Årets första

I torsdags sov killarna hos farmor och farfar och jag och mannen fick partid. Vi sov på Falkenberg strandbad. (Som vanligt när de har erbjudande om billig övernattning vette rummet mot parkeringen. Eftersom vi typ bara bokar när det är prisvärt får vi alltid trista rum. Förstår varför men nååååågon gång hade det varit roligt att få havsutsikt på köpet och inte betala för att bli uppgraderad.) Men ändå – värdefullt med tid för oss men jag var inte roligaste sällskapet. Somnade typ 10 minuter in i vår serie. 🙈 Jaja…

Var förberedd på att Minimannen skulle bli ledsen när han skulle sova. De senaste gångerna vi sovit borta har han sagt att han vill åka hem och blivit ledsen. Det har gått över och han har somnat men han säger att han vill sova hemma. Senast när vi sov hos mormor. Trots att jag ar med. I torsdags hade läppen börjat darra lite på honom men farmor började prata om något neutralt och sedan somnade han utan gråt. Skönt. Jag vill att han ska vilja sova borta för att han vill. Inte bara när han ”måste” då jag och mannen är borta utan vanliga kvällar också. Mysigt att han är hemnakär ändå. 

Bättre och bättre

Wow. Wow wow wow. Nu under jullovet märks det så extremt tydligt. Vi har klarat av ”den värsta biten”. Från och med nu blir det lättare att vara förälder. Men förstå mig rätt nu. Det kommer bli trots och utbrott och tjafs och gräl och tonår och annat jox. Det är inte lätt att vara förälder ändå. Men från och med nu har vi två BARN här hemma. Två killar som kan leka tillsammans och klara sig mer själva. Visst bråkar de fortfarande men det är ändå annorlunda. Jättestor skillnad mot förut. Vi behöver inte vara med och aktiva hela tiden. Vi behöver inte hålla koll jämnt. De klarar sig långa stunder. Nu är vi alltid i närheten ändå och vi håller koll men ändå på ett lugnare sätt. Ni som vet, ni vet.

För mig har jag upplevt tre stora steg hos barnen. Först när de går från spädis till bebis. Sedan när de börjar gå. Och sedan runt 2 år då mycket faller på plats och bara blir enklare helt enkelt. Det var tydligt med Mini och det är tydligt med Micro nu. Han förstår allt. Kan kommunicera. Har en vilja. Klarar mycket själv. De leker ihop. De samspelar. De pratar. De har kul. Det är faaaaantastiskt och jag känner mig så glad. Nu ska vi fortsätta uppfostra dem och finnas där för dem och stötta dem och jag ser fram emot allting. Och det känns rätt så skönt att kunna göra lite mer egna saker hemma när de är vakna. Träna. Pyssla. Se på skidor. Städa. Plocka. Allt som har fått vänta tills de somnat. Då man gör allt man inte hinner. Jag kommer fortfarande att fokusera på barnen när de är vakna, men bara att ha kommit över den här nya puckeln är en stor lättnad. Det finns mer utrymme. Svårt att förklara men jag vet vad jag menar. 😊

Två dagar in

Och så var det nytt år. Jag hade inget emot 2016, det var ett helt okej år för mig. Stabilt och inga större svackor. 2017 får gärna fortsätta i samma stil. Alltså mycket vardags- och familjeliv med lite resor och utflykter. Det räcker så för mig. Tråkigt kanske men jag är ganska Svensson. 😋

Vi inledde nyårsafton med att åka hem från mamma/mormor och ge oss ut i skogen på korvgrillning med grannarna. Lite mulet men himla trevligt och kanske något att göra till tradition? När det började mörkna begav vi oss till min syster/moster där vi sov över. Det är typ sjunde nyåret vi firar ihop och vi börjar få in rutin på kvällen. Massa mat och godis som vanligt. Huvudrätten var plankstek, något jag aldrig ätit innan och det var ju riktigtriktigt gott. Mums! Killarna röjde så att de var helt svettiga och höll igång till typ 22 innan tröttheten tog över. Igår var vi sega och slappade hemma med mycket soffhäng. Gött ändå att inte vara bakis utan bara trött. 

Idag började jag jobba medan övriga såsar vidare hemma veckan ut. Hade gärna varit ledig jag också men samtidigt är det gött med lite rutin igen. Ta tag i livet precis som alla andra efter nyår. Hade planerat att springa hem från jobbet idag och sedan springa dit imorgon bitti. Men så hade jag missat att packa med skor – snopet. Blev en promenad istället. Nu ligger jag i soffan med måndagshuvudvärk/migrän. Helkonstigt. Men har ofta ont i huvudet på måndagar trots att jag inte har jobbångest på söndagen. Jaja. 

Mitt flickrum

Idag var jag på bio med Minimannen för första gången i hans snart 4-åriga liv. Vi såg hitta Doris och förutom en läskig del med en jättebläckfisk gillade han den. Styrde in honom på den framför bamsefulndn som jag inte var sugen på, hehe. När han hade väl bestämt sig såg vi hitta Nemo som uppladdning igår kväll. Jag gillar animerade filmer och har inget emot att se med barnen, både gamla och nya filmer. (Såg för övrigt att Bilar 3 har premiär i september och den ska vi definitivt se alla fyra!) Kul med bio och mysigt med en dejt bara jag och J. Han gav tummen upp. 

