Fullt upp och återfall

Har egentligen massor att blogga om men ingen tid att göra det. Semestern kom emellan kan man säga. 

En tråkig grej dock. Mini slutade sin antibiotikakur i torsdags. Idag (måndag) kom den förbaskade febern tillbaka. Och han som faktiskt varit overkligt glad och ätit massor sedan febern försvann. Kan han inte få vara frisk?

Semester på två sätt

Igår gick jag på semester. Fattar knappt att det snart är v 27 och att jag ska vara ledig. Nu väntar fyra familjeveckor. Hoppas på sol, utflykter, glada barn, glad sambo och lata dagar. Sen jobb en vecka för mig innan vi har en vecka till tillsammans. Och sen har jag två veckors inskolning med Micro (och mini som ska till storbarnsavdelningen och missade överskolningen nu när han var sjuk). I höst blir det vardag deluxe med hämtning och lämning. Ser konstigt nog fram emot det men ska njuta av ledigheten och leva i nuet. 

Semestern började med semester från killarna som sovit hos kusinerna inatt. Första gången de sovit borta på samma ställe. De var peppade på att komma iväg igår och enligt rapporterna vi fått gissar jag att de inte alls vill bli hämtade om en stund. 

Men ujuj vad mycket man vill hinna med på de timmarna man har när man inte behöver tänka på barnen. Igår åt vi på Max i lugn och fred och kollade efter en grej som inte fanns på Ikea. När vi kom hem strax innan 19 gjorde mannen tårta och maränger medan jag fixade med gardiner för glatta livet. Har bytt de i vardagsrummet till en tunnare variant som jag lade upp och strök. De som var i vardagsrummet har jag sytt ihop och kortat till en kappa eller vad man säger och flyttat till köket. Sen sydde jag upp våra mörkläggningsgardiner till sovrummet också. Jag parkerade ändan i soffan strax innan slutsignalen mellan Wales-Belgien (tror Wales går till final faktiskt eftersom Portugal har allt annat än imponerat). Pjuh. Skönt att få vakna imorse och sedan somna om lite till och dra sig i sängen utan barn överallt. 

Hej juli, du blir nog en bra månad 

Mer än fullt upp

  
Han är en hel cirkus den här. Herregud, det är mer än ett heltidsjobb att hänga med honom. Han är skitjobbig om jag ska vara ärlig men samtidigt har han humor och är en så himla rolig liten person. Jag diggar honom stenhårt. 

Han klättrar överallt. Speciellt gillar han tripp-trapp-stolen och Ikea-pallarna. Ställer sig gärna upp och balanserar några sekunder. Livsfarligt alltså. Men det väger han upp genom att vara hur söt som helst och dansa när man ber honom genom att gunga med knäna. Plastpallarna vi har på toaletterna är också bra att klättra på och vips är han halvvägs ner i badkaret eller toaletten. Han kryper upp och ner i trappan och trots att han är en liten olycka lärde han sig på första försöket att rumpan ska vara först på nervägen. Han räcker ut tungan hela tiden (som på bilden) och vinkar glatt när man ber honom. Han pussas. Hans pekfinger pekar på allt samtidigt som han säger ”den”. Och så blir han förbannad när han inte får det han pekar på. Typ hela tiden alltså för det han vill ha är fjärrkontroller, telefoner, saxar, kastruller, Minis leksaker och annat Micro-förbjudet. Han vill smaka på ALLT vi äter. Och blir förbannad när han inte får. Han är som en fågelunge. Gapar till allt. Han har lärt sig att dricka ur sugrör och om han får dricker han huuuur fort som helst. Suger och suger och suger för att hinna dricka så mycket som möjligt. Det är aldrig tråkigt att vara med honom men det är verkligen ingen semester. Jag längtar tills han lugnar ner sig lite om sisådär ett år eller så. 

