It’s the end

Jahapp. Nog för att jag funderade på hur jag skulle göra med bloggen. Nu behöver jag inte göra det längre. Jag har använt upp allt utrymme! Och jag tänker inte betala för mer. Så this is it… Jag slutar här. Ta hand om er därute ❤

Secret crush

Just nu går det tydligen runt en lista där man listar personer i serier man har haft en crush på. Och det är ju lite kul tycker jag. Typ ALLA i mitt åldersspann verkar ha varit kära  i Dylan i Beverly hills men det var verkligen inte jag. Såg på serien men var nog inte kär i någon där. Hade sex solklara Jenny-killar och två som jag fick fundera lite på och sen tog jag med en annorlunda bubblare också. Enjoy:

Crush nr 1. Solklart. Always. Ohotad. Jordan i ”mitt så kallade liv”. Ihhhhhh! Herrregud så kär jag var i honom. Svår. Tyst. Annorlunda. Och ögonen! Världens bästa serie för övrigt. Evig sorg att det bara blev 10 avsnitt. 

Älskade pacey i ”Dawsons creek”. Han bara växte och växte ju längre serien gick och jag var i hans team hela tiden. En töntig looser som ändå var cool. Visst valde joey honom tillslut?

Ben i ”Felicity”. Det där leendet. Och hur han var lite bortkommen men ändå hunkig. Nu när jag skriver den här listan blir jag väääääligt sugen på att se om alla serier igen. Synd att tiden inte riktigt finns. Undrar om de hade varit lika bra nu? 

Åhhhhh. Jess i ”Gilmore girls”. Bad boyen som egentligen var en mjukis. Vill minnas att han sårade rory och att det inte var ett lyckligt slut. 

Nästa bad boy – sawyer i ”Lost”. Omg! Crushernas Crush. Lite skäggig och smutsig och gudomlig. Lite som mannen, haha 😍

Om jag inte gillar bad boys faller jag för töntar. Älskar älskar älskar Seth från ”oc”. Hans läspande. Håret. Ögonen. Sarkasmen och ironin. Hjälp så underbar. 

Och jag måste ju nästa ha med svåra chuck från ”gossip Girl”. I början avskyr jag honom nästan men på slutet har jag kapitulerat för länge sedan. 

Och så en ny Crush. William i ”skam”. Tänk att vara 16 och ha en sådan kille, blir ju kollrig av bara tanken. 

Och det var den listan det. Undrar om inte Jordan, Seth och sawyer är det största favoriterna…. Min bubblare är:

Spader knekt i just denna kortleksvariant. HAHAHA! Har alltid tänkt mig att han skulle vara lite snygg och hunkig i verkliga livet. 

Lite off

Det blev en bloggpaus på några dagar. Och jag vet inte riktigt hur jag gör i fortsättningen. Sluta helt, blogga mer sällan eller fortsätta men välja mina texter? Hmmm. Anledningen till att jag funderar är att jag inte vet hur mycket jag vill fortsätta skiva om J och T här. De är två egna individer. 2 och 4 år. Vad kan jag berätta och inte? Vart drar jag gränsen vid privat? Skitsvårt och jag har funderat förr och ju äldre de blir desto mer funderar jag. Vill dela med mig lite lagom. Om utflykter, utveckling och kärlek. Uppfostran, funderingar och tankar. Men kan jag bedöma vad som är okej? Barnen är det absolut finaste jag har. Mitt viktigaste i livet. Vill skrika ut hur speciella och grymma de är till alla som vill lyssna. Men borde jag inte? Tror att ni som läser här återkommer mest på grund av barnen. Hur kul är det att läsa om böcker och house Of lola och allmänt vardagsliv egentligen? Läser själv föräldrabloggar och vill själv att bloggarna ska uppdateras i alla fall 4-5 gånger i veckan… Får se.  Väljer ju dessutom redan att mest lägga upp ”fula” bilder. Alltså. Sällan bilder där ansiktena syns utan snarare bilder bakifrån. Fastän jag vill visa upp dem gör jag det inte. Det är lite tråkigt att begränsa sig både i bild och i text. Funderar vidare…

Kan i alla fall visa upp dagens shopping utan att det är att dela för mycket…. I helgen kom våren och med den insåg vi att J vuxit massor. Hans skaljacka i Stl 104 som var lagom eller nästan lite stor i höstas är helt plötsligt liten. Typ pytteliten. Och när kappahl hade ta 2 betala för 3 gällde det att passa på. Så han fick jacka och byxor i stl 116. På köpet fick T ett par byxor i 98 som han kan ha till hösten. Och så blev det dessutom en overall i samma storlek (98) som var nersatt 70%. Kunde inte låta bli. Speciellt som overallen han kommer att få ärva av J är Stl 104 och vi misstänker att den kommer att vara väl stor nästa vinter. Och på tal om att ärva. T ärver i princip 90% av sina kläder från J. Det kommer såklart inte alltid att vara så men just nu när kläderna är i så fint skick är det det. Idag var T med i affären och han är inne på spiderman just nu. Så han fick en keps. Och en mössa. Och en T-skirt. Han var egentligen glad för kepsen men det var ju 3 för 2 så han blev mer än nöjd istället kan man säga. Kul att köpa till bara honom och lite kul att det inte bara är fordon som gäller i hushållet!

