Familjedag

  

  
Det behövs så lite för att sätta guldkant på tillvaron för en 3-åring. Idag planerade vi in en utflykt till stan. Först gick vi till centralen och kollade på tåg och sedan till lilla bommen där vi såg på båtar. Mini var helnöjd och då är vi det också. 
Nu planerar vi för en större utflykt i vår där mini får göra mer än att titta på tåg. Vi vill ta tåget hela familjen och bo på hotell en helg. Vi tänker antingen till Malmö/Köpenhamn eller Stockholm. Måste bara hitta ett bra hotell först. Alltså. Han skulle ääääälska det och jag älskar att göra honom glad. Så i vår blir det en weekend borta….

Totalt livsfarlig

   

Micro är inne i den totalt livsfarliga fasen just nu där man måste ha koll hela tiden. Han har lärt sig klättra och vill klättra på allt. Fort går det också. Använder minis stol i köket. Poff så är han uppe på bordet.  Använder pallen i badrummet. Poff så är han halvvägs ner i badkaret. Han försöker klättra på de stora stolarna och i soffan också men han är lite för liten för det än så längre. Det är en intensiv fas. Men rolig också… Det händer verkligen mycket nu. 

 
  
 

Full fart hela dagen

Pjuh. Dagen har varit produktiv minst sagt. Äntligen fick jag gå till jobbet och som jag jobbade! Jag la i överväxeln och fick gjort en maffig uppgift som normalt borde tagit minst dubbelt så lång tid. Var effektiv som bara den och hann knappt äta. Vet att ingen tackar mig för det men jag gjorde det för min skull. Jag har massa annat inplanerat imorgon och nästa vecka och uppgiften behövde göras så fort som möjligt. Skönt att ha det avklarat!

Väl hemma skruvade jag ihop en förvaringshylla som ska vara i Micros rum. Det är dags att göra i ordning där inne på riktigt. Hyllan blir sååååå bra, är helt kär. Jag hade tänkt mig en klassisk Kallax-hylla från Ikea egentligen men mannen hatar att de är så tjocka och klumpiga. Så jag hittade ett snyggare alternativ. Visar när den är på plats, men så här ser den ut (bild lånad från bygghemma.se):

  

Nu är vi friska?!

  
Det var såååå skönt att vara ensam med Mini igår. Vi myste, lekte, vilade och såg på Netflix. Bara han och jag. Tror att vi båda behövde det. Inatt sov vi i gästrummet igen, mini fick välja det eller att sova i sin säng och ville sova med mig. Mys. Han somnade vid 21 (sent!) men sov sedan hela natten. Jag sov bra jag med. Vaknade till någon gång men somnade om direkt igen. Sov mycket bättre inatt än vad jag gör när Micro ligger mellan mig och mannen i vår säng så även om jag inte sov så många timmar var det bra kvalité på de timmarna jag fick. 

Idag har jag, Mini och Micro fortsatt hemmahänget. Det är lite mer action med två barn än ett kan man ju lugnt säga men vi har ändå haft en bra dag. Och ikväll har Mini varit symptomfri i 48 timmar eftersom magen har hållit sig i schack efter själva utbrottet. Kan vi äntligen friskförklara oss nu? 

Det är inte sant

  
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Igår när jag gick upp för att lägga mig gick jag som vanligt in till Mini-mannen för att titta till och stoppa om honom. När jag kom in bökade han runt i sängen och vaknade till och gnällde. Och bajsade – diarré. Han fyllde två blöjor på kort tid men sen lugnade det sig. Vi har ändå sovit i gästrummet inatt (där vi har en 120cm säng istället för 90cm). Eller sovit och sovit. Mini somnade om strax innan 24 och vaknade 07 och har sovit oroligt. Jag har inte sovit mycket men har kunnat vila. Än så länge ingen mer ränneskita och nu är kl 08. 

