Slut som artist

Hur mysigt vi än hade det på Gotland så är visst energin slut nu. Det var underbart att sova hemma i vår egen säng inatt men idag är både jag och mannen såååååå trötta. Det känns nästan som en bakfylla. Orkar egentligen ingenting alls men har tagit tag i tvättberget, handlat och fixat här hemma. Veckan blir lugn med fortsatt hemmaplock och små utflykter så att vi kan återhämta oss. Alltså. Gotland i sig var ju inte jobbigt men när vi kom hem sjönk allting in på något sätt. 

Har i alla fall massor av inlägg från ön som kommer framöver. Både för min skull och för den som kanske ska dit framöver. 

Mini-mannen var också trött och slocknade innan 19. Micro-mannen slocknade nu. Nu blir det serietittande med mannen (men bara ett avsnitt) och en nyupptäckt favorit. Marabou mintkrokant. Jag är sådär supertråkig och köper bara samma choklad. Testar sällan nytt. Växlar mellan hederlig mjölkchoklad, japp och så apelsinkrokant. Men nu har jag en ny smartig kärlek och tackar svärbror för det. Den är gudomlig. 

En spädis i hushållet

Alltså. Även om det ”bara” är två år sedan mini-mannen var nyfödd så glömmer man. Alla de där bebisdetaljerna. De typiska sakerna som alla (?) bebisar gör. Då var allt nytt. Nu återupptäcker jag allt och njuter eftersom detta är sista gången då vi båda är överens om att det räcker med två barn. Hela tiden kommer man på att ”ja just det, det var så här det var….”. Till exempel:

– Barnbecket är rätt äckligt. Som tjock, kletig olja. Fyra omgångar blev det. Jag slapp en eftersom han passade på i samband med vägningen efter förlossningen. Man får torka och torka och torka.
– Amningsbajs är inte heller superkul i och för sig. Så löst och rinnigt och det blir säkert en del olyckor framöver.
– Naglarna är så långa och mjuka i början. Och så river de sig överallt i ansiktet.
– Det där skällandet/gnällandet de gör i sömnen.
– När de ”ler” lite skevt.
– Det där pickandet med huvudet och smackandet på händerna när det är dags för mat.
– Reflexryckningarna. Mest händerna/armarna men med benen också.
– Att de är som små grodor i famnen.
– Navelstumpen luktar inte gott.
– Bebisar är sååååå mjuka och luktar sååååå gott.
– Hur ivrigt de gapar efter bröstet och ljuden som kommer när de suger.
Listan kan göras lång….

Nu ska vi iväg och kolla hörsel och ta pku-prov. Håll tummarna för att det går bra.

Glad men jobbig natt

Känns som om jag alltid är trött nu för tiden? Har några riktigt dåliga nätter i bagaget. Först med stormen och sedan med magsjukan. Inatt har jag också sovit kasst. Men nu berodde det på att mini-mannen var pigg. Och glad. (Och hellre det än sjuk, men det är ändå jobbigt att inte få sova.) Han vaknade med ett ryck vid 03. Mellan 03 och 04 var det i alla fall okej för då låg han och myste och försökte somna om. Men sedan började han röja. Hoppade i sängen. Tände lampan och fortsatte försöka fastän jag drog ur sladden. Pratade och skrattade. Bökade. Slängde sig på min mage. Ville se på film på paddan. Ville absolut inte sova. Och det går ju inte att prata med honom utan det är bara att försöka härda ut tills han kommer till ro igen. Vid 04.30 gick vi ner och åt en banan eftersom hans mage kurrade så. Det hjälpte inte. Han var vaken till strax efter 06. Borde kanske gett upp och gått upp men jag var så sjukt trött själv att när han somnade så valde jag att göra det samma. Vi sov till 08 men jag är ändå trött. Ni hör i alla fall att det inte går någon nöd på honom. Skönt det.

Vill avsluta med ett tips på rolig, praktisk och billig förvaring från Rusta. Vi har köpt en brandbil och en polisbil. Brandbilen har vi i vardagsrummet och polisbilen i Js rum. Taket går både att sitta på och ta av. Och under är det plats för förvaring, precis som under huven. Det får plats måååånga bilar där vill jag lova. Och den kostar bara 49kr! Fynd!

Ett dygn att andas på

I vanliga fall när vi lämnat bort mini-mannen över natten har vi dumpat av honom på eftermiddagen/kvällen. Det har funkat bra men egentligen blir det inte så många timmar att ”dejta” på ändå. Man hinner äta, duscha, se någon film och sedan sova. Lite som en vanlig kväll hemma, bara utan barn. Men igår lämnade vi honom redan runt lunch och det gjorde att det kändes som om vi hade oceaner av tid att bara vara. Vi gjorde inget avancerat, men det behövdes inte heller. Det fina när man är barnfri är just att kunna göra ingenting utan att hela tiden behöva passa på någon. När klockan var 19 kändes det som midnatt. Jätteskönt.

