Lugnare tider väntar

De senaste veckorna har varit rätt så hektiska. Mycket på jobbet, Lola-visningar, trötta/gnälliga/sjuka(/underbara) barn och så har det blivit mörkt ute! Hösten är min favoritårstid på dagtid men det känns ändå deppigt att dagarna snabbt blir kortare och kortare och att löven inte får fortsätta spraka överallt utan ska falla av och lämna träden kala. Har faktiskt varit inne i stan för möten – två gånger på två veckor – och måste säga att Göteborg klär riktigt bra i höstfärger. Se bara:

En sak som är kul med att jobba är att jag kan klä mig lite ”finare” än när jag var mammaledig. Klär mig i och för sig gärna casual och bekvämt på jobbet också men brukar varva med kavaj ibland och kjol/klänning ibland, någon gång per vecka sådär, just för att jag kan vara lite uppklädd utan att riskera kladd- eller snorfläckar. Jag har många favoritplagg från House Of Lola, men en absolut toppkandidat är min ocean robe long. Gillar att den är lite längre och lite fyrkantig i modellen istället för figursydd. På mig är alltid kavajerna snyggast uppknäppta, när jag knäpper ser det mest korvigt ut. 

Alltid med mig

Äntligen fick jag tummen ur och fixade ett foto på mina småhjärtan till kontoret. 💙💙 (En bra grej med att jag börjat sälja House Of Lola är att vi äntligen blev ”tvingade” att köpa en skrivare som vi pratat om att göra i flera år men nu verkligen behövde. Köpte en kombinerad foto/pappersskruvare som funkar kanon.) Tittar på bilden flera gånger om dagen och blir alldeles varm i hjärtat varje gång. Det är mina barn. Jag är deras mamma. Även om jag alltid har dem i hjärtat och tanken är det fint med en bild också. Den får mig att le…

En torsdag i mitt liv

• Väckte barnen. Micro snorig men glad. Mini vaknade på fel sida och var megagnällig och allt var fel. Andades och räknade till tio mer än en gång för att inte ryta till när han inte samarbetade. 
• Lämningen gick konstigt nog ändå bra, bäst hittills. Micro vinkade bara och Mini grät nästan inte alls. 
• Hade möte med nya chefen på jobbet där vi pratade jobbet i allmänhet och min utveckling i synnerhet. Hon känns BRA. Kändes som om vi pratade samma språk och förstod varandra. 
• Fick lyxen att hämta på förskolan också. Med mormor och morfar som sällskap. Killarna som brukar sitta i cykelvagnen och knuffas var hur glada som helst och kvittrade ikapp. Mini gick heeeeela vägen hem, Micro halva. Helt klart bra med sällskap. 
• När vi kom hem läxade vi till det med isglass i skuggan och sedan lektes det utomhus i sensommarvärmen.  
• När det vankades middag på hemmaplan lämnade jag familjen för Lola-visning hos svärsystern. Var ute i god tid för att inte behöva stressa och svettas ihjäl. Hade på mig fina reunion blouse. Kul visning! 
• Åkte hem och knappade in ordrar. 
• Duschade.
• Nu ligger Micro och snusar i mitten av sängen och jag ska joina honom. 

Lite jobb, lite familj, lite Lola. Det var min torsdag det. Vad har du gjort idag?

Bitterljuva mellandagar

Har sällan skjorta men gillade att den här liksom var lite rutig i tyget, volangen och knapparna. När den dessutom kostade 90kr på rean blev den ett självklart köp. 

Den här jobbveckan känns nästan lite vemodig. Det är min sista vecka då jag kan jobba som JAG vill. Från och med september jobbar jag så att det passar oss som familj. När jag kan välja är jag på jobbet 7 och går hem strax innan 16. Den där första timmen på morgonen är min favoritstund på hela dagen. Tyst och skönt och saker blir gjorda. Så nu i veckan njuter jag lite extra. 