Inte helt lätt hela tiden

  
Det här med två barn alltså. Fantastiskt ibland. Inte så fantastiskt ibland. Riktigt jobbigt ibland. 😂 Just nu är det inte direkt semester i familjen. Det är inte så att det är kris eller panik på något sätt utan läget är helt under kontroll men det är mycket hela tiden ändå. Även om vi lever i vardagen är det fullt upp. Inte många lugna stunder förrän vilddjuren sover. 

Mini är rätt trotsig just nu och även om han inte alls får så farliga utbrott jämfört mot andra barn är han väldigt trotsig för att vara honom och det är påfrestande med hans utbrott och tester. Han vet precis vad han inte får göra och gör det ändå. 

Micro är Micro. Han är öööööverallt. Ställer sig mot allt. Ålar överallt. Kryper. Ska undersöka och är fullkomligt livsfarlig. Och han har en ny grej. När Mini tar tillbaka en leksak eller när vi säger nej eller lyfter bort honom börjar han tokgråta. Han har liksom kommit på att då får han tröst. Och eftersom han är som han är blir det många nej varje dag och många gånger vi lyfter bort honom från något och många duster med brorsan. Alltså blir det en del tokgråt.

Även om familjen är viktigast är det extremt skönt och välbehövligt att jobba. Hade aaaaaldrig orkat vara föräldraledig på heltid nu. Behöver få andas för att orka med. Är jag ensam om detta?

Det är en sak nu

Det här med att jobba… Det känns fortfarande omtumlande. Och kul. Men jag är inte bra på att jobba 50%. Vill så mycket att jag bli ofokuserad. Jobbar i en för hög växel för att hinna med så mycket som möjligt, typ 60-70%. Måste sluta med det och komma in i rätt lunk! Det tar sin tid att hitta rätt balans. När jag kom tillbaka fanns redan lite arbetsuppgifter och blandat fix till mig och så dyker det upp nya saker hela tiden. Plus att vi har dagliga grejer. Bara att gå igenom och åtgärda mailen när jag har varit borta halva veckan tar typ 1-2 timmar. Och då svarar och fixar jag bara med det mest akuta. Vissa grejer får jag lägga på vänt. Men jag börjar ändå få hyfsatd pejl på läget. 

 
Det är sååååå skönt att vara hemifrån själv. Få vara ifred, inte hålla koll och passa upp på någon och koncentrera mig på mitt. Men oj vad jag saknar och oj vad härligt det är att komma hem efter en arbetsdag. Mini bryr sig tyvärr inte överdrivet mycket när jag tjoar i dörren men Micro lyser upp och kommer ålkrypande som välkomnande. Men kvällen efter jobbet är så kort och går så fort. Typ 2-3 timmar innan läggdags för killarna. Jag känner mig mer närvarande de timmarna jag har efter en jobbdag jämfört mot när jag är mammaledig hela dagen men samtidigt är det ju ingenting. Och nu är ändå mannen hemma så de har ju en förälder hos sig under dagen. När vi börjar jobba heltid (eller näst intill) blir det verkligen mindre familjetid. Även om jag gillar förskolan så känns det skönt att vi lever i familjebubblan ända till slutet av nästa sommar. 

Vet inte hur detta inlägget lät men att köra 50/50 känns som helt rätt grej för mig. 

Matchning och fullt upp

  
Det är inte alltid lätt att få en bra bild. Antingen bli en av killarna bra, eller ingen. Sällan båda, hehe. Mini och Micro var i alla fall syskonmatchade idag i byxor jag fyndat på tjejavdelningen. De är mjuka och har precis sånt häng jag gillar och jag ska definitivt börja spana lite på tjejkläder framöver…

Det här med två barn vill jag skriva lite om… I början var det mest en omställning från ett till två barn, från tre till fyra i familjen. Att lära sig att man kanske inte räcker till som man skulle vilja. Att ibland får en gråta eller vänta lite på mat eller blöjbyte. Men samtidigt gick det bra. Oftast låg ju bara Micro där vi var. Oftast sov han och framförallt låg han stilla! Nu har vi gått in i nästa fas och jag inser att den kommer att bli jobbig och hålla på ett tag. 