Under tiden vi var iväg passade mormor Micromannen (morfar reser). Jag och killarna stannar över natten så nu ligger jag i mitt gamla flickrum bredvid mini. Nostalgi…. Mannen är hemma och jobbar ostört. Han har kört iväg ett lass till tippen och second hand och varit två vändor på Ikea. Micro ska få en riktig säng istället för madrass på golvet och så byter vi ut den skrangliga, billiga garderoben som förra ägarna lämnade kvar. Gött för honom att få fokusera helt och inte bli avbruten. 

Är inne i en riktig boarfas just nu. Fixar med tavelvägg i vårt sovrum, och sedan ska jag göra om graffititavlorna vid matplatsen också. Efter det är det fotona i soffhörnan som ska bytas ut och bli fler. Från svartvitt till färg. Förutom att vi fixar i Micros rum har vi organiserat om inne i klädkammaren också och sedan vill jag ändra i minis rum . Pjuh. En sak i taget…

Lugn ledighet

Så har vi firat jul. Vår var lugn och fin med glada killar (trots feber på Minimannen). Myyycket mat men gott. Mannens Jansson var höjdpunkten. Mini var superrädd för tomten. Micro hade respekt men tog emot klappar, sa ”tack” och skakade hand. Det var lagom med julklappar. Tror att de landade på typ 10 var totalt. Självklart blev de stora fordonen favoriterna och nu turas de om att leka med varandras. 
Igår på juldagen var vi på middag hos mamma (pappa är bortrest). Jag fyllde år (37 stycken!) och det var skönt att slippa laga mat. 

Unnade mig en present/julklapp – ett par ygritte från blankens. Har seriöst suktat efter dom i tre säsonger. Upptäckte dom i slutet av förr-förra vintern men då var ju säsongen över. Förra säsongen tvekade jag eftersom de kändes lite hårda och jag inte vill lägga massa pengar på att få skoskav. Väntade på att de skulle reas. Vilket de inte gjorde. Sedan ångrade jag mig som tusan. När de faktiskt fanns kvar nu i år så var det ingen tvekan – jag köpte ett par. Klassiska som kan användas till allt. Och jag märker ingen skoskav än så länge. De är lite styva men jag kommer att gå in dem. 

Inatt väntar storm över västkusten och jag kollar Zlatan- och Kentdokumentär på tv. Bäst av allt är att jullunken fortsätter hela veckan. Minimannen är dessutom feberfri…

Inte helt god

Nämen oj, tomten har visst lämnat lite julklappar under granen…

Tyvärr är vi inte helt hundra inför dopparedagen imorgon. Minimannen vaknade upp med feber och den har hängt i hela dagen. Var precis uppe och nu är han som en kamin. Som vanligt en gång i månaden alltså. 😥 Menmen. Vi firar som planerat. Tar det lugnt hemma med mormor och moster och sedan tar vi det lugnt hos kusinerna med farmor och farfar. Han kan lika gärna hänga i soffan där som hemma. Eventuellt åker jag och J hem tidigare. 

God jul i stugorna! ❄

Typ kompisar

Jojo, det tar sig. Killarna leker ofta riktigt fint tillsammans nu för tiden. De bråkar såklart en del också. Puttas och ska ha samma leksak. Men ju äldre Micromannen blir desto mer interagerar de. Samarbetar och har kul ihop. De senaste dagarna har de byggt sandpepparkakor och lekt med tågbanan. Vore toppen om de kan fortsätta roa varandra. Hoppas att de inte bara blir bröder utan kompisar….

Mitt hjärta spricker av stolthet

”K” är visst den svåraste bokstaven i Jack. Men vem bryr sig om vart strecken hamnar och att det ser ut som ett f? När man har blodsband blundar man för sånt.  Jag ser klart och tydligt att det står Jack. Det här pappret ska sparas och ramas in. 😍

Snart ”jullov”

Söndag igen och för vår del väntar kortvecka. Vi är lediga allihopa på fredag – skönt. Och så låter vi kidsen få lite jullov så jag är ledig mellan jul och nyår och mannen mellan nyår och trettondagen. 

Idag när vi var ute på Hisingen blev det lunch på Sibylla. Deras barnmenyer var konkurrenskraftiga. Hamburgare, Nuggets, korv eller köttbullar. Och killarna slukade pimnesen. En till bra grej var leksaken. Tycker i ärlighetens namn att senigast är skräp på mcd och slänger den oftast. 🙈 På Sibylla får man välja och det var bra grejer. Inte bara skräp. Minimannen valde en kamera som han gått runt med exakt hela eftermiddagen. Han tar massor avbilder och framkallar kort. Linsen på kameran var riktigt skojig. 

Och den lille…. Han är så – tokig… Och rolig! Och när han säger ”mamma…älkar deeeej” kan jag inte annat än säga ”jag älskar dig också” och bli lycklig ända ner till tårna. Fast sen upprepade han ”älkar dej Tim, älkar dej Tim”. Haha. Han pratar och pratar och pratar. Har en vilja av stål. Humör som jag vet inte vad. Och så härmar han Minimannen med allt. Underbar med andra ord. 

Lyckligt lottad

Mannen. Minimannen. Micromannen. Min familj. 💙💙💙