var bra ur kämpa-synpunkt men lite långsam. Hehe. Mina mellantider:

  • 5 km – 28:56
  • 10 km – 59:43
  • 15 km – 1:32:51
  • Mål (21 km) 2:17:27

Igår kväll var jag bra mör och trodde att det skulle vara värre idag men faktiskt inte. Stel är jag, men så farligt är det inte. Är nöjd med att jag tränat så bra som jag har gjort innan med både tempopass, vanliga pass på strax under milen och så en del långpass. Borde sprungit ännu längre mina långa pass – men som sagt – det är sååååå tråkigt att springa länge. Summering: Jag klarade varvet och även om jag skulle vilja göra om sista biten med högre tempo har jag väldigt svårt att se att jag vill springa igen. Hehe. 

Förresten…. Medaljen föreställer ”den blå linjen”. Alltså. Varje år innan varvet målas hela sträckan upp med en blå linje på asfalten som man kan följa. Jag såg inte det förrän en kollega kommenterade det. I mitt huvud var det en stad med hus i en pyramid-form. Jag gillar den blå linjen och nu när jag ser att det är den blev helt plötsligt medaljen lite finare. 


Jag kom runt!


I did it! 2:17:27. Det gick fint till 15 km sedan var det tuuuungt, men i mål kom jag. Nu har jag nattat barn och äntligen fått parkera i soffan där jag tänker dricka köla zero, käka maltesers och se ”en man som heter Ove”! 

I did it, men aldrig mer ☺️

Återkommer imorgon med fler reflektioner….


Snart dags


Ihhhhhh! Imorgon är det dags. Har typ laddat för detta ända sedan jag plussade med Micro, alltså i drygt 2 år. Eller. Jag visste hela tiden att det var mitt mål men mycket kan hända på vägen dit. Men nu är jag alltså här. Och vad vill jag då? Tja, bara ta mig runt… Det är prio 1. Sen hur jag gör det är mindre viktigt men vissa önskemål har jag nog. Jag skulle vilja springa hela vägen. Med det menar jag hellre ”tantlunka” riktigt långsamt än att gå snabbt eftersom jag inte vill komma ur rytmen. Tidmässigt vill jag gärna klara mig under 2h30min och det booooorde inte vara omöjligt. Vet inte riktigt vilken tid och vilket tempo jag kommer att hålla eftersom jag brukar börja lite snabbare och bli lite långsammare ju längre distansen blir. Mycket beror nog på dagsform och känsla. Min gissning är över 2 timmar men alltså gärna snabbare än 2h30min. Att komma ner mot 2h10min vore skitkul men inget jag räknar med. Sen skulle jag önska att jag kommer att tycka att det är kul att springa, men är beredd på att kämpa varenda meter. En sista morot är att komma ikapp min pappa. Han har sprungit ALLA varv och startar i en egen startgrupp 51 minuter före mig. Förra året  joggade/gick han på 3h30min men tyvärr för mig är han bättre tränad i år och kommer att vara snabbare. För att komma ikapp måste jag ha en riktigt bra dag och han en sämre. Vi får se. Runt ska jag, så håll tummarna för mig!


Sommarhelg


Micro-mannens feber kommer och går lite som den vill. Han varvar gnäll med att vara en liten solstråle och blir vansinnig om han inte får vara ute. Han vill inte alls ta det lugnt och hålla sig sval. Förutom att han blir brännhet när febern stiger och når en topp och att han inte äter så bra märks det faktiskt inte att han är sjuk. Eller jo, lite på ögonen som är glansiga på fel sätt. Och så kräver han napp typ hela tiden och vi låter honom hållas. Är man sjuk är man sjuk. Idag var han feberfri nästan hela dagen men vid 16 dök febern upp igen. Trots det åt han ikapp lite på kvällen. Massa fiskpinnar och potatismos till middag och så en flaska välling på det. Hoppas att han sover sig frisk nu…


Mini-mannen är lycklig i alla fall. Vi har köpt en egen studsmatta till trädgården så nu kan han hoppa hemma så mycket han vill och inte bara hos grannen A. Micro kan inte hoppa ännu men lär sig säkert på några veckor. Han har varit på gång ett tag men lyfter inte från marken med mer än en fot åt gången. Inköpet gjorde i alla fall succé. För mig signalerar mattan verkligen att här bor en barnfamilj… 


Själv kämpar jag på med träningen. Helgen har verkligen varit fantastisk och gett sommar och semester-feeling deluxe. Men om jag får vara egoistisk vill jag gärna ha svalare väder när varvet går av stapeln. Sprang 14,5 km idag och det var FRUKTANSVÄRT. Värmen var plågsam. Om det blir så här varmt på varvet kommer det att bli rejält motigt och gå sjukt sakta. Jag är ju mörkhårig och tycker att solen verkligen bränner mot huvudet. Och så känns det som om fötterna brinner också. I början av rundan kände jag mig i fin form och lätt i kroppen. Höll ändå tillbaka för att inte krokna. Men redan efter 3-4 km började solen gassa jobbigt och på slutet var det bara pannbenet som tog mig hem. Blä. Själva löpningen återhämtar jag mig snabbt ifrån men jag känner fortfarande av värmen som var. Mindre än två veckor kvar, heja heja mig!!!