Det kommer tillbaka…

Man glömmer så lätt… Mini-mannen var riktigt jobbig att lägga från 1,5-2,5 år. Vi fick kämpa i eeeeevigheter och vissa kvällar somnade han en bra bit efter 21 . En bra läggning var klar runt 20. När han slutade sova på dagen blev han ”enkel” och har varit det sedan dess. 

Nu känns det lite som att Micro-mannen är på väg åt jobbiga-läggningar-hållet. Det är inte så illa ännu, men det är inte enkelt heller. En riktigt bra läggning sover han innan 19.30 men normalt blir det strax innan 20. Jaja. Hoppas att det ger sig med tiden för honom också. Han är allrud väldigt i gasen först och ligger och pratar och bökar och busar innan han kommer till ro. Sedan dröjer det ett tag innan han kommer ner i djupsömn. Vi lägger vartannat barn varannan natt och Micro-läggningarna är de ”jobbigaste”. Fast rätt kul också. Och hans nya är att säga natti-datti istället för gonatt. Den ungen alltså….

Som mig på morgonen

En bra sak som Micro ärvt av mig är morgonhumöret om jag får säga det själv. Jag är ingen snoozare. Går alltid upp så fort klockan ringer och även om jag är dödens trött kommer jag igång direkt. Kan prata och skoja och behöver inte tid på mig för att vakna och bli mig själv. Micro vaknar aaaaaaalltid glad och är vaken och med på sekunden (mannen och mini är mer av den sega sorten). 

Det gulligaste är att det första Micro vill göra är att gå in till mini. Han kastar dig typ ur sängen för att få se honom. Beroende på vad klockan är får han antingen väcka honom eller så ligger vi och myser tills det är okej att gå upp. Men sedan… När vi är uppe och han fått säga hej till sin storebror vill han aaaaaltid borsta tänderna. Han älskar det. Klättrar upp på pallen. Tar ut nappen, tar rätt borste och borstar. Och sen bajsar han 😂 

Bra rutin ändå. Glad busunge som säger godmorgon till sin bror, borstar tänderna och bajsar. 

Söndagslördag

Min Micro-man alltså 😍 Hur kan en sån pyttig person vara så himla gullig och så himla jobbig på samma gång? När han är på rätt humör är han en riktig solstråle och det går inte att värja sig mot hans leende. Men när han inte är på humör och bara gnäller – då funderar man på att sälja honom till högstbjudande (bara det att det inte skulle komma in några bud). Härligast i världen för oss ändå. 

Mini-mannens feber är envis som synden. Inne på femte dygnet nu och tidigare visade termometern 40 grader. Den brukar ligga precis under och trots att feber alltid är feber och temperaturen inte är så viktig känns det mer läskigt när det är en fyra i början än en trea. Min mamma a.k.a mormor är pensionerad sjuksköterska och även om hon jobbat inom geriatriken är det så himla skönt att kunna ringa och bolla allt och få några lugnande ord när hönsigheten slår till (alltså oooofta…). Idag sa hon en bra grej och det är att jag ska kontakta BVC när han är frisk igen. I och med att detta är tredje månaden på raken som han har feber trots att sommaren borde vara infektionsrisk och i och med att den håller i sig så länge som 4-5 dygn när han blir dålig och i och med att han bara har feber och inte är förkyld samtidigt (förutom senast då han faktiskt hade rosslig hosta). Kanske något som ska kollas upp? Vi får se. Men nu kanske det är sluttampen för den här omgången ändå? Han sover nu och svettas som aldrig förr. Alltså. Kudden var helt blöt så jag fick byta den. Pyjamasen hade blivit rejält fuktig och för första gången sedan i tisdags känns kroppen (nacken) sval och inte elementvarm. Hoppas hoppas..

Lördag förresten. Som känns som söndag. Långhelg är bra grejer. Och så bara en vecka till semester…

Inte så sköj

Mini har haft feber sedan i måndags, Micro fick feber igår. Innan har deras sjukdomar avlöst varandra men nu är de alltså sjuka samtidigt. Micro har inte så mycket feber och är hyfsat pigg förutom att han äter superdåligt. Mini har högre feber och är hängigare. Han äter ännu kassare och var riiiiktigt loj någon timme idag. Vi var faktiskt på vårdcentralen igår för att lyssna på lungorna som rosslar lite men det var ingen astma och ingen lunginflammation och sänkan var fin. Skönt det, men sjukdomstider är sega tider. Det är ju bara en månad sedan mini hade exakt samma typ av feber som nu och sedan blev Micro dålig han med. Det är ändå maj, snart juni och då ska man vara frisk! Mannen har dessutom ont i halsen men jag håller tummarna för att det stannar vid det. Tuuuuur i oturen att han är sjukskriven för sin hand och att jag ändå är hemma så att vi har kunnat hjälpas åt. Det hade varit segt för honom att ta hand om båda två även om det såklart hade gått. Hoppas på att en eller båda kryar på sig under helgen så att jag kan gå till jobbet med lätta steg. 

