TapouT dag 82 – Sprawl & Brawl

Har nyss Sprawlat & Brawlat. Börjar få rätt bra kläm på passet även om det fortfarande är lika jobbigt varenda gång jag genomför det.

Skippade faktiskt vikthandskarna idag. Det är rätt mycket övningar där man har händerna i mattan och jag upplevde sist att handskarna var i vägen. Det är mycket armhävningar där man trycker sig upp från mattan och för mig funkar det bättre utan. Så jag kommer bara att köra med handskar på Muay Thai och Cardio om jag inte missminner mig. I alla fall ett tag framöver.

För övrigt gjorde jag alla ”dive bombs” på tårna idag! Det är armhävningar där man dyker framåt i en armhävning och gör ett hopp med händerna på toppen. Sedan dyker man bakåt i en armhävning och gör ett hopp med händerna när man kommit bak. Mina var inte speciellt vackra, inte speciellt djupa och inte speciellt många, men de var på tå och jag är nöjd med det lilla!

En annorlunda söndagskväll

Vill börja med att säga att Jacks mormor och farmor som läser detta inte behöver bli oroliga nu. Allt är fint, men vi var på barnakuten igår.

Jack somnade som vanligt men vaknar och gråter strax innan 20.30. I vanliga fall är det bara att stoppa in nappen igen och så somnar han om. Inte igår. Hans gråt blev bara mer hysterisk. Plockade upp honom i famnen vilket definitivt brukar lugna honom. Inte igår. Han gråter och gråter och gråter och liksom rosslar i andetagen och det låter som om han kväljs, men han kräks inte. Ropade på R som också kommer upp. Jack bara gråter och gråter. Blir röd i ansiktet och nästan hyperventilerar så att han inte får luft. Då hade han två styck oroliga föräldrar vill jag lova. Efter evighetslånga och många minuter lugnar han sig men hickar fortfarande av gråt. Vi går ner med honom till vardagsrummet. Båda två känner att något är fel. Dividerar om vi ska åka till akuten eller ringa sjukvårdsupplysningen. Då börjar mini-mannen gråta hysteriskt igen. Vi bestämmer oss för att åka till akuten.

På väg dit lugnar Jack ner sig och blir typ glad igen. Vi funderar på att åka hem, men väljer att ändå fortsätta. Hur kan det bara gå över? Tänk om vi åker hem och det händer igen? Jag tycker att vi är rätt lugna och avslappnade som föräldrar i vanliga fall. Men nu kände båda att något inte var som det skulle och när han knappt fick luft….Eftersom J alltid är glad måste det nästan vara något speciellt när hon är otröstlig. Lika bra att kolla upp det när vi ändå är på väg.

På akuten känner vi oss något dumma. Jack är precis som vanligt. Lite gnällig eftersom han är trött, men skrattar till och med högt när vi busar med honom. Vi får träffa en pensionerad sjuksköterska som jobbar extra. Hon har sett allt. Jobbat i 37 år, har 5 egna barn och 8 barnbarn. Hon kollar syreupptagning som är perfekt, tempen som är okej och väger honom. Allt är bra. Hon frågar om han är snuvig, vilket han inte är men hon tror ändå att det ”bara” var en slemklump som fastnat i halsen. När hon säger det låter det såklart helt logiskt. Det var det som rosslade. Två styck lugnade föräldrar åker hem igen med sin lilla son. Hehe…. Vi var hemma vid 22.30.

Fast det var nog ändå lite tur att vi åkte. Inatt har han vaknat på precis samma sätt två gånger till. Nu höll jag lugnet och hispade inte ur. Han har hostat slem precis som sköterskan sa och hux flux är han snuvig också. Det var alltså hans allra första förkylning som bröt ut. Vi åkte alltså till akuten med förstadiet till en vanlig förkylning, är vi hönsiga eller? Han har sovit i vår säng inatt på en kudde för att komma upp med huvudet. Idag är han vid gott mod. Lite snörvlig, men ändå glad. Vi skippade dock öppna förskolan och hänger hemma istället. Nu sover han och eftersom den här stackars mamman inte har sovit många timmar inatt, ska jag passa på att vila jag med.

