Att kämpa eller inte kämpa

Jag läser inte dessies blogg i vanliga fall, men gick in idag. Hon har precis blivit mamma till en liten Theodore. Efter en knackig start på amningen valde hon att sluta när den väl kom igång eftersom hon producerade för mycket mjölk och nu blir hon tydligen påhoppad för det. Att folk kan med att kritisera hennes val… Låt henne göra som hon vill och mår bäst av!

För mig funkade amningen direkt. Visst gjorde det lite ont precis första dagarna, men J lärde sig tekniken väldigt snabbt och det var aldrig så att jag grät av smärta. Jag hade mycket mjölk hela tiden. Det räckte att amma från ett bröst åt gången men ändå läckte jag inte. Jag hade alla förutsättningar för att lyckas med amningen men om det inte varit så hade jag inte försökt i veckor med att få till det. Jag beundrar alla tjejer som verkligen vill amma och inte ger upp fastän det går jättetrögt i början! Om det inte funkat för mig, om mjölken inte runnit till ordentligt eller om J haft fel teknik hade jag gått över till ersättning om det hade känts som det bästa alternativet för mig. För oss.

Tycker att det är lite trist att den allmänna inställningen på BB är att man ska amma till varje pris. Man är inte en sämre mamma om man ger ersättning. Man bondar inte mindre med sitt barn för det. Tvärtom kanske omställningen till förälder går lite lättare om man inte behöver bli oroad och stressad över något som inte funkar. Som det är nu blir amningen mer som ett tvång och ersättningen lite av ett misslyckande vilket ju är helt fel. Vilket alternativ som funkar bäst vet bara den nyblivna mamman och pappan. Ingen annan har rätt att tycka till. Så tycker jag.

Fotobok in the making

Senast imorgon lägger jag en beställning på en fotobok om Js första år i livet. Jag gör mina fotoböcker hos Fuji och de har 50% så det gäller att passa på. 120 maffiga sidor. Jag längtar!

Jag har jobbat med fotoboken kontinuerligt under året som gått. Den har växt fram och jag känner mig supernöjd just nu. Provade ifolors fotoböcker först men gillade inte alls programmet, tycker att Fujis är mycket enklare och roligare att jobba med och det blir precis som jag vill ha det. Jag har ganska mycket text i min bok. Bland annat månads-uppdateringar och övrig utveckling som är kul att minnas.

Jag har korrekturläst 2 gånger och nu gör mannen en sista genomläsning. Han hittar ord som man läser på rätt sätt men där bokstäver är omkastade eller saknas när man tittar mer noggrant. Månad och månader är mitt mest felstavade ord. Glömmer a:et hela tiden. Hehe.

Lördagen so far

Idag är en bra dag! Natten var lite bökig med pigg och vaken mini-människa runt 04.30 och någon timme framåt. Men det är bara att gilla läget och göra det bästa av dagen fastän man helst skulle velat ha en lång sovmorgon och ostörd nattsömn.

R skulle träna i Kållered och under tiden passade jag och Jack på att kolla lite i affärer. Jag spanade in olika skoskåp till utrymmet under trappan och klämde på lite kläder men köpte inget då. Jack var världens gladaste. Han pratade och tjoade i vagnen och roade sig med en tom matburk. Bra shoppingsällskap alltså.

När R gymmar färdigt åkte vi till Blooms möbler där jag hittat mitt dröm-skoskåp. R har inte varit superpositiv till att ha ett skoskåp under trappan alls men godkände det. Jippie! Jag upptäckte en lapp vid ingången där det stod att man fick 10% på köpet hela januari. Idag är det 1 februari… Jag brukar aldrig pruta men nu gjorde jag det. Sa att de glömt lappen och att jag ville ha 10% trots att jag var en dag sen. Det funkade. Hehe. Skoskåpet var liiiite dyrt men inte superdyrt. Och det är så mycket snyggare än övriga skoskåp vi sett.

På hemvägen somnade Jack i bilen. Han sov när jag krånglade ur honom ur bilbarnstolen. Sov när jag bar honom till huset. Sov när jag klädde av honom ytterkläderna. Fortsatte sova när jag la honom i soffan. (Det händer liksom aldrig! Han brukar vakna snabbt och sedan är han omöjlig att söva när det väl är vilodags.) Rörde sig knappt på 1,5 timme.

