Det är tydligen Valborg idag…

Jag börjar bli gammal…. Förr (för ganska många år sedan) betydde Valborg fest och party. Nu är det som vilken dag som helst. Vi ”firade” med storhandling och konstaterade att det var mindre folk i affären än vanligt. Om något år eller två kan det hända att det blir cortegen i stan men helt ärligt lockar det inte så mycket. Det är fyllan och villan bland ungdomarna jag inte är sugen på. Ojojoj, jag ÄR gammal.

Jack-hooden är snart för liten…

Jag har förresten ett himla bra jobb men halvdagar är tyvärr inget som ingår. Hade möte nu på eftermiddagen och kom nästan iväg senare än vanligt. Och någon klämfredag blir det inte heller. Jag överlever, tack och lov att jag inte jobbar på ett apotek!

Kläder kan man aldrig få få mycket av

Idag kom klädbeställningen från Next. De levererar med DHL direkt till dörren. Det är egentligen det enda jag tycker är dåligt med Next. Eller mindre bra… Att man inte kan hämta ut sitt paket på det vanliga utlämningsstället utan måste hålla sig tillgänglig. Och hemma. Det är ännu svårare sen när båda jobbar. Jaja….

Nu känns mini-mannens sommargarderob kittad och klar. Shortsen i mini-size är för gulliga! Jag gillar enfärgat som säkert syns men försöker få in lite randigt och lite färg. T-shirten med dinosaurie var jättefin på riktigt. Åhhhh, han kommer att vara så göllig när han stövlar omkring i sommar!

Fixar-mannen i farten

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Min sambo är ett riktigt kap och att han är en handy-man ut i fingerspetsarna är bara en bonus. Jag är ingen sådan person som gulligullar och bara framhäver hur bra allting är i bloggen hela tiden. Ibland är det grymt och ibland är det lite gnälligt men över lag är vårt förhållande hur stabilt som helst. Vi har det bra men det är inget jag behöver skylta med för att det ska vara verkligt. Men så ibland slinker det ur mig ändå – lite lovord.

Ikväll har han slängt upp ett skärmtak över altandörren. Funktionellt och bra och för honom gick det snabbt och lätt samtidigt som han lagt ner mer eftertanke och omsorg på uppsättningen än medel-Svensson. Tror jag. Jag vet i alla fall att det sitter som berget, är spikrakt och inte ramlar ner.

Under tiden han pillade hängde jag och mini-mannen. Han har inte fått några fler utslag, så nu måste vi nog kunna dra slutsatsen att det inte var vattkoppor ändå. Jahapp, det blir när det blir.

This dude rocks….

…står det på tröjan. Och tja, our little dude rocks troligtvis vattenkoppor. (Eller vattkoppor som det visst heter på riktigt.) Känner oss inte heeeelt säkra ännu, men omöjligt är det inte eftersom det går som en löpeld på gatan. Det började med att grannarnas stora kille fick det och sedan var det lillebrors tur. Nu har det spridit sig till en jämnårig granntjej till Jack. Och nu har mini-mannen tre misstänkta prickar som orions bälte på magen. Men samtidigt upptäckte vi dem igår och de har varken ändrat utseende eller blivit fler så det känns inte helt självklart ännu. Himla smittsamt annars då grannarna inte alls varit ute med sina killar och Jack och lilla A aldrig varit i närkontakt med varandra. Och han har inte varit på öppna på ett tag så det måste vara härifrån.

(Förresten är det 8 tänder som tittar fram samtidigt i munnen, inte 6. Det är 4 både där uppe och där nere.)

Hela lilla familjen tog en promenad runt Balltorp förut och passerade Js blivande dagis förskola. 18 augusti börjar inskolningen och 1 september börjar mannen jobba igen. Det är låååångt kvar, men tiden går himla snabbt. Vi valde mellan två olika dagis förskolor. (Har supersvårt att inte kalla det dagis…) Den ena ligger bättre till för att ta sig till jobbet efter lämning, men när vi besökte den fick ingen av oss en wow-känsla. Så tillslut valde vi en som ligger åt ”fel” håll lämningsmässigt men som har en stor fin gård och där de är mycket ute och leker. Mannen var där själv och gillade den bäst och jag litar helt på hans omdöme. Tror att det kommer att bli jättebra när det väl är dags.