Hur typiskt är inte detta? Precis när vi var friska jag och Micro… Funderade mycket på hur och när han blev smittad inatt när jag inte sov även om det inte spelar någon roll. Jag har haft egen toalett och bytt alla Micros blöjor och tvättat händerna som en galning. Mannen har fixat den allra mesta maten. Jaja. Det spelar ingen roll hur han blev smittad men såååååå typiskt ändå. Hoppas att magen fortsätter att hålla sig lugn under dagen. 

Idag är jag så tacksam. Farmor och farfar tar hand om Micro under tiden mannen jobbar. Just nu är alltså läget lugnt men om det blir en dag med blöjbyten känner jag att jag inte har energi till att både ta hand om Mini och hålla koll på en sjövild Micro samtidigt. Tur att de kan och vill ställa upp. Det är guld värt. ❤️ 

Det tog visst slut igår ändå!

  
Jippie! Igår tog det visst slut ändå (efter 4 dagar), men det visste jag ju inte förrän imorse. Blev såååå glad när jag insåg att jag inte behövde pendla till toaletten. Har alltså varit frisk i 36 timmar nu. För att inte jinxa något har jag bara ätit snäll ”mat” som rostat vitt bröd, rån och pasta idag och det har gått bra. Firade att jag är frisk med att äntligen ta på mig annat än mjukisar och sminka mig lite. Och gå ut. Nu hoppashoppashoppas jag att jag slipper bli mer sjuk den närmsta tiden.

(Men detta amningshår är verkligen HEMSKT. Har en bad-hair-day varje dag. ”Luggen” ser inte klok ut och syns både med utsläppt och uppsatt hår. Polisongerna spretar vid öronen. Nackhåret är skitfult och hur jag än sätter upp håret ser det hafsigt och slafsigt ut. Kan det inte bara växa? Är såååå sugen på att klippa mig kortare till en frisyr men vägrar. Nu ska jag ha långt tills jag blir gift. Sen ryker det, men det kan nog dröja, hehe….)

Det tar aldrig slut

  
Hej från en trött, blek och sliten mamma. Nej. Såklart är jag inte frisk ännu. Imorse var det dags igen. Mellan 04.30-10.30 blev det en del toalettbesök. Jäkla ränneskita! Faktiskt har jag mått som sämst idag och i torsdags. Och nu är jag trött på det här. Ringde 1177 för att kolla läget. Om det inte går över inom en vecka ska jag kontakta min vårdcentral. Det är på onsdag/torsdag och det känns som en evighet dit. Buhuuuu. Tar nästan tillbaka att influensa är värre än magsjuka. Om det nu är magsjuk jag är. Det kan ju vara någon bakterie eller virus också. Jaja. Skittråkigt (😂😂😂) men inget att göra mer än att vänta och hoppas att det går över. 

Något positivt med dagen är i alla fall att Tim verkar hyfsat återställd. Om han fortsätter som idag har han varit symptomfri i 48 timmar imorgon vid 11. 

Att vara sjuk som vuxen

  
Tror ni att vi är friska jag och den lelle? Nix. För att tala klarspråk inledde jag morgonen med ränneskita. Yupp. Himla konstigt ändå eftersom jag bara är dålig på morgonen. Sen håller sig magen i schack hela dagen även om den mullrar som en tvättmaskin. Räknar med samma visa imorgon igen. Om vi ska fortsätta med klarspråk så levererade Micro två godkända bajsblöjor innan en tredje tog honom tillbaka till ruta ett igen. Lite trött på vår karantän nu och vill gärna kunna börja räkna ner timmar tills vi är friskförklarade. 

