Månadsarkiv: juli 2016

Det var det

Jösses. Jag har (redan!) haft semester i fyra veckor! Imorgon är det dags för mig att jobba igen. Fast bara en vecka. Sedan väntar en veckas familjeledighet igen. Och sedan har vi inskolning på förskolan i två veckor. Den tar jag eftersom mannen tog förra inskolningen. Nu får han jobbs. Mest inskolning blir det för Micro, men lite för Mini också eftersom han varit ledig länge och byter avdelning. Snart har vi alltså två förskolebarn och ingen mer föräldraledighet. Galet. 

Hur som helst. Vår semester blev att vi var på Gotland i en vecka och hemma i tre. Tycker att det känns som en bra uppdelning. Vi vill inte vara ute och flänga för mycket utan vill hinna bara vara också. Visst är det kul att resa men man måste inte iväg långt för att det ska vara bra. Vi har haft några riktiga hemmadagar men oftast har vi hittat på något varje dag. Någon liten utflykt, badat, haft besök eller åkt till någon. Små äventyr med hemmet som bas passar oss bäst. Inte att leva i resväskor hela semestern. 

Annonser

Är det så nu?


Sedan vi kom hem från Gotland har Micro-mannen skämt bort oss varenda natt. Hur då? Han har sovit hela nätterna i sin egen säng utan ett knyst. Bara sådär från ingenstans. Tror knappt att det är sant nu när jag skriver det men så är det faktiskt. Några nätter i början kom han själv tassande in i vårt rum vid 06 men somnade om snabbt i vår säng. Nu kommer han inte tassande längre utan sover till 07.30-08. Underbart är bara förnamnet. Att få sova utan en massa uppvak gör så otroligt mycket för måendet. Fram tills nu har någon av oss fått gå in till honom varje natt – ibland redan vid 22, ibland vid 04. Och han har bökat och gruffat och sovit oroligt. Men nu – rena drömmen…. Jag vet så väl att sömnen går i cykler och att det säkert kommer att komma bakslag men ändå – grymt skönt! Mini-mannens sömn blev markant mycket bättre efter 2 år så vi hade räknat med taskig nattsömn på Micro-mannen minst lika länge som brorsan. Alla bra nätter nu blir som en liten bonus. Usch. Jag vill inte skryta och jag vill inte jinxa men nu sover båda våra små hela natten och riktigt länge på morgonen – och ja, jag vet att vi har det oförskämt bra. 


Bok – Den gränslöse (⭐️⭐️⭐️)


Pjuhhhh. Trodde att jag skulle få tid att läsa lite mer på semestern men det är faktiskt tvärtom. Jag läser mindre än annars. På Gotland öppnade jag inte ens min bok och här hemma blir det inte heller överdrivet mycket. Samtidigt som det på ett sätt är ett gott tecken är det ändå lite sorgligt. Jag älskar att läsa, vill varva ner med några sidor varje kväll. Inte bara surfa lite och sedan sova. Menmen. Läsandet går i perioder och jag har alltid en påbörjad bok. 

Senast läste jag danske Jussi Adler-Olsens sjätte (?!) bok om Avdelning Q – Den gränslöse. Boken var okej men ingen bladvändare, inte bäst i serien utan mer medelmåttig. Jag har läst de tidigare böckerna och jag kommer att läsa de kommande böckerna (10 är planerade). Detta var en mellanbok där Carl, Assad och Rose som jobbar på avdelning Q tar sig an ett 20 år gammalt fall från Bornholm. De får nysta och gräva och hitta ledtrådar som egentligen inte finns för att försöka bringa klarhet i en ouppklarad olycka. Det verkar som om det gått 2-3 år sedan upplösningen i den senaste boken och jag vet inte om det kändes bra för mig. Vad hände de 2-3 åren, varför gjordes det ett sådant hopp? När man läser serier brukar de olika böckerna ta vid i stort sett där den andra slutade och ett stort tidshopp gjorde att jag tappade min känsla för karaktärerna en aning. Jaja… Får se om nästa bok i serien är bättre igen…


Alldeles nära

Man behöver inte åka långt för att turista. Vi har köpt en extra cykelbarnstol så att vi har två stycken. Förra veckan cyklade vi in till världskulturmuseet vid korsvägen och idag besökte vi Mölndals stadsmuseum. De har bland annat en gosedjurs-utställning och en retroutställning. Barnvänligt och bra. Mini-mannen som är helt insnöad på utryckningsfordon just nu tyckte att det roligastevar att se vilka gosedjur respektive yrke har – och att peka ut utrustningen i poliskopplet. 

Mölndals stadsmuseum ligger i kvarnbyn – en gammal vacker stadsdel. Måste åka hit utan barn någon gång för att ha mer tid att kolla på alla detaljer och byggnader… 


Gotland – raukar

Innan vi åkte till Gotland var min första association alltid ”rauk”. (Nu är Gotland så mycket mer än raukar för mig…) Hur som helst. Självklart blev det så att vi såg några. 

