Från ingenstans

Varken jag eller mannen har någonsin i vårt vuxna liv blivit magsjuka/kräksjuka bara sådär. (Alltså. Jag har blivit det två gånger – av barnen och mannen en gång. Annars. Aldrig) Men i måndags natt blev mannen det från ingenstans. Ändå rätt milt. Det gick över på bara några timmar även om han varit trött och har haft bakiskänslor.

På vår förskola ville gärna att barnen stannar hemma om det går magsjuka i familjen och eftersom kräk är min värsta fobi var det självklart för mig att göra just det även om jag inte tror att alla är så snälla. 😬 Trodde att jag kunde vabba men se det gick inte så jag fick ta föräldradagar. Nu har det gått 48 timmar och vi andra är fortfarande friska och så här i efterhand kan jag väl känna att jag var lite väl nojig. Han hade en egen toalett och eftersom han är vuxen kan han sköta sig själv 😂 Vi har haft två pyjamasdagar och det har varit riktigt mysigt att ingen har haft feber som brukligt när vi ”vabbar”. 

Men ja. Min fobi är magsjuka/kräk eller snarare oron för den. Inte för egen del. Eller mannens även om han helst får hålla sig frisk…Utan oron är för att killarna ska kräkas. När det händer vet jag att jag fixar det men jag går på riktigt runt och oroar mig varje dag, 365 dagar om året. Såååååå onödigt!! Ofta kan jag slå bort oron och tankarna direkt men det är så trist att de ändå stjäl några minuter varje dag. November-mars känns lite extra jobbiga eftersom det är säsong då. Jag oroar mig mest för att killarna ska kräkas ner sängen, soffan eller någon matta. För det där oväntade som jag inte kan kontrollera. Jag vet ju att vi löser det och städar och sanerar men oroar mig gör jag ändå. Knäppt, jag vet men känner ändå att jag blivit ”bättre”. Det är ju inte superkul om det sker en blöjolycka heller men det oroar jag mig inte alls för. Och jag går inte runt och oroar mig i förväg för nästa feberomgång. I december klev mini i hundbajs två gånger inom några dagar och fastän det verkligen är suuuuperäckligt att rengöra är det ingen fobi. Lite kräks är inte heller farligt och mitt mål är att jag ska ha blivit van och o-orolig inom några år. Kul kommer det aldrig att vara men jag skulle önska att jag inte lägger tid på att tänka på det i onödan. Alla har en svaghet, detta är min…

Nu är vi friska?!

  
Det var såååå skönt att vara ensam med Mini igår. Vi myste, lekte, vilade och såg på Netflix. Bara han och jag. Tror att vi båda behövde det. Inatt sov vi i gästrummet igen, mini fick välja det eller att sova i sin säng och ville sova med mig. Mys. Han somnade vid 21 (sent!) men sov sedan hela natten. Jag sov bra jag med. Vaknade till någon gång men somnade om direkt igen. Sov mycket bättre inatt än vad jag gör när Micro ligger mellan mig och mannen i vår säng så även om jag inte sov så många timmar var det bra kvalité på de timmarna jag fick. 

Idag har jag, Mini och Micro fortsatt hemmahänget. Det är lite mer action med två barn än ett kan man ju lugnt säga men vi har ändå haft en bra dag. Och ikväll har Mini varit symptomfri i 48 timmar eftersom magen har hållit sig i schack efter själva utbrottet. Kan vi äntligen friskförklara oss nu? 

Det är inte sant

  
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Igår när jag gick upp för att lägga mig gick jag som vanligt in till Mini-mannen för att titta till och stoppa om honom. När jag kom in bökade han runt i sängen och vaknade till och gnällde. Och bajsade – diarré. Han fyllde två blöjor på kort tid men sen lugnade det sig. Vi har ändå sovit i gästrummet inatt (där vi har en 120cm säng istället för 90cm). Eller sovit och sovit. Mini somnade om strax innan 24 och vaknade 07 och har sovit oroligt. Jag har inte sovit mycket men har kunnat vila. Än så länge ingen mer ränneskita och nu är kl 08. 

Hur typiskt är inte detta? Precis när vi var friska jag och Micro… Funderade mycket på hur och när han blev smittad inatt när jag inte sov även om det inte spelar någon roll. Jag har haft egen toalett och bytt alla Micros blöjor och tvättat händerna som en galning. Mannen har fixat den allra mesta maten. Jaja. Det spelar ingen roll hur han blev smittad men såååååå typiskt ändå. Hoppas att magen fortsätter att hålla sig lugn under dagen. 