I ett i ett

  
På torsdagar är vi några från jobbet som träffas kl 19 och tar en löptur. Himla bra och roligt att ha några att träna med och en extra push till att faktiskt komma iväg. Ikväll tog vi oss runt åttan i Skatås. Jag har kommit igång lite lätt och har inga planer på att sluta. Springer en eller två gånger i veckan och cyklar till och från jobbet de flesta dagarna jag jobbar. Det ska bli mer men det räcker just nu. Kör på med 5:2 också och känner mig stark. Vågen tickar sakta neråt. Bra där Jenny!

Men torsdagar är lite stressiga. Jobba. Hem fort. Umgås med killarna. Åka och träna. Duscha. Varva ner. Sova. Idag var dessutom Mini vaken när jag kom hem. Han har lite feber och sov på dagen vilket innebar superpigg kille som inte alls ville sova. Han somnade nu. Kl 22. Inte många lugna stunder för mig att hämta andan på idag alltså. Pjuh… 

Skönt med fredag imorgon. 

Inte min bästa dag som mamma

Jag vet att jag är den bästa mamman för Mini- och Micro-mannen. Ingen annan hade kunnat göra det bättre. Men idag har jag inte haft min bästa dag som mamma och det får lov att vara okej. Mannen var iväg på motorcykel-fika-träff och alltså var jag själv med båda killarna. Inget konstigt egentligen. Men idag blev det jobbigt eftersom Mini var tokpigg och inte alls ville somna efter lunch. Vi höll på i nästan 1,5 timme innan han somnade och under tiden grät både Jack, Tim och jag. Fy vad jobbigt det var. 

Jag har aldrig och skulle aldrig slå Jack men idag kastade jag hans mjukiskanin på honom. Ganska hårt. Inte så att han fick ont men han blev rädd och jag också. Så gör man inte. Bakgrunden var att jag la Micro på sängen för att stoppa om Mini (för tredje eller fjärde gången) och då sparkade han av sig täcket och fortsatte sparka med benen. Jag tog tag i benen och sa att man aldrig får sparkas precis som jag alltid gör. Extra viktigt när Tim låg nära. J fortsatte sparka, jag fortsatte hålla i hans ben och förklara att han inte får sparkas. Mini bara skrattade och fortsatte. Flera gånger. Jag blev arg och flyttade bort Micro bort från sängen. Mini slängde sin snutte på golvet och då slängde jag tillbaka den på honom. Jag ångrar att jag tappade humöret men samtidigt måste han veta vad som är okej och vad som inte är det och han får inte bete sig hur han vill.  Vi är vänner nu men usch vad jag har dåligt samvete ändå. Önskar att mannen varit hemma så att han kunde löst av mig.    Middagen var god i alla fall, hamburgare. Äntligen börjar grillsäsongen!

Skillnad på morgon och morgon

Mini-mannen har tagit för vana att somna runt 20.30-tiden i fleeera veckor. På morgonen väcker jag honom vid 07 och då är han så trött så trött. Jag riktigt ser gruset i ögonen och hur han kämpar för att vakna till liv. Han är som en liten klängig koala i famnen och är mer död än levande.

Igår vaknade han av sig själv redan 05.30, alltså väldigt mycket tidigare än vanligt. Han höll igång bra hela dagen men det var väldigt tacksamt att det var min tur att lägga på kvällen sedan. Vi gosade som vanligtv och sen somnade han – som en stock – 19.40. Ljuvligt. Både för oss och för honom. Speciellt för honom. Fick väcka honom imorse vid 07 som vanligt, och då var det en helt annan kille som vaknade. Inte lika trött. Fortfarande kramig men glad och full med bus. Dansade och pratade och var pigg. Vi åt lite russin och lekte med bilarna innan vi gick till förskolan. Det låter kanske inte som någonting men det var en enorm skillnad. Varför kan han inte alltid somna i tid?

Vi har funderat på att korta ner tuppluren på dagen för att få enklare läggningar men han brukar inte sova länge på dagen på helgerna och är ändå pigg vid läggning så vi har fortsatt som innan för att vi vill att han sover så mycket som möjligt totalt sett. Får se hur det blir under jul, kanske läge med en ändring då?

(Idag var för övrigt fjärde lämningen i rad utan ett pip, ett knyst eller en tår. Det har gått i omgångar innan.)

Extra energi

Mini-mannen sov hos farmor och farfar inatt, tillsammans med sina tre kusiner. Han hade haft ungefär hur roligt som helst och njutit av att vara medelpunkten. Han lekte med bilar, kollade på paddan, kollade på kusinen som byggde med en modell och så blev det en del bus såklart. Han hade somnat i lagom tid, men vaknade efter någon halvtimme och sedan röjde han en extra stund i sängen. De andra stod runt omkring och Jack sprang runt runt. Jag kan bara tänka mig hur kul han hade. Han älskar att springa/röja/hoppa i vår säng. Han fällde inte en tår – förrän vi kom och hämtade. Då grät han…. Hehe.