Ovan är två bilder från ”Jungfrun” som ligger uppe i nordväst. Jungfrun är den rauken som ligger en bit bort vid vattnet. På grund av gnälliga ungar nöjde vi oss med att se den på avstånd. Rauken på översta bilden låg precis vid vägen ner. Tycker den ser ut som en man med spetsig näsa i profil och ser ni att molnen på himlen ser ut som ett öga?  

De undre bilderna är från Folhammars raukområde på östra sidan av ön vid Ljugarn. Många raukar men blåsigt och ganska kallt. 

Rekommenderar Folhammars framför jungfrun alla gånger. Nästa år ser vi säkert andra raukar…


Att vara tyst


Just nu är livet ganska lätt att leva. Semester, sol och lata dagar. Vi försöker göra små badutflykter men samtidigt inte flänga för mycket utan också hålla oss hemma och bara ta det lugnt. Det går kanske inte riktigt ihop i mångas ögon men vi har hittat vår lunk. Vi sover hyfsat länge, äter långsam frukost och packar i ordning. Sedan åker vi till något vatten, hav eller sjö. Där hinner vi plaska och röja lite innan vi käkar lunch och sedan får Micro sova i vagnen och mini slappa i skuggan. Sedan badar vi lite till innan mellanmål och hemfärd. Halva eftermiddagen/kvällen är vi alltså hemma och hänger på gården/altanen/inne och gör vad som faller oss in. 

Vår bad- och solfilosofi är att vi smörjer våra killar om vi ska ut och sola och bada och vistas i direkt sol. Om vi bara är hemma eller typ åker och handlar är solskydd inte lika viktigt. Vi har med uv-tält till stranden och ser till att Micro sover i skugga och att mini sitter i skugga en stund och inte bara är ute i gassande sol i flera timmar. Skulle nog klassa oss som mitt emellan. Inte supernoga och undviker solen men inte ute hela dagen utan solskydd och skugga heller. Väl ute har vi alltid koll på killarna, speciellt nära vatten.  Jag anser egentligen att alla föräldrar är de bästa föräldrarna för sina barn och att alla föräldrar känner sina barn bäst och gör det som är bäst för just dom. 

Men. Nu när vi varit på vift har jag sett två grejer som fått det att koka i mig. Blir arg nu bara jag tänker på det. Har verkligen fått bita mig i tungan för att inte säga till eftersom det inte är min sak. Men alltså:

  1. En mamma och en pappa som är på stranden i gassande sol med klarblå himmel med sin bebis, typ 6 månader. Inget uv-täkt, inget parasoll. Inte ens en solhatt! De har bebisen i famnen, gullar med henne, bär runt på henne. Länge. Alltså. Hon kan väl ha varit insmord i ett tjockt lager solkräm, men jag skulle aldrig aldrig aldrig dragit iväg min bebis till stranden utan skugga på det sättet. Usch!
  2. Två mammor som är på stranden med sina 2+1 killar. Barnen var kanske 2,5, 3,5 och 6 år. Mammorna satt bara och pratade med varandra och solade och hade noll koll på barnen som badade utan några flythjälpmedel. De hade ryggen mot. Huuuuuuur kan man (våga/vilja) inte ha koll? Alltså om någon av de yngre killarna som lekte i vattnet hade snubblat och ramlat och kommit under vatten med huvudet? Hade de kommit upp själva? Det går ju så fort…. Även om vi alltid är där med våra killar i vattnet tar det ju någon sekund att reagera och dra upp och lugna. Och så tänker jag att dessa killarna får klara sig bäst de vill många många soldagar. Det gör ont i hjärtat och jag blir rädd för deras skull. Fy fasen!

Gotland – Blå lagunen

Redan innan vi åkte till Gotland fick vi ett tips om att åka till Blå Lagunen som ligger på den norra änden av ön. Blå lagunen är ett gammalt vattenfyllt kalkstensbrott. Vattnet är blåglittrande och nästan som utomlands. 


Ett tips är att inte komma för sent på dagen. Vi kom vid 11.30 och man ska nog komma senast 10.30 gissar jag. Parkeringen var full och vi och en massa andra bilar ställde oss olagligt längs vägrenen och fick gå en lång bit längs en slingrig vitdammig väg för att komma fram. Väl där blåste det helt sjukt mycket. Kallt. Det var varmt i vattnet men de kroppsdelar som stack upp frös man rejält om. Vi hade faktiskt tänkt stanna ett tag men eftersom det blåste halv storm blev det bara ett dopp, lite lunch och sedan andra äventyr. Skulle nog vilja komma tillbaka lite tidigare på dagen en vindstilla dag nästa år…