Månadsarkiv: februari 2016

Skottdagen

Idag har jag haft min chans att fria till mannen. Eller. Det har jag väl varje dag, året runt eftersom jag skiter i om det är skottår eller inte. Men. Jag vill inte tvinga honom till något han inte riktigt vill ännu eller inte är redo för. Jag tror att om jag friade på riktigt – då skulle han inte säga nej. Men som sagt, jag vill inte pracka på honom det. Jag vill att han ska vilja. Själv. Typ så. Jag känner mig ändå hyfsat säker på att familjen kommer att ha samma efternamn så småningom. Men det ska inte komma från mig utan växa fram hos honom. 

  
Superpappan 😍 Tänk att jag fick honom. Att han valde mig. Att vi valde varandra. Att han är MIN. Bäst är vad han är. För mig. 

Annonser

Det växlar

  
Den där syskonkärleken…. Ibland är det så fina mot varandra och jag ser vilka kompisar de kommer att bli och hur kul de kommer att ha. Ibland bara bråkar de och går varandra på nerverna och då tänker jag – hjääääälp. På bilden ovan hämtade mini en handduk och hjälpte till att torka snor från Micros näsa. De gillade det båda två och höll på en stund. Mer sånt tack!


Mycket nytt nu

Tims rum är in the making och får växa fram i lagom takt. Tavellister ska upp ovanför hyllan och fyllas med prints jag har beställt. Hyllan i sig ska fyllas med mer böcker och andra grejer.

Det är mycket nytt för Micro nu. Igår tog han första stegen. Idag flyttade vi in spjälsängen till hans rum. Jag vet ju att han kommer att hamna mellan oss någon gång under natten men just nu sover han alltså i sitt eget rum. Spjälsängen har stått vid väggen vid fotändan av vår säng. Det har bara varit en smal gång mellan. Nu är det jättemycket plats helt plötsligt och jag kan tända sänglampan till max om jag skulle vilja eftersom jag inte stör Micro. (Bara mannen…)

Hur det känns? Sköööööönt. Men sooooorgligt också. Han är ju vår minsting. Även om jag längtar framåt betyder allt nytt att något annat slutar. Börja med sittdel, sluta med liggdel. Börja med mat, sluta amma. Eget rum, inga mer grymtningar och suckar i natten på nära håll. Börja med byxblöja, sluta med snibblöja. Börja gå, sluta krypa. Ni fattar. Jag gillar varje litet framsteg samtidigt som det är bitterljuvt eftersom allt han slutar med är sista gången eftersom vi inte vill ha fler barn. Sparade alla kläder från Mini men nu när Micro vuxit ur något är det antingen Tradera eller skänka som gäller. Jaja. Njuter av VÅRT sovrum nu men kommer att njuta av att snufsa bebis inatt också.


Nu så…

Plötsligt händer det och det gjorde det ikväll. Micro började gå! De allra första stegen och jag tror att han snabbt kommer att överge krypandet för att stapla fram. Han har tagit något steg innan men inte flera på rad. Men ikväll bara lossnade det. Helt plötsligt från ingenstans tog han 5 steg. Mellanlandade med en hand i mattan innan han reste sig och tog 5 till. När jag duschade tog han 15. Sedan körde han med 3-5 steg flera gånger. Alltså. Första stegen är en riktig milstolpe. Så stort och såååååå gulligt hur han tultar fram utan riktig kontroll. Men så nöjd med sig själv när han inser att han rör sig. 

Storebror hejade på och ropade ”gippie, gippie, gippie” men jag gror inte att han inser vad detta innebär för honom. Herregud vilken duo de kommer att bli. Så roligt. Och nu blir det ännu mer vaktande eftersom Micro som bekant är en liten olycka. Hjälp. Men ändå. Gippie!

 
Alltså. Värdelös bild. Jag vet. Det är en screensshot av en film. Har inga foton, bara filmer. 