Fram tills för två och en halv månad sedan var jag aldrig sjuk men nu har jag hunnit med två influensor och en magsjuka. Alltså. Jag trodde att det skulle vara värre att vara sjuk som vuxen och förälder. Att jag skulle vara sjukare. Eftersom jag inte har kräkts tycker jag att influensorna har varit värst. Feberfrossan och så värken i kroppen. Blä. Samtidigt tycker jag att det är jobbigt nu eftersom magsjuka lättare smittar. Vet inte om jag kommit lindrigt undan men jag har liksom klarat sjukdomarna riktigt bra. Inte blivit helt sänkt. Helst hade jag såklart stängt in mig i sovrummet och tillåtit mig själv att bara vara men det har fungerat att vara med familjen. Bara under lite lugnare former. Mannen har ju varit hemma med oss men jag har ändå kunnat finnas med på ett hörn. Mannen brukar bli dööööödssjuk bara han är förkyld och han har konstigt nog klarat av att hålla sig frisk nu när jag varit sjuk. Undrar hur det blir när han väl blir sjuk? Jag hoppas att han kan fungera som mig men jag räknar med att han blir sängliggande. 😂😍

Like a champ

  
Jag trodde att min magsjuka var över igår eftermiddag/kväll. Jag hade fel. Det blev en liten extra runda inatt och imorse men nuuuu är jag nog okej igen. Säga vad man vill om magsjuka, men ujujuj, så här smal har jag inte varit på länge, hehe. Imorse visade vågen låga 72kg, mindre än när jag blev gravid med Mini. Nu när jag får behålla vätska och mat går jag lätt upp 2-3kg på nolltid till min nuvarande vikt men jag ska neråt i vår och sommar! Vikthetsar absolut inte men att känna sig lite smal är ju den enda fördelen som kommer med sjukdomsförloppet. 

Micro var också okej igår kväll men inledde morgonen och förmiddagen med 5 bajsblöjor. Som tur är har han druckit vätskeersättning som en mästare hela dagen. Han bara slurkar i sig och han har ätit okej även om det har varit mindre än vanligt. Det blev bara 6 bajsblöjor totalt idag och då kom den sista på kvällen efter middagen så det går förhoppningsvis åt rätt håll för honom också. 

Just my luck

  
Så himla typiskt. Tim kräktes i söndags kväll. Sedan dess har han mått bra. Ätit bra, druckit bra, sovit okej och spexat runt som vanligt. Och vi andra blev inte sjuka inom 48 timmar. Men imorse, efter 84 timmar (3,5 dygn) blev jag magsjuk. Jag är rätt okej ändå. Kräks inte utan har ”bara” hederlig ränneskita 😂. För att joina mig har Micro varit kass i magen idag igen efter flera normala dagar. Han är fortfarande på sitt vanliga humör och sig själv men jag tycker att det är jobbigt när han är lös i magen. Blöjorna är ingen konst, men jag är såååå rädd för att han ska förlora för mycket vätska, bli påverkad och att vi måste åka in och ge dropp. Han är så liten fortfarande och har inte så mycket att ta av. En 2/3-åring känns inte lika ömtålig. Ringde min BVC-sköterska eftersom hon alltid ger så bra råd och hon lugnade mig. Han behöver inte äta. Det räcker med vätskeersättning och om han slutar kissa och inte är sig själv börjar det bli kris. Men vi är långt ifrån det stadiet och nu var det några timmar sedan senaste bajsblöjan. Jag försöker att slappna av. Mannen och mini är fortfarande friska, peppar peppar. 

Andra sjukdomen på två veckor för mig. Hur ska vabruari bli? Jag hade ju som plan att vi skulle skicka mini till förskolan även om det går magsjuka där men nu vacklar jag. Mini är jag inte så rädd för, men jag vill alltså verkligen inte att Micro blir magsjuk igen nu i februari/mars/april om det går att undvika och det kan ju bli värre än detta ”milda” nästa gång. I och för sig vet jag inte vart den här magsjukan kom ifrån, men som sagt, gärna ingen mer omgång förrän till nästa höst/vinter när killarna är större. Vi får se hur vi gör. Det går inte att helt stänga in sig och sluta leva och det gör vi inte, men att ha Jack hemma ibland är kanske inte så dumt.