Serie – Shameless

Någon som sett/ser Shameless? Det finns åtta säsonger totalt men bara fyra på Netflix. Vi plöjde de första tre för något år sedan och nu håller vi på med den fjärde. Det handlar extremt kort om en alkis och hans barn. Serien är helt sjuk. Helt sjuk. Den är både rolig och tragisk och sorglig. Mest tragisk. Sa jag sjuk? Blir ofta illa berörd men gillar den ändå på något skruvat sätt. Den är överdriven såklart men samtidigt inte. Sjuk. Men bra. 

(Bild lånad från Wikipedia)

Något jag gillar…

….är att krypa upp i soffan innan 08 och se vasaloppsstarten den första söndagen i mars. Kan jag följer jag hela loppet men starten är roligast att se. 

Vad jag gillar

Nybäddade lakan idag, bland det bästa som finns. Hur är ni med lakan? Vill ni ha styva, stela och krispiga eller mjuka och fluffiga? Mitt motto är att ju mjukare desto bättre. Alltså har mina favoritlakan några år på backen eftersom att de bara blir bättre och bättre för varje tvätt. Viktigt är också att lakanet har hål där uppe så att man kan bädda och fixa med innertäcket. Hatar Ikeas lakan! Och hur gör ni med kuddar? Jag och mannen har varsinn som vi sover på. Sen har jag en extra som jag ligger på när jag läser för att komma i bra läsställning. Den bor på golvet när jag sover. Mannens extrakudde kramar han. Den är alldeles knölig. Hu!

Och idag har jag rensat bokhyllan. Alla lästa böcker åkte upp på vinden så nu står det bara olästa böcker och väntar på mig. Flyttar alla jag läst längst ut på vänster sida allteftersom. Trätärningaena från svärfar agerar avdelare så att jag har koll. 

Potential

Mölndals centrum har alltid varit sunkigt och tråkigt och alldeles, alldeles dötrist. Slitet torg. Trötta affärer. Massa alkisar. Och bara dött. Men det kommer det att bli ändring på. Nästa år kommer Mölndal nästan att pånyttfödas och jag tror att det blir hur bra som helst. Det byggs överallt. Hela kvarteret ska göras om och förnyas i olika etapper. Den stora grejen är en galleria med typ 70 butiker. Inomhus. Plus att det blir en Ica kvantum. Tror att det kommer att ge nytt liv åt kommunen. (Bara parkeringen blir gratis…) Ser väldigt mycket fram emot det. Att få ett bra köpcentrum alldeles nära. Kul att följa och se det växa fram bit för bit, vägg för vägg. Det blir bra detta…

Whhhhhyyyyy?

Ställde klockan på 04.44. Vaknade 04.20 efter fyra timmars sömn och tänkte att det var lika bra att gå upp när jag ändå vaknat av mig själv. Fram och tillbaka till Stockholm. Sov inget på tåget eftersom jag sträckkollade SKAM (så hooked!). Hemma strax efter 21. Trött som en gnu. Släckte 22.20. Kan. Inte. Somna. Varför? (Kl är 00.30) Är inne i en superkass sömnperiod. Blä. Imorgon ska jag lägga mig när killarna har somnat. Läsa lite och släcka innan 21. 

Trögfattad

Jag har jobb. Studielån. Huslån. Hus och bil. Betalar räkningar. Har barn. Två stycken. Jag tvättar, diskar, plockar och betalar räkningar. Lagar mat och handlar. Pensionssparar. Har en sambo. Jag har fyllt 37. 37! Konstigt nog känner jag mig ändå inte vuxen ännu. Gör man någonsin det? Jag går och väntar på att det ska slå till men det verkar inte hända. I mitt huvud är jag fortfarande en ungdom. Eller okej. Yngre än 25 i alla fall. Fattar inte själv hur vuxenpoängen bara trillar in och hur det är snart 20 år sedan jag gick ur gymnasiet. Kommer jag någonsin identifiera mig som en kvinna och inte som en tjej? Jag inser såklart att jag är äldre men samtidigt inte. Det kan ju inte vara meningen att känna sig som en tjej när man fyller 50?! 

(Samtidigt känner jag mig som en tant också och är glad att jag har skinn på näsan, inte är så naiv, vet vad jag vill och inte och vad som betyder något.) 

Så enkelt

Pussar sömnvarm familj. En mörk promenad till jobbet genom ett Mölndal som inte riktigt vaknat med Kent i lurarna – det mina vänner är livskvalité.