Det är kalaaaaas

Eftersom killarna fyller år med bara 9 dagars mellanrum blev det självklart att ha ett gemensamt kalas med familjen. (Minus mormor som åkt på influensan och minus svärbror med familj som bor en bit bort.) Idag har det med andra ord varit fullt rulle här hemma och det var två nöjda killar som somnade för en stund sedan. Mini fattar verkligen att det är hans kalas och att han har fyllt år nu och har varit glad och peppad i flera dagar. Micro är inte där ännu att han fattar men vem tackar nej till presenter? Egentligen borde vi kanske haft ett renodlat barnkalas för mini också men skjuter gärna på det så länge det går. 🙈

Tårtan blev en chokladbollstårta. Även om killarna faktiskt åt hela sin bit är det nog inget jag gör igen….

För fullt upp för bilder

En suddig bild på speedade små var allt det blev idag. Här har det varit fullt upp ända tills nu, några minuter innan Så mycket bättre ska börja 😋Och även om jag gärna fotar mycket och ofta är det faktiskt ett bra tecken när man inte tar fram mobilen alls under dagen… 

Vi har haft en heldag med mannens sida av familjen. Först brunch (som var en lunch) på Nääs och sedan tårta hemma hos svärföräldrarna för att fira svärfar som fyllt 70. Efter inledande blyghet har det varit fullt hus och fullt ös med alla kusiner, fastrar och farbröder. Kul! 

Ändrade planer

  
Imorgon skulle vi egentligen åkt upp till mannens bror med familj där det vankades kalas. Och sedan skulle vi stannat kvar och umgåtts några dagar. Det har blivit lite av en sommartradition att hälsa på dem och jag såg fram emot det. Men. Så blev det dock inte. Dottern är magsjuk och planerna inställda. Tråkigt såklart men oss går det ingen nöd på. Sommaren är här och vi njuter. Har badat i både sjö och hav, gjort utflykter och hängt hemma. Nu på eftermiddagen målade Mini sin egna drake som vi ska provflyga om det blåser imorgon. Släkten finns kvar men lite snopet känns det…

Med ljuset kommer glädjen

Mini gillar inte när det är vinter, mörkt och kallt har jag kommit fram till. Då vill han vara inne och mysa och inte vara ute mer än nödvändigt. Men förra veckan vände det rejält. Det är så ljust och härligt ute och nu börjar det bli behagligare temperatur också. Helt underbart och nu vill Mini mer än gärna leka ute. Han är upplivad och glad. Vi hoppar från stenar, går i skogen, tittar på fåglar, kör med Bobby-caren, springer så att gruset sprutar och bara njuter. 



Spännande med en riktig polisbil! (Det har varit tre inbrott i området i helgen så nu visar polisen att de inte tänker låta det hända igen. Vi såg fyra bilar och en piketbuss på vår promenad. Gissa vem som var lycklig?)

I helgen har han varit en fröjd. Förutom mycket utomhuslek har vi varit på kalas och haft fint besök av farbror med familj. Jack brukar vara blyg i början när vi träffar andra men nu tinar han upp hur fort som helst och sedan har han bara kul, klarar sig själv och tittar knappt efter mig och mannen. Far runt överallt, skrattar, flirtar, leker, socialiserar och vill absolut inte åka hem. Det är härligt att se honom trivas och känna sig trygg. Han säger sina egna ord men kommunicerar också med hela kroppen om hur kul han har. 

Idag har vi hälsat på förskolan en sväng. Måste vänja honom vid att han snart ska gå dit igen. Han är livrädd att jag ska lämna honom och vill inte släppa mig för en sekund. Vågar inte titta på pedagogerna. Men idag fick Micro sova i vagnen och så var jag med Minioch lekte utomhus. Vi klättrade vi på stenar tillsammans med två tjejer och det tyckte han var kul. Sedan vågade han springa omkring lite själv men höll hela tiden koll på mig. Att jag inte gick. Han kommer helt klart gråta nästa vecka men jag hoppas att han kommer in i lunken fort igen. 

Nöjt födelsedagsbarn, missnöjd mamma

Mini-mannen har varit glad idag. Vi hade kalaset tidigt (ifall något skulle sätta igång) och det var inte så tokigt. Jack öppnade och lekte med sina presenter och så åt vi tårta och sedan hade vi ändå hela eftermiddagen kvar till mer lek och mys. Han fick bland annat ett parkeringsgarage som veeeerkligen gick hem, ännu mer bilar, lite böcker, en skjorta, innebandyklubbor och pengar. Just nu uppskattar han inte riktigt allt han fick men det kommer han göra. Böst var ändå hans miner, kroppsspråk och ljud varje gång han såg en ny bil i ett paket – oslagbart. Nöjd 2-åring helt klart.

Inte lika nöjd mamma dock. Jag hade nog trott mer på samma födelsedatum för mina killar än jag insett själv. När jag som vanligt inte känner ett smack av att något skulle vara på gång kändes det för första gången lite hopplöst nu på senare delen av dagen. Jag vill ha ut bebisen nu! När ska det sätta igång egentligen? Förutom att jag är klar med graviditeten är jag rädd att Jack ska dra på sig någon dagisbacill nu efter juluppehållet när alla träffas igen och sedan smitta mig så att jag blir sjuk lagom tills det verkligen smäller. Sist gick aldrig vattnet för mig utan de tog hål på hinnorna på förlossningen och slemproppen släppte vid en undersökning så det enda tecken jag egentligen går och väntar på är att värkarna ska starta men inte ännu alltså. Nåja. Nya tag imorgon och då hoppas jag att jag är mer positiv.

