Månadsarkiv: september 2015

Jobb imorgon

   

 Imorgon är det alltså dags. Det är 1 oktober och jag börjar jobba! Varje torsdag och fredag och varannan onsdag framöver är jag inte mammaledig. Det känns kul. Och helkonstigt. Men mest kul. Jag gillar mitt jobb och ser fram emot att bli en i gruppen igen, komma in i arbetsuppgifterna och få nya, sitta vid datorn och använda hjärnan. Och längta hem till killarna…

Förra gången jag kom tillbaka kände jag att det var en mellanperiod eftersom vi hoppades på ett barn till hyfsat snabbt. Då jobbade jag på, men visste att det kanske inte var på obestämd framtid. Det blev det inte heller. Men nu. Nu ska vi inte ha fler barn så nu jobbar jag tillsvidare. Utan deadline. Skönt. 

Så idag var sista dagen med killarna. Eller inte sista dagen, jag är ju hemma nästa vecka igen, men sista dagen där bara jag är föräldraledig. 

   
 


Varenda kväll

Varenda kväll när jag går upp för att lägga mig går jag först in i Jacks rum och kollar till honom. Stoppar om honom och stryker honom över kinden. Eller pussar honom. Sedan gör jag samma sak med Tim. Och VARENDA kväll övermannas jag av den där extrema kärleken. Hjärtat fylls och nästan sprängs och jag blir alldeles varm. De är mina! Mina och mannens. Hjälp vad jag älskar mina barn 😍 


Just nu med Micro

   

  • Han är fortfarande en liten huligan som röjer fram. Han siktar in sig på storebrushans leksaker och struntar i sina egna. 
  • Han ålar mer och mer när han vill ta sig någonstans istället för att rulla. Och så gör han tappra försök till krypställningen men är inte riktigt där ännu. (Även om jag vill att han ska bli äldre behöver han inte lära sig krypa än och gå får han gärna börja med när han blir 14-16 månader. Ju senare desto bättre!)
  • Han dricker välling! J gjorde aldrig det. Han drack en provpåse vi hade fått hem men när vi köpte ett paket totalvägrade han. Likadant varje gång vi provade innan vi gav upp. Micro slurpar inte i sig den i ett svep men dricker och har inget emot den så vi kör med välling på kvällarna. Kul med något nytt. 
  • Maten går….sådär. Gröt, frukt och välling går bra men lunch och middag är katastrof och han får nästan inte i sig nåt. Det är en kamp varje gång. Han spottar ut och kletar med händerna och gråter. Idag slog det mig att han nog inte gillar 8-månaders-burkarna med större bitar så jag ska susa iväg till affären imorgon efter förskolelämningen och prova om 6-månaderspuré löser problemet. Annars hoppas jag på en övergående fas eller att det beror på nästa punkt:
  • Han är snörvlig stackaren. Snoret rinner och han hostar en del. Och så rosslar det i halsen. Inte så konstigt att han stundtals är lite gnällig men mestadels är han faktiskt vid gott mod. Det verkar som att det är mest synd om honom första och andra dagen en förkylning bryter ut. Sedan har han symptom men är inte så besvärad. 
  • Han sover riktigt bra i egen säng. Några gånger per natt kan han vakna till men om man stoppar i nappen somnar han om. (Förutom när han är sjuk för då sover han kasst. Gråter och gnäller, måste ha napp och måste nudda mig hela natten. 

 


Mitt nya vrålåk

  
Jag har en splajdans ny cykel. Det här är en 27-växlad Cross sporthybrid med tillköpt stänkskydd och pakethållare med hydrauliska bromsar. Det ser ni va? Hehe… Jag kan egentligen inget mer om cyklar än att cykla på dem men jag lever med en kille som kan och han letade upp den här till mig och trodde att den skulle passa. Tycker att det är lite romantiskt i sin enkelhet att han tog på sig det när jag säger att jag ska köpa en cykel. Och att han träffade rätt. Han letade faktiskt upp två potentiella Jenny-cyklar – en cresent kebne och så crossen. Jag var hela tiden inne på en hederlig crescent men provcyklade båda precis som han ville. Crossen först och den var en njutning och jag flög fram. Sedan cresenten och den var tam och seg i jämförelse så det var ett enkelt val. Och min man visste nog att jag skulle tycka så hela tiden. 😍

Den är fantastisk att susa fram på. Lättrullad och lätttrampad. Och vi bor på ett berg. Innan hade jag en damcykel med sju växlar och det gick inte. Jag blev bara svettig och kom ingen vart, speciellt inte uppför backarna. Men nu kan jag trampa hela vägen hem utan att halvt avlida på kuppen. Ser fram emot varenda cykeltur och nu blir jag inte omcyklad som förut utan är den som cyklar om. Och så fick jag inte köpa den själv heller. Vi tog den från vårt konto som en slags pushpresent för att jag fött fram våra killar. Det blir kul att cykla till jobbet på torsdag. 

