På hemmaplan igen

Vi är tillbaka hemma i Mölndal sedan några timmar och som vanligt är det så skönt att komma HEM. Borta bra ni vet… Vi har dock haft det fantastiskt bra hos Rs bror med familj och blivit bortskämda med god mat och trevligt sällskap. Kvällarna var jättemysiga och alldeles lagom. Lite tv i bakgrunden, lite prat och hyfsat tidig sänggång så att man orkar med morgondagen.

Vi har ju turen att ha nästan all nära släkt i Göteborg. Det är bara Anders & Co som bor en bit bort. Tre timmar med bil för att vara exakt. Det är tråkigt att inte kunna träffas oftare men samtidigt blir det ju mer kvalité när vi väl ses i och med att vi sover över och umgås hela dagar. Jaja…

Som vanligt när vi reser bort har Jack skött sig näst intill exemplariskt. Knappt något gnäll och mycket mindre klängande och hängande i byxbenen än hemma. Han har lekt och roats av sina kusiner. Låtit sig matats och charmat sina släktingar. Under dagarna vi varit borta har han lärt sig att blinka på beställning och så börjar han kanske fatta att han kan gå längs med/mellan möbler. (Bättre sent än aldrig på den.) Enda kruxet nu var kvällsläggningarna. Jack var tokpigg, som en mört. Tjoade och ville inte alls sova. Istället för runt kl 20 stängde han inte sina blåa förrän efter 21. Vi måste nog ta tag i att ändra från 2 dagsvilor till 1 ganska omgående och se om det hjälper.

På väg hem sov han i alla fall, fast bara 30 minuter…

Nu är bilen inlämnad för service och om vi har tur är den klar torsdag/fredag. Vi får låna mina föräldrars bil imorgon och på onsdag också så detta ska nog gå bra.

Inte som planerat

Ojojoj, vilken dag. Vi hade sedan länge bestämt att vi skulle åka uppåt landet för att hälsa på Rs bror med familj idag. Vi skulle ”bara” besiktiga bilen först. Det blev inte så bara.

Vi fick körförbud!

Vi har en 10:a och ett körförbud var det sista jag förväntat mig. Bilen känns ju fortfarande ny liksom. Men jodå. En fjäder vid höger framhjul var av. Antagligen var det ett tag sen det hände och om fjädern hade åkt in i hjulet när vi körde hade det kunnat sluta riktigt illa. Så det var såklart bra att det upptäcktes men det ställde till våra planer lite lätt kan man säga. Vi fick inte ens köra bilen till verkstan, den måste bogseras bort. (Det kommer att ta tid att få det fixat. Lördag mitt bland juldagarna….) Så jag fick promenera hem igen. Packningen stod liksom klar i hallen och vi skulle åka direkt.

Tur i oturen så kunde vi låna mina föräldrars bil. Pappa är ute och reser och mamma jobbar och behövde inte bilen. Snacka om räddare i nöden. Hon kom över till oss och så fick R skjutsa henne till jobbet. Och sedan förbi Besikta och hämta bilbarnstol och vagn. Till slut kom vi äntligen iväg, tre timmar senare än planerat.

Fram kom vi till slut och nu har vi installerat oss, ätit gott, pratat lite och nu krupit ner i sängen. Jack är numera lite avvaktande när han träffar någon han inte träffar så ofta. Men efter någon halvtimme har han vant sig och spexar loss. Ikväll satt han avslappnad som en hösäck i farbrors famn innan han äntligen somnade för natten.

(Det blir visst lite sparlåga på bloggen nu under jul, men så får det lov att vara tycker jag. R jobbade i alla fall sin sista dag igår och är officiellt pappaledig!)

Tecknad film

Jag har fastnat lite för filmen ”trassel” som går på tv nu. Jack är inte lika intresserad så jag får kolla med ett halvt öga. Haha. Ser fram emot när han blir lite större och kommer att vilja se på film. Ser inte fram emot är han vill se sin favoritfilm för hundraelfte gången dock… Jag gillar i alla fall
tecknat och har massor av filmer att upptäcka märker jag.

Ännu en lugn juldag har passerat men jag har i alla fall varit och tränat pump och tagit en lång promenad (OBS, 2 ord, inte särskrivning

En bra jul helt enkelt

Det var jätteskönt att bara vara hemma igår. Vi hade det mysigt hela dagen och gjorde ingen stor grej av att det var just julafton. Vi började morgonen i sängen alla tre med lite julmys. Även om det hade varit gott att någon gång kunna sova ut så finns det inget bättre än att vakna av en liten hand i ansiktet.

Sen hade vi besök i olika omgångar mellan halv elva fram till nio på kvällen. Vi åt grötlunch och sedan julmat varvat med godis. Julafton måste vara årets ”mättaste” dag. Förutom nyårsafton kanske?

Farfar var tomte en stund, men när Jack blev ledsen struntade vi i det. Julklapparna var inte det minsta spännande. Inte ens snörena roade mer än i några minuter så jag och R fick öppna. Mini-mannen fick påfyllning till garderoben och lite mer leksaker. Brio-leksakerna gick hem men allra roligast var ett 2-pack med mjuka ”fotbollar”.

Jack var i sitt esse hela dagen och showade järnet. Han tyckte att det var kul med så mycket besök och så mycket uppmärksamhet. Han var helt slut redan vid 18.30 och slocknade på en sekund vid 19.20 och det är tidigt för att vara honom. Bra dag helt enkelt. (Förutom vädret som varit under all kritik. Hårda vindar och regn, regn, regn.)