Bokmässan 2013

Jag vann alltså två biljetter till årets bokmässa genom baby & barn-mässan. Jag som aaaaaaaldrig vinner något! Extra kul eftersom jag faktiskt aldrig varit där tidigare. Och det är rätt sjukt egentligen, jag som älskar böcker och bor i Göteborg. Tog med mig mamma och var där några timmar igår. (Söndag)

Jag är glad att jag vann biljetterna och fick uppleva mässan, men jag kommer aldrig att betala för att gå dit för sååååå himla bra och fantastiskt vet jag inte om det var.

I utkanterna av mässhallen var det mycket konstiga utställare. Typ olika sällskap, föreningar, landskap och länder. I mitten av mässan fanns alla stora förlag. Det var bra priser. Typ ta 4 betala för 3 där varje bok kostade 50 kr eller köp 3 böcker för 100 kr och liknande. Problemet var vara att jag inte hittade så många böcker jag ville köpa hos varje förlag. Det är enklare i bokhandeln där man väljer fritt mellan förlagen. Sen var det ett ställe som sålde böcker för 25 kr styck. Superbra, bara det att det var kontant betalning och jag har aldrig kontanter på mig. Nej, då är bokrean mycket bättre! Sen fanns det såklart massa inbundna böcker som jag gärna velat ha för runt 200 pix, men jag betalar oftast inte mer än 100 kr för en bok. Då väntar jag hellre till den är på rea eller kommer på pocket.

Vad som däremot överraskade var att det fanns jättemycket montrar med barnböcker. Massor. Hade Jack varit större hade jag lätt shoppat loss, men den biten får vänta lite. Jag och mamma köpte i alla fall varsin bok till honom.

Sen hittade vi en grej som jag tror att jag kommer att ha mycket användning för. En slags läskudde som håller boken åt dig. Återkommer när jag hunnit använda den lite.

Så bokmässan var lite sisådär i mitt tycke.

Och tänk. Igår var jag utan Jack flera timmar. Imorgon ska jag på klädparty själv och nästa fredag ska jag på aw. Sicken glidarmorsa jag är

TapouT dag 81 – Competition Core

Det var en något seg Jenny som utförde dagens träningspass. Först några timmars traskande på bokmässan (mer om det imorgon) och sedan en 8 km lång/kort barnvagnspromenad. Det hade räckt gott som söndagsaktivitet men så var det ju det där med TapouTandet också. Jag trodde i min enfald att det var Yoga idag, eftersom jag haft det på söndagarna nästan varenda vecka. Men jag upptäckte att det inte är någon Yoga alls nu ”sista” veckan och att jag istället skulle träna Competition Core.

Sagt och gjort. Jag gav mig in i passet och det flöt på bra. Det var joooobbigt, men jag tog mig igenom det på ett väl godkänt sätt. Det är verkligen mycket Core och det kändes nästan direkt. Lite övningar med motståndsband, lite övningar stående, lite övningar i planka, lite övningar på rygg. En härlig blandning precis som det brukar med andra ord.

Egentligen borde jag känna värsta kicken och verkligen tycka att jag är inne på spurten nu eftersom det bara är två träningsdagar kvar av vecka 12. Men jag har ju bestämt att köra en vecka till så den sista peppen känner jag nog först när jag inleder min sista vecka på torsdag. Vilken känsla…

Eget rum

Natten som gick var första natten Jack sov i sitt egna rum. Han märkte nog inte någon större skillnad. Sängen ser ju likadan ut oavsett i vilket rum den står. Det var mer hans mor och far som tyckte att sovrummet blev fasligt tomt helt plötsligt….

Vi körde vår vanliga läggningsrutin med gröt, tandborstning, tvättning, på med pyjamas och ner i säng. Efter lite bök, stök och pip varvade han ner och somnade gott. Han sov i sitt rum till 02.30. Det fick räcka och resten av natten sov han mellan oss.

