Månadsarkiv: juli 2014

Slutet på semestern är nära

På måndag är det dags för mig att återgå till vardagen och börja jobba igen. Att fyra veckor både kan kännas som några få dagar och som en hel sommar på en gång!? Semester i all ära, men det känns helt okej med rutiner och hjärngympa snart igen. Dessutom jobbar jag ju ”bara” drygt fem månader innan en ny mammaledighet väntar. Mini-mannen ska skolas in på sin förskola om 2,5 veckor och det känns bara spännande och kul. Snart är vi en familj som pusslar med hämtning, lämning och vab!

Igår körde vi något nytt, nämligen barnvakt över dagen. Jack har ju sovit över hos våra familjer innan men nu vände vi lite på det. Under tiden mini-mannen röjde runt och hade kul hos mormor och morfar, rensade vi här hemma. Vi gick igenom tvättstugan, skåpen i vardagsrummet och klädkammaren och gjorde oss av med en del grejer vi inte använder. Skönt! Vi hann med massor och det var nästan mer värt att lämna bort honom så här än att få en kväll på tu man hand när han ändå sover. Så det gör vi nog om. Mamma skickade en typisk J-bild som gör mig alldeles varm i hjärtat:

20140731-202211-73331863.jpg
Idag har vi haft familjedag, bara vi tre. Sovmorgon till 08. 30 (tackarrrrr). Frukost och lek på Ikea. Veckohandling. Lek på lekplatsen hemma. Middagslur. Utflykt till Slottskogen där vi hängde både på plikta (stor lekplats) och barnens zoo. Innan har J mest varit rädd för getterna, men idag släppte det och han vågade klappa flera gånger och hade riktigt skoj. Nu på kvällen gjorde han stora äta-själv-framsteg. Han klarade av att lassa upp på skeden och stoppa i munnen helt själv, flera gånger. Pincettgreppet och stoppa i munnen är han en fena på, men inte bestick, så alla framsteg känns bra i mammahjärtat. Vet att han kommer att lära sig äta själv på ett kick på förskolan, men det skadar ju inte att jobba vidare hemma. Han tar det i sin takt, men det märks att han börjar få kläm på mycket tekniskt nu. Det är så kul att se honom växa till sin egna, lilla person.

Annonser

Gravid-status

Graviditeten rullar på vecka för vecka utan att göra allt för mycket väsen av sig. Just nu byter jag vecka varje lördag och till helgen går jag in i vecka 17. (Räknar med att vi får ett nytt BF-datum efter RUL. Nu är det 16 januari som gäller.) Jag mår bra, förutom lite huvudvärk då och då. För några dagar sedan gjorde brösten sig påminda. Nu helst plötsligt har jag ömma bröstvårtor och så märker jag att de redan har blivit lite större. Förra gången tyckte jag inte att de växte alls mycket förrän jag började amma men nu märker jag att jag har lite fyllning istället för tomma påsar, hehe… För en och en halv vecka sedan tyckte jag att jag kände ett prick inifrån, men eftersom det inte upprepats var det nog inte bebisen.

Vissa dagar känner jag mig smal, andra tjock, och så finns det dagar när jag tycker att jag ser riktigt gravid ut. Sanningen är nog ett mellanting. Jag har liiiite gravidmage, men ser mest plufsig ut. Tänkte nog börja ta magbilder varje vecka ganska snart ändå för att dokumentera. Har börjat lite försiktigt med några gravidtröjor och då tycker jag att det syns mer. Väntar på att få lite frågor, mest från grannarna men ännu har ingen vågat även om jag märker att det sneglas lite. Hittills är det bara min gamla tränare som vågat fråga och det gjorde han när vi stötte på varandra i vecka 14! Sist dröjde det till vecka 21 eller något innan jag fick frågan.

20140730-203325-74005819.jpg
Photobooth är lite roligt…


Bok – De målande grottornas land (⭐️⭐️)

20140729-121131-43891956.jpg
Jean M Auels böcker är för evigt förknippade med tantsnusk för mig. I flera böcker är det sida upp och sida ner med väldigt detaljerade samlagsbeskrivningar, typ ”hans stolta mandom”, ”smakade på hennes hala blomblad” och ”njutningen stegrades”. Men det är förvånande nog inte så mycket av den varan i ”De målade grottornas land”. Nästan ingenting faktiskt. På drygt 650 sidor är det kanske 1,5 sida snusk totalt, uppdelat på tre tillfällen. Hehe…

Förutom tantsnusket handlar Jean M Auels böcker om stenåldersflickan/kvinnan Ayla. ”De målade grottornas land” är den sjätte och avslutande boken i en serie som (jag tror) väldigt väl beskriver hur det var att leva för 35.000 år sedan. Auels språk är väldigt målande och detaljerat oavsett om hon skriver om sex eller något annat. Jag har haft lätt för att måla upp min egen bild av hur landskapet såg ut då, hur människorna bodde och vad de hade på sig likaväl som mat de åt, saker de tillverkade och hur de fick tag på mat genom att plocka diverse växter/bär/rötter eller jaga.

