Bok – Avdelning 73 (⭐⭐⭐)

Yes! Äntligen en bok som jag läste ut fort med mina mått mätt. Det tog mindre än en vecka. Avdelning 73 är Sofie Sarenbrants fjärde bok om Polisen Emma Sköld. Emma vaknar upp på sjukhus efter att ha legat i koma i fem månader då hon varit med om en ridolycka. Hennes nyfödda spädis har blivit en bebis, hon känner inte igen relationen med sin sambo och funderar på om det verkligen var en olycka. Emma tar hjälp av sin kollega för efterforskningar och känner sig låst i att inte kunna göra något från sjukhuset och vara beroende av andra. 

Även om boken är lättläst tycker jag inte att detta är den bästa Sköld-boken i serien. Det tar ett tag att få ihop alla personkopplingar för mig. Mer än en  person som är med kan jag inte minnas att jag läst om i de tidigare böckerna och det förvirrar. Kapitlen är korta och handlar om en person åt gången. Historien går fort framåt och i och med att man följer olika personer blir det olika  vinklar och på slutet är det superspännande. Vilken cliffhanger! Trean är stark och jag ser fram emot uppföljaren. Kanske kan jag köpa den på årets bokrea?!

(Trots att jag gillar deckare och följer Camilla Läckberg på Instagram och tycker att hon är vettig måste jag erkänna jag inte läser hennes böcker. Läste de tre första men slutade. Borde kanske försöka igen eftersom hon är ”Sveriges deckardrottning” baserat på sålda böcker. En tanke-avstickare – för mig är Sofie Sarenbrant Sveriges deckardrottning just nu….)

Yes! Sååååå är det!

Sedan i april har J haft feber drygt en gång i månaden. I juli och augusti hade han halsfluss och då trodde vi att han hade förstorade halsmandlar men halsflussen har aldrig kommit tillbaka. Det som händer är att han får hög feber (ca 40 grader) utan några andra riktiga symptom. Han brukar vara dålig 4-7 dagar. Jag har googlat lite då och då (även om man verkligen inte ska göra det eftersom diagnosen alltid blir dödssjuk) på ”återkommande feber” och liknande men inte hittat något. Jag vill inte läsa forum och bloggar utan 1177 och seriösa källor. ”Alla” säger också att det är normalt att barn blir sjuka men vi har hela tiden känt att det varit något mer. Nu googlade jag periodisk feber och hittade något som heter PFAPA. Känner mig helt säker på att det är detta J ”lider av”. 

https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/pediatrik/patientinformation/olika-tillstand/periodiskt-febersyndrom-hos-barn-pfapa/

Allt stämmer på J! För den som inte orkar klicka står det bland annat ”Regelbundna feberepisoder under en längre tid är det mest karaktäristiska draget. För de flesta barn med periodiskt febersyndrom kommer feberepisoderna i intervall om 21–36 dagar, det mest typiska är 28 dagar, och det enskilda barnet uppvisar ofta ett mycket regelbundet mönster. Febern kommer oftast plötsligt, är hög (39–41 °C) och det är vanligt med frossa och påverkat allmäntillstånd. Febern pågår i tre till fyra dagar.” Plus lite annat som också stämmer väldigt väl på J. Känns så skönt att få ett namn på det. Att det faktiskt är ett syndrom. Har kontaktat vår VC och fått en tid där vi ska ta tag i detta och se hur vi går vidare. Jag har tack och lov skrivit ner alla datum han varit sjuk – bra att ha med sig. Jag vill gärna göra vad vi kan och kanske försöka få till en operation av halsmandlarna för att se om det hjälper. Känns jobbigt att han ska behöva vara sjuk en vecka varje månad, speciellt om det inte gått över när han börjat skolan. Om han nu har detta kommer det säkert att bli regelbundet vabbande framöver också men det känns helt plötsligt mer okej. Han har inte bara ”feber”. Även om inte diagnosen är spikad ännu känns detta klockrent. Nu kör vi på det!

Så segt

Js feber har inte gett med sig ännu och imorgon är vi inne på sjätte dagen. Tycker så synd om min stackars miniman. 😥 Vi har redan insett att det blir vab minst måndag och tisdag också för han behöver minst ett feberfritt dygn på sig för återhämtning. De första dagarna låg han runt 40. Nu ligger han ”bara” runt 39 så det går ändå åt rätt håll. Och. De senaste två kvällarna har han verkligen febersvettats mängder. Sådär så att vi har trott att han svettats ut det sista. Men på morgonen är febern där ändå. Envis rackare. Den här omgången känns ändå inte lika jobbig eftersom J äter mer än han brukar göra. Han äter inte mycket, men helt okej. När han blir sjuk brukar han börja lukta på ett speciellt sätt. Både en speciell sjukdomslukt och förbränning. Han luktar inte alls så nu. Håller tummarna att han sover bort det inatt då. Tredje gången gillt!

