Slappa med gott samvete

På vardagar har jag ganska lätt att få ihop mina 10.000 steg märker jag, speciellt om jag går eller cyklar till jobbet. Bra sporre det där för nu när jag varit förkyld har jag tagit moppe. Det är såååå kul och går himla fort vilket är speciellt bra när det vankas hemgång. Men några steg ger det ju inte så den får nog stå ganska mycket fram till juni.

Men helgerna är det värre med. Även om vi gör saker misstänker jag att vi inte rör på oss tillräckligt mycket. Så idag kastade jag ner mini-mannen i vagnen och drog på långpromenad efter frukost.

Den osminkade sanningen med bästa kompanjonen.

Det känns skönt att J fortfarande accepterar att sitta i vagnen. Han kollar läget och piper fram små glada ljud men protesterar inte. Under promenaden fick han gå själv i två omgångar men då går det ju extremt långsamt. Strax innan 12 var vi hemma igen och då visade stegräknaren drygt 11.000. Skönt! Extra lägligt eftersom vi har barnvakt ikväll. Mini-mannen ska sova hos mormor och morfar och jag kan ägna mig åt att njuta utan att behöva jaga steg. Hehe.

Nykittad J i kläder från KappAhl. De första i storlek 92! Ujujujuj. Han har egentligen 86 nu men det kändes dumt att köpa ”rätt” storlek så vi tog en större. Förhoppningsvis funkar kläderna i höst också nu när han inte växer så rasande snabbt längre.

Inte så spännande

Idag har jag och Jack besökt Borås djurpark tillsammans med Mathilda och Rex. Kul att komma iväg på utflykt!

Dagen var lite så här. Rex TITTADE faktist på djuren och var bra mycket mer intresserad än min illa son som mest var intresserad av att gå omkring och vara glad.

Vi såg en rätt läskig och stor (!!!) orangutang med värsta kindppåsarna.

Min lilla apa är mycket sötare! (Tycker partiska morsan)

Lejonen sov…

Vi såg en järv och det är inte fy skam eftersom de är rätt folkskygga.

Pingvinerna var de djur som faktiskt fångade mini-mannens intresse så vi får se till att pallra oss till Slottskogen framöver.

Inne i barnens zoo fanns grisar och getter. Jack gick mest runt och pep av glädje för sig själv. Knasbollen….

Jaja. Om två år tror jag att Borås djurpark kommer att vara en fullträff även om det var en bra utflykt redan idag. Tack Mathilda och Rex för sällskapet!

Kort dag som ändå blev lång

Trots att vi ställde fram klockan en timme inatt har dagen känns oändligt lång.
– Vi sov till strax efter 9. (8 gamla tiden….).
– Efter frukost hängde vi på lekplatsen utanför och på altanen.
– När Jack slocknade strax innan 12, åkte jag på en liten shoppingrunda. Köpte tyg, en jacka, en tröja jag spanat på länge och lite grejer på Ikea. Dels ett fotstöd, muggar och glas till kontoret och dels två pallar som Jack kan stå på i badrummen.
– När jag kom hem hade syrran tittat förbi en sväng.
– Sedan drog jag och mini-mannen till mormor och morfar för mat och lite social samvaro.
– Sista aktiviteten var tankning av min älskade moppe. Oj, vad jag njöt av att puttra fram på den och nu blir det moppe till jobbet några gånger i veckan. (Den har stått i garaget i 1,5 år….).
– Jack somnade på en gång strax innan 19.30 trots att det egentligen blev tidigare än vanligt. (Igår var sämsta-nattnings-rekord: strax innan 21.30 somnade han efter 2 timmars kamp.)
– Vi har sedan dess ätit glass, druckit te och sett ett avsnitt på true detective.
– Nu har jag parkerat min rygg på spikmattan i sängen och laddar för en späckad jobbvecka. Mår i ärlighetens namn sådär. Ont i halsen och raspig hosta men inte mer förkyld än så. Dock så är jag snörvlig och nysig av min allergi/astma. Yäyä. Jag överlever.

Bättre, men inte bra, en solig da’

Imorse när vi vaknade var mini-mannen feberfri. Natten var okej. Han sov stilla mellan oss, förutom tre-fyra uppvak då han grät. Gråtanfallen gick dock fort över och han somnade om igen. Vi misstänker att han har lite ont i halsen, precis som både jag och mannen har.