Våra nätter ser lite olika ut men ändå samma på något sätt. Jack sover bra de första timmarna i sin säng. Men någon gång mellan 01-06 vaknar han till ordentligt. Knorrar, bökar, rör sig och gnäller. Har svårt att komma till ro och blir ledsen. Efter en stund brukar knorrandet eskalera och då går jag upp och stoppar i nappen och stoppar om honom. Det gör att han börjar tokgråta. För att han ligger i sängen och jag är så långt bort? Inget hjälper. Förutom att komma över till vår säng. Då blir han tyst och ligger och pillar på oss, vänder och vrider sig ett tag innan han somnar om. (Jag vet inte hur många gånger jag försökt lägga tillbaka honom i spjälsängen när han somnat om. Han vaknar direkt och börjar gråta. Varenda gång. Spelar ingen roll om det gått en minut eller 15….) Vissa nätter har han varit tyst och sovit hela natten, men det är inte ofta. Hoppas att det blir mer av den varan framöver nu när han sover själv och inte blir lika störd av oss.

Borde kanske ta tag i det där men mitt i natten när jag är toktrött är det lättast att bara plocka över honom. Eftersom R ska upp och jobba varje vardag också vill jag inte att han gråter mer än nödvändigt. Om jag bara lyfter över honom vaknar inte R. Han bara upptäcker Jack när hans klocka ringer. Det roliga är att jag alltid meddelar när jag lyfter över honom och han svarar. Men det gör han halvt i sömnen och minns inget på morgonen.

Jag vill ändå börja morgonen med Jack-mys i vår säng. Det ideala hade varit att J sov i sin säng fram till 06-06.30. Hoppas att vi kommer dit så småningom. Jag sover inte så bra när han sover mellan oss halva natten. Han görar alltid in ansiktet i min kudde och har fötterna i min mage eller på min rygg och även om det är mysigt stör det min sömn.

Nog babblat om det. Andra natten är påbörjad och jag och mannen ska se en film. Ha en trevlig kväll!

TapouT dag 80 – Plyo

Nu är det faktiskt några timmar sedan jag klarade av dagens träningspass. Idag var det dags för den gamla godingen Plyo igen.

Jag har definitivt blivit starkare i benen. Nu mäter jag ju bara lårens tjockaste del på mätdagarna och där har det tyvärr inte hänt så mycket. Men jag märker själv att muskeln på utsidan av låren, från knät och uppåt har blivit fastare. Likadant har det där knähänget på insidan av knäna blivit mindre. Jag får vara tacksam för det lilla.

Körde på och gjorde en godkänd insats men har lite ont i knäna igen vilket hämmar mig när det ska hoppas. Och det är en hel del hopp. Vissa går bra, men på andra övningar hugger det direkt. Jag tar inte i så mycket som jag vill eftersom jag inte vill få mer ont i knäna än jag redan har. Speciellt övningarna på slutet där man hoppar jämfota framåt och sedan gör utfall tillbaka med knäna ner i mattan innan man trycker sig upp igen blir jag värdelös på när jag har ont.

Varje pass stör jag mig för övrigt på danstjejen Kelly/Kel. Hennes utfall är ju groteskt dåliga!!! Någon annan som sett det?

TapouT dag 79 – Buns & Guns + Ultimate Abs

Idag var det dags för dubbelpass. Först skulle rumpa och överarmar få en genomkörare och sedan var det magens tur.

Jag gillar Buns & Guns-passet. Det är uppdelat i tre block. Första blocket koncentrerar sig på rumpan. Andra på biceps och lite triceps. Och på det tredje blocket är det rumpa igen. Hela passet är bara strax över 30 minuter men det är effektiva minuter och det bränner verkligen, speciellt på rump-övningarna.

Ultimate Abs finns det inte så mycket att säga om. Jag körde på. Idag kände jag själv att jag verkligen börjar få upp tempo i många övningar och att jag har fötterna stadigt i mattan i nästan alla crunches. När jag körde det första magpasset för en halv evighet sedan lyfte fötterna från golvet hela tiden och det gick ganska långsamt för mig. Även om jag har blivit ljusår bättre finns det mycket att jobba vidare med och förbättra. Skönt att jag inte tröttnat eftersom passet återkommer så ofta.