Under tiden han sov satt jag och korrekturläste i hans fotobok. Det är 50% på Fuji så jag ska passa på att beställa. Nu är killarna ute på promenad och jag ska montera skoskåp. Det var planen i alla fall men jag måste byta skruv i skruvdragaren och får inte loss den som sitter i.

En 1-åring in da house!

Nu, precis nu, för ett helt år sedan föddes vår lilla mini-man. Inlägget är tidsinställt eftersom 02.49 är en lite tokig tid att fira på. 365 dagar har han i alla fall funnits hos oss och många mer ska det bli. Samtidigt som det känns väldigt avlägset minns jag den allra första tiden som igår. En ny liten person. Alla hormoner, alla känslor och den stora omställningen att gå från par till familj. Det tog ett tag för mig att landa i allt det nya och den stora, överväldigande, uppfyllande kärleken till Jack dröjde faktiskt ungefär 3 månader. Först då kände jag att allt stämde och att jag hade hunnit ikapp med känslorna och kunde ”njuta”. Och som jag (vi) älskar den lilla mannen! Tänk att man kan älska något litet så mycket.

Här kommer en bildkavalkad från Jacks första månader i livet. Svårt att välja ut bilder eftersom vi har oändligt många, men jag har försökt kolla mest på datum för att pricka hyfsat exakt på månadsdagarna och så har jag försökt välja lite olika scenarion. Han har faktiskt gått från att se ut som en liten gubbe till att bli en liten kille. Och vad lite hår han hade!

När det gäller bilder… Jag kommer fortfarande att lägga upp bilder på J när jag skriver om honom. Men det blir kanske mer profilbilder, eller bakifrån eller närbild på vissa delar av honom. Vet inte om det känns helt bekvämt att lägga upp bilder framifrån längre. Vi får se, men bilder hör lite till inlägg ändå. Får känna mig fram. (Detta inlägget är skrivet på datorn, får se hur det ser ut när det publiceras, om allt kommer huller om buller eller om det ser okej ut?)

Idag väntar kalas för födelsedagsbarnet. Den sista bilden är en ny favorit. Den har liksom fångat den glada, busiga Jack på strålande humör. Min stora, lilla kärlek!

Det tar sig

Det tar sig på jobbet. Det är är roligt och jag har massor med små projekt och saker jag behöver göra så det är inget problem att få dagarna att gå. Förutom mina kollegor på vår lilla avdelning är det kul att träffa alla andra jag stöter på regelbundet också. Det värmer när de blir glada att se mig, när de säger att det är kul att jag är tillbaka. Har konstaterat att jag blir hungrig av att jobba. Magen kurrar hela tiden så det är inte svårt att äta var tredje timme.

Igår gjorde det dock ont i mammahjärtat. Jack sov när jag kom hem. Fick väcka honom lite försiktigt för att han skulle äta och för att han inte skulle bli omöjlig att lägga senare. Han grät och grät och grät. Det tog lång tid att mata honom eftersom han var så ledsen. Han ville inte vara själv på golvet utan i famnen men grät och grät och grät ändå. Slingrade sig för att komma bort. Från mig. Hos R blev han tyst. Det var jättejobbigt och jag blev riktigt ledsen. Som att han inte gillade mig längre. När jag jobbat två dagar.

Den sista dagen

Min sista dag på mammaledigheten är snart över. Imorgon ska jag jobba igen. Min stora och lilla man får hänga på dagtid. Vi byter av varandra helt enkelt. Nu är det jag som ska dra in stålar till hushållet. Spännande! Det blev hur som helst en fullsmockad dag. Under förmiddagen hade vi Js tre kusiner med tillhörande föräldrar på fikabesök. På eftermiddagen var Jack bjuden på sitt allra första kalas hos bebiskompisen Eskil.

Tänk att våra små alla föddes i januari 2013! Nu i januari börjar de sista mammorna jobba så nu får papporna fortsätta umgås och hänga på öppna. Och så ska vi styra upp lite helger under våren. Det hade varit såååå kul om vi kunde hålla kontakten även när vi jobbar och även om vi bor lite utspritt. Det är faktiskt Jacks allra första kompisar och jag tycker att mammorna (och papporna) på något sätt mer känns som gamla bekanta än nya vänner. Som om vi svetsats samman av att vi alla fått våra första barn samtidigt.

