Månadsarkiv: september 2014

Första vabben ever

IMG_7548.JPG
Idag är vi hemma från förskolan jag och mini-mannen. Kanske onödigt, men vi gjorde så ändå för säkerhets skull. Efter att jag bytt nattblöjan tog det typ 1 minut och så hade han bajsat. Sen gick det fem minuter innan han bajsade igen. Inget alarmerande, mer än att magen kanske är lite i obalans. Jag resonerade att det var dumt att chansa och lämna honom om det skulle bli värre under dagen. Han äter och dricker bra, men är lite lite gnällig. Vi har lekt, busat och sett på Madicken. Himla skönt att första vabben blev med en pigg och ”frisk” unge. Hellre hellre det än kräksjukan, hehe.


Inte i balans

Usch. Jag är inte riktigt hundra just nu. Känner mig väldigt hormonell och inte alls i balans. Jag har ju haft det oförskämt lätt hittills under mina totalt 65 veckor som gravid så ett (litet ?) bakslag någon gång är väl inte mer än rättvist… Hoppas dock att den jobbiga känslan går över. Gärna snart. Tror att jag verkligen börjar fatta att vi ska bli fyra i familjen och att det kommer en till liten bebis om drygt 3,5 månad. Att Jack inte ska vara den enda för oss. Att en förlossning närmar sig och efter det ett liv med två små. Nu har jag två killar i hjärtat och måste göra plats för en ny och även om det går av sig själv när det väl är dags så är det ändå en omställning. Det kommer att rubba balansen jag har nu i början, innan jag hunnit med att ställa om…. Egentligen är jag lugn inför hela grejen, men samtidigt alltså ändå orolig. Försöker andas, slappna av och leva i nuet, men det är inte alltid så lätt….

Skyller en del av oron på graviditeten i sig med alla hormoner, en del på annalkande resfeber och en sista del på kräkfobin. Just nu känner jag mig inte så superorolig för att mini-mannen ska få kräksjuka, det var värre för några dagar sedan. Har kunnat släppa det värsta lite och ska gå till min vårdcentral och prata om min oro efter resan. Men tänk om han ändå blir sjuk, nu i veckan…. Och om han får det, får jag det också, eller klarar jag mig, kan jag ens åka om det finns risk? Så fram till lördag går jag som på nålar ifall ifall. Och när det gäller New York så känner jag mig så sjukt sjukt kluven och alldeles nervig. Klarar jag verkligen att åka själv? Hur mycket kommer jag att kunna njuta? Kommer jag bara att oroa mig över de där hemma och längta? Kvällarna som jag hade planerat att njuta på känns nu mest ensamma… Så hela grejen med att resa känns bara jobbig, gråtfärdigt läskig. Önskar att jag och syrran hade åkt för då hade vi ju varit två. Konstigt ändå att jag har sån negativ resfeber när jag hela tiden sett fram emot det och längtat. Förutom resfeber och sjukdomsoro känner jag mig trött, hängig, frusen och orkeslös. Gravidsliten på något sätt fastän jag egentligen forfarande mår bra i min graviditet och inte har ont någonstans. Så just nu har jag helt klart en dipp. Håll tummarna för att det vänder….

(Slutligen var jag nog mer stressad över att få tag på en iPhone innan resan med bättre kamera än jag insåg. Det tog rätt hårt när det inte gick vägen.)

IMG_7522.JPG
Jag kommer att sakna ihjäääääl mig efter den här personen i en hel vecka. 😱


Vecka 25

v25

Idag är jag i vecka 25 (24+1) och det är 110 dagar kvar till BF. (Som är 15 januari.) (Jag får alltså fira tvåsiffrigt kvar till BF i New York…)
Barnet är ca 22 cm från huvud till stjärt och vikten ligger på 680g-790g. Navelsträngen är tjock och elastisk och innehåller två artärer och en ven. Vid slutet av graviditeten är den lika tjock som en tumme och 50-80cm lång. Nu bildas barnets permanenta tänder som kommer fram när han tappat sina mjölktänder.

Det står att barnet kan trycka mot urinblåsan så att man behöver gå på toaletten ofta. Jag behöver alltid gå på toa ofta, så jag upplever det inte som värre nu. I och för sig kan jag bli kissnödig  snabbare men kan hålla mig rätt länge om jag ligger eller sitter. Värst är det nog när jag står och går, för då blir jag sådär väldigt kissnödig snabbare. Annars kan jag faktiskt sova hela natten utan ett enda toabesök, eller så blir det ett, men det är fullt godkänt. Min barnmorska sa att även om bebisen är stor så finns det fortfarande gott om plats att vända och röra sig på. Kan inte fatta att bebisen redan är nästan 30 cm totalt för jag kan verkligen inte känna kroppsdelar eller hur han ligger. Däremot är sparkarna och rörelserna mycket tydligare nu, hela magen kan hoppa till, men det är bara myyyyysigt.