Att vara Lola-värdinna

Igår var det full rulle här hemma. Jag hade Lola-party så det fikades och provades kläder för glatta livet. House Of Lola är för den som inte vet ett klädmärke som bara säljs via hemförsäljning eller på nätet då kläderna inte finns i några butiker. Visst skulle det gå att köpa på chans men jag vill gärna klämma och känna på ett party. Storlekarna kan vara olika och något som inte alls såg fint ut på hemsidan eller på en galge sitter som ett smäck när man faktiskt provar. Att se tygets struktur, fall och färgerna på riktigt gör att man kan ändra uppfattning. Ofta spanar jag in något i förväg men sedan är det något helt annat plagg jag faller för. 

När man har en visning kommer en säljare hem och visar kollektionen. Sedan provar man och beställer – om man vill – inget tvång. Och oj vad man provar, hehe. Provkollektionen är stor och även om inte alla storlekar finns kan man få ett bra hum om vilken storlek man ska ha och min säljare Maria är bra på att guida det sista. Kläderna skickas direkt hem till den som köper så jag behöver inte agera mellanhand. Jag gillar som sagt Lola-kläderna. Bra kvalité. Mjuka och sköna. Håller formen i tvätt. Snäll passform. Bekväma. Jag kan fortsätta… Är en nöjd och trogen kund och har värvat mammakompisar, jobbarkompisar, min mamma och nu några grannar. Borde nästan få värvningsrabatt tycker jag. 

Igår var vi ungefär 15 st här och det är egentligen lite väl många. 8-10 är mer lagom eftersom det blir trångt vid speglarna och krig om vissa plagg, hehe. Jag har haft partyn både en vardagskväll och mitt på dagen på helgen och föredrar nog ändå en helg när man inte behöver stressa utan kan ta det lugnt eftersom man inte ska upp och jobba. 

  

Bild lånad från houseoflola.se

Även om jag gillar Lola var säsongens kollektion inget klockrent för mig. Jag köpte koftan på bilden som jag dessutom spanat in i förväg. Olikt mig, men den var underbar men resten…nje, inte klockrent för min smak. 

Men om ni är sugna – ha ett party. På hemsidan går det att anmäla intresse. 


Ingen modeblogg

  
Hehe. Mina nya mjukisbyxor för hemmabruk. Direkt från Kina för hundra pix. Är inte så mycket för mönstrat egentligen men gillade detta. Emojis använder jag typ hela tiden. Gillar som bekant häng och baggy också men trots att jag beställde största kinäs-storleken är de rätt tighta. För hundra pix kan man inte få allt….

  
Bästa bas”koftan”   Från House Of Lola. Svårt att fota svart men den är dressad samtidigt som den är avslappnad. Gillar muddarna. Gillar den faller snällt för putmagen. Gillar rynket. Himla bra helt enkelt. Och imorgon kommer en drös tjejer hit efter jobbet på Lola-party (igen). Måste ju uppdatera samlingen med något eller några plagg till. 🙈☺️

  

 


Like a champ

   

   

Han är en liten stjärna den här. Idag var vi på BVC på försenad 1-årskontroll. Och Micro var i sitt esse. Han var på strålande humör och visade upp hela sitt register. Kröp omkring överallt rummet och pillade på det mesta. Ställde sig upp mot allt. Blinkade och vinkade samtidigt. Visade sina tänder, pratade, pekade och klättrade i en salig blandning. Han var riktigt i gasen. Han var 77,5 cm och vägde 10210g. Precis medellång och lite under medel på vikten som vanligt, men vår sköterska tyckte att han verkade synnerligen välmående ändå och att han är så aktiv att all energi i maten går åt. Det var sprutdags också och det gick över förväntan. Han grät bara några sekunder innan han blev glad igen.

Förresten går han nog hyfsat snart. Nu ställer han sig upp hela tiden och tar något halvt steg här och ett helt steg där. Men han har inte riktigt kommit på hur man går ”på riktigt” ännu. Det kommer…

(Mini var också på koll idag. Han är lite speciell i maten så vi gjorde en uppföljning på längd och vikt. Han är (bara) 101 cm och väger 16,7kg. Trodde att han var längre men viktkurvan pekar uppåt. Bra bra…)