(Sadeln är dock för hård har jag märkt, så jag ska faktiskt köpa en mjukare. Och så ska jag byta ut handtagen till lite spacigare men det är ju smådetaljer…)


Fin söndag

Idag har det varit en strålande fin höstdag med perfekt väder. Mannen var med och åkte i ”Distinguished Gentlemans Ride” och då gjorde vi en utflykt av att kolla på honom. Distinguished Gentlemans Ride är en välgörenhets-motorcykel-kortege som ska väcka uppmärksamhet kring prostatacancer. Idag var slutmålet för kortegen området vid röda sten och det är ett perfekt mini-man område. Vi kastade stenar i vattnet, kollade och fåglar, båtar och grävmaskiner och sen spanade vi in motorcyklarna också.   
 
Distinguished Gentlemans Ride ska också tvätta bort den negativa stämpeln som män på motorcykel har och därför åker alla i kortegen i finkläder. Typ kavaj, skjorta och slips. Lite kul.

  
 Eftersom vi ändå var i krokarna avslutade vi utflykten på Triumfglass och någon var ganska nöjd med det och njöt av sin barnbägare. När hösten är som idag är det lätt att gilla läget!
 


I sista minuten

Jag brukar köpa min årskalender på personligalmanacka.se. Almanackorna har tjocka, bra sidor och du skräddarsyr din egen kalender precis som du vill ha den. Hur som helst. Då och då får jag mail därifrån med ett erbjudande eller info. Och det var precis vad som hände för några månader sedan. Den gången blev man inbjuden att delta i en lettering-kurs helt gratis i Göteborg eller Stockholm och man fick ta med sig en vän. Först till kvarn gällde. Googlade lettering och tyckte att det såg kul ut och frågade syrran om hon ville hänga på. När hon inte hade svarat efter någon timme tänkte jag anmäla oss ändå. Men då var såklart platserna slut och jag förbannade min dumhet att jag inte anmält oss först och frågat sedan. Tyyypiskt. Satte ändå upp mig på reservlistan – och glömde bort det. Igår fick jag ett mess där en tjej frågade om jag fortfarande var intresserad av att komma idag 11-15 då de fått ett återbud. Eftersom Mini sov hos sina kusiner inatt och jag har slutat amma var det lätt att tacka ja. Så idag har jag suttit i skolbänken igen. 


Förutom att vara med fick vi varsin anteckningsbok (med lettering-omslag), pennor och – det bästa av allt – ett presentkort på en helt ny almanacka. Jag skulle beskriva lettering som ett sätt att måla bokstäver så att det är kul och snyggt att läsa. Typ. Tiden gick JÄTTEfort. Det var lite prat men mycket göra. Vi fick välja olika långa ord och sedan fick vi skriva orden på lite olika sätt. Skrivstil. Skuggat. Stort. Blockat. Med hög och låg ”midja” om ni fattar Vad jag menar. 

Jag är ingen expert men känner att jag lätt vill fortsätta hemma. Nu gör man ju allt på datorn eller mobilen och jag har liksom tappat min handstil. Känner att jag vill lära mig att skriva fint igen. Tänker ha anteckningsboken som min lettering-bok. Första uppgiften vi fick var att välja en bokstav och sedan skriva/rita den på så många olika sätt vi kunde på 10 minuter. Jag tänker nog att jag ska börja där. Gå igenom alfabetet och se vad som blir snyggt. Och sedan blanda stilar och skapa budord eller meningar. Jag gillar ju min målarbok och detta är lite samma grej. Avkopplande och kul. 

 


Finaste konsten

   
Ni som läst ett tag vet att vi ”samlar” på graffiti här hemma. Graffiti som vi fotar och ramar in. Tycker verkligen om alla våra tavlor även om de börjar bli rejält många. (Nu har vi alla våra tavlor i A4-format i två raka rader på en vägg. Planen är att förstora några riktigt stort och sedan blanda våra A4 med mindre tavlor och hänga mer huller om buller. Men inte nu. Någon gång… Nu blir det att vi samlar på oss mer motiv och så får vi väl helt enkelt byta ut innehållet i de ramar vi har så länge.) 

Vi har mycket från olika resor vi gjort men man behöver faktiskt inte ta sig speciellt långt för att hitta äkta street art. Det finns till exempel en del på lite olika ställen i Majorna, i Masthugget (vid kommersen) och tydligen på Hisingen också. Och de här snygga bilderna tog jag i gångtunneln vid Kållereds pendelstation efter tips från min svärsyster. Tänk vilket enkelt sätt att liva upp en tråkig tunnel! Paret med hjältarna är riiiiiiktigt snygg tycker jag. Indiantjejen också. Det blir garanterat förstoringar av dessa!