Skönt att slippa febern, men under dagen har han varit extremt gnällig och framförallt mammig. Bara velat vara i min famn hela hela tiden. Och så har han ätit dåligt. En tredjedel om ens det av sina vanliga portioner. Synd att den här infektionen kom just nu. Under veckan har han varit extremt glad och gullig, lätt att ha att göra med och nöjdast i stan. Och så kommer lite bacilusker och pajar det. Hoppas att han hittar tillbaka till grymmehumöret igen när han är helt frisk.

Men han har varit glad idag också. Göteborg har bjudit på fantastiskt väder och vi har försökt vara ute mycket. Och så länge vi har varit utomhus har vi haft en strålande glad och nöjd Jack. Idag var dagen när han helt plötsligt lärde sig att gå med skor på fötterna. Innan har han ramlat ganska ofta och helst krupit men nu har han kommit på hur han ska göra. Han går framåt utan att ramla en endaste gång och det är så gulligt. Speciellt när han ser så glad ut att han kan gå. Vi har hängt vid lekplatsen, vid parkeringen, vid garaget och på altanen. Skönt att han gillar att vara ute för då blir det en bra vår och sommar.

Så dagen kan summeras med en feberfri kille vilket är bra. Glad kille utomhus vilket är bra. Dålig aptit vilket är dåligt. Och gnällig i omgångar vilket är dåligt….Nu på kvällen åt han helt plötsligt med god aptit igen men samtidigt kom febern tillbaka. Inte över 39, men över 38 hade han. Hoppas att den försvinner under natten igen.

Lång dag med lite sömn

Idag har Jack sovit rekordlite. En knapp timme bara. När han precis hade vaknat runt 13 var han extremt gnällig och klängig, sådär att vi nästan ville lämna bort honom.

Trodde att det skulle bli en tuff och lång eftermiddag men enda gångerna J har gnällt är när vi försökt få honom att sova lite mer. Vi har haft massor av besök hela dagen och då skärper han till sig lite, vill inte gärna tokgråta inför andra.

Han har spexat, flirtat och visat upp hur duktig han är på att gå. Först var min syster här. Hon och J lekte tittut under myshörnan i trappan så att J tjöt av skratt. Sedan var både mina och Rs föräldrar här på middag. J fick hink och spade i present och spatserade runt med sina grejer, stolt som en liten tupp. Han var inte direkt svårlagd, höll på att somna på skötbordet….
;

Att leva med en italienare del 2

Vår lille mini-man börjar bli riktigt duktig på att gå. Han har liksom hittat sin jämnvikt och behöver inte hålla ut armarna för att hålla balansen (så mycket) längre. Idag har han gått runt mycket mer mest bara för att stå och gå. Och det är fortfarande så himla sött. Så sött att jag både får hål i tänderna och dör söthetsdöden. Typ.

Men gnälleriet…. I perioder under både kvällen och dagen är han skitjobbig. Idag var vi och köpte en cykelsits åt honom på XXL efter att jag kommit hem. Först började han skrika för att han inte ville sitta i vagnen. Sen började han skrika när han inte fick pilla med det han ville. Och med skrika menar jag gallskrika. Phu.

Väl hemma ville han som vanligt smaka på min kvällsmat. Hade honom i knät och han gapade och åt jättefint. När jag drack mjölk ville han ha det också. Han tog en klunk och silade ut allting på både sig själv och mig. Då lyfte jag ner honom på golvet och sa att man inte leker med maten eller spottar ut mjölk. Ojojojojoj som han skrek och grät. Resten av min måltid var inte direkt en njutning. Men han måste lära sig.

Som sagt, vi kallar honom vår lilla italienare…

Sista minuten

Man blir trött av att sova borta! Vi hade inte ens hunnit åka 1 km på väg hem när mini-mannen däckade. Eftersom han somnade passade vi på att åka till Frölunda Torg och köpa en present till morgondagens kalas och han sov sig igenom hela besöket. Trots sin powernap på drygt 30 minuter innan kl 11 somnade han efter lunchen också. Efter 2 timmar fick vi väcka honom. Så ja, det var visst uttröttande igår….

