Mitt flickrum

Idag var jag på bio med Minimannen för första gången i hans snart 4-åriga liv. Vi såg hitta Doris och förutom en läskig del med en jättebläckfisk gillade han den. Styrde in honom på den framför bamsefulndn som jag inte var sugen på, hehe. När han hade väl bestämt sig såg vi hitta Nemo som uppladdning igår kväll. Jag gillar animerade filmer och har inget emot att se med barnen, både gamla och nya filmer. (Såg för övrigt att Bilar 3 har premiär i september och den ska vi definitivt se alla fyra!) Kul med bio och mysigt med en dejt bara jag och J. Han gav tummen upp. 

Under tiden vi var iväg passade mormor Micromannen (morfar reser). Jag och killarna stannar över natten så nu ligger jag i mitt gamla flickrum bredvid mini. Nostalgi…. Mannen är hemma och jobbar ostört. Han har kört iväg ett lass till tippen och second hand och varit två vändor på Ikea. Micro ska få en riktig säng istället för madrass på golvet och så byter vi ut den skrangliga, billiga garderoben som förra ägarna lämnade kvar. Gött för honom att få fokusera helt och inte bli avbruten. 

Är inne i en riktig boarfas just nu. Fixar med tavelvägg i vårt sovrum, och sedan ska jag göra om graffititavlorna vid matplatsen också. Efter det är det fotona i soffhörnan som ska bytas ut och bli fler. Från svartvitt till färg. Förutom att vi fixar i Micros rum har vi organiserat om inne i klädkammaren också och sedan vill jag ändra i minis rum . Pjuh. En sak i taget…

Den där token…

Jag vet att jag har skrivt förut om vilken toooook Micromannen är. Det går egentligen inte att förklara i skrift utan han måste upplevas när han är i sitt esse. Han är verkligen en liten filur med glittrande ögon samtidigt som han är full i faaaan. Han spexar och håller på och när han är i gasen slutar han aldrig. Som ikväll efter badet när vi skulle få på honom pyjamasen. Han ville allt förutom det. Och skitongen lyssnade inte på oss för fem öre utan körde hela registret. Egentligen ville vi vara allvarliga och stränga men det gåååår inte att hålla sig för skratt. Mitt i alltihopa började han dansa och hade uppvisning. Och när han skrattar och tjoar så…han är en TokTim. 

Och som han pratar! Helt sjuuuukt. 3-4-ordsmeningar hela tiden. Roligast just nu är att han säger ”hoppsjan” när han typ tappar något eller spiller eller ramlar. Sviiiinkul. Och så säger han hela hela hela tiden ”mamma, gör du?”. Ja. Den ungen…

Riktigt bra

Sicket lyft! Jag har sålt och skickat en del genom åren och gillar i och för sig charmen med hemmagjorda paket av plastpåsar eller presentpapper. Men nu har jag steppat upp och vill att det ska se proffsigt ut. Så nu har jag köpt hem riktiga påsar med häftande remsa. Så snyggt! Och så snabbt det går att packa! Bra investering. Och inte speciellt dyr heller. Mindre än 2 kr per paket med påse och etikett. 

Lugn ledighet

Så har vi firat jul. Vår var lugn och fin med glada killar (trots feber på Minimannen). Myyycket mat men gott. Mannens Jansson var höjdpunkten. Mini var superrädd för tomten. Micro hade respekt men tog emot klappar, sa ”tack” och skakade hand. Det var lagom med julklappar. Tror att de landade på typ 10 var totalt. Självklart blev de stora fordonen favoriterna och nu turas de om att leka med varandras. 
Igår på juldagen var vi på middag hos mamma (pappa är bortrest). Jag fyllde år (37 stycken!) och det var skönt att slippa laga mat. 

Unnade mig en present/julklapp – ett par ygritte från blankens. Har seriöst suktat efter dom i tre säsonger. Upptäckte dom i slutet av förr-förra vintern men då var ju säsongen över. Förra säsongen tvekade jag eftersom de kändes lite hårda och jag inte vill lägga massa pengar på att få skoskav. Väntade på att de skulle reas. Vilket de inte gjorde. Sedan ångrade jag mig som tusan. När de faktiskt fanns kvar nu i år så var det ingen tvekan – jag köpte ett par. Klassiska som kan användas till allt. Och jag märker ingen skoskav än så länge. De är lite styva men jag kommer att gå in dem. 

Inatt väntar storm över västkusten och jag kollar Zlatan- och Kentdokumentär på tv. Bäst av allt är att jullunken fortsätter hela veckan. Minimannen är dessutom feberfri…

Inte helt god

Nämen oj, tomten har visst lämnat lite julklappar under granen…

Tyvärr är vi inte helt hundra inför dopparedagen imorgon. Minimannen vaknade upp med feber och den har hängt i hela dagen. Var precis uppe och nu är han som en kamin. Som vanligt en gång i månaden alltså. 😥 Menmen. Vi firar som planerat. Tar det lugnt hemma med mormor och moster och sedan tar vi det lugnt hos kusinerna med farmor och farfar. Han kan lika gärna hänga i soffan där som hemma. Eventuellt åker jag och J hem tidigare. 