Nääs fabriker var kanon. Fina, fräscha rum med snygg inredning. Lugnt och tyst. Vacker omgivning och hyfsat litet och familjärt. Kommer gärna tillbaka. Frukosten kändes lyxig. Hembakt bröd, krispig bacon, äkta juice, våfflor och till och med små lussekatter.

Enda nackdelen var att jag verkligen saknade J. Jag brukar inte hinna göra det, brukar kunna njuta och tycka att det är skönt. Men igår och idag på morgonen saknade jag honom massor. Men. När vi kom till mamma och pappa blev han inte överdrivet glad att se oss. Ett leende fick vi, men han lekte vidare och hade haft hur kul som helst. Bra det. Nu när vi kom hem till oss kröp han i alla fall självmant upp i min famn och kramades och gosade en stund. Det värmde mammahjärtat.

Nu ska jag försöka ta fram lite julbelysning…

Att leva med en snart-22-månaders

Jag och mannen säger till varandra varje dag hur göllig mini-mannen är och det har vi gjort sen han föddes. Och sen brukar vi använda lite andra ord också. Vi säger ofta att han är stor. För att han är det. En stor liten kille på en och samma gång. Och att han är cool. Och rolig. Och jobbig. Och fantastisk. Och underbar. Han får oss att både skratta och sucka varje dag.

Annars är livet med en snart 22 månader ung liten man såhär:
– han har svårt att acceptera att vi säger nej. Slänger sig och får utbrott.
– samtidigt är han gosigare nu. Kramas, pussas och visar tillgivenhet på ett annat sätt än innan.
– han pratar fortfarande inte många riktiga ord men är mer verbal hemma på sitt eget sätt. Däremot förstår han mycket mer av vad vi säger och lär sig fort.
– han äter bra, men bara det han själv vill. Pålägg till macka, alla grönsaker och såser/grytor går bort. Det är mest bara potatis, ris och pasta men han verkar nöjd med sin ”diet”. Han dricker okej och ääääälskar att dricka ur vinglas precis som sin far. Och han är en riktig godisgris….
– han är väldigt blyg mot andra. Även folk han ”känner”. Han behöver lite tid på att känna in omgivningen innan han slappnar av. Gömmer sig bakom oss, tittar ner och håller upp händerna som skydd.
– han äääääälskar bussar. Vi har åkt buss minst en gång i veckan ett tag och då är han som ett ljus. Men. Så fort vi går av blir han otröstlig och det räcker att en buss kör förbi för att han ska börja gråta. Bara på väg till förskolan ser vi 2-3 bussar så det blir en del gråt.
– han är lite lurig och full i fan. Gillar att springa och klättra och göra sånt han vet att han inte får.
– bilar och fordon är fortfarande hans grej. Han pillar och undersöker fortfarande men nu kök han mer runt sina bilar än vad han gjort innan. Runt saker. Upp och ner för saker. Och så puttar han iväg dem.
– vi är inne i en kass sova-ensam-period. Han vägrar spjälsängen och vi har inte köpt en större säng ännu utan fixar det när han får nytt rum. Det blir så fort vi hinner göra i ordning bokrummet men innan jul i alla fall. Inatt provar vi gästsängen direkt på golvet men annars sover han nästan bara mellan oss. Han är pigg vid läggning och vill inte alls sova.
– duscha har blivit en ny favorit. Innan grät han bara men nu älskar han det. Bada är fortfarande kul och det är skönt att kunna växla.

Det är roligt att vara mamma till en större kille och jag saknar inte bebistiden för fem öre. Hade gärna hoppat direkt till 2-årsdagen med lillebror men ska nog kunna njuta av att göra allting en gång till ändå.

Lite löjligt stolt sådär

Inskolningen på förskolan går fortfarande bra. Himla bra till och med. Igår var det ju dags för första lämningen och det gick fint. Mini-mannen hade varit glad hela tiden utom när det kom in en annan pappa. Då hade han börjat gråta en kortis eftersom det inte var mannen men det gick fort över. Han somnade till och med med alla andra barn efter lunchen och det hade vi nog inte trott skulle hända på första försöket så det går över förväntan bra och vi känner oss stolta, precis som nog alla föräldrar gör.