För när vi båda ska jobba blir det jag som lämnar näst intill varje dag. Och då är jag på jobbet vid 8 och missar min magiska timme. Men samtidigt är det självklart. Jag har kortast väg till jobbet och för att få mest familjetid behöver mannen börja tidigt och hämta på förskolan. Jag lämnar alltså men i och med att jag har nära kommer vi hem nästan samtidigt. Vi ska jobba 87,5% båda två vilket betyder en timme mindre jobbtid varje dag. Killarna kommer att gå 7.30-15.30 på förskolan. Får se hur det känns när vi är inne i det men just nu känns det bra. Vi valde fem hyfsat korta dagar på förskolan istället för varsin ledig dag hemma och tre långa dagar. För att det passar oss. Familjen först. Lite synd bara att jag ska stressa med påklädning och ledsna barn på morgonen medan mannen får hämta glada barn, hehe…

Det var det

Jösses. Jag har (redan!) haft semester i fyra veckor! Imorgon är det dags för mig att jobba igen. Fast bara en vecka. Sedan väntar en veckas familjeledighet igen. Och sedan har vi inskolning på förskolan i två veckor. Den tar jag eftersom mannen tog förra inskolningen. Nu får han jobbs. Mest inskolning blir det för Micro, men lite för Mini också eftersom han varit ledig länge och byter avdelning. Snart har vi alltså två förskolebarn och ingen mer föräldraledighet. Galet. 

Hur som helst. Vår semester blev att vi var på Gotland i en vecka och hemma i tre. Tycker att det känns som en bra uppdelning. Vi vill inte vara ute och flänga för mycket utan vill hinna bara vara också. Visst är det kul att resa men man måste inte iväg långt för att det ska vara bra. Vi har haft några riktiga hemmadagar men oftast har vi hittat på något varje dag. Någon liten utflykt, badat, haft besök eller åkt till någon. Små äventyr med hemmet som bas passar oss bäst. Inte att leva i resväskor hela semestern. 

Njutning för mig

Bästa stunden på dagen. Att kasta i sig lunchen och sedan läääääääsa i 30 minuter. 😂

Jag jobbar mycket själv. Är ensam på mitt kontor och tillhör ingen korridor med gemensamt lunchutrymme. Ändå träffar jag folk hela tiden. I måndags var jag hos kollegorna på Sahlgrenska. I tisdags hade jag kollegor hos mig hela dagen och igår var jag på utbildning. Men idag. Idag var jag själv över lunch (möte från 14 bara). Och de dagar jag är själv känns inte de minsta jobbiga, det är nästan så att jag längtar efter dem. För då släpar jag med mig min bok till jobbet och ägnar lunchen åt att läsa. Sparkar av tofflorna, lägger fötterna på bordet och bara njuter. Det är lyx. Vardagslyx. Att få vara tyst och slappna av. 30 minuter går på ett nafs och det blir win-win för mig. Laddar batterierna och plöjer några sidor. 

Min stad

Idag har jag varit inne i stan på heldagsmöte med jobbet. (Kommer inte ihåg om vi kallar det utbildnings- eller utvecklingsdag. Bra dag oavsett.) Vi var på radison blu och jag passade på att ta en toaselfie eftersom det var en ”smalspegel”. Nu när jag ser mig på bild ser jag större ut än jag kände mig när jag speglade mig men strunt samma. Älskar mina skor, och ville visa dem. Köpta från en thailändsk återförsäljare på etsy. 

Nog om det. Innan vi började för dagen passade jag på att köpa med mig frukost och äta den i morgonsolen på Götaplatsen. Var typ lite turist i min egen stad. Älskar Göteborg innerligt och evigt men glömmer ibland bort att verkligen se stan och är inte inne i centrum speciellt ofta utan håller mig mest i mina västra hoods. Men just idag var Götaplatsen min och vem vill inte spana in en naken mansrumpa samtidigt som man njuter frukost? 😂

Paus från vabbandet

Idag hjälpte farmor och mormor till på hemmaplan med alla lyft på killarna så att jag kunde vara med på en konferens med jobbet som har varit inbokad länge. Skönt att lämna vabb-bubblan några timmar. 

Har nya glasögon från specsavers (2 par för priset av ett. Detta är mitt ”fulaste” 😉). Var lite snål och valde bort tillvalet med repskydd och mindre reflektion. Ångrar det då jag tycker att allting speglar sig så mycket att det faktiskt stör mig i mitt seende. Ska nog gå tillbaka och göra om och rätt. Använder glasögon lite sporadiskt. Ser dåligt på långt håll så det blir ibland när jag ser på tv, kör bil eller när jag ska titta på presentationer/föreläsningar. 

Hej från mej

Det här med först sjuk Micro och sen sjuk Mini river lite hål i sömnkontot. Känns som om vi delat upp oss hur länge som helst. Vi turas om att sova med Mini i vårt rum eller med Micro i hans rum. Väldigt romantiskt. Mys med barnen i all ära men ibland vill jag mysa med min kärlek också 😂 Jag fantiserar längtansfullt om en natt utan flera uppvak men den tiden kommer att komma. Någon gång…. Oh well. 