Dags för ny säsong

Idag har jag och över 100 andra säljare kickat igång vår/sommarsäsongen med House Of lola. Jag är så glad att jag får vara med på lola-resan, vara en del av företaget. Grundarna Anna och Lottis är helt fantastiska. Roliga, inspirerande och jordnära. Sist hade vi kick-off i Stockholm men idag var vi på hemmaplan i Göteborg. Skönt. Jag hade i mitt stilla sinne verkligen tänkt mig att iiiiinte köpa mycket till mig själv denna säsongen utan hålla igen lite. Min garderob är ju inte direkt tom… Men. Det var alltså innan jag sett kollektionen. Kan säga att den planen sprack rätt så kraftigt. Hjälp. Det fanns såååå många snygga plagg och jag är sjukt sugen på att komma ut på visningar och visa upp allting. Kläder är kul! 

Kick-offen är sprängfylld med information, intryck, pepp, kollegor och skratt. Egentligen var det meningen att jag skulle ut och äta efteråt med min grupp men jag avbokade middagen igår eftersom J fortfarande har feber 😥. Faktiskt nästan lika bra. Var/är helt slut och det var rätt skönt att få komma hem och landa. Och när man är sjuk är mamma bäst, så är det bara. Kändes gott att få lägga J och vara nära. Han ligger och febersvettas och gråter till ibland, lite halvt vaken, lite halvt sovande. Denna återkommande feber alltså, inte roligt. 

Bok – De jagade (⭐⭐⭐)

Njae. Nu har jag läst tre Will Robie-böcker och även om Baldacci som vanligt håller bra klass blir det nog inga fler böcker i just den serien även om jag kommer att läsa mer Baldacci. Serien är bra, men sticker inte ut. Jag känner inget extra för huvudpersonerna. Den fastnar inte riktigt och saknar – något… Jag har läst Robie-böckerna utan att köra fast och tappa sugen men inte mer än så. Det finns så många andra böcker jag hellre verkligen vill läsa, så många serier jag hellre köper nästa bok från. Jag har 20 böcker som väntar och nu när bokrean nalkas lär det bli fler. 

De jagade känns som tre böcker i en. Först är det en uppgörelser med nynazister, sedan en expedition eller vad man ska kalla det i Nordkorea och så är det ett attentat mot presidentfamiljen. Var och en med riktiga nagelbitaravslut. Så det är högt tempo och mycket växlingar och boken går fort att ta sig igenom. Om du redan gillar Robie är den självklart. Annars inte. 

Lägesrapport

Pjuh. Tre dagar hemma. En planerad studiedag som blev sjukdag och så två vabbdagar. Det är rätt segt att vara hemma och jag skulle ljuga om jag inte tycker att det ska bli lite skönt att jobba imorgon och få vara vuxen och umgås med vuxna. Fast samtidigt vet jag att jag kommer att längta hem. När de är sjuka vill jag bara vara nära och trösta och ge trygghet varenda sekund. Inget annat är viktigt. Jag blir en lejonhona. Nu får ändå mannen ta över och de får gärna bli lite pappiga på kuppen. På lördag har jag dessutom kick-off med House Of Lila så han får två dagar själv. Hehe. 

T är bättre. Hostan på nätterna är fortfarande inte alls bra men febern är borta. Nu ska han bara sluta snora, sluta gnälla, börja äta och bli mindre mammig också. 😬 J är tyvärr rätt hängig. Tror inte att han varit under 38 grader på hela dagen trots febernedsättande. Och – imorse tog han en klunk flytande Ipren och kräktes upp den över mig – blev lite skakig men det var ingen fara alls. Bra Jenny! Bra för kräkfobin… När J har feber blir han ynklig och mammig och har velat mysa och sitta i knät. Det har inte T gått med på riktigt så idag har jag inte räckt till och det har stundtals varit två ledsna killar. T har klättrat och hoppat och stört när J velat ta det lugnt. När T var sjukast accepterade J att jag var mest med T. Synd att T inte riktigt är där ännu i förståelse… En bra grej under våra hemmadagar är att jag bestämt över tvn. Inte bara serier (Johans fordon, stora maskiner, Daniel tuff och dinosaurietåget) och olika filmer istället för typ samma på repeat. Idag såg vi hitta Nemo och den lilla sjöjungfrun. Igår trassel. Inte bara bilar och flygplan alltså. Jaja. Filmer mot jobb. Myskläder mot vanliga kläder. Fredag här kommer jag!

