Att få kämpa

I hushållet är det den tiden på månaden…. Febertid alltså. J är dålig sedan i måndags kväll stackarn. Han har inte varit uppe och nosat på 40 grader ännu utan ligger stadigt runt 39 och vi är tacksamma för det lilla. Han känns rätt pigg och nästan som vanligt ibland, väldigt hängig och dimmig i blicken ibland. 

Vi gör ju en utredning nu på vår VC för periodisk feber/pfapa. Enligt doktorn vi träffade sist skulle det stå klart och tydligt i journalen vad som gällde. Vi skulle mest dit och ta prover (som inte borde visa något) för att utesluta allt annat. Tyvärr hade han skrivit väldigt knapphändigt och otydligt i journalen men vi fick träffa en läkare, barnspecialist till och med. Var riktigt hoppfull innan. Det positiva med besöket är att vi får en remiss till lundbys öronläkare. Det är det enda positiva. 

Jag har aldrig känt mig så överkörd, avbruten, oförstådd, värdelös och illa behandlad av en läkare förut. Eller vaddå läkare? Ingen annan person har tryckt ner mig så. Han var barsk och hård. Lyssnade inte. Avbröt. Drog förhastade slutsatser. Jag vet inte om det var jag, mitt fel? Eller han? Eller att vi krockade? 

Jag skulle som vanligt börja med att berätta varför vi var där. Tycker att det blir lite tjatigt att dra hela historien vaaaarje gång och frågade om inte det stod i journalen. Han ville höra mina ord. Jag berättar. Han frågar vad periodisk feber är. Jag förklarar. Han säger att det är det nog inte. Att J har något virus som blossar upp i intervaller. Jag frågade om han ville se mina anteckningar om alla feberomgångar. Det ville han men i nästa stund ska jag ta bort dem. När han fick höra att vi fått antibiotika (tre gånger på kort tid) tolkade han det som att vi behandlat flera gånger helt i onödan. I nästa stund är han på g att skriva ut ”god” antibiotika och jag fattar inte varför eftersom febern ger med sig av sig själv. Han tolkade det som att J har problem med mandlarna fastän ingen doktor som tittat i halsen någonsin tyckt att de sett svullna ut. Detta utan att själv titta i halsen eftersom J vägrade. Han tolkade det som att han snarkar men det gör han extremt sällan, bara när han har feber. Han tolkade det som att J har ont i halsen eller huvudet men att vi inte fångar upp det eller låter J komma till tals. Som att jag bestämmer Js symptom. Som att jag är en hönsmamma. Han tyckte att J såg pigg ut och undrade om han var på bättringsvägen. Ja. Med Ipren blir han piggare men hans feber är alltid värst kvällar och nätter. Och på bättringsvägen är han nog inte utan febern kanske går över innan eller under helgen? Jag ville skrika. Gå därifrån. Blev helt röd om kinderna och kände mig som en hypokondrisk hönsmamma som sökt i onödan. När jag säger att periodisk feber i värsta fall håller i sig i flera år säger han att Js feber kommer att gå över snart. Alltså. Det var så mycket. Så många små detaljer…. hela mötet upplevde jag som en katastrof. Blodprover och halsprov var bara att glömma för det skulle inte visa någonting och att det inte visade någonting betydde inget. Inte ens om vi skulle ta prover och de visat något betydde något. Hängde ni med?Som sagt. Det enda som var bra var att han ansåg att en allmänläkare inte kan bedöma om mandlarna har något med febern att göra och därför fick vi en remiss. Var helt färdig efteråt. Blä och usch för honom. Hoppas att jag inte stöter på fler av hans sort under den här utredningen. Men jag tar fighten. Allt för J!

Framåt men med två steg fram och ett tillbaka

Nu börjar det här bli lite segt. T blir aldrig riktigt frisk. I torsdags fick han alltså feber igen och på fredagen var han väldigt hängig. Igår (på lördagen) var han okej igen men idag (på söndagen) har det var gnälligt och han har knappt ätit. Och så, efter en tupplur på dagen (som han aldrig tar när han är frisk) var febern tillbaka – igen. Jippie. Not. Vi blir alltså hemma imorgon. Minst. Det är fram och tillbaka hela tiden. När vi tror att han är okej så blir han dålig igen. Idag var det nästan skönt att febern kom tillbaka eftersom jag redan innan var väldigt tveksam till förskola då allmäntillståndet var som det var. Hoppas att detta är sista ”återfallet” innan han blir frisk… Det känns skönt att det inte är en ”farlig” sjukdom. Lite snuva, låg feber och gnäll gör att mammaoron inte får jobba för högtryck. 