Annars då? Den här veckan jobbar jag onsdag-fredag. Och från och med måndag tar mannen över helt hemma och jag får börja jobba heltid. Och det betyder ju faktiskt att jag jobbar heltid från och med idag redan. Det ska bli såååååå skönt. Känner starkt att jag kommer att få en bättre balans i livet nu. Mer energi på jobbet, mer energi hemma, mer energi totalt bara sådär. Jag kommer att orka vara en bättre mamma och en gladare sambo. Gött mos. 

Träningen går – okej. Jag är konstant snuvig och halsontet kommer och går. Jag tränar när jag kan. Siktar på minst tre pass i veckan fram tills veckan innan varvet, men de senaste två veckorna har jag bara klarat av två. Grundkonditionen finns där ändå. Känner mig lagomtränad och kan springa 10km utan problem. Det är den dubbla göteborgsvarvslängden som skrämmer mig. Men bara jag håller mig kry ska jag fixa det. Känner mig annars riktigt smal. Kläderna som suttit tight passar nu och kläderna som passat passar fortfarande, de hänger bara lite lösare men eftersom jag gillar löst och ledigt gör det inget. Jag gillar att känna mig lite slimmad under det pösiga, liksom bara för min skull. Och mannens. 

Edit: Skulle ju skriva att Göteborgsvarvet ordnar något som heter löparkvällar som är gratis på flera ställen i landet en gång i veckan. Så sedan några tisdagar tillbaka tränar jag med typ 30-40 andra i Åby. Varje pass har olika inriktning. Backträning, fartlek, löpskolning, långa och korta intervaller. Det är skitbra rent ut sagt och jag har tagit till mig mycket. Jag är typ sämst i gruppen men det gör inget. Trots att de flesta kommer att springa varvet på 2 timmar eller mindre är passen upplagda så att alla kan vara med. Även småbarnsmammor som bara ska överleva….

Väggbonad på plats

  
Igår pimpade jag kontoret med en tygtavla eller vad jag ska kalla det. Har häftat upp tyg över en osb-skiva. Det ser kanske inte så mycket ut för världen med det blev bra. 

Annat jobbrelaterat är som följer: Egentligen är det meningen att jag ska börja jobba heltid från 1 maj. Mannen tar över på hemmaplan fram till Micros inskolning efter semestrarna. Har sett fram emot att få jobba varje dag för att hinna med bättre och få en vardag på jobbet och inte börja om i stort sett från början varje vecka. Men. Det blir bara 9 dagar. Sedan ”måste” jag vara föräldraledig igen. Mannen ska opereras i handen 10 maj. Varför? Därför att när han slipade och målade om huset i somras överansträngde han sig i vänster hand. (Han är vänsterhänt precis som jag.) Det har aldrig blivit riktigt bra och han har rejält ont. Speciellt vid vissa rörelser. Därför har jag tagit i princip alla blöjbyten, bad och påklädningar när båda är hemma sedan november-december någon gång. Sina föräldralediga dagar fixar han. Knappt. Hans hand blir alltid värre då. Först försökte han bita ihop men insåg att det blev värre och att han nog behövde hjälp ändå. Sedan i december har han slussats runt mellan olika läkare. Först trodde vi att det var karpateltunnelsyndrom men nu är det nog morbus de quervain eller nåt liknade som skadan heter. Hur som helst. Det är en sena som är inflammerad eller har knutit sig och det sitter så djupt att bara operation hjälper. Äntligen har han fått tid för det (privat, genom sitt jobb). Eftersom det gäller handen finns det inte på kartan att han klarar lyft, påklädningar och blöjbyten nyopererad. Så jag får vara hemma preciiiiis när jag skulle få jobba på riktigt. 😁

Jag är ändå glad att han fick operation så pass fort så att han slipper ha ont längre, för ont har han. Jag är glad att operationen inte blir mitt i sommaren även om det känns länge att vänta ända till maj. Och det ska bli så skönt att få lite avlastning när han läkt ihop igen och inte behöva dra det stora kvällslasset med bad, pyjamas och övrigt kvällsfix som jag gör nu och har gjort ett tag. Som sagt. Han fixar allting om han måste men det känns ovärt när han får så ont. Och även om jag ville jobba känns det fint att få ca tre veckor ihop som en slags mini-semester. Förhoppningsvis kommer han inte ha så ont utan vara sig själv minus handen som han inte ska använda. Det blir bra detta och jobbet finns kvar.