Hur mycket kan man älska en film?



Mini fick se”Bilar” för allra första gången på nyårsafton. Han som tidigare inte varit så intresserad av tv eller filmer satt som ett ljus i soffan och fullkomligt äääääälskade den. Sedan dess har det blivit några visningar till. Tror i och för sig att han gillar Bilar 2 snäppet mer än ettan men båda filmerna går hem. Bärgarn är favoriten men han skrattar ofta och Luigi och Guido också. Ja jösses. 

Det är måååånga gånger varje dag som han kommer med tindrande, hoppfulla ögon med fjärrkontrollen i högsta hugg och vill att vi sätter på tvn. När vi säger nej får han såklart ett av sina utbrott men någon gång varje dag får han se lite och då är han såååå nöjd och glad. Ibland försöker vi sätta på något annat än just Bilar men då plockar han upp kontrollen igen och vill att vi byter. 

Älskade biltokiga lilla mini-man! 😍

Passar på



Nästa månad blir det andra bullar. Eller inga bullar. Det har blivit lite väl mycket onyttigheter och soffläge på slutet med alla sjukdomar så jag och mannen har bestämt oss för att lägga ner läsk/kakor/bullar/glass/godis i mars. Därför passar jag på att njuta lösgodis en sista gång. Handlade för första (men inte sista) gången på Hemmakväll och är impad. Gott och färskt. 

Idag har annars varit en bra dag. Mannen har varit föräldraledig och vi har bland annat hälsat på förskolan och varit på BVC. Vi hade en extra tid för att kolla upp Mini och prata mat, sömn och trots. Han följer sina kurvor fint fortfarande och även om vi tycker att han äter dåligt och inte så allsidigt finns det många föräldrar som har större matproblem. Passade också på att väga Micro. Han skulle egentligen haft 1-månadskontroll i måndags men då var läkaren sjuk. Eftersom han varit lite krasslig kollade vi upp att vikten inte går åt fel håll när vi ändå var där och det gör den inte. Han väger 4434g och följer också han sin kurva fint. 

Trevlig helg!

Gnäll deluxe

Alltså… Mini-mannen är så sjuuuukt gnällig nu och det beror nog på den härliga blandningen av storebrorskap, att han varit sjuk, att han är frustrerad eftersom pratet inte kommit igång och så gammal hederlig trots. Allt är fel. Idag har han till exempel gnällt för att:

• Han inte fick ha på sig sin pyjamaströja med bilar-motiv på dagen. 
• Jag inte kan bära BÅDA barnen ner för trappan och gick ner med Micro först. 
• Jag inte satte på tvn när han kom med fjärrkontrollen. 
• Han inte ville klä på sig ytterkläder och hag klädde på hono ändå. 
• Han inte fick ihop ett brio-lok och en brio-vagn med magneter som han vände åt fel håll. 
• Han inte fick använda paddan. 
• Han inte fick sitta kvar i bilen. 
• Han inte fick äta middag i mitt knä. 
• Han inte ville gå och lägga sig. 

Och så vidare. Och så vidare. Ibland är han rejält jobbig. Ibland kan jag inte hjälpa att jag skrattar åt honom. Det är inte lätt att växa och utvecklas….



Bok – I skydd av skuggorna (⭐️⭐️⭐️)



Äntligen kan jag läsa lite på kvällarna igen! Det har inte gått nu på slutet eftersom mini-mannen sovit mellan oss när han varit sjuk. Men nu är ordningen återställd och då blir det allt mellan 5 och 60 minuter beroende på hur trött jag är och på hur bra/spännande boken är. 

Igår läste jag ut Helen Turstens ”I skydd av skuggorna” som är en Irene Huss-deckare. Det finns dock två tyvärr med boken för mig. Tyvärr 1 är att jag redan råkat se filmen och jag vill egentligen alltid läsa boken först. Tyvärr 2 är att jag missat boken före denna i Huss-serien och jag vill helst läsa i turordning. Jaja, det är mitt eget fel…

Turstens Huss-böcker är en gammal favorit som alltid funnits på min att-läsa-lista även om det nog är något/några år sedan senaste boken. Jag gillar att serien utspelar sig i Göteborg så att man kan se platserna i huvudet. Och sen känns handlingen väldigt äkta och okomplicerad. Alltså. Med det menar jag att vissa svenska deckare är väldigt orealistiska (även om de är bra). Turstens böcker är mer realistiska på något sätt även om de också är lite hittepå.  ”I skydd av skuggorna” handlar om knark, mord och gängrivalitet. Men också om utpressning och en läcka inom polisen. Bra standard-deckare helt klart. 

Äntligen!

Hurra! Vågar knappt skriva det men det verkar som febern äääääntligen är på väg bort. Mini var liiiite varm när han vaknade, men inte så varm att jag tog tempen eller gav en supp. Så kanske 38,nånting istället för över 39? Han vaknade dessutom inte och gnällde som han gjort de senaste dagarna utan ville bara mysa. Dessutom tog han själv flaskan och drack istället för att bli serverad av mig. Och när jag ställde mig upp och klädde på mig klättrade han själv ur sängen istället för att gråta för att jag inte var 1mm ifrån honom. Sen traskade han iväg till sitt rum istället för att bara vilja bli buren. Att han gnällt som bara den halva förmiddagen kan jag ta eftersom det ändå känns som om han håller på att bli frisk. Han äter fortfarande inte mycket men bra mycket mer än tidigare. Och nu sover han i sin säng i sitt rum! Det är verkligen ett stort ”jippie” eftersom vi bara varit i vårt sovrum de senaste dagarna och eftersom han vaknat och blivit ledsen om jag inte legat bredvid. 