God jul i stugorna! ❄

Engångsgrej

Och så har vi gått på jullov. Sköööönt. Ikväll handlade jag och hämtade ut paket och konstigt nog gick det både smidigt och fort. Hade räknat med hysteri och mycket folk men icke. Skönt att ha klarat av det tråkiga, för nu har vi en morgondag utan måsten, bara lite fix med mat inför dopparedagen. Och förhoppningsvis blir det lite sovmorgon också. Eller inte? Behöver inte ställa klockan. 

Imorse var det kors i taket vid lämningen på förskolan. Micromannen går nästan alltid smärtfritt att lämna medan Minimannen alltid är ledsen. Det skär i mig att lämna när han inte vill och när pedagogerna får hålla om och nästan fast för att han inte ska springa efter mig. Lämnar snabbt för att inte dra ut på det och vet att det går över på någon minut. Men ändå. Det är inte kul. De senaste veckorna har det successivt blivit bättre. Han blir fortfarande ledsen och vill fortfarande inte att jag ska gå, men han gnäller mer än gråter. Idag upplevde jag ett nytt scenario. Jack skuttar in och säger ”gomorron, gomorron” till pedagogen och pratar och visar halvmånen. Jag säger hejdå och han vinkar glatt och pratar vidare med henne. Inte ett uns ledsen. Bara glad. Och så glad jag blev av det! En helt annan känsla i magen att lämna två glada barn. Typiskt då att vi är lediga nu och Minimannen kanske återgår till att bli ledsen nästa år. Men nu vet jag att han kan….

Att sluta i tid

Ajöss. Men en knapptryckning – POFF – försvann Candy crush. 

Insåg hux flux idag att nu får det vara nog. Det är ett beroende och min ständiga följeslagare. Jag spelar inte hela tiden men jag spelar varje dag. På toaletten. På bussen. I en kö. Över huvudet taget när jag väntar. När jag lagar mat. Några minuter på lunchen. Samtidigt som jag kollar på tv. Innan jag lägger mig för att läsa på kvällen. Just det har stört mig. Att jag spelar 15-20 minuter istället för att dyka ner i en bok. Och sedan orkar jag inte läsa så mycket jag skulle vilja för att jag är trött. Ett spel här. Ett där. Kanske 1 timme per dag? Hur som helst. Varfööööör? Har gjort det så länge. Det är så invant. Men nu vill jag inte mer. Vill göra något annat den tiden. Verkligen TITTA på tv. Tänka på bussen. Titta på folk. Umgås med mannen. Lääääsa. Det känns skööööönt. Bara poff. Borta. 

Och. Jag slutade på topp. Jag vet inte om jag bara ser spelare i Sverige eller hela världen men jag har det senaste halvåret varit bland de bästa. Varje onsdag släpps 15 banor. Jag är duktig och fastnar sällan i flera dagar på en bana. Brukade klara de nya nivåerna några dagar innan nästa omgång släpptes. Och då får man vänta vid skiftnyckeln. Ser ni bilden? Grodan är jag. Typ 10 banor ner är det en annan spelare och ännu lite längre ner en till. De är de enda spelare jag sett på veckor. För några månader sedan var vi fler. Jag ledde alltså? Men nu är det no more. Man kan om man vill!

 

Typ kompisar

Jojo, det tar sig. Killarna leker ofta riktigt fint tillsammans nu för tiden. De bråkar såklart en del också. Puttas och ska ha samma leksak. Men ju äldre Micromannen blir desto mer interagerar de. Samarbetar och har kul ihop. De senaste dagarna har de byggt sandpepparkakor och lekt med tågbanan. Vore toppen om de kan fortsätta roa varandra. Hoppas att de inte bara blir bröder utan kompisar….

Mitt hjärta spricker av stolthet

”K” är visst den svåraste bokstaven i Jack. Men vem bryr sig om vart strecken hamnar och att det ser ut som ett f? När man har blodsband blundar man för sånt.  Jag ser klart och tydligt att det står Jack. Det här pappret ska sparas och ramas in. 😍

Snart ”jullov”

Söndag igen och för vår del väntar kortvecka. Vi är lediga allihopa på fredag – skönt. Och så låter vi kidsen få lite jullov så jag är ledig mellan jul och nyår och mannen mellan nyår och trettondagen. 

Idag när vi var ute på Hisingen blev det lunch på Sibylla. Deras barnmenyer var konkurrenskraftiga. Hamburgare, Nuggets, korv eller köttbullar. Och killarna slukade pimnesen. En till bra grej var leksaken. Tycker i ärlighetens namn att senigast är skräp på mcd och slänger den oftast. 🙈 På Sibylla får man välja och det var bra grejer. Inte bara skräp. Minimannen valde en kamera som han gått runt med exakt hela eftermiddagen. Han tar massor avbilder och framkallar kort. Linsen på kameran var riktigt skojig. 

Och den lille…. Han är så – tokig… Och rolig! Och när han säger ”mamma…älkar deeeej” kan jag inte annat än säga ”jag älskar dig också” och bli lycklig ända ner till tårna. Fast sen upprepade han ”älkar dej Tim, älkar dej Tim”. Haha. Han pratar och pratar och pratar. Har en vilja av stål. Humör som jag vet inte vad. Och så härmar han Minimannen med allt. Underbar med andra ord.