Amningshår

Jag vet att det finns värre saker och att det är ett världsligt litet problem (speciellt som en arbetskamrat har sjukdomen alopecia) men det är mitt världsliga lilla problem och allt jag ser i spegeln. Mitt amningshår som är på utväxt. Luggen. Polisongerna. Och så nackhåret. När jag har utsläppt är det okej men så fort jag sätter upp det tar de utväxande fjunen över. Det börjar bli långt men inte tillräckligt långt. Efter en löptur när jag blivit svettig krullar det sig i nacken och jag har egentligen spikrakt hår. Längtar tills det växt såpass att det är tillräckligt långt för att komma med i tofsen. 

Bok: Äta kakan och ha den kvar (⭐️⭐️⭐️)

Det känns lite ovanligt med en chick-lit av en svensk författare, men det är ganska småtrevligt som omväxling. ”Äta kakan och ha den kvar” handlar om Amanda som snart fyller 40 och lever med villa, man och två tonårsdöttrar. När hon hastigt och lustigt blir uppsagd förvandlas hennes liv plötsligt till ett dubbelliv. På helgerna är hon hemma med familjen men under veckorna har hon en egen lägenhet, jobbar extra, skaffar sig en ung älskare och trasslar in sig i mer och mer lögner. Vad vill hon? Vad ska hända?

De flesta chick-lits brukar ha rätt uppenbara slut men i den här tänker jag ut tre olika och är länge osäker på vilket det kommer att bli. Och sedan blir slutet ändå lite annorlunda mot vad jag tänkt. Trean är ganska neutral. Och när man inte bara mysläser utan tänker till på handlingen känns den orealistisk. Ändå. Det är en småmysig och lättläst bok och trots att jag aldrig känner woooooow för den så sträckläste jag slutet och släckte inte lampan förrän nästan halv tolv vilket är alldeles för sent för mig när jag ska upp och jobba. 

Hej från mej

Det här med först sjuk Micro och sen sjuk Mini river lite hål i sömnkontot. Känns som om vi delat upp oss hur länge som helst. Vi turas om att sova med Mini i vårt rum eller med Micro i hans rum. Väldigt romantiskt. Mys med barnen i all ära men ibland vill jag mysa med min kärlek också 😂 Jag fantiserar längtansfullt om en natt utan flera uppvak men den tiden kommer att komma. Någon gång…. Oh well. 

Annars då? Den här veckan jobbar jag onsdag-fredag. Och från och med måndag tar mannen över helt hemma och jag får börja jobba heltid. Och det betyder ju faktiskt att jag jobbar heltid från och med idag redan. Det ska bli såååååå skönt. Känner starkt att jag kommer att få en bättre balans i livet nu. Mer energi på jobbet, mer energi hemma, mer energi totalt bara sådär. Jag kommer att orka vara en bättre mamma och en gladare sambo. Gött mos. 

Träningen går – okej. Jag är konstant snuvig och halsontet kommer och går. Jag tränar när jag kan. Siktar på minst tre pass i veckan fram tills veckan innan varvet, men de senaste två veckorna har jag bara klarat av två. Grundkonditionen finns där ändå. Känner mig lagomtränad och kan springa 10km utan problem. Det är den dubbla göteborgsvarvslängden som skrämmer mig. Men bara jag håller mig kry ska jag fixa det. Känner mig annars riktigt smal. Kläderna som suttit tight passar nu och kläderna som passat passar fortfarande, de hänger bara lite lösare men eftersom jag gillar löst och ledigt gör det inget. Jag gillar att känna mig lite slimmad under det pösiga, liksom bara för min skull. Och mannens. 

Edit: Skulle ju skriva att Göteborgsvarvet ordnar något som heter löparkvällar som är gratis på flera ställen i landet en gång i veckan. Så sedan några tisdagar tillbaka tränar jag med typ 30-40 andra i Åby. Varje pass har olika inriktning. Backträning, fartlek, löpskolning, långa och korta intervaller. Det är skitbra rent ut sagt och jag har tagit till mig mycket. Jag är typ sämst i gruppen men det gör inget. Trots att de flesta kommer att springa varvet på 2 timmar eller mindre är passen upplagda så att alla kan vara med. Även småbarnsmammor som bara ska överleva….