Varför inte båda?!

Jomenvisst. Inatt fick Minimannen feber, som brukligt en gång i månaden. Så nu är jag hemma med två sjuka. Vet inte vem det är mest synd om? 😂 Micros hosta är värst. Inatt hostade han så att han nästan spydde. Febern är typ borta, eller så låg att han inte behöver medicin. Men han snörvlar och näsan rinner och han vill bara mysa och bäras och tröstas. Mini är inte lika förkyld och hostig som Micro men har högre feber och blir mer påverkad. Ändå lite bra timing att de passar på samtidigt och inte efter varandra. 

Inte som planerat och mindre bra

NTF blev utflykt med farmor blev sjukdag. Ett bra byte till ett dåligt byte. 😉

Micromannen har varit lite småhostig, gnällig och hängig sedan förra veckan. Har tagit tempen på honom flera gånger men ingen feber. Var till och med inne på att vabba måndag eftersom hostan blivit värre men så sov han okej och eftersom han inte var sjuk-sjuk fick han vara på förskolan ändå. Det var som om något inte riktigt bröt ut. Igår på dagen gjorde det det. Bröt ut alltså. På kvällen var han suuuuupersnorig. Näsan bara rann och rann. Början av natten var hostig och snörvlig deluxe. Sedan sov han okej några timmar innan febern kom vid 04. Jag har sovit värdelöst. När Micro var bebis var nätterna när han var förkyld eller febrig fruktansvärda. Gnäll, bök och ligga hud mot hud. När han fyllde 1 blev det så mycket bättre men inatt var sämsta natten på lääänge. Tror att jag somnade vid midnatt och inte sov mer än några minuter efter 03.30. Klagar inte, några stöknätter tar jag så gärna bara han får må okej. 

Pyjamas- och soffhängardag idag alltså och en liten kille som har velat ”mysa mamma” i princip hela dagen. Det blir jag som vabbar imorgon också och torsdagen om det behövs. Har hyfsat lugnt på jobbet så sjukdomen kom ganska lägligt ändå. Ska försöka komma i säng tidigare för att ta ikapp lite sömn. 

Inte som planerat men bra ändå

Imorgon har förskolan studiedag så jag är hemma med killarna. Min plan var att passa på att åka förbi NTF väst. Så här står det på deras hemsida:

”NTF är en fri, självständig och idéburen organisation som arbetar för en säker trafik. NTF arbetar på ideell och demokratisk grund genom folkrörelser, organisationer, samhällsinstitutioner, företag och enskilda.”

Vi använde NTF när vi skulle byta ut babyskyddet mot en bakåtvänd bilbarnstol till Minimannen. NTF är alltså oberoende och har alla stolar på sitt kontor. Bara att köra dit och sedan får man hjälp att prova ut vilken stol som passar bilen bäst. Vi har väldigt skålade säten och det var många stolar som satt vingligt. Axkid minikid funkade bäst och den har vi till båda barnen. Nu börjar det snart bli dags att vända mini framåt och då tänkte jag förbereda och kolla upp vilken stol vi ska köpa. Men så hade de inte öppet imorgon utan det är varann torsdageftermiddag som gäller. Snopet. 

Det gör i och för sig inget. Vi plockar upp farmor och gör en utflykt till en 4H-gård istället. Kan till och med bli bättre…

Att ha varandra

Fest igår alltså och – Jag körde. Roligare än så är jag inte längre. Höhö. Jag har verkligen festat min beskärda del när jag var yngre och har noll sug efter alkohol/att bli full. Prioriterar att komma hem snabbt istället för att krångla med nattrafik och att bara vara trött dagen efter, inte trött och bakis. (Men man är ju lite roligare med några glas vin i kroppen helt klart.) Jaja. Festen var trevlig och maten jättegod och den ihopskramlade presenten en fullträff. 

Och killarna hade såklart haft det toppenbra hos mormor och morfar. Sovit tillsammans och det är tydligt att de har en enorm trygghet i varandra. Mest Micro kanske men också det att mini verkligen kliver in i sin roll som storebror och växer. Fint ❤ Som vanligt hade det varit noll gnäll under hela barnvakteriet och som vanligt passade de på att ta igen det här hemma. Haha. Dags att ladda för en ny vecka.