Jobbigast var det för mannen. Just att lämna för allra första gången och inse att liten håller på att bli stor. Idag har han lämnat igen och även om Jack var glad var han mera tveksam nu. Ville gärna hålla handen och när mannen gick hade han börjat gråta och ropat pappa. Det går över på någon minut men jag fattar ju att det gör ont i hjärtat…

Förutom att busa i våran säng är det kul att klättra i soffan och gärna tända och släcka läslampan…

Lata sommardagar

Åhhhh, vad det är skönt med semester. Ingen stress utan bara härlig, ledig vardagslunk där vi tar dagarna som de kommer. Så här ser en typisk dag ut för oss just nu.

07.30. Mini-mannen vaknar och vi myser i sängen. Busar, gosar och kollar någon serie/något klipp på paddan.
08.30. Frukost-dags. Den ena börjar mata J, den andra äter själv. J är ingen frukostperson. Äter långsamt och inte supermycket. Efter frukost sölar vi runt hemma och gör upp förmiddagens planer.
10. Badutflykt. Idag åkte vi till sisjön och det gör vi nog om. Vi fikar, badar och har det bra.
12-12.30. Tillbaka hemma. Lunch till J innan vi dumpar honom i sängen för en tupplur. Under tiden han sover tar vi det lugnt, umgås, läser, surfar eller pysslar. Om det är fint väder solar jag på altanen.
14.30-15. Mini-mannen har vaknat och det vankas mellanmål. Vi bestämmer eftermiddagens aktivitet. Idag åkte vi och handlade hela familjen och sen fick Jack bada på baksidan.
17.00. Middag. Nu kollar killarna på svtplay och myser.
19.00. Bad, gröt och läggning. Vi kör varannan kväll. Idag är det min tur.
20.00. J sover och vi ser ett avsnitt ”orange is the new black”.
Trökigt för vissa, men det passar oss.

Bilar är spännande och måste observeras.

Lång dag med lite sömn

Idag har Jack sovit rekordlite. En knapp timme bara. När han precis hade vaknat runt 13 var han extremt gnällig och klängig, sådär att vi nästan ville lämna bort honom.

Trodde att det skulle bli en tuff och lång eftermiddag men enda gångerna J har gnällt är när vi försökt få honom att sova lite mer. Vi har haft massor av besök hela dagen och då skärper han till sig lite, vill inte gärna tokgråta inför andra.

Han har spexat, flirtat och visat upp hur duktig han är på att gå. Först var min syster här. Hon och J lekte tittut under myshörnan i trappan så att J tjöt av skratt. Sedan var både mina och Rs föräldrar här på middag. J fick hink och spade i present och spatserade runt med sina grejer, stolt som en liten tupp. Han var inte direkt svårlagd, höll på att somna på skötbordet….
;

Italienska ligan

Idag har vi fått Jack att gå allt mellan 5 och 24 steg flera gånger. Nu har han börjat ta snabbare steg också. Det går inte lika långsamt som igår och det gör att han tappar balansen och typ ”ramlar” ner till krypställning. Supergulligt är det.

Men jag hade ju tänkt dela med mig av de mindre positiva sidorna också. Det senaste är att han slänger sig på golvet och gråter när han inte får som han vill. Till exempel när han inte får smaka på mat, när vi ska klä på ytterkläderna eller när han inte får pilla med ”förbjudna” grejer. Mannen tycker att han skulle platsa bra i italienska serie a som han slänger sig och filmar.

Ett samband?

När R var på BVC förra veckan tog han upp att J ”alltid” vaknar på nätterna. Alltså. Det där med sömnen går verkligen i vågor. Ibland funkar allt perfekt för att sedan svänga över till mindre bra ett tag. Och sedan börjar det om igen. Katastrofnätter tycker jag ändå att vi är förskonade ifrån. Men det går upp och ner, det gör det.

I någon månad nu har det varit mindre bra i den bemärkelsen att J vaknar någon gång mellan två och fyra och börjar gråta. Han vaknar till ordentligt och somnar inte om i sin säng. Så då får han ligga mellan oss. Förr låg han still men nu bökar han omkring till förbannelse. Klättrar på oss, kastar sig fram och tillbaka, lägger sig med huvudet neråt, lägger sig på tvären, slår och skallar oss. Lite jobbigt och det brukar ta någon timme eller två innan han somnar om. R får ta det mesta nu i och med att han är ledig. Jag kan vända ryggen till och försöka somna om men sanningen är väl att alla tre har varit ganska vakna tills J somnar om.

När R tog upp det fick vi ett tips:
Att blanda i en halv tsk solrosolja i kvällsgröten så att J står sig bättre.

Jag vill inte ropa hej eller ta ut något i förskott. Men. Vi började med solrosolja i fredags kväll. Det blir fyra nätter. I fyra nätter har Jack sovit hela natten i sin säng utan att vakna!! Håller tummarna för att det blir en femte natt nu. Tänk om det funkar? Tips tips tips.