Godaste våfflorna

När det gäller våfflor måste jag erkänna att vi inte gjort det speciellt ofta tidigare och när vi väl gjort det har vi fuskat och köpt färdigt pulver. Men inte längre. Jag har fått ett enkelt, lätt och framförallt GOTT recept av ”svärmor” och nu vill jag göra våfflor jämnt. De blir härligt frasiga, inte alls flottiga och är till och med goda att äta kalla. Förra helgen i Malmö tipsade dessutom Jessica om hjortronsylt till och det är faaaaantastiskt. Mums!

Så här gör man:

• 100g smält smör
• 1/2 tsk salt
• 2 tsk bakpulver
• 1 msk socker
• 3,5 dl mjöl
• 4 dl mjölk 

Blanda de torra ingredienserna och tillsätt hälften av mjölken. Rör till en smet (men det blir snarare en deg). Tillsätt resten av mjölken och det smälta smöret och rör tills smeten ser bra ut. Låt stå och dra lite innan du börjar grädda. Rör om i smeten mellan varje våffla. En sats räcker till 7-8 våfflor. 

Jag har tänkt göra halv sats några gånger men gör alltid en hel ändå eftersom jag vet att vi äter upp våfflorna. Jag brukar äta mina naturellt eller med hjortronsylt. Mini vill ha turkisk yoghurt eller socker. Micro kör liiite socker och mannen lite allt möjligt. Gott och enkelt till lunch. 

Om mini-mannen själv får välja

Vi lovade Mini-mannen att vi skulle gå in i en leksaksaffär när vi var i Malmö förra helgen och där skulle han få välja vad han ville. Det han valde skulle vi köpa till honom eftersom han slutat med blöja. (Sist han fick välja, valde han en liten röd bil för typ 20kr så han har inte så dyr smak…)

Ganska så direkt pekade han ut en biltrailer och sa att vi skulle köpa den. Han gick runt och tittade och pillade på andra grejer också men återkom alltid till biltrailern. Både jag och mannen tyckte att den var lite plastig och vi försökte båda att få honom att välja något ”finare”. Men sen skärpte vi till oss och la ner det. Han skulle få välja och han ville ha just biltrailern. Varför skulle vi övertala honom bara för att bilarna som ingick var lite plastiga? Så vi köpte den och nu är det hans käraste fordon. Han skruvar med ramperna och kör av och på bilarna och pratar om den hela tiden. Han ville ha just den. Han valde den helt själv. Klart att han skulle få den då… 

En och en halv sjukling

Kanelbullekillen a.k.a Micro-mannen är för all del fortfarande snuvig men inte alls så ynklig som han är de första förkylningsdagarna varje omgång. Snoret rinner konstant och han hostar en del men han är glad ändå. Han sover fortfarande inte superbra på nätterna men mycket bättre än i början. Natt 1-3 är värst. Sedan har han vant sig vid snoret och vaknar inte lika ofta. Det går ingen nöd på honom.  

Däremot har Mini-mannen gått och fått feber. Även om jag vill att han ska vara frisk tycker jag nästan att det är lite skönt ändå. Han har varit hängig och inte helt hundra i nästan två veckor utan att vara sjuk-sjuk. Nu när febern har brutit ut har vi ändå (förhoppningsvis) fått förklaringen till varför han varit lite låg innan. Tempen ligger stadigt på 39,5 sedan i fredags. Han är lugn och varm men inte allmänpåverkad. Han äter väldigt lite men dricker tillräckligt för att kissa. Vi tvingar honom inte utan nöjer oss med det han får i sig. När mini blir sjuk blir han väldigt mammig och vill sitta mycket i knät och bli buren. Myyyysigt. 
Igår var jag och Jack hemma och tog det lugnt medan mannen och Micro var på äventyr. Idag var det mannens tur att vara hemma. Himla skönt med helger när man är två och kan dela upp sig. Imorgon börjar min sista riktiga mammalediga vecka. Synd att avslutningen blir sjukdomskantad men vad kan man göra? 

Mitt i sjukdomsträsket känns det gött att Frölunda spelade hem sm-guldet i ishockey till Göteborg, hurra!!!

