Kategoriarkiv: Vimedbarn

Tillbaka på bara wordpress

Jag är tillbaka på ”bara” wordpress igen efter en vända på vimedbarn. Men jobbigare kommentarsfunktion och massa reklam där plus att smileys raderade efterföljande text gjorde att jag kom tillbaka. Nu heter bloggen alltså jennyspyyysventil.wordpress.com. Pyyysventil med 3 y. För att krångla till namnet lite… Och nu ska vi se:
😋😍😘😖😜
Emojis/smileys verkar funka – hurra!

Annonser

Problem med smileys

För ett tag sedan upptäckte jag att jag inte kan använda smileys i inlägg. Om jag gör det försvinner all text som kommer efter smileyn. Lite synd eftersom jag tycker att de kan vara rätt bra att använda för att förtydliga vissa grejer. På sistone verkar problemet utökats till att innefatta kommentarer också. Tydligen är det lite text som faller bort och det slog mig först idag att det kanske är smiley-grejen där också?!

Ska anmäla detta till vimedbarn och hoppas att det rättar till sig…


Njuter av tillvaron

Först: Det var visst inte helt smärtfritt att byta bloggportal. Har försökt få upp det här inlägget sedan igår (!) strax innan kl 14 men när jag har försökt publicera syns bara de första meningarna, resten har försvunnit. Himla irriterande! Det jag skrev var i alla fall följande:

Idag känns det som söndag fastän det är lördag. Men eftersom jag är ledig två dagar till kunde det lika gärna varit fredag. Strunt samma vilken dag det är. Jag gör det jag gillar mest, hänger med min lilla familj. J sov ju borta inatt och det hade gått bra förutom att jag hux flux började sakna ihjäl mig efter honom i morse. När jag skulle hämta honom brydde han sig dock inte nämnvärt över att jag kom, blev inte överlycklig av att se mig och tyckte mest att jag var jobbig när jag ville kramas. Ser ändå det som ett sundhetstecken, det att han är trygg med andra människor än mig och mannen.

Vår garagedörr går igen automatiskt, men J hjälper alltid till och puttar för kung och fosterland.

Vi är hemkomna från påsklunch med mannens sida av släkten där Jack fick sitt allra första påskägg. Det innehöll en slant att stoppa i sparbössan och tre bilar som genast blev nya favoriter. Vår lille kille och hjul alltså, han är verkligen extremt fascinerad… Inser också att vi är lite dåliga på traditioner i vårt hushåll och att vi måste bli bättre på det för mini-mannens skull. Jaja… Nu sover han i sitt rum. Själv ligger jag i bikini på altanen och njuter järnet av det fantastiska vädret!
Glad påsk!


Ny på Vimedbarn

Jahapp, så har jag bytt portal…. Från ”ensam” på wordpress till att vara en del av vimedbarn-familjen. Har tagit med mig alla mina gamla inlägg och kör helt enkelt på. Hoppas att jag ska trivas här och hoppas att du som hittat hit gör detsamma hos mig och blir kvar. Välkommen!

Min blogg är uppbyggd så att jag försöker blogga 1 gång varje dag. Ibland blir det 2 inlägg, ibland inget alls. Tycker själv att det är jobbigt med bloggar som uppdateras 4-5 gånger dagligen, då hinner man ju inte med att läsa! I och för sig är 1 inlägg i veckan är inte heller så kul. Nä, lagom är bäst helt klart… När det gäller bilder är min åsikt att det är roligare med en ”dålig” iPhone-bild än ingen bild alls. Kamera släpar jag sällan med mig och för att publicera riktiga bilder måste jag blogga från datorn och det gör jag väldigt sällan, typ aldrig. Så jag har utgått från mina egna åsikter och bloggar efter det, sen är det upp till dig som läser om det håller måttet eller inte.

Jag som skriver heter Jenny. Jag är född -79 (!) och bor i Göteborg, eller Mölndal för att vara helt korrekt. Många av mina inlägg handlar om min son som föddes 130111. Han heter Jack, men det blir ofta att jag kallar honom J, mini-mannen eller mini-människan. Min sambo kallar jag R eller mannen, men vi är inte gifta. Annars blir det lite bokrecensioner, lite shopping, lite jobb, litelite träning, lite inredning, lite göteborgstips. Lite allt möjligt helt enkelt.

20140416-135030.jpg
Och så här ser jag ut just i detta nu. Jag haaaaaatar att vara med på bild. Blir aldrig bra och känner mig obekväm. Jag ser alltid så trött ut på bilder och det hoppas jag inte att jag gör på riktigt. Jag får alltid höra att jag är pigg och positiv med massa energi så det är lite tvärt om. Och så ser jag ofta sur ut eftersom mina mungipor går lite neråt. Men jag är en glad skit i verkliga livet. Jobbigt glad ibland till och med. Och håret ser alltid så trist ut och ögonen blir så stora och ja… Jag gillar alltså inte att vara med på bild och selfies tar jag typ aldrig. Men ibland bjuder jag ändå på en glimt av mig.

(Jag håller på att luska lite i om det går att förstora alla bilder i gamla inlägg i ett svep. Om någon vet får ni gärna hojta häråt.)