Övernattningen hade hur som helst gått bra och än så länge har ingen blivit avskräckt från att ha honom fler nätter. Själva övernattningen bestämdes efter kl 15 igår och när klockan blivit 17 var Jack avlämnad hos kusinerna. Snabba puckar. (Nästa gång vi har barnvakt ska vi nog ut och äta, men igår hade vi inte förberett något. Vi låg i varsin ände av soffan och käkade godis och såg på ”House Of Cards”. Funkar det med.) Jack i sin tur blev väl omhändertagen. Inte så konstigt med faster, farbror och 3 kusiner som gett honom uppmärksamhet. Han somnade på 5 minuter, sov hela natten och när han vaknade vid 07 låg han nöjd i resesängen 1 timme och filurade. Redig pöjk!

Idag har det varit soligt men blåst kyligt. Vi drog ändå ut på en promenad för att få motion och frisk luft. Här hemma har den lille italienaren röjt runt. Han har blivit grym på att ställa sig upp och börja gå, men nu när han blivit snabbare ramlar han efter några steg. Ändå har han nästan slutat krypa. När han inte staplar fram kör han någon slags apgång med raka ben. Ser sjukt obekvämt ut.

Gobbe gobbe

Jack har inte börjat med ord ännu. Inga riktiga i alla fall för ma-ma-ma-ma-ma och nä-nä-nä-nä-nä räknar inte jag som ord. Det senaste är att han säger något som låter som gubbe, fast med o eller ö istället för u. Gobbe, gobbe är vanligast. Undrar när han säger något medvetet? Vi övar varje dag….

Och så har han börjat peka. Inte på något speciellt men han använder gärna pekfingret för att till exempel gräva i min mun istället för hela handen som tidigare.

Sen har han lärt sig dricka själv ur flaska också. Det tog sin lilla tid. Känns som om ersättnings-barn lär sig hålla flaskan betydligt snabbare?! Han har alltid gillat att pilla med den. Klämma på pipen, rulla och hålla den upp och ner. Suga på den också för all del, men det är först nu som han har börjat tippa den så att han får i sig vätska. Han ser så stor ut när han gör det. Min lilla bebis som inte är så liten längre.

När det gäller att gå har det inte hänt så mycket. Han har tagit några ministeg till men vill hellre sätta sig och krypa. Men nu kan han gå med på att bara hålla i en hand när man går med honom. Det går långsamt och försiktigt men framåt går det. Och han är ännu stadigare i kroppen även om vi tycker att han varit det länge. Nu gäller det bara att han ska komma på att gå är roligt och hur man får ihop det till många steg. Troooor inte att det dröjer så länge för han är inne i en period där han sover och äter lite sämre. Som om något är på gång?

Ett stort litet steg

Wihuuuu! Nu börjar det hända grejer. Idag ringde R till mig på jobbet och berättade att Jack hade tagit ett litet, litet steg själv. Två gånger om. Samtidigt som jag blev jättejätteglad och varm inombords högg det till lite i hjärtat. Jag missade det. Jag var inte där. Fram tills nu har jag varit den som fått uppleva alla första grejer J gjort. Nu är det slut med det.

I sin takt

Vår lille kille utvecklas stadigt i sin egen takt. Han är inte supersnabb i sina färdigheter, men inte superlångsam heller. Mig kvittar det vilket. Han lär sig förr eller senare! Jag blir varm i hjärtat varje gång han gör framsteg ändå.

Han har blivit asgrym på att gå från magläge till att sätta sig upp och från att sitta till att åla iväg. Han kryper allt mer, men åla går fortfarande fortast. Gåstolen är han livsfarlig i! Snabbhetsmässigt alltså… Pincettgreppet sitter inte hela tiden, men ibland får han till det. Han drar sig upp till stående utan att blinka. Att gå känns en bit bort, men nu ikväll övade vi lite med lära-gå-vagnen och det tar sig. Han är tyst och glad för det mesta men flera gånger per dag drar han igång och snackar för fullt. Det är ma-ma, va-va, vä-vä, ba-ba och någon enstaka gång pa-pa. Han rör gärna läpparna och viskar för sig själv innan han ljudar högt. Och så blåser han med läpparna. Allt ska in i munnen. Tycker att han smakar på allt mer än sina kompisar, menmen. Vi övar och övar på att vinka, men än är vi inte där. Oavsett. Det går framåt och han är en fantastisk liten person. Inte partisk alls, nejdå.