Idag är jag så tacksam. Farmor och farfar tar hand om Micro under tiden mannen jobbar. Just nu är alltså läget lugnt men om det blir en dag med blöjbyten känner jag att jag inte har energi till att både ta hand om Mini och hålla koll på en sjövild Micro samtidigt. Tur att de kan och vill ställa upp. Det är guld värt. ❤️ 

Det tog visst slut igår ändå!

  
Jippie! Igår tog det visst slut ändå (efter 4 dagar), men det visste jag ju inte förrän imorse. Blev såååå glad när jag insåg att jag inte behövde pendla till toaletten. Har alltså varit frisk i 36 timmar nu. För att inte jinxa något har jag bara ätit snäll ”mat” som rostat vitt bröd, rån och pasta idag och det har gått bra. Firade att jag är frisk med att äntligen ta på mig annat än mjukisar och sminka mig lite. Och gå ut. Nu hoppashoppashoppas jag att jag slipper bli mer sjuk den närmsta tiden.

(Men detta amningshår är verkligen HEMSKT. Har en bad-hair-day varje dag. ”Luggen” ser inte klok ut och syns både med utsläppt och uppsatt hår. Polisongerna spretar vid öronen. Nackhåret är skitfult och hur jag än sätter upp håret ser det hafsigt och slafsigt ut. Kan det inte bara växa? Är såååå sugen på att klippa mig kortare till en frisyr men vägrar. Nu ska jag ha långt tills jag blir gift. Sen ryker det, men det kan nog dröja, hehe….)

Så skönt

 
Idag var det dags för förskolan igen efter flera veckors frivillig frånvaro. Eftersom magsjukan som huserat där verkar vara av en envis sort räknar jag iskallt med att Mini blir sjuk ändå och då har han varit hemma i ”onödan”. Jaja. Trots kräkfobin känner jag att det är lugnt. Vi försökte skydda Micro (och mini) men det går nog inte. Vet inte om jag kommer att hålla honom hemma nästa gång det går magsjuka faktiskt. Vi får se. 
Var lite nervös över lämningen idag. Att det skulle bli skrik och panik. Har förberett Mini men varje gång jag sagt att vi ska till förskolan har han sagt nej. Dagen började inte bra då han vaknade vid 5 och inte somnade om förrän efter 6. Jag fick väcka honom vid 7.30 och varje gång vi böcker honom brukar det bli gnälligt. Speciellt som vi kommit in i en rutin att äta frukost 8.30-9 den senaste månaden 🙈. Men idag är det ju 1 december och av mormor och morfar (och moster!) har Jack fått en brio-kalender. Den blev mitt vinnande vapen. Lockade med första luckan som han har velat öppna sen igår och vips hade han på sig kläder och vi kom ner till köket. Sedan åt han frukost och lekte med sin nya briogubbe och var jätteglad. Ytterkläderna gick smidigt att klä på och vi var ute i god tid. Väntade in grannen och tog sällskap bort. Bara glada miner. Själva lämningen gick kanon. Vi smög in och han kastade sig över leksakerna. Jag fick en kram och kunde gå utan en enda tår. Hurra! Hoppas att han hinner vara där några dagar innan han blir sjuk 😋

Och sååååååå skönt att bara få vara ensam med Micro! Nu sover han och även om jag har lite och pyssla med unnar jag mig att ligga en stund på soffan och bara vara. 

 

Long time, no see

  
Mormors grisar är kul att leka med…

Nu är det läääääänge sedan Mini var på förskolan. Först hade han feber onsdag-fredag för tre veckor sedan. Förrförra veckan när jag var sjuk lämnade vi honom i en knapp halvtimme innan vi fick hämta honom igen. Han fick vara hemma den veckan också med lite öronont. Förra och denna veckan har vi valt att ha honom hemma eftersom det går magsjuka på förskolan. En riktigt envis magsjuka. Den började hans ”öronvecka”. Det var ett syskonpar som hade kräkts på väg till förskolan på måndagen men då tänkte jag (trots min kräkfobi) att det inte var någon fara eftersom de inte hunnit till förskolan och smittat någon. Sen var Jack hemma som sagt och på onsdag kväll var det två nya fall. Under helgen var det fem nya fall. Sedan var förra veckan lugn men under helgen som var blev tre till sjuka. Usch. En pedagog säger att detta är den värsta spridningen hon upplevt. Alla barn utom tre har blivit smittade. Inkubationstiden är så lång som upp till en vecka men de misstänker att det är två olika virus och nu har hygiensköterskan blivit inkopplad. Man ska vara hemma 72 timmar efter sista symptom, syskon ska stanna hemma, man ska tvätta händerna innan lämning och innan hemgång och nappar och snuttisar ska tas hem och kokas/tvättas. Pedagogerna rengör till och med leksaker och det pratas om att stänga tidigare på fredag och storstäda. Blä. Eftersom vi inte måste lämna gör vi ju inte det, någon av oss är ju ändå hemma. Även om jag har min fobi vill jag inte låta den ta över men mannen vill inte heller lämna. Pjuh. Det känns lite läskigt men ändå okej. Om vi klarar oss den här omgången är jag tacksam men jag räknar med att det finns någon partikel kvar som smittar Jack när han väl kommer tillbaka 😁. 