Men dagens väder?! Blä. Det var riktigt ruskigt. Eftersom bilen fortfarande är på service blev det en promenad till 1-årskalaset. Det regnade horisontellt och blåste småspik. Inte konstigt att det var helt folktomt på gatorna. Lyxade till det och tog bussen hem.

Ämnen att skriva om

Just nu känns det som om det bara blir Jack-inlägg här för just nu är det det som är lättast att skriva om även om jag gärna skulle vilja variera mig mer. Samtidigt ser jag att allt om Jack får flest sidvisningar i bloggen så helt fel är det väl inte ändå. Och därför kommer lite mer i ämnet nu. Närmare bestämt två iakttagelser.

1.
Min son gillar att se på sig själv. Så fort vi visar filmer eller bilder på dator/padda/iPhone lyser han upp och tittar koncentrerat. Händer varje gång. Det har han inte ärvt av mor sin eftersom jag avskyr att vara med på foton och filmer.

Mormor visar film.

2.
Plötsligt händer det! Vet inte hur länge Jack har ställt sig mot möbler. Länge. Men det där med att gå längs med möblerna har han inte fattat alls. Förrän nu. Hurra! Trodde nästan att han helt skulle missa den biten men när vi var på vår trip började han ta några försiktiga små steg. Det har han utvecklat varje dag och nu går han runt vardagsrumsbordet som ingenting och jag sitter och ler stolt åt honom.

Lilla fantastiska mini-människa!

Viktigast i världen

Usch. Att Jack är viktigast i världen för mig och R är lika självklart som uppenbart. Han är det finaste vi har men ibland blir man lite extra påmind.

För 45 minuter sedan vaknade han och grät. Och det var inte den typen av gråt där det hjälper att stoppa in nappen eller ta upp i famnen. Nej, det var hysterisk och hyperventilerande gråt där inget hjälpte. Då är man inte fräck alltså. Nu hände ju exakt det här för några månader sedan. Då åkte vi in till akuten. Senare på natten blev Jack förkyld och vi kände oss lite lagom pinsamma när han ”bara” grät för att han tydligen hade slembubblor i halsen som inte ville spricka.

Då fick vi i alla fall med oss att han ska vara i upprätt läge och gärna få lite luft på sig. Så nu kände vi att vi hade lite koll och gjorde precis så, försökte vara lite lugna trots att pulsen rusade iväg. Bar ner honom till vardagsrummet och öppnade altandörren. Bara det att sist rapade han till och blev glad innan han satte igång att gråta otröstligt igen. Och gråtattackerna varade max 2-3 minuter. Nu höll han på i mer än 5 minuter utan att lugna sig en enda gång. Märkte på honom att han hade ont och att han var trött och att han hade panik. Lite skakigt om man säger så och kön till sjukvårdsrådgivningen kändes lååång. (Och så inser vi att vi inte har någon bil om vi behöver åka in eftersom den är på service.) Tillslut kommer jag fram. Får prata med världens goaste och trevliga kvinna som pratade med lugnande röst och bara var helt grym. Vi hade gjort allt rätt. Får ett till tips och det är att ge honom något sött att dricka. Samtidigt som jag häller upp juice kommer R med en superglad Jack. Han la av världens brakfis och det var visst det som var fel. Kunde han inte talat om det?!

Sova på dagen

Fram tills nyårsafton har Jack sovit två gånger på dagtid. Först vid 11 och sedan vid 15. På förmiddagen är han trött och slocknar utan större problem, men på eftermiddagen är han inte lika samarbetsvillig. Det är ofta en kamp att få honom att somna. Eller att få honom att fatta att han är trött snarare….Det lättaste är att hålla honom i famnen faktiskt. Först bökar han lite, sedan kommer han till ro och somnar efter en stund. Jag har gjort så med blandade känslor. Vill absolut inte vänja honom vid att somna i famnen, det ska han klara på egen hand. Men om han inte sover på eftermiddagen blir kvällen lång och gnällig och det är inte alltid jag är sugen på att kämpa i 1 timme för att få honom att somna. Enda anledningen till att vi kört vidare på 2 sovstunder är att han alltid brukar somna runt 11-11.30 och det känns väl långt att hålla honom vaken från strax innan 13 till kl 20…. Han sover inte länge heller. 1 timme eller mer om vi har tur, men oftast bara 45 minuter åt gången. Nu på slutet har han som sagt varit svår att lägga på kvällen så därför var det dags för förändring.