Trodde att han skulle somna och sova som en stock på dagen efter att varit så i gasen innan. Men icke. Illpigg var han och ville allt annat än sova. Tycker ofta att det är så när vi ska lägga honom på dagen på helgerna faktiskt. Det tar tid att få ner honom i varv och somna eftersom han är så speedad. På förskolan somnar han dock alltid direkt efter lunchen runt 12, hur kan det vara så olika? Vi får kämpa och han somnar sällan förrän 12.30-13 när det är helg. Knasigt. Idag tog jag ut honom i vagnen och det hjälpte. Han somnade rätt fort så det ska jag nog prova fler gånger istället för att kämpa inomhus.

Som en dröm

Nästan varje gång vi varit iväg någonstans med mini-mannen har han en bra sovperiod när vi kommit hem igen. Rhodos-resan är inget undantag. De tre senaste nätterna har han sovit hela natten i sin egen säng utan att ge ett ljud ifrån sig. Får typ smyga in och kolla att han andas, så tyst är han. Med vattkoppor, feber och annat gnäll nu på sistone har det annars blivit standard att han hamnar mellan oss fram på småtimmarna så att han sover själv hela natten känns helt fantastiskt. Och just att han inte ens vaknar och gnäller efter napp någon gång under natten är helt overkligt.

Det är helt sjukt vilken skillnad det blir i sömnkvalité för egen del. Bara det att inte bli väckt av honom när som helst under natten utan vaknar jag till är det av mig själv. Och att slippa ha honom sovande/ålande/fäktande/gurglande/krafsande i mitten av sängen gör under för hur pigg jag känner mig. Istället för att sova lätt, beredd på att vakna kan jag verkligen sova som en död. Hoppas hoppas att detta kan hålla i sig (till nästa sjukdomsperiod i alla fall)…

Vad hände?

Igår hade jag tänkt skriva ett inlägg om våra nattningar av mini-mannen. Hur bra det går och hur enkelt det är. Men det blev aldrig något inlägg igår som någon kanske märkte? Vi hade nämligen värsta nattningen ever.

Ska komma till det. Men först ville jag få fram att i några månader nu har det i princip bara varit att lägga ner honom i sängen. Ge honom nappen och snuttekaninen. Han kryper ihop som en groda och somnar. Det tar några sekunder och lyxigt är bara förnamnet. Okej att vi badar, sätter på pyjamas, grötar och borstar tänderna innan. Det tar ju sin lilla tid, men själva läggandet är enkelt. Det har inte alltid varit det, men vi har kämpat på och fått lön för mödan. Men igår….

Det var min läggning och först gick det som vanligt. Jag la ner honom och lämnade rummet. Jag vet inte om han somnade eftersom jag hoppade in i duschen, men när jag var klar hörde jag honom gråta på övervåningen och mannen som tröstade. Sen vet jag inte vad som hände. I vanliga fall om han vaknar till kan man stoppa in nappen, lägga honom ner igen och så somnar han om. Inte igår! Han ville inte ligga ner. Stod i upward dog om jag ens försökte och ställde sig fort som bara den. I famnen lutade han huvudet mot axeln men började illtjuta så fort jag försökte lägga tillbaka honom till sängen. Han. Ville. Inte. Sova. Vet inte allt vi försökte. Jag läste för honom. Kollade ett avsnitt av stadens hjältar. Lät honom springa runt. Försökte regelbundet lägga honom i sängen men så fort vi gick in i hans rum började han gråta. Försökte med att sova i vår säng också men han ville inte ligga stilla. Så han fick leka som han ville. Jag vet inte vart han fick energin ifrån men han var heeeelt speedad. Sprang fram och tillbaka med en boll, ville bli jagad och skrattade hela tiden. Vi skrattade åt honom men samtidigt ville jag haft lite egentid. Behövde varva ner helgen och varva upp inför jobbet. Icke…. Till slut la vi oss båda två i vår säng med honom mellan oss. Han var fortfarande pigg som en mört och slängde sig fram och tillbaka, satte sig upp, pratade, pillade och bökade runt. Vi var helt tysta, låtsades sova och la honom ner varje gång han reste sig. Till slut, efter en evighet, somnade han. Klockan var nog runt 22 då och i vanliga fall lägger vi honom 19-19.30. Och sen somnade vi också. Kul kväll…. Sicken jäkla skitonge. Hoppas att detta var en engångsföreteelse och att läggningarna blir som vanligt igen.

När han sov på dagen var det som vanligt, han var lätt att lägga. Och vi väcker honom alltid så att han inte sover mer än 2 timmar.

Vi röstade i alla fall innan vilket var tur….