Efterlängtat möte

 

För mig är västkusten bästkusten. Titta bara, hur mysigt ser det inte ut?

Jag vet inte om ni som läser min blogg klickar er vidare till kommentarerna ibland? Om ni gör det har ni kanske sett att en tjej som heter Jessica är ett återkommande namn? Vi har följts åt sedan våra första graviditeter, alltså drygt tre år! Även om vi aldrig träffats på riktigt känns det ändå som om vi känner varandra. Vi blev mammor nästan samtidigt och det har varit en slags trygghet att dela mammalivet lite på avstånd men ändå nära. Hennes Nils är två veckor äldre än Jack och nu skiljer det tre månader mellan min Tim och hennes lilla Olle. Tyvärr bor Jessica i Malmö till vardags så vi har aldrig träffats. Men nu så. 

Idag tog jag och killarna bilen upp till Stenungsund där hon semestrar, för en bad- och lekdejt. Förutom Jessica och pojkarna var även hennes föräldrar och sambo Micke med. Det var alldeles lagom varmt idag och vi hann med både bil-lekande, bad, fika, krabbfiske och lite tjöt. 

    
Bebisarna gjorde inte så mycket väsen av sig utan var mest gulliga. Våra stora killar var som 2,5-åringar oftast är. Lite avvaktande i början men de närmade sig varandra mer och mer för att interagera och leka som allra bäst lagom tills det var dags att säga hejdå. Med barn att underhålla och hålla koll på blev det inte läge för oss att prat-prata i flera timmar men det var ändå såååå kul att träffas. Synd att Malmö inte ligger på bättre lekavstånd. Tack för idag! 😘

 

Härlig dag

Vilken härlig förmiddag jag och mina killar har haft. Mys i sängen innan frukost. Sedan lite lek med bilar innan vi var ute en och en halv timme i det fantastiska vädret. Sen in för mer lek innan vi åt lunch. Nu sover Mini (och Micro) och jag kan slappa lite. Idag har det nästan inte varit något gnäll och inte en minut tv. Gött. (Vi har infört telefonförbud här hemma på kvällarna sedan någon vecka tillbaka och jag försöker alltid hålla mig ifrån telefonen när barnen är vakna på dagen också. Varför har vi inte gjort det tidigare? Även om jag inte kollar telefonen jämt så är jag lite beroende av den, det erkänner jag. Jag får nöja mig med att leka med den på kvällarna och nu när J sover, det räcker gott.)

Mini-information. Alltså om Mini. Vi hade egentligen tänkt att han äntligen skulle få gå tillbaka till förskolan från och med tisdag. Men. Det går slemhosta där nu. För Jacks del hade det inte varit hela världen men det är inget jag vill att Tim ska få. En bekant hade varit med sin bebis på akuten inatt då hon inte kunde hosta upp slemmet. Så nej. Minst en vecka till hemma blir det. Dessutom var det visst någon som var magsjuk också och det vill vi inte heller ha. När det gäller talet tycker jag att han ljudar lite mer nu och det började nog redan i tisdags. Alltså innan logopeden. Det är lite nya ord och ljud men än har det inte lossnat. Jag är peppad på att försöka hjälpa honom i alla fall. Både med prat och bättre och mer ögonkontakt. 

Micro-information. Han har bajsat idag! Hehe. Han verkar göra uppehåll på några dagar ibland. 2,5 dagar, 4 dagar och nu nästan 5 dagar. Sedan levererar han ett rejält lass, bajsar några dagar innan han tar ett nytt uppehåll. Jaja. Rätt skönt att bara byta kissblöjor. För övrigt luktar han så sjukt himla gott! Bebis. Har varit dålig på att sniffa på honom tidigare men nu kan jag inte få nog. Trycker näsan mot hans mjuka huvud hela tiden. 

Ett paket med bortskämt innehåll



Far och son.

Jag och mannen har gjort något dumt. Fast hur kan det vara fel när jag blir alldeles varm och mjuk inombords? Vi har skämt bort mini-mannen lite och det borde vi kanske inte gjort. För först flyttade han in i sitt nya rum. Sen var det julafton. Och så fyllde han två år. Sen blev han storebror. Allt på ganska kort tid och det innebar ganska mycket presenter och nya saker. Och han behöver inte mer. 