Städdag med föreningen

Idag har vi haft städdag i vår förening och gjort vårfint överallt. Tycker att det är en rätt trevlig tillställning och inte alls så jobbigt. Alla hjälper till och trots att man småpratar med grannarna det går hyfsat fort att röja och sopa. Vi började vid 10 och strax innan 13 var vi klara och belönades med nygrillade hamburgare.

Detta var min och mannens fjärde städdag sen vi flyttade hit. Första gången var vi med med båda två, jag gravid i typ vecka 30. Andra gången tog mannen städdagen själv eftersom mini-mannen var väldigt mini då. I höstas var det min tur och idag delade vi på det. Vi turades om att hjälpa till och att hålla koll på J. Han tyckte att hela grejen var väldigt spännande och varvade tiden med att gå omkring, vara i vägen och sitta still och leka…

För övrigt är han så himla glad större delen av tiden nu. Har en speciell min där han lutar huvudet bakåt, kisar lite, ler och gör ett ljud som låter lite som ”heeeeejjjjj”. Skönt att han är inne i en bra period för nu växer tänderna som ogräs och jag hade fattat om det gjorde ont och han blev gnällig. Det är inte det lättaste att kolla hur många tänder som är på gång eftersom han kniper ihop munnen när man försöker, men jag tror att det är minst 4 i överkäken och så 2 kindtänder/tuggtänder i underkäken.

Lämnar stan

Idag har jag träffat mina mammavänner. Utan barn. På after work i stan. Första gången vi suttit ner och pratat utan våra små i närheten. Inte behövt hålla koll på en liten. Vi har i och för sig pratat om våra små, men absolut inte hela tiden. Så glad att vi fortfarande hållit kontakten och att vi vill fortsätta göra det.

Jag drack tre glas vitt bubbel och har därmed mer än fördubblat min alkoholkonsumtion det senaste året. Hade kul och blev lite nostalgisk över mitt utdöda partyliv. Men samtidigt. Det kändes mest gott att lämna stan. Nu är jag på väg hem till mina pojkar. Stan finns kvar, men jag vill inte ut på stan så ofta längre. Ibland räcker gott för mig.

Hejdå Göteborg, hallåååå Mölndal!

Sommarbeställning

Om det finns något som är roligare än att shoppa kläder till mig är det att shoppa kläder till mini-mannen. Det finns ju hur mycket fint som helst. Jag vet att han har haft liiiiiite för mycket kläder av varje storlek hittills, men hellre för mycket än för lite och jag kan bara inte låta bli. Den stora garderoben är inte bara mitt ”fel”. Inga namn nämnda, men andra släktingar tycker också att det är kul med bebisshopping och alla bidrag tas med nöje emot. Och så har vi ärvt lite kläder… Man kan väl säga som så att han inte direkt har slitit ut sina kläder. Hittills har jag alltid shoppat i förväg eller vad man ska säga. Det vill säga när han hade 62 köpte jag 68 och när vi använde storlek 80 fyllde jag på med 86. Typ. Men nu har jag slutat med det så nu har vi typ 0 kläder i större storlekar.

Vi är inte för märkeskläder på små barn. Och även om kedjorna här hemma i Sverige duger bra är min överlägsna favorit engelska Next. Bra priser, bra kvalitet, fri frakt och kul att inte ha samma som alla andra. Och såååååå mycket fint det finns! Oh maj gadd! Gå in och titta efter självs. Detta är tredje gången jag beställer därifrån och varje gång lägger jag massor i kundvagnen och sedan får jag verkligen tvinga mig att sortera bort plagg så att beställningen hamnar på en rimlig nivå. Hehe. Nu när det varit varmt ute har vi känt att vi behöver lite tunnare kläder till sommargarderoben så det blev lite shorts, t-shirtar och kortärmade pyjamasar. Längtar till leveransen, det är nästan heligt att packa upp allting. (Eftersom vi kallar honom mini-mannen var jag helt enkelt tvungen att klicka hem tröjan nedan. Bilden är lånad från next.)

Om någon är köpsugen önskar sig Jack (eller jag) främst långa shorts, tvådelade pyjamasar och t-shirtar i storlek 92.