Mini-mannen 2 år

Tänk att det har gått 2 år! 2 år sedan den här stora lilla killen föddes. (Och än så länge verkar det som om han får ha sin födelsedag för sig själv.) Om en stund har vi kalas med familjerna, men vi tjuvstartade dagen ned väckning, sång och ett paket. Brandbilen som låg i mottogs med glada pip och han har inte släppt den sedan dess. Lilla älskling – grattis på 2-årsdagen!!!

Från moll till dur

I helgen har jag och min familj varit i Värmland tur och retur. Med familjen menar jag mini-mannen, syrran, mamma och pappa. Vi åkte i lördags morse och kom hem igår kväll igen. Först sov vi över hos min faster och igår var vi på min lilla mommos 90-årskalas. Kul att träffa släkten eftersom det inte blir så ofta men det var lite jobbigt med mini-mannen. Stundtals var han i sitt esse och hur glad som helst. Men samtidigt åt han dåligt, sov dåligt, gnällde och grät en del och var blyg och väldigt mammig. Och även om jag hade fin-fin stöttning av min familj så känner jag ändå att han ändå är mitt barn, mitt ansvar. Jag känner att det är mest upp till mig att se till att han har det bra och är nöjd. Och nätterna är mina och jag får ju ta konsekvenserna även efter att familjehelgen är över. Låter det som klagomål är det inte meningen. Mer bara att belysa att även om jag har massor av hjälp så slappnar jag inte av. Jag är mamma på heltid forever and ever liksom…

Trodde att det skulle bli gnäll och gnöl idag också som sviter efter helgen. Hade helt fel. Jag har umgåtts med världens mest underbara kille. Han har ätit bra, sovit bra och varit på ett fantastiskt humör. Typ noll komma noll gnäll och massa bus och skratt. Mammig är han fortfarande men idag känns det bara gulligt.

Och imorgon. Imorgon kommer mannen hem. Min kärlek, min sambo, min bästa vän och Js pappa. Herregud som jag längtar efter honom nu. Samtidigt har veckan ensam med J gått jättebra. Men bäst är det när vi är tillsammans.

På kalas

Minsta kusinen är inte så liten längre. Idag har vi varit på 7-årskalas! Jag minns så väl när jag träffade henne första gången. Då var hon två år och pyttig. Nu stora tjejen.

Mini-mannen gillar sina kusiner. Är alltid glad när vi är där och deras lekrum är ungefär hur spännande som helst. Det finns en låda full med bara bilar. Behöver jag säga att han är i himmelriket? Tar upp en och snurrar på hjulen. Väljer ut nästa och undersöker noga. Och så nästa… Sen går han tillbaka till den första och pillar med den lite mer. Och så sitter han där, nöjd och i bil-himlen. Stor-kusinen är för övrigt världens gulligaste mot Jack. Jag kan tänka mig när Jack kan prata och förstår lite med att han kommer att vara den stora idolen…

Och så var helgen slut…

Igår kändes det som söndag hela dagen. Idag är det söndag på riktigt. För min del hade det gärna fått vara söndag imorgon.

Nöjd kille

(Ujujujuj, det kändes nästan lite stort göra en ”Jack 1-2 år”-kategori. Hej hej löjlig mamma…)

Min syster har tagit den fina bilden ovan. En nöjd liten 1-åring som sitter och pillar med sina presenter under tiden vi andra åt korv och bröd. Syrran gillar inte korv så hon ägnade sig åt att fota födelsedagskillen…. Hehe.

Igår hade vi alltså vårt första barnkalas och hela huset fullt med släktingar. Min sida består ”bara” av blygsamma tre personer medan mannens sida är större med elva barn och vuxna.

Det kändes faktiskt som om Jack fattade att det var hans dag igår och han njöt verkligen av uppmärksamheten. Han tyckte att det var görroligt att sitta i mitten med alla paket när alla kollade på honom och han gjorde stora ögon när alla sjöng ”ja må han leva”. Sen fick han ju leka med sina kusiner och charma övriga i sällskapet också.

Jack fick många fina och bra presenter men favoriten blev (såklart) den nya bilen. Bara att den har hjul är ett säkert kort. När vi var iväg på adventsfika hos Rs kusin hade deras son en sådan bil och Jack pillade med den hela eftermiddagen. Så när folk frågade vad han önskade sig önskade jag denna åt honom. Dels för att jag verkligen tror att han kommer använda den, dels för att den faktiskt är himla snygg också.

För att Jack skulle få någon sömn alls igår la vi honom efter mellanmålet vid 11. Han sov lite mer än 1 timme då. Tur det, för när alla kom var han ju eld och lågor och alldeles uppspelt. Vi halv fyra gjorde R ett tappert försök att få honom att vila men det gick såklart inte alls. Det roligaste var när de gick upp för att försöka. Vi har liksom mellanrum mellan våra trappsteg så att man kan kika ner i vardagsrummet från trappan. Det gjorde Jack säkert tio gånger, lekte tittut med oss. Så fort han var på väg att klättra upp, ångrade han sig och tittade ner på oss som satt runt bordet och vinkade till honom.

Och det här med bilder. Provade att ta bilden ovan som exempel om jag nu vill ha Jack lite mer anonym men den känns inte så himla kul tycker jag. Det ser ut som om fotot är feltaget eftersom ögonen fattas. Jag gillar att gå nära och fota detaljer, gärna ögon, men att fota för att dölja är kanske inte min grej. Får prova mig fram. Övriga bilder i inlägget är ju inte anonyma, men de är i alla fall inte rakt framifrån.