Ibland är det skönt att inte läsa en deckare även om det är min favoritgenre och eftersom jag läst de fem andra tegelstenarna var det självklart för mig att läsa den sista också. Nu var det några år sedan jag läste Auel senast. Mycket kommer jag ihåg, men jag blev ändå besviken på avslutningen. I boken får man tillbakablickar av vad som hänt i tidigare böcker och det är helt okej. Vad som inte är okej är att vissa tillbakablickar upprepas mer än en gång i den här boken och då blir jag mest irriterad. Svårt att förklara, men jag kommer ihåg vad jag läst för 100 sidor sedan… Avslutningen spänner över ganska många år och saknar nerv på något sätt, jag blir ofokuserad och har inte direkt längtat efter att läsa på kvällen. Ändå kommer jag framåt i handlingen, men som sagt, det blir en del onödiga upprepningar och lite utfyllnad.


Nästan som julafton

20140728-222842-80922503.jpg
Idag cyklade mannen och mini-mannen förbi en återvinningsstation hyfsat nära där vi bor. Någon hade dumpat jättefina leksaker i riktigt bra skick. Mini-mannen visste inte till sig av glädje och mannen blev så illa tvungen att frakta hem alltihop på cyklen. Så nu är vi 4 lastbilar/traktorer och 1 släp rikare helt gratis. Efter uppmärkning och en omgång med vattenslangen är det absolut inget som helst fel på grejerna. Att bara slänga sådant? Varför inte skänka till kompisar/välgörenhet eller sälja? Jaja. Mini-mannen gillade verkligen grejerna, speciellt den blå traktorn och den röda lastbilen. Han har släpat runt på dem hela eftermiddagen.

20140728-223401-81241103.jpg
Hur gulligt är det inte med shorts och sneakers?


Mysmorgon på bortaplan

20140727-212707-77227328.jpg
Det ser så himla mysigt ut när stora och lilla mannen myser med paddan…. Så här såg det ut i morse. På något sätt ligger han inte lika bra mot mig. Jag är för mjuk på fel ställen och för fyllig på fel ställen, hehe.

Vi är hur som helst hemkomna efter en helg hos mini-mannens farbror med familj borta på ”schlätta”, säger man så? Jack har varit superglad i stort sett hela tiden. Kusiner att busa med. Nya, okända bilar att undersöka. Och roligast av allt – en studsmatta att springa runt på. Vi har ätit och umgåtts och haft det bra. Helgens höjdpunkt blev nog besöket på jerusalembadet utanför Motala. Jättefin badplats! (Se bild på gårdagens inlägg.) Klart vatten som var svalt men inte för kallt och fantastisk sandbotten. Det var mitt första bad i Vättern, men inte det sista.

Imorgon börjar min sista semestervecka. Känns lite sorgligt, men samtidigt känns det som om jag haft semester i fem veckor redan.


Vänder det nu?

Vädret alltså? Har tappat räkningen på hur många dagar det har varit strålande sol och typ 30 grader eller mer i skuggan. 1 vecka, 2? Men nu på eftermiddagen drog det in lite moln, temperaturen sjönk några grader och så kom det några regnskurar. Imorgon ser det ut att bli mer ”normalt” sommarväder. Molnigt och cirka 25 grader vilket ändå är bra sommarväder normalt sett men svalt jämfört med på sistone.

Vi har klarat värmen okej tycker jag. Mycket bad. Mycket häng inomhus när det är som varmast ute. Häng utomhus tidigt på morgonen och senare på eftermiddagen och då gärna i skuggan. Nerdragna persienner och gardiner för att hålla temperaturen nere inomhus och öppna fönster. Mini-mannen har ändå fått svettigt hår och varit varm men har varken klagat eller gnällt utan hållit humöret uppe. Förra sommaren var jättebra vädermässigt totalt sett, men värmemässigt är har det aldrig varit varmare än nu….

20140726-213853-77933374.jpg


En premiär av tveksam (?) karaktär

20140725-200706-72426039.jpg
Idag har vi haft en matpremiär som jag antar att många tycker lite si-så-där om. Nämligen. Den första barnmatsmenyn på hamburgerrestaurang. Alla andra får tycka precis vad som helst. Så här tycker och tänker vi:
– Vi äter snabbmat ibland. Inte överdrivet ofta men det händer och kommer att hända igen. Jack äter och vill äta allt vi äter.
– Mini-mannen gillar pommes och när vi grillat hamburgare hemma har vi märkt att han gillar det också.
Varför undvika något som han förmodligen gillar? Dagens lunch blev hur som helst en succé och det kommer hända fler gånger. Vi är nöjda, J är nöjd. Resten spelar ingen roll.