Men så ”råkade” vi vinna en budgivning på Tradera. Vi har kollat lite då och då efter budgivningar med en större mängd bilar eftersom Mini verkligen är helt biltokig. Några har varit halvintressanta men så har priset gått upp för mycket eller så har vi missat att buda. Men så dök den här upp. Och vi vann. 80 bilar/fordon för 126 kr. Nu när vi fått paketet kan jag säga att det var en riktig j-vla fullträff. Visst. Bilarna är använda volleystyra i beskrivningen, men det är fina grejer, riktigt fina grejer. Inte plastigt utan bra kvalité. Och Mini visste knappt till sig. Plockade upp bil efter bil. Klämde, kände och kontrollerade hjulen. Var så glad. Tog upp nästa bil och undersökte. Lekte hela kvällen. Favoriten blev en buss, en limousin och en bil med släp. Jag älskar att se honom så lycklig. 



Det är där det blir en liten konflikt. Jag vill inte att han ska bli bortskämd. Att han ska räkna med att få allt han pekar på. Det får han inte som det är nu heller, men det är svårt att stå emot att köpa ibland. För vi har råd och en bil kostar inte många kronor. Och han blir så glad. När han får en bil leker han med den hela dagen. Ägnar den full uppmärksamhet. Och allt jag vill är ju att göra honom glad. Så det blir en balansgång. Göra honom glad för materiella saker ibland, men inte för ofta och han ska aldrig räkna med det. 

Hur mycket kan man älska en film?



Mini fick se”Bilar” för allra första gången på nyårsafton. Han som tidigare inte varit så intresserad av tv eller filmer satt som ett ljus i soffan och fullkomligt äääääälskade den. Sedan dess har det blivit några visningar till. Tror i och för sig att han gillar Bilar 2 snäppet mer än ettan men båda filmerna går hem. Bärgarn är favoriten men han skrattar ofta och Luigi och Guido också. Ja jösses. 

Det är måååånga gånger varje dag som han kommer med tindrande, hoppfulla ögon med fjärrkontrollen i högsta hugg och vill att vi sätter på tvn. När vi säger nej får han såklart ett av sina utbrott men någon gång varje dag får han se lite och då är han såååå nöjd och glad. Ibland försöker vi sätta på något annat än just Bilar men då plockar han upp kontrollen igen och vill att vi byter. 

Älskade biltokiga lilla mini-man! 😍

Nöjt födelsedagsbarn, missnöjd mamma

Mini-mannen har varit glad idag. Vi hade kalaset tidigt (ifall något skulle sätta igång) och det var inte så tokigt. Jack öppnade och lekte med sina presenter och så åt vi tårta och sedan hade vi ändå hela eftermiddagen kvar till mer lek och mys. Han fick bland annat ett parkeringsgarage som veeeerkligen gick hem, ännu mer bilar, lite böcker, en skjorta, innebandyklubbor och pengar. Just nu uppskattar han inte riktigt allt han fick men det kommer han göra. Böst var ändå hans miner, kroppsspråk och ljud varje gång han såg en ny bil i ett paket – oslagbart. Nöjd 2-åring helt klart.

Inte lika nöjd mamma dock. Jag hade nog trott mer på samma födelsedatum för mina killar än jag insett själv. När jag som vanligt inte känner ett smack av att något skulle vara på gång kändes det för första gången lite hopplöst nu på senare delen av dagen. Jag vill ha ut bebisen nu! När ska det sätta igång egentligen? Förutom att jag är klar med graviditeten är jag rädd att Jack ska dra på sig någon dagisbacill nu efter juluppehållet när alla träffas igen och sedan smitta mig så att jag blir sjuk lagom tills det verkligen smäller. Sist gick aldrig vattnet för mig utan de tog hål på hinnorna på förlossningen och slemproppen släppte vid en undersökning så det enda tecken jag egentligen går och väntar på är att värkarna ska starta men inte ännu alltså. Nåja. Nya tag imorgon och då hoppas jag att jag är mer positiv.

