It’s the end

Jahapp. Nog för att jag funderade på hur jag skulle göra med bloggen. Nu behöver jag inte göra det längre. Jag har använt upp allt utrymme! Och jag tänker inte betala för mer. Så this is it… Jag slutar här. Ta hand om er därute ❤

Lite off

Det blev en bloggpaus på några dagar. Och jag vet inte riktigt hur jag gör i fortsättningen. Sluta helt, blogga mer sällan eller fortsätta men välja mina texter? Hmmm. Anledningen till att jag funderar är att jag inte vet hur mycket jag vill fortsätta skiva om J och T här. De är två egna individer. 2 och 4 år. Vad kan jag berätta och inte? Vart drar jag gränsen vid privat? Skitsvårt och jag har funderat förr och ju äldre de blir desto mer funderar jag. Vill dela med mig lite lagom. Om utflykter, utveckling och kärlek. Uppfostran, funderingar och tankar. Men kan jag bedöma vad som är okej? Barnen är det absolut finaste jag har. Mitt viktigaste i livet. Vill skrika ut hur speciella och grymma de är till alla som vill lyssna. Men borde jag inte? Tror att ni som läser här återkommer mest på grund av barnen. Hur kul är det att läsa om böcker och house Of lola och allmänt vardagsliv egentligen? Läser själv föräldrabloggar och vill själv att bloggarna ska uppdateras i alla fall 4-5 gånger i veckan… Får se.  Väljer ju dessutom redan att mest lägga upp ”fula” bilder. Alltså. Sällan bilder där ansiktena syns utan snarare bilder bakifrån. Fastän jag vill visa upp dem gör jag det inte. Det är lite tråkigt att begränsa sig både i bild och i text. Funderar vidare…

Kan i alla fall visa upp dagens shopping utan att det är att dela för mycket…. I helgen kom våren och med den insåg vi att J vuxit massor. Hans skaljacka i Stl 104 som var lagom eller nästan lite stor i höstas är helt plötsligt liten. Typ pytteliten. Och när kappahl hade ta 2 betala för 3 gällde det att passa på. Så han fick jacka och byxor i stl 116. På köpet fick T ett par byxor i 98 som han kan ha till hösten. Och så blev det dessutom en overall i samma storlek (98) som var nersatt 70%. Kunde inte låta bli. Speciellt som overallen han kommer att få ärva av J är Stl 104 och vi misstänker att den kommer att vara väl stor nästa vinter. Och på tal om att ärva. T ärver i princip 90% av sina kläder från J. Det kommer såklart inte alltid att vara så men just nu när kläderna är i så fint skick är det det. Idag var T med i affären och han är inne på spiderman just nu. Så han fick en keps. Och en mössa. Och en T-skirt. Han var egentligen glad för kepsen men det var ju 3 för 2 så han blev mer än nöjd istället kan man säga. Kul att köpa till bara honom och lite kul att det inte bara är fordon som gäller i hushållet!

Framtidsfundering

 
Såg av en slump att jag hade skrivit 999 inlägg. Det här är alltså inlägg nummer 1000 🙈. Det är många det och ett tag nu har jag velat lite om hur jag ska göra framöver. Fortsätta blogga eller sluta blogga? 

För mig är det inte jobbigt att skriva ett inlägg. Jag väljer bara en bild och vad jag vill skriva om och så knappar jag ner det. Klart. Vissa inlägg tar lite längre tid förstås men oftast är det lätt gjort och inget jag känner stress eller press över. Tolkar man mig svart på vitt kan jag nog låta ganska kall och sansad men mellan raderna finns det kärlek vill jag lova… Jag skriver snabbt om det jag känner just då och sedan lägger jag inlägget bakom mig. Ältar sällan. Har ändå inte stenkoll på vad jag skrivit och det kan hända att jag upprepar mig. Går inte själv tillbaka och läser utan skriver och delar med mig och hoppas att någon har glädje av det. 

Och det är just det som gör att jag funderar på hur länge jag ska blogga. Dela-med-mig-biten. Det vet jag att jag tagit upp tidigare – det här med hur man balanserar att dela med sig och att vara privat. Ju större barnen blir desto mindre vill jag dela med mig. Desto mer vill jag behålla för oss. Samtidigt är det ju just inläggen om barnen som de flesta läser. Vem bryr sig om min shopping och vad jag läser och hur jag tränar? Och själv uppskattar jag mammabloggar om stort och smått. Tips, shopping, utveckling och vardag. Som det ska vara. 

Så. Jag kommer inte att sluta nu men jag kommer inte att hålla på för evigt heller. Till Micro fyller ett år i alla fall. Eller börjar gå, vilket som kommer först. Sen får vi se. Men samtidigt ska jag ju springa göteborgsvarvet och det vill jag blogga om. Vägen dit. Om vi gifter oss vill jag blogga om det. Min dröm är att bygga hus och det skulle jag också kunna blogga om om det någonsin blir av. Så vi får se. Om det blir 1000 inlägg till, hehe. 

: