Etikettarkiv: gnällig

Det var därför


Inte konstigt att Micro-mannen varit gnällig – det var visst hans tur att bli sjuk. Tyckte att han var ovanligt varm när han somnat och jodå – 39,1. Vid 22.30 fick han Ipren och saft och trots febern var han glad, kvittrig, busig och ville inte alls sova vidare. Han somnade äntligen om vid midnatt, men vaknade vid 05.30. Zzzz 😴. Blir en tidig kväll för mamman idag kan jag lova. 

Febern märks inte så mycket. Inte avsaknaden av sömn heller. Han gnäller lite och leker lite och är ungefär som vanligt. Trodde att han skulle vilja sova efter mellanmålet för att ta ikapp vilan men icke. Det blev i alla fall en tupplur nu efter lunch som vanligt. 

Jag har haft föreställningen att småbarn är sjuka typ kontant från oktober till mars med snuva, feber och magsjuka. Sedan väntar friska och roliga månader från april till september innan det börjar om igen. Men nu är det maj och J har precis blivit frisk och fått tillbaka aptiten när T blir sjuk. Jaja. Livet alltså. 


Omväxlande


Den här lilla Micro-mannen bjuder på ett väldigt omväxlande humör just för tillfället. Korta stunder är han superglad och går omkring och piper och skrattar högt (och falskt, så där att man hör hur han pressar fram skrattet). Men långa stunder är det myyyyycket gnäll. Inget är bra. Han vill göra allt han inte får eller kan och när han inte kan eller får tjuter han högt och slänger sig och spelar över. Mycket krokodiltårar och anklagande blickar. Nästan så att världen verkar gå under. För att bli lite mer nöjd och lite mindre gnällig vill han ha napp. Jämnt. Och vi som egentligen bara kör napp när han sover och i vagnen annars. Den här fasen kommer jag inte sakna.. 


Dåligt minne?

  

Jag vet inte om jag har förträngt eller glömt hur Mini var när han var runt 1 år, men jag har absolut inget som helst minne av att han var så jobbig som Micro är nu. För han är faktiskt jobbig och det måste jag få tycka även om jag älskar honom till döds. 

Han har lärt sig klättra upp på Minis stolar och därifrån vidare upp på bordet. Livsfarligt. Han klättrar i trappan och är duktig men man måste ha koll. Han vill bara in på toaletten för att pilla i toaletten eller med toalettborsten och blir vansinnig när man lyfter bort honom. Eller så vill han pilla med laddare, mobiler, fjärrkontroller eller annat förbjudet och gråter när han inte får. Ibland gnäller han för att han vill vara i famnen men när han väl är det är det inte heller bra. Och så gnäller han för att han vill gå med gåvagnen men det är bara roligt en liten stund. Han gnäller i matstolen och han gnäller när han inte får ”leka” med Jack. Han hatar att ligga på skötbordet just nu. Kort sagt. Det är mycket gnäll och mycket hålla koll på honom hela tiden. Tror att lite är frustration av att han inte kan gå ännu och så är han mitt inne i ett utvecklingssprång enligt ”wonder weeks”. Sen var det länge sedan han sov en hel natt i sin säng. Han sover till 02-03-04 någon gång men sedan hamnar han mellan oss och då är det bara jag som gäller, mannen skiter han i. Han vill ligga nära nära och sover gott men det gör inte jag. Och nu har jag inga amningshormoner i kroppen längre så jag är trött och sliten. Men jag vet ju att jag ska njuta för han kommer inte alltid att sova mellan oss, inte alltid behöva mig och inte alltid vilja vara nära. 

Samtidigt som han är jobbig är han underbar och roligare än någonsin. Han vinkar. Kan stå själv utan stöd i några sekunder och blir så glad när han lyckas. Pratar och tjoar. Ger nappen när man ber honom. Pussas med hela munnen. Skrattar så härligt. Är så glad och cool. 

Det är intensivt kan man väl säga. Kommer ofta på mig själv med att längta framåt. Tills Micro är som Mini är nu. Alltså om drygt 2 år. Samtidigt lever jag i nuet och tar tillvara på det, men småbarnsåren är slitiga och inte bara underbara. 