Så jag och Micro hänger nere i vardagsrummet och ska heja på Charlotte Kalla när hon åker 10km i VM i Falun. Micro har verkligen vakna perioder nu. Han kollar runt, ler lite snett och gör små ljud för att kommunicera. Så himla gulligt! Och nu kan jag ge honom lite förtjänt uppmärksamhet och inte bara ägna mig åt Jack. (För övrigt är bajsuppehållet över. 2,5 dygn gick det…)



Nähäpp. Micro somnade ifrån mig. Så jag snusar bebis och kollar skidor för mig själv…

Bäst under press

Nu har killen på bilden haft feber i en hel vecka. Trodde först att han sov sig frisk inatt, men icke. På morgonen hade han 39 igen. 😞 Så jag kontaktade vårdcentralen men mest för att höra hur vi ska tänka nu. Blev uppringd 8.45. Sköterskan jag pratade med tyckte att vi skulle komma in direkt och gav oss en tid 9.15. Och jag ba’ (som kidsen säger):
– Ehhhhhh. Det hinner inte jag. Jag har en 2-åring och en 1-månads att fixa i ordning.
Så jag fick en tid 9.30 istället. Thänks liksom…..

Snacka om att jobba snabbt under press. Vi låg i sängen alla tre. Jag kutade upp, klädde på mig och packade skötväskan på nolltid. Sedan bytte jag på Micro, klädde på honom och stuvade ner honom i babyskyddet. Slutligen väckte jag Mini, klädde på honom kläder och ytterkläder och stuvade ner honom i vagnen eftersom han bara hade strulat om han skulle gå själv. Sen bad jag att det inte skulle hävda någon bajsolycka (och det gjorde det inte). Ut i snöovädret, stuvade in alla i bilen och körde till vårdcentralen. Vi var framme i tid. Bra där Jenny!

Och läkarbesöket? Fina lungor, inget problem med öron eller hals. Ingen ond mage. Crp’t låg på 72 vilket är högt men det beror nog på infektionen. Läkaren trodde att febern skulle ge sig idag eller imorgon så vi ska avvakta och höra av oss igen om det behövs. (Skulle helst lämna ett urinprov också men försök fixa det med en sjuk, gnällig kille som inte sitter på pottan ännu. Det var inte livsnödvändigt då en uvi inte är trolig….) Efter hans dagliga tupplur låg febern på 38,7. Så lite bättre och jag hoppas hoppas hoppas att det fortsätter neråt nu!

Bokrean närmar sig

Jag har nästan alltid ett gäng på 10-20 olästa böcker, men ändå kan jag aldrig hålla mig från att göra en beställning på årets bokrea. Det är ju så billigt! Som vanligt kör jag på många säkra kort av författare jag läst och tycker om och som vanligt beställer jag några böcker av oprövade kort också. Går på omslag, omdömen och pris. Ääääälskar bokrean. Och älskar att förhandsbeställa och få det levererat till mitt ombud. Brukar ha 1000 kr som riktpris på vad jag kan beställa för. Väljer alltid ut massor av titlar och sedan får jag sålla bort de jag är minst sugen på. I år var det ovanligt lätt. Hade ”bara” 20 böcker på önskelistan. En hade inte kommit ut och sedan behövde jag bara ta bort två titlar för att hålla budget. Så 17 olästa böcker is coming my way, härligt! Ser mest fram emot Keplers nya.

Feber-koma

När man har feber är 6 dygn en halv evighet. Stackars lilla mini-mannen. Vi lever i vår feberbubbla och gör inte många knop någon i familjen. Har knappt varit ute förutom för lite handling och luft. Vill inte ta vagnpromenader om Jack får en febertopp eller börjar gnälla och vill vara i famnen. För han vill gärna vara nära. Sitta i famnen. Inte gå själv utan bli buren. Som en klängig liten koala. Samtidigt som jag vill att han ska bli frisk är det samtidigt lite mysigt. En brännhet liten hand på kinden. En blöt puss. Hur han klänger sig fast och gosar in huvudet vid halsen. Han tankar verkligen närhet nu. Och även om jag vill att han sover i sin säng (så att jag bara blir väckt av ett barn, inte två) är det mysigt att vara alla i vårt rum i en enda familjehög.

Ibland känns han pigg och feberfri men sedan slår febern till igen. Den kommer snabbt och plötsligt är han varm som ett element igen och väldigt ynklig. Han hatar suparna men accepterar att vi ändå ger honom eftersom han inte orkar protestera. Han äter typ ingenting men dricker tack och lov, speciellt när han har en febertopp. Då slurpar han saft som bara den. Det är bara saft han vill ha och ibland lite mjölk. Vatten, juice eller läsk är no-no. Vi har provat all möjlig mat men han bara skakar på huvudet. Vill absolut inte äta glass. Det som funkar är russin, rån, lösgodis, smoothie och pasta. I små, små mängder. Ändå tycker jag inte att han magrat så mycket. Det syns runt ögonen och i ögonen att han inte är riktigt kry, han är röd och glansig… Men. Imorgon hoppas jag att han är frisk igen!

Sjukdomsselfie + trött mamma

Skärpning utlovas

Ett tag nu har jag varit riktigt dålig på att svara på kommentarer. Jag läser dem såklart och tänker att jag ska svara ”sen”. Bara det att ”sen” tar ett tag. Bättring utlovas från och med nu!!!

Allt är normalt

Vet att precis allt är normalt när det gäller bebisbajs när man helammar. Nu har inte Micro bajsat på 1,5 dygn och för mig är det något nytt. Frågan innan har alltid varit hur många gånger per dag. Han är lite gnällig och grymtig men drar inte upp benen mot magen allt för mycket. Och så pruttar han utan problem. Men inget bajs. Räknar med ett gigantiskt lass när det väl kommer….