Bok – Polis (⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️)

IMG_7511.JPG
Om jag skulle välja min favoritförfattare skulle jag säga norska Jo Nesbø. Utan tvekan. Hans böcker håller en jämn, hög klass och har alltid bra flow, bra storys och oväntade upplösningar. Det är ofta riktiga bladvändare där man bara längtar efter att plocka upp boken och uppslukas av handlingen igen.

Polis handlar som vanligt om Harry Hole och är definitivt en av mina favoriter hittills! Hole är en (före detta) alkoholiserad polis som alltid uppslukas totalt av sina fall och hittar ledtrådar och kopplingar ingen annan tänkt på. En ärrad, omtyckt ensamvarg som aldrig ger upp och har mer än nio liv. Nesbø har ett sätt att föra handlingen framåt utan att tappa tempo och i Polis är det dessutom extremt mycket nagelbitande då personer man egentligen ”hejar” på råkar lite illa ut.

Storyn? Någon mördar poliser som varit med och utrett olösta mord på samma plats och på samma sätt som själva fallet. Egentligen spelar det ingen roll, vad Nesbø än skriver om blir det bra! Läsning som ger njutning från första till sista sidan helt enkelt.


Det bidde ingen iPhone 😭

Hade gärna varit gladast i stan över min nya iPhone nu. Istället är jag besviken och Telenor står inte högt i kurs.

Åkte till en butik för att köpa min efterlängtade lur. Sa att jag ville ha 64gb. Tjejen frågade om mitt nummer och jag sa att jag inte ville ändra på abonnemanget, bara köpa mobilen kontant. Då visar det sig att de inte får sälja telefonen kontant!!! Varför sa ingen det förra veckan då för, varken kundtjänst eller i butik? Det var bara att komma in och köpa. Jomenvisst vad bra det gick. Snacka om att känna sig lurad. Tydligen får inte telenor sälja bara telefonen för Apple. Tjejen hänvisade mig till MacForum. Åkte dit, fortfarande lite hoppfull. Visst hade de iPhones kvar, men de hade BARA fått 16gb. Inga med större minne och de visste inte när de skulle komma in. Kan bli på måndag eller om en månad. Blä…..

Ringde Telenor för att klaga på att jag fått fel info. Killen jag pratar med berättar att jag kan ta telefonen på avbetalning i 24 månader utan att ändra abonnemanget. 300 kr x 24 mån =7200 pix. Alltså 200 billigare än kontant, men att beställa via hemsidan eller honom nu gav leverans tidigast vecka 42. Och i butik lär det inte finnas några kvar. Så här skulle det ju inte bli, varför är det så svårt att köpa utan abonnemang för?


Slut på gråten?

Vänder det nu? Mini-mannen har ju gråtit varje morgon vid lämning på förskolan även om han snabbt blir glad igen. Egentligen har pedagogerna som rutin att man säger hejdå och sedan vinkar i fönstret. Det funkade inte så bra för oss. Först grät Jack när man sa hejdå. Sen hann han lugna sig bara för att börja gråta igen när man vinkade i fönstret. Så vi har skippat vinkningen och säger bara hejdå. Så hör jag honom gråta genom dörren till kapprummet, men jag brukar också hinna höra att han slutar innan jag fått på mig skor och jacka. Men nu. Igår och idag. Inte ett ljud inte en tår.

Ni som hängt med ett tag vet att mini-mannen har en viss fascination för hjul. Allt som rullar. Fordon av alla slag. Till saken hör att det byggs ett ordentligt vagnförråd på förskolan och det kommer att ligga precis bredvid Jacks avdelning. Nu är det en grävskopa där som jobbar för fullt och då blir jag heeeeelt ointressant. Han piper iväg till fönstret och ger ifrån sig förtjusta läten och har inte tid att gråta när jag går. Himla bra! Återstår att se om detta håller i sig när grävskopan är klar också….

IMG_7395.JPG


Snart, snart…. HJÄLP!

Inte nu på lördag, men nästa lördag är det dags. Då åker jag (och magen) till New York. Själv. Mamma Mia, hur ska det gå? Jag känner mig väldigt kluven men ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Jag längtar efter helt egen egentid men misstänker att jag kommer att längta hem och sakna efter max två nätter. Hinner det ens gå dagar eller snackar vi timmar? Jag vill verkligen gå runt på Manhattan och göra exakt vad jag vill, men kommer jag kunna njuta eller bara känna mig skyldig för att jag gör detta för mig? Mina kvällar som brukar bestå av bus, lek och läggning kommer att ersättas med möjligheten att bara läsa, se på film/serier och slösurfa. Kommer säkert att sakna vardagen även om en helt fri kväll inte känns fel såhär en regnig onsdag. Hur ska jag överleva att inte få snusa på någon annan, varken stor eller liten på en vecka? Men äsch, jag har ju varit evig singel och det går ju, det är bara det att det är skillnad på att vara ensam hemma och ensam på andra sidan jorden. Och så är jag rädd för att mini-mannen ska vara gnällig och kinkig och ge mannen en riktig mardrömsvecka. Men åka ska jag. Det blir som det blir och jag hoppas att det blir bra, mer än bra.

IMG_7509.PNG
Bild lånad från @nyonair på instagram