Är det inte den ena så är det den andra

  Jahapp. Nu när det Minis tur att ha feber. ”Bara” 38,4 men ändå feber. Egentligen har han nog haft feber sedan igår men eftersom han bara är lite varm och inte brännhet har vi bortförklarat det. Han har varit lite gnällig, klängig och inte sprungit som vanligt, men vilken 2,5-åring har inte sådana dagar? Men efter vår promenad idag när han bara ville stå på ståbrädan tog jag tempen och visst…
Nu hänger vi inne och myser och även om det är trist med sjukdom känns det bra att jag får öva och vänja mig. Feber är ju inte farligt! Som sagt så är inte detta så farligt. Det är inte som i februari när Mini hade influensan och 40 grader. Hoppas att han kryar på sig snabbt…


No more feber

Micro är feberfri sedan igår – sköööönt. Och det betyder att jag gissade rätt, det var 3-dagars-feber han hade. Måndag kväll till torsdag kväll = 3 dagar. Nu har han fått utslagen man får när febern försvinner också. Tyvärr har han fått en del i ansiktet och inte bara på kroppen. Utslagen kan försvinna på några timmar till några dagar. Jag hoppas att de är borta till söndag för då ska han fotograferas, hehe…

  
Ursäkta om bilden ser läskig ut men lite så här har jag det just nu. Jag är såklart glad att han är frisk men under de här tre sjukdomsdagarna har Tim förvandlats till en supermammig liten kille som vill sitta i famnen och kollar på mig med stora ögon. Och han som varit en liten solstråle jämt är definitivt inte glad hela tiden utan passar på att gnälla ikapp sig. Han börjar typ gråta när han hör min röst och inser att jag inte är hos honom. Får se om han hittar tillbaka och blir nöjdast och gladast i stan igen eller om gnällpellen är hans nya jag (hjääääälp!). 


Feberpremiär

  
Den här lille killen har varit ovanligt gnällig idag. Helst velat vara i famnen, sovit lite mer än vanligt och knorrat en del. Nu på kvällen fick vi förklaringen – feber… Stackars liten. Usch. Varje gång Mini eller Micro mår dåligt gör jag det också. Förmodligen mer än vad de gör själva. Jag blir liksom helt spänd och orolig och nervös och skakig. Även om det ”bara” är feber. Undrar när det ska gå över och jag blir van och cool? Hur som helst. Det är ingen fara med honom. 

Jag funderar på om tänderna är på väg att bryta igenom? Jag vet att det inte är vetenskapligt bevisat att bebisar får feber av tandsprickning men däremot kanske tänderna passar på att bryta igenom när kroppen jobbar med en infektion? Så var det med Mini. Han fick sina första tänder i samband med tre-dagars-febern när han var 5 månader. Men det var bara innan de första tänderna tittade fram. Resten av tänderna bara ploppade fram. Får se om det blir tänder för Micro nu då…


Lite jobbig

  
2,5-åringen är inte världens solstråle dessa dagar. Det går verkligen i perioder det där med humöret och just nu är vi inne i en mindre bra sådan. Suuuuuck. Hur underbar han än är kan han samtidigt vara sååååå jobbig. Att han gnäller och gnölar ganska många gånger per dag just nu beror på flera saker. Typ den vanliga trotsen, att hans språk är inne i en utvecklingsfas där han blir frustrerad av att vi inte förstår honom och så är det dagsvilan också. Eller bristen på den. 

Den senaste veckan har han flera gånger vägrat att komma till ro efter lunch och då har han fått vara vaken istället. Det har gått förvånansvärt bra ändå och läggningarna de kvällar han inte sovit på dagen har varit fantastiska. En unge som sover innan 19.30 är ren njutning. Andra dagar har han somnat i bilen på eftermiddagen eftersom han är trött och egentligen behöver sin vila fortfarande. Men när han sommar i bilen har det varit sent, runt kl 15 och så väcker vi honom innan han sovit klart vilket resulterar i megagnällig mini resten av eftermiddagen. Vi tänker ändå att vi inte kommer att lägga en timme på att kämpa med att få honom att somna på dagen. Då får han hellre vara vaken. Ooooom han somnar innan kl 13 får han sova i max 1 timme. 

Så jag förstår att han är gnällig. Han är trött och så händer det mycket i kroppen också och det kan inte vara lätt. Just nu vill han tyvärr bli buren när han gnäller och jag vägrar bära honom längre sträckor. Han väger ändå över 15 kg och är dessutom lång. Jag kan gärna kramas med honom men går inte med honom i famnen. Då får han sitta i vagnen vilket resulterar i lite extra gnäll då han inte får som han vill. Längtar till gnället är över och han blir en solstråle igen!