Idag har vi fortsatt i samma lugna anda. Ätit rester, promenerat och skrotat runt. Och idag, ungefär vid den här tiden för 34 år sedan föddes jag så GRATTIS till mig!!!

God Jul!

Vår lille tomtenisse hälsar god jul. Som jag skrev på FB. Vem behöver släde och renar när det funkar lika bra med gåvagn?!
Hoppas att ni har en bra dag med massa mys och god mat!

Dan före dopparedan

I år påbörjar vi en ny tradition. Att fira jul hemma. Våra tidigare jular har vi spenderat först hos min familj och sedan hos Rs, eller tvärt om. Nu när vi har Jack är det slut på flängandet. Om någon släkting vill träffa oss är de välkomna hit. Och om vi inte ses på julafton finns det fler lediga dagar att träffas på

Bok – Bittrare än döden (⭐️⭐️⭐️)

Igår läste jag ut Camilla Grebes och Åsa Träffs bok ”Bittrare än döden”. Det är uppföljaren till ”Någon sorts frid” som jag köpte på chans på bokrean för något år sedan. Gillade båda två faktiskt. Lite annorlunda men på ett bra sätt. Mörka, ångestfyllda och skrivna i jag-form.

Jaget är en psykolog som heter Siri. Hon bor i ett ensligt beläget hus, sörjer sin avlidne man Stefan lite för mycket, dricker lite för mycket och kan inte bestämma sig för vad hon känner för särbon Markus som är polis. Siri delar mottagning med kompisen Aina och en äldre man som heter Sven. I boken håller Aina och Siri i en självhjälpsgrupp för våldsutsatta kvinnor. En av kvinnornas ex blir anklagad för mordet på sin nya flickvän och händelseutvecklingen gör att hela gruppen vävs in i utredningen.

På framsidan står det att det är en spänningsroman och det stämmer ganska bra, det är ingen vanlig polisdeckare men ingen renodlad roman heller. Det är ganska spännande på sina ställen. Gillar hur storyn lunkar på i lagom takt och ändå kommer framåt. Eftersom detta är andra boken jag läser har jag skapat mig bilder av personerna och platserna som beskrivs. Det finns en tredje bok av författarna och den kommer jag också köpa. Betyget är en stark trea.

Städat i skafferiet

I förrgår fick jag äntligen gjort något jag velat göra länge, länge. Jag städade och rensade i vårt skafferi som sett ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Känns så himla skönt!

Nu har jag ingen innan-bild, men det var ingen vacker syn kan jag tala om. Jag har länge tänkt att jag vill sortera vissa förpackningar i plastlådor och nu är det gjort. Gick in i vår godisaffär och tiggde till mig tomma godislådor. Nu har vi buljong och kryddor i en låda, te i en, nötter och torkad frukt i en, bakgrejer i en och så vidare. Grejerna låg ihop innan också, men nu blir det så mycket lättare att hitta och hålla ordningen. R förstår inte riktigt varför jag suckar nöjd varje gång jag öppnar skafferiet nu, hahaha!

Den nakna sanningen

Idag var min fina mamma förbi en sväng med lite tulpaner eftersom hon trodde att jag behövde muntras upp. Och så fick jag några kommentarer efter mitt inlägg igår som värmde gott i hjärtat. Det är absolut ingen fara med mig, inte alls. Jag är bara inne i en period när jag är lite trött och orkeslös och som ni som kommenterade skrev – det är helt okej att vara det ibland, det är mänskligt. Och det är inte konstigt att jag är trött. Jag har ju haft världens viktigaste (näst intill) dygnet-runt-jobb i snart ett år. Nu när jag känner att jag snart blir avlöst om huvudansvaret för Jack har luften gått ur mig lite lätt. That’s it.

I den här bloggen tänker jag inte låtsas eller ge sken av att allt är på topp hela tiden eftersom det inte är det. Har inget att dölja och skäms inte för mycket. Jag skriver inte heller bara om när Jack är grym utan delar med mig av när han gnäller också. När jag skriver får ni helt enkelt en liten glimt av vår vardag och mitt liv, precis som det är. Nu är jag en glad och positiv skit i grunden och ser livet från den ljusa sidan. Jag är nästan alltid pigg och det är lite go i mig, nästan så att det kan störa andra. Och Jack är nästan alltid en fantastisk liten kille. Men när livet någon gång är lite jobbigare, så tänker jag inte dölja det.

Dagen idag har varit bra och det bästa är att det bara är lördag, inte söndag som jag gått runt och trott. R var ledig i fredags och så jobbar han måndag och fredag innan han går hem i 8 härliga månader. Vädret idag har varit under all kritik så vi har mest pysslat hemma men ändå kommit ut på en promenad och ätit Svensson-middag a la tacos. Nu har nog mini-mannen somnat så då blir det till att plöja några solsidan-avsnitt. (Som är mycket roligare nu när vi har barn!)

Och hörrni, nu vänder det. 18.11 var vintersolståndet eller vad det heter så nu går vi mot ljusare tider även om det tar flera veckor innan det faktiskt märks.

Slut på energi

Usch, jag är helt slut mentalt. Ingen energi alls. Ni vet sådär som man kan vara på jobbet de sista dagarna innan semestern. Att man inte riktigt orkar engagera sig. Det är en sak när det ”bara” gäller jobbet. Lite värre då när man inte riktigt orkar engagera sig i sin son.