Vi har därför provat med bara en middagslur om dagen i 3 dagar nu. Vi håller honom vaken fram till lunch som serveras ca kl 13. Sen får han sova och när han vaknar är det full fart fram till nattningen. Första dagen sov han 1 timme, igår 2 och idag 1,5. Så han sover ungefär lika mycket som innan, bara det att nu blir det i ett svep. Jag trodde att det svåraste skulle bli att hålla honom vaken på förmiddagen, men det har gått över förväntan. Han har gnällt lite när han varit hyfsat nyvaken och lite på eftermiddagen/kvällen, men det behöver ju inte bero på sömnen. Det kan vara annat som spökar. Han har nog blivit lite lättare att natta i alla fall. Förutom nyår, men då var vi ju borta. Igår och idag tog det inte många minuter. Så vi kör nog på med 1 vila på dagen ett tag till. Ser om det funkar i vardagen och inte bara när vi är jullediga…

Den första dagen…

…på år 2014 har gått i samma stil som de sista dagarna av 2013. Lugnt och mysigt med min lilla familj. Börjar på allvar inse att jag alldeles snart ska lämna hemmalivet och börja jobba igen. Ser fortfarande fram emot det men nu känns det faktiskt lite jobbigt också. Jag är ju avdankad och ringrostig och har inte vaknat av väckarklocka mer än max 5 gånger på hela året. Typ…Jaja, det blir nog bra. Vi kom i alla fall ut på en promenad tidigare, men sedan sov vi middag hela familjen efter lunch och nu har vi varit iväg hos Rs syster och ätit 1:jan-pizza, precis som övriga Sverige. (Fast jag tog kebabrulle…)

Igår var det alltså nyårsafton och vi firade med min syster, precis som vi gjort de senaste åren. Nytt för året var att vi var hos henne och inte hos oss. Vårt firande är precis som jag vill ha det, lugnt och avslappnat och ingen big deal alls. Vi åt och åt och åt. Smördegsinbakad oxfilé med sallad och potatisgratäng. Och rödvinssås som vi nästan glömde! Och så gammal hederlig men ack så god kladdkaka. Plus oanständiga mängder godis och chips, ujujuj. Sen kollade vi lite på tv och spelade kort.

Jack var med såklart. Han åt han också, kollade en stund på stadens hjältar så att vi vuxna kunde äta någonsånär i lugn och ro och kröp omkring och pillade på alla grejer i syrrans lägenhet. Men det allra, allra roligaste var syrrans katt, Korven. Jack är ju van vid farmor och farfars hund, som dels är större, och dels är mer kärvänlig. Jack är van att bli nosad och slickad på. Korven är mer reserverad. Han ville kolla läget lite, men när Jack ville pilla och klappa gick Korven iväg. Och då kröp Jack efter. Stackars Korven blev jagad av en ivrig bebis varje gång han visade sig….R spelade in en film när Jack klappar/slår Korven och ser himla nöjd ut med sig själv. Vi skrattade åt den hela kvällen. Den ligger på instagram om någon vill se den, fast den är kanske mest intern? (jennywiklander heter jag där, men är inte speciellt aktiv….)

Jack spexade och hade sig med moster och hade knappt tid att äta.Men han slocknade faktiskt strax efter 20 och sov sig igenom hela tolvslaget och alla fyrverkerier. Bäddade in honom ordentligt med kuddar om han skulle vakna….Skulle aldrig köpa raketer själv, men från syrrans vardagsrumsfönster är utsikten fantastisk och så mycket raketer har jag nog inte sett förut. Vi var hemma vid 01.30 och sov alla tre i vår säng. Jack var klarvaken efter bilfärden, men somnade om hyfsat fort och väckte oss inte förrän 09 vilket får räknas som godkänt. Och det var den dagen det.

Egentligen ville jag vävt in bilderna i inlägget, men jag har för en gångs skull suttit vid datorn och skrivit och det blir helkonstigt när jag försöker. På datorn ser det okej ut men på mobilen är det jättemycket mellanrum och radbyten. När jag rättar till det så att det ser bra ut på mobilen ser det helskumt ut på datorn istället. Suuuuck! Mycket lättare att bara lägga upp inlägg och bilder från mobilen….Nu kommer ett gäng bilder rak upp och ner istället…