Hemma hos oss – Jacks (nya) rum

Nu är vi nog äntligen klara. Som bilden ovan ser det ut när man kommer in i mini-mannens nya rum. Vi klurade mycket på hur vi skulle möblera eftersom rummet är ganska långsmalt. Vi var inne på flera olika scenarion men jag tror att vi utnyttjar rummet bäst nu.

Sängen är en Ikea-modell som verkar ha utgått, vi köpte det allra sista exemplaret. Från början var den JÄTTEHÖG, speciellt om man som vi vill ha en riktig madrass. Så min händige man kapade 20 cm och det gjorde världens skillnad. Ikeas vanliga sidoskydd funkade inte med madrassen så min handy-man fick hitta på en egen variant för att J inte ska ramla ur sängen i sömnen. Tycker att det blev snyggt och mini-mannen sover mot den plankan varje natt så den var nödvändig… (Mannen ska bygga rullådor att ha under sängen också för extra förvaring men det blir ett senare projekt.)

Leksakerna gömmer vi i lådor och vi är faktiskt duktiga på att plocka undan varje kväll, vilket jag kanske inte trodde. Fast det är mest (eller bara) bilar som dras fram varje dag. På den smala hyllan har vi ställt upp lite grejer för att inte gömma undan allt.

Spisen var mannens inköp och Jack använder den faktiskt mer än jag trodde. Han pysslar med plattorna och kranen och så är den ju utmärkt att köra med bilar på ☺️. Jag fick tyg över efter gardinerna så jag gjorde några tavlor med enkla ramar från Ikea…

Från början hade vi tänkt köpa ett köksskåp och ha som garderob för att utnyttja mer av ytan mellan sängen och väggen men sen blev det en vanlig garderob ändå. Den funkar…. Kuddarna har jag piffat till genom att skriva ut bilar på transferpapper och stryka på vita överdrag.

Det är ett ”killigt” rum helt klart men det passar mini-mannen och han älskar att vara där. Han är svår att lägga och har varit det i flera månader nu men när han väl somnar har han börjat med att sova hela nätterna i sin säng och det är ett framsteg. Någon gång har han vaknat och varit ledsen men somnat om efter en koll och nappistoppning. Vi är nöjda alla tre och det känns skönt att det är klart. (Det var tavlorna och mätstickan som var kvar och det fixade vi idag…)

Nästan som julafton

Idag cyklade mannen och mini-mannen förbi en återvinningsstation hyfsat nära där vi bor. Någon hade dumpat jättefina leksaker i riktigt bra skick. Mini-mannen visste inte till sig av glädje och mannen blev så illa tvungen att frakta hem alltihop på cyklen. Så nu är vi 4 lastbilar/traktorer och 1 släp rikare helt gratis. Efter uppmärkning och en omgång med vattenslangen är det absolut inget som helst fel på grejerna. Att bara slänga sådant? Varför inte skänka till kompisar/välgörenhet eller sälja? Jaja. Mini-mannen gillade verkligen grejerna, speciellt den blå traktorn och den röda lastbilen. Han har släpat runt på dem hela eftermiddagen.

Hur gulligt är det inte med shorts och sneakers?

In action

Varför tycker alltid ens bebis att det är så mycket roligare att vara överallt utom just hemma? Idag har vi varit hos mina föräldrar och J stortrivdes såklart. Trots att vi är där i princip varje vecka är det som om han upptäcker allt på nytt varje gång. Allt måste undersökas. Allt som finns hos mormor och morfar är spännande. Leksakerna är roligare. Morfars datorsladdar är en favorit. Att banka på lampfoten en annan. Att dra ut cd-skivor från hyllan eller pilla med plastblommorna funkar också.

Men här hemma, bara han och jag…. Det är inte lika kul och det har gnällts en del mellan varven. Han kan inte roa sig lika bra och lika länge med leksakerna han är van vid. Det märks verkligen att han börjar bli en egen liten person med en egen vilja.

Och idag är R på julbord med jobbet och då blir kvällen extra lång. Det är så skönt när han kommer hem och vi är två som kan avlasta varandra. Återigen. Alla ensamstående föräldrar är mina hjältar! Nu har han i alla fall slocknat och jag ska unna mig en dusch, kvällsmat och lite häng i soffan.

Puss och kram!