På’t igen

Idag var det nästan så att vi hade tänkt att killarna skulle gå till förskolan men så bestämde vi ändå tillslut att de fick vara hemma för att bli riktigt friska. Och idag kände jag mig nästan dum som vabbade. De var pigga och glada (även om snoret rann på båda och framförallt J hostar en del). Men *poff* efter lunch blev T varm, gnällig och hängig. Jomenvisst var febern tillbaka. Och nu är jag istället glad att vi inte stressar tillbaka till vardagen utan hellre tar den där extra dagen hemma för att vara säkra på att de är friska. Så nu blir det vab imorgon också och så hoppas vi på nya tag från måndag. 

För övrigt var jag med J på vårdcentralen idag för att prata om hans förmodade PFAPA – periodiska feber. (T var hos farmor). Trots att jag redan dragit hela storyn när jag fick tiden hade läkaren inte läst någonting så jag fick berätta Js sjukdomshistoria och visa hemsidan jag hittat och förklara varför jag tror att det är det han har. Läkaren lyssnade, läste, undersökte J och kom fram till att vi ska komma in med J typ det andra dygnet med feber de två kommande omgångarna för att ta olika prover. Det kommer att stå i journalen vad som ska göras. Vi får se vad proverna visar/inte visar och sedan gå vidare på något sätt efter det. Att operera halsmandlarna är ett alternativ som kan funka enligt medibas.se men doktorn var inte pigg på en operation. Helt okej att vi skyndar långsamt. Nu siktar vi in oss på att se om febern fortsätter dyka upp och på att i så fall ta lite prover för att helt bekräfta eller avskriva PFAPAn. 

Vi klarade oss länge

I och för sig körde vi flex förra måndagen för att låta T vara hemma när han slått i ögat men han var ju inte sjuk-sjuk då. Imorgon däremot är det vabruari för oss också även om vi klarade oss länge, hehe.. Förutom Js återkommande feber tycker jag att vi har två hyfsat friska killar. T har varit rejält förkyld 2 gånger och J ingen(?) sedan i somras. Snuviga är de lite då och då men det är skillnad på snuva och monsterförkylning. Men nu är J verkligen rejält snorig. Antingen är det helt stopp i näsan eller så rinner det, finns inget mellanläge. Såhär förkyld har han inte varit på läääänge, typ sen T var nyfödd. Plus febern som är kvar på höga 38. Undrar så om detta är den periodiska febern eller om den kickar in efter förkylningen? Den som lever får se. T är också snorig nu, blev det inatt. Inte alls som J men helt kurant är han icke. Han känns varm och ser glansig ut på ögonen men är sval som en sommarbris. Vabruari it is. 

Lägesrapport

Pjuh. Tre dagar hemma. En planerad studiedag som blev sjukdag och så två vabbdagar. Det är rätt segt att vara hemma och jag skulle ljuga om jag inte tycker att det ska bli lite skönt att jobba imorgon och få vara vuxen och umgås med vuxna. Fast samtidigt vet jag att jag kommer att längta hem. När de är sjuka vill jag bara vara nära och trösta och ge trygghet varenda sekund. Inget annat är viktigt. Jag blir en lejonhona. Nu får ändå mannen ta över och de får gärna bli lite pappiga på kuppen. På lördag har jag dessutom kick-off med House Of Lila så han får två dagar själv. Hehe. 

T är bättre. Hostan på nätterna är fortfarande inte alls bra men febern är borta. Nu ska han bara sluta snora, sluta gnälla, börja äta och bli mindre mammig också. 😬 J är tyvärr rätt hängig. Tror inte att han varit under 38 grader på hela dagen trots febernedsättande. Och – imorse tog han en klunk flytande Ipren och kräktes upp den över mig – blev lite skakig men det var ingen fara alls. Bra Jenny! Bra för kräkfobin… När J har feber blir han ynklig och mammig och har velat mysa och sitta i knät. Det har inte T gått med på riktigt så idag har jag inte räckt till och det har stundtals varit två ledsna killar. T har klättrat och hoppat och stört när J velat ta det lugnt. När T var sjukast accepterade J att jag var mest med T. Synd att T inte riktigt är där ännu i förståelse… En bra grej under våra hemmadagar är att jag bestämt över tvn. Inte bara serier (Johans fordon, stora maskiner, Daniel tuff och dinosaurietåget) och olika filmer istället för typ samma på repeat. Idag såg vi hitta Nemo och den lilla sjöjungfrun. Igår trassel. Inte bara bilar och flygplan alltså. Jaja. Filmer mot jobb. Myskläder mot vanliga kläder. Fredag här kommer jag!

Varför inte båda?!

Jomenvisst. Inatt fick Minimannen feber, som brukligt en gång i månaden. Så nu är jag hemma med två sjuka. Vet inte vem det är mest synd om? 😂 Micros hosta är värst. Inatt hostade han så att han nästan spydde. Febern är typ borta, eller så låg att han inte behöver medicin. Men han snörvlar och näsan rinner och han vill bara mysa och bäras och tröstas. Mini är inte lika förkyld och hostig som Micro men har högre feber och blir mer påverkad. Ändå lite bra timing att de passar på samtidigt och inte efter varandra. 