En liten någon

Någon fick en present idag.
Någon behöver inte pilla på den övergivna bobby-caren på lekplatsen längre eftersom någon fått en alldeles egen.
Någon blev glad.
Någon har pillat, klämt, känt och suttit på sin nya bil hela kvällen.
Inte så svårt att gissa vem det är kanske…

Allt med hjul

Mini-mannens stora grej i livet är hjul. Saker som snurrar. Han är superfascinerad och vill pilla och undersöka allt. Det spelar ingen roll att han redan har undersökt en bil. Nästa gång han får tag i den gör han om proceduren.

Cyklar, barnvagnar, bilar, gåvagnar, leksaksbilar, dockvagnar… Allt med hjul studerar han noga noga. Kör fram och tillbaka samtidigt som han lägger huvudet nära för att riktigt se hur allt hänger ihop. Lyfter upp och undersöker. Snurrar runt hjulet, flera flera varv. Små bilar vänder han upp och ner och så snurrar han hjulen med knubbiga fingrar och pannan i djupa veck. På öppna förskolan bryr han sig inte det minsta om sångstunden, han vill ut i kapprummet och känna på alla barnvagnshjul. Piper förtjust när en bil kör förbi. Jagar barnvagnar och cyklar vi möter.

Jag vet inte om det är normalt att vara sååå intresserad, men tycker att det är rätt coolt att han har ett så tydligt intresse redan nu. Har inte stött på någon annan unge som brytt sig om hjul på samma, smått maniska sätt som J. Undrar om det går över, eller om intresset alltid kommer att finnas där?

Kan inte acceptera ett nej

Ända sedan jag fick reda på att min och syrrans planerade New York-resa gick upp i rök har jag funderat på en plan b. Mannens tycker att stan finns kvar men jag kan inte se det på det sättet. Jag vill inte dit om flera år, jag vill dit nu nu nu. Syrran kanske skulle kunna åka i vår om hon får behålla jobbet, men för det första vill jag dit på hösten (höstiga löv i central park!) och för det andra kanske vi vill utöka familjen så småningom. Jag känner att blir det inte nu blir det aldrig. Mannen får jag aldrig med mig, han är inte intresserad. Och mina vänner har antingen familj eller redan varit där. Så nu funderar jag på att åka själv – igen.

Vet inte om jag är knäpp som kan tänka mig att lämna familjen men det skulle ”bara” bli 1 vecka och mini-mannen klarar sig fint med sin pappa. R ska dessutom fjällvandra i sommar så man kan säga att jag har lite egentid till godo. Och jag vet ju redan att det funkar att vara i New York själv. Lägga upp dagen som jag vill. Gå i de affärer jag vill. Fota det jag vill. Äta det jag vill. Styra allt helt på egen hand. Att äta själv på restaurang är ingen hit men i så fall gör jag som sist. Kör mycket take-away och mat i farten. Är ute på stan hela dagarna, men hänger inomhus de flesta kvällar. Läser och tar det lugnt. Drömmen lever fortfarande alltså….

Den största nackdelen är att det är så fasans dyrt med hotellrum för en person. I alla fall om man vill ha egen toalett och bo där jag vill bo på Manhattan. Drygt 10.000 pix eller mer kostar det. Men nu har jag hittat ett fiffigt alternativ: airbnb. Det är privatpersoner som hyr ut till andra privatpersoner. Det kan vara en helt egen lägenhet eller ett eget rum. Superbra ju! Helst skulle jag vilja ha ett eget ställe och verkligen känna mig som en riktig new yorker. Men jag tittar på ställen runt 30th street och söderut och då blir det nästan lika dyrt som hotell. Har snöat in på en studio som kostar 8.000. Men sen har jag hittat ett rum också. Egen ingång, egen toalett. En trappa upp bor ägaren och där ligger köket som är delat. Tänker främst att jag kan använda kylskåpet (det finns inte ens på alla hotellrum). Det kostar 5.000 och just den uthyraren har fått massor av fina omdömen. 5.000 är halva priset mot hotell. Och 3.000 billigare än ett helt eget ställe. Det är ändå några tusen och det kanske inte är så tokigt ändå. Jag har verkligen totalt snöat in på airbnb. Surfar runt, kollar bilder, kollar priser, kollar läge. Får se om jag slår till.

Bild lånad från Twitter