Trött moppe-mami

  
Idag är jag inte piggast i stan. Micro-mannen är förkyld – igen. När han är det sover han som bekant rätt kasst. Och eftersom mannen kan sova genom allt valde jag att lägga mig i Tims rum (han sov i vår säng) så att mannen skulle tvingas vakna när det behövdes under natten och inte förlita sig på att jag fixade allt gnäll och alla uppvak med snörvlig kille. 😁 Somnade ändå sent och har sovit dåligt. Vid 04.15 vaknade Micro och tokgrät så mycket att jag gick in och hjälpte till att trösta och sedan somnade jag aldrig om. Typ 5 timmars sömn. Max.  Zzzzz 😴 just nu är jag ändå pigg men räknar med att bli allt mosigare ju längre dagen går. Lägligt att vi har rutinmöte i eftermiddag…

Från det ena till det andra. Det bästa med våren är att det äntligen är moppe-väder igen. Jag ääääälskar att moppa. På morgonen är det i och för sig iskallt, men jag har hittat ett jättebra skydd för näsa och mun som hjälper. Och så solskyddsvisir på hjälmen. Känner mig som en riktig hårding. Var på jobbet redan 06.40. Har ätit frukost och tänkte börja jobba nu vid 07 som vanligt. 

Ha en fin dag!

 

Lilla olyckan

  
Ser ni örat?

Alltså. Han är en liten olycka vår lilla Tim. Ramlar och slår sig ofta. Har nya bulor, blåmärken och skrapsår typ jämnt. Mini-mannen har alltid varit försiktig och har dessutom fantastisk balans och bra kroppskontroll. Han gör sig sällan illa. Han har spräckt läppen så att det blött en enda gång. Men Micro-mannen…. Han är orädd och inte så försiktig som sin storebror. Han lär inte av sina misstag heller. Klämmer fingrar, skrubbar näsan, slår i bakhuvudet. Han har redan slagit sig så att det blött flera gånger och jag har en känsla av att han är den som kommer att bryta ben och få sy sår och allt som hör till. Hua… 

Vita pjucks

  

Ett par höga, vita sneakers är ett måste i min skogarderob, så är det bara! Förra året köpte jag ett par på din sko, men de var för varma och ”billiga”. Insåg att jag nog ville ha ett bättre märke ändå. Jag är egentligen en Nike-tjej i alla väder. När jag var i New York köpte jag ett par svart-grå Jordan Flight 9.5 som jag äääälskar och jag hade lätt köpt samma modell men i vitt. Tyvärr finns inte den just modellen i Sverige och jag har inte riktigt hittat någon annan Nike-variant som jag gillar lika mycket. Så jag har vidgat vyerna. Eftersom jag gillar Nike känns både adidas och Reebok fel men så snubblade jag över ett par barnsneakers från Hummel för nästan inga pengar alls. 

Jag gillar att de är höga, högre än andra höga sneakers som nästan är för låga för min smak 😂. Och jag gillar faktiskt att det är kardborre, det känns lite annorlunda på ett bra sätt. Sköna skor som känns ganska svala och tunna. Nu måste jag bara slita in dem lite. Gillar inte riktigt när de är sådär lys-vita som bara nya sneakers är. Ett bra köp tror jag…

Hänger lågt

  
Stackars min sambo. Han hatar häng på byxor och det är typ det enda jag vill ha. Hehe. Ju slappare passform och ju mer gällivarehäng, desto bättre. Dessa är från Rabalder och jag är helt kär. Jag har normala byxor också såklart men jag trivs bäst i de som inte sitter åt för då känner jag mig avslappnad, lite cool och annorlunda. När jag är med barnen kommer bekvämligheten först men på jobbet kan jag gärna köra smaljeans – ibland. Jag tycker verkligen att grenhängare är supersnyggt men förstår att många tycker att det är asfult. Det är ju lite speciellt men jag gillart. Tyvärr är de flesta harembyxorna i mjukistyg och även om jag som sagt gillar modellen begränsar det användandet liiiite eftersom det kan bli för casual till och med för mig. Med barnen och om jag bara ska vara på kontoret funkar det, men om jag har möten väljer jag något mer strikt. De på bilden är lite mer dressade i någon vävd historia, men jag är alltid på jakt efter ”finare” byxor med häng.