Inte som planerat och mindre bra

NTF blev utflykt med farmor blev sjukdag. Ett bra byte till ett dåligt byte. 😉

Micromannen har varit lite småhostig, gnällig och hängig sedan förra veckan. Har tagit tempen på honom flera gånger men ingen feber. Var till och med inne på att vabba måndag eftersom hostan blivit värre men så sov han okej och eftersom han inte var sjuk-sjuk fick han vara på förskolan ändå. Det var som om något inte riktigt bröt ut. Igår på dagen gjorde det det. Bröt ut alltså. På kvällen var han suuuuupersnorig. Näsan bara rann och rann. Början av natten var hostig och snörvlig deluxe. Sedan sov han okej några timmar innan febern kom vid 04. Jag har sovit värdelöst. När Micro var bebis var nätterna när han var förkyld eller febrig fruktansvärda. Gnäll, bök och ligga hud mot hud. När han fyllde 1 blev det så mycket bättre men inatt var sämsta natten på lääänge. Tror att jag somnade vid midnatt och inte sov mer än några minuter efter 03.30. Klagar inte, några stöknätter tar jag så gärna bara han får må okej. 

Pyjamas- och soffhängardag idag alltså och en liten kille som har velat ”mysa mamma” i princip hela dagen. Det blir jag som vabbar imorgon också och torsdagen om det behövs. Har hyfsat lugnt på jobbet så sjukdomen kom ganska lägligt ändå. Ska försöka komma i säng tidigare för att ta ikapp lite sömn. 

Inte helt god

Nämen oj, tomten har visst lämnat lite julklappar under granen…

Tyvärr är vi inte helt hundra inför dopparedagen imorgon. Minimannen vaknade upp med feber och den har hängt i hela dagen. Var precis uppe och nu är han som en kamin. Som vanligt en gång i månaden alltså. 😥 Menmen. Vi firar som planerat. Tar det lugnt hemma med mormor och moster och sedan tar vi det lugnt hos kusinerna med farmor och farfar. Han kan lika gärna hänga i soffan där som hemma. Eventuellt åker jag och J hem tidigare. 

God jul i stugorna! ❄

Oväntad vändning

Dra på trissor – Micro-mannen är sjuk! Han som klarat sig undan alla mini-mannens feberomgångar och halsflussar fick ge vika tillslut. Han är hostig, liiiite snuvig och har feber. Inte skyhög, men feber. Verkar som om han är risigast på nätterna. Natten mellan lördagen och söndagen var han varm men då tog vi inte tempen. Det var inatt som febern bröt ut på riktigt. Hans känns rätt okej på dagarna även om han är lite hängig och glansig på ögonen. Får se hur länge vi blir hemma nu. Mannen tog idag och imorgon. Jag tar onsdagen om det behövs. Så skönt att vi är två och delar. Att missa några dagar är inte så farligt som att missa en vecka på jobbet. 

Här har det varit lite tyst. Har inte orkat ta tag i att slänga iväg ett inlägg på några dagar. Går på vinterenergi… Har alltså ingen, hehe. I fredags kvällsmyste vi mest. Både på lördag och söndag på dagen var vi ute i dagsljuset och körde Bobby car. I lördags kväll kom syrran förbi och killarna ville aldrig gå och lägga sig. I söndags blev det en sväng till mormor och morfar innan mannen bjöd på gudomlig lasagne. Vips. Så var helgen slut….

Svettmaraton och sömn i present

Det blir visst mycket sovbilder nu. Sorry för det men samtidigt är sovande barn det finaste som finns. 

Jodå. Visst vände det. Mini somnade som sagt vid 19 igår. Och sedan började han svettas. Och som han svettades… Hans hår var helt slickat och kudden blev blöt. Eller kuddarna. När han blött ner sin egen bytte han till mannens också 😂 Men strunt i det för det viktigaste var att han svettades ut febern. Helt. Vaknade sval idag och har hållit sig sval. Skönt. Eller inte. När mini-mannen är frisk igen brukar det följa ett par extremt gnälliga och trotsiga dagar. Mannen var lätt uppgiven när jag sladdade hem från jobbet. Jag vabbar imorgon också för att försöka få i honom mat och mer energi och är inställd på gnöl. Men feberfri är han och det är ju det vi ville. 

Själv unnade jag mig en tidig sänggång igår. När killarna äntligen somnat i hyfsad tid på kvällen fanns det egentligen en del projekt att ta tag i.  Eller en serie att se på. Eller en man att umgås med. Gjorde ett halvhjärtat försök med serie+sambo men gav upp och unnade mig att gå och lägga mig tidigt istället. Låg i sängen innan 20.30 och sov innan 21. Klockan ringde 6.37 så jag sov nästan 10 timmar och det gjorde susen. Mer än susen. Har känt mig pigg, utvilad och pånyttfödd idag. Wonderful. Och mannen och serien fanns ju kvar till idag så nu har vi tagit vid där jag pausade igår. Sömn är viktigt. Bra beslut av mig igår.