För nu är Micro rörlig. Och vaken. Nyfiken och vill upptäcka. Och nu krockar det lite att ha två. Mini vill leka med sina leksaker. Det vill Micro också. Så han rullar dit J är, gärna på J. J bli ledsen/sur/grinig/arg. Säger ”suuuuuta”(=sluta) och försöker ta bort T. Micro bryr sig inte ett smack om bebisgrejerna vi har utan fokuserar bara på allt han inte får röra. Så nu är det lite småkrig mest hela tiden hemma och det är inte lätt att få alla nöjda. Mini vill leka ifred men inte leka ensam. Micro vill leka med minis saker. Jag vill att båda ska vara nöjda och glada och helst i samma rum men misslyckas hela tiden, hehe. Och Micro förstår ju inte ännu. Sen känner jag att det är svårt eller helt omöjligt att barnsäkra när man har ett större barn. För jag kan inte plocka bort alla Js grejer. Samtidigt känns det riskabelt med små bilar där ett jul kan lossna när T smakar på bilen. Ja. Det är fullt upp och värre blir det. Njuter av nuet samtidigt som jag längtar två-tre år framåt också måste jag erkänna…

Bara häng

   

De senaste veckorna har det varit någonting VARJE dag Mini varit på förskolan. Jag och Micro har flängt hit och dit hela tiden och det känns som om stackaren bara legat i vagnen eller i babyskyddet och som om vi inte fått någon kvalitetstid. Alls.  Men idag (förutom lite handling som tog 30 minuter) och imorgon är det inga måsten. Sköööönt! Har saknat att bara vara hemma och bebisgosa. Det är kul att göra saker men man ska inte underskatta hemmatid. Och det gör nog honom gott att få odelad uppmärksamhet av mig. Idag lämnade jag honom på rygg på lekmattan för att gå på toaletten och när jag kom tillbaka låg han på mage. Många första nu som sagt….

En parentes också. Är sååååå trött på håravfallet som man får av amningen. Det tar ju aldrig slut och ibland känns det som att det är ett under att jag har hår kvar på huvudet. Jag har hyfsat långt hår nu. Och det är mörkbrunt. Det syns. Och det är överallt. Blä! Speciellt äckligt är det att hitta hår på Tim. Typ i halsen eller runt fingrarna eller i munnen. Blä igen. Och när jag badar Jack kryllar det av mörka hår i badkaret och ibadbalkan trots att jag rensade dagen innan. Blä blä blä. Trots att jag inte gillar mitt hår just gillar jag ändå att Tim kanske blir lika mörk som mig…
  

Ingen rast, ingen ro

Phuuuu. Den här dagen går inte till historien som en lugn och mysig dag direkt. Det har gått i ett, i ett tills nu.

Det började redan inatt. Jack har sovit i sin säng några nätter men inatt grät han otröstligt redan vid 23. Ville inte somna om själv. Så han hamnade mellan oss. Och det tog låååång tid innan han somnade om och kom till ro. Han röjde både vid 24 och 01 så det var inte många timmars sömn jag skrapade ihop. Zzzzzz.

På jobbet har jag slitit som en gnu och ilat som en iller om jag ska försöka göra en beskrivning. Har knappt varit på kontoret, knappt haft rast utan varit nere och jobbat med sortimentsbyte i automaterna. Stått upp hela tiden. Var så uppe i varv att jag ångade hem på strax över 30 minuter av bara farten. I vanliga fall tar det 40.

Efter Js middag åkte han och jag och handlade lite förnödenheter som ägg till mig och bröd till R. Under tiden vi var borta satsade R hårt på titeln årets pappa och slängde ihop två laddningar barnmat. Fisk och köttfärs. 28 brukar. Han kan han.