Det är faktiskt rätt skönt att inte behöva stressa upp och iväg på morgonen. Vi har kommit in en en lunk där vi inte går upp förrän 8-8.30 och det är riktigt skönt. Samtidigt är det lite jobbigt att aldrig få egentid med Micro och lite tråkigt att Mini inte får leka av sig och vara en del av förskolegruppen. Dagarna går ändå bra. Vi är ute lite. Leker hemma lite. Åker till mor- och farföräldrarna och gör små ärenden. Det funkar. Men nu hoppas jag att ingen mer blir sjuk under veckan eller under helgen så att mini kan få gå till förskolan.  

Ändrade planer

  
Imorgon skulle vi egentligen åkt upp till mannens bror med familj där det vankades kalas. Och sedan skulle vi stannat kvar och umgåtts några dagar. Det har blivit lite av en sommartradition att hälsa på dem och jag såg fram emot det. Men. Så blev det dock inte. Dottern är magsjuk och planerna inställda. Tråkigt såklart men oss går det ingen nöd på. Sommaren är här och vi njuter. Har badat i både sjö och hav, gjort utflykter och hängt hemma. Nu på eftermiddagen målade Mini sin egna drake som vi ska provflyga om det blåser imorgon. Släkten finns kvar men lite snopet känns det…

Onödigt försiktig?

  

Imorse när vi precis skulle börja med morgonrutinen fick jag ett mess från förskolan om att ett av barnen hade blivit magsjukt under natten. Jag valde att ha Jack hemma tisdag och onsdag den här veckan. Just in case… Det är säkert ingen fara men det kändes ändå bäst för mig. Jag har ju min kräkfobi och Mini kan vara hemma utan problem eftersom jag är föräldraledig. Och självklart vill jag verkligen inte att vi ska bli magsjuka, speciellt inte när jag ammar. Och sen visste jag att det skulle regna typ hela dagen vilket det också har gjort. Hehe. Så ingen förskola den här veckan. Efter lunchen idag åkte vi och hängde med mormor och imorgon bär det av till svärföräldrarna. Det var ett tag sedan vi träffade båda så det känns faktiskt som en bra lösning det här… Och Jack hade kul idag och kommer att ha kul imorgon och det är det viktigaste…

1 april och hela gänget

Första april idag ja…. Har sett och hört flera aprilskämt som vanligt. På mannens jobb hade de satt upp lappar att kortläsaren var trasig – på alla kortläsare! På radion hörde jag att jordgubbe skulle byta namn till jordbär. I tidningen stod det att trängselskattskamerorna skulle bli fartkameror också. Både på FB och Instagram har jag sett FLERA ”skämt” om att det är tillökning på g. Bilder på graviditetstest och ultraljudsbilder. Det är INTE roligt. Man skojar inte om sånt. Tycker synd om alla som kämpar för att bli gravida och får det slängt i ansiktet. Nej. Inte roligt. 

Idag fick vi vända i dörren på förskolan. Ett fall av magsjuka inatt och jag med min fobi vill inte riskera något. Är nervös och hoppas att vi slipper, mest för att jag är rädd att jag ska bli sjuk om Jack blir det och i så fall strula till amningen. Så hela gänget har hängt hos mormor och morfar idag. 

  

På helspänn

Imorse stod det ett meddelade jag har fasat för på anslagstavlan på förskolan. Det går magsjuka! Hjääääälp! Min kräkfobi slog såklart genast till och jag har oroat mig hela dagen. Magsjuka eller kräksjuka är min skräck. Även om jag vet med mig att jag kommer att vara på helspänn ett par dagar känns läget ändå förvånansvärt okej. Det var bra mycket värre för några veckor sedan när jag oroade mig hela tiden alldeles i onödan. Pratade ju till och med med en psykolog både om kräkfobin och mitt mående under graviditeten. Men. Om det händer nu så händer det. Vi överlever dock och jag kommer att fixa det. Det kommer inte att bli kul men vi fixar det! Helst skulle jag släppt hela grejen helt och inte oroat mig alls, men så funkar inte jag. Orolig kommer jag vara men jag försöker hålla det på en rimlig nivå. Egentligen vore det bra om vi fick en omgång så att jag får prova på och känna att det går, men självklart slipper jag gärna. Vi får se… Det var någon som hade spytt igår men idag var det lugnt så förhoppningsvis blev det ingen stor spridning.