En grad neråt

En nystart

Vet ni. Jag har saknat att blogga. Lite grann. Ändå så pass att jag startat en ny blogg 🙈

texttankar.wordpress.com

Det blir inte lika mycket inlägg. Men några. Om ungefär samma saker som innan. Välkommen den som vill. 

Engångsgrej

Och så har vi gått på jullov. Sköööönt. Ikväll handlade jag och hämtade ut paket och konstigt nog gick det både smidigt och fort. Hade räknat med hysteri och mycket folk men icke. Skönt att ha klarat av det tråkiga, för nu har vi en morgondag utan måsten, bara lite fix med mat inför dopparedagen. Och förhoppningsvis blir det lite sovmorgon också. Eller inte? Behöver inte ställa klockan. 

Imorse var det kors i taket vid lämningen på förskolan. Micromannen går nästan alltid smärtfritt att lämna medan Minimannen alltid är ledsen. Det skär i mig att lämna när han inte vill och när pedagogerna får hålla om och nästan fast för att han inte ska springa efter mig. Lämnar snabbt för att inte dra ut på det och vet att det går över på någon minut. Men ändå. Det är inte kul. De senaste veckorna har det successivt blivit bättre. Han blir fortfarande ledsen och vill fortfarande inte att jag ska gå, men han gnäller mer än gråter. Idag upplevde jag ett nytt scenario. Jack skuttar in och säger ”gomorron, gomorron” till pedagogen och pratar och visar halvmånen. Jag säger hejdå och han vinkar glatt och pratar vidare med henne. Inte ett uns ledsen. Bara glad. Och så glad jag blev av det! En helt annan känsla i magen att lämna två glada barn. Typiskt då att vi är lediga nu och Minimannen kanske återgår till att bli ledsen nästa år. Men nu vet jag att han kan….

Rå-kost

Om det är något Micro-mannen gillar är det rå falukorv. När han får chansen tar han den direkt och matar in bit efter bit i munnen. Hinner knappt tugga. Säger ”me-a”. Han gillar den stekt också, men rå är snäppet bättre. Kan utan problem trycka i sig flera skivor. Och nu börjar han bli lång och når överallt. 😂

Worth waiting for

7 september 2016 kommer för alltid att vara dagen då Jack sa ”jag älskar dig” till mig för första gången. 😍😍😍 Ääääääntligen. Som jag har väntat och längtat efter de orden. Han har sagt att han älskar Tim och mat och bilar och andra saker men inte mig. Men nu. Nu kröp han ihop nära mig när han skulle sova (fortfarande vaken!) och sa det. Åhhhhh! 

Bok – Fjällgraven (⭐️⭐️⭐️)

Nu har jag precis läst ut den tredje boken i Hjort Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman. Egentligen vill jag inte alls blogga nu utan kasta mig över nästa bok direkt för slutet var sååååååå spännande och en riktig cliffhanger. Oh my god rent ut sagt!

Precis som titeln säger handlar det till viss del om en fjällgrav där det ligger sex skelett. Riksmord kopplas in och kör fast. Av de sex skeletten verkar fyra tillhöra samma familj och de går inte att idientifiera. Samtidigt träffar Shibeka en journalist från uppdrag granskning eftersom hon vill att han ska gräva i vad som egentligen hävde när hennes man försvann spårlöst nio år tidigare. De två berättelserna vävs samman till en riktig härva och det är först på slutet man anar sambanden. Och slutet var riktigt bra och sträckläsarvänligt medan början ”bara” var helt okej skulle jag vilja säga. 

Kommer hela tiden på mig själv med att måla upp bilder av personerna och miljön när jag läser. Kan verkligen se att böckerna antingen blir en högkvalitativ serie eller en film. Manuset passar perfekt för det tror jag.

Nej, nu måste jag veta vad som hände!! Over and out…

Första gången någonsin

Alltså. Jag har ALDRIG vunnit en stjärnvinst på Liseberg. Förrän ikväll. På ett enda spel. På marabou-hjulet kan man köpa en ”bricka” med 5 nummer för 20kr eller ett enda nummer för 5kr och numren går från 1 till 100. Det känns lite snålt och dessutom statistiskt hopplöst att spela på bara ett nummer istället för en bricka men jag hade bara 8kr så då fick det bli snålvarianten för att ändå ha spelat. Jack hade nämligen valt att jag skulle spela på 1 så då gjorde jag det. När hjulet stannade såg det ut som om 99 eller 100 vann från den vinkeln vi stod. Men så kom 1:an upp på tavlan och jag gav upp världens glädjetjut. Jack vann! Fast alltså. 20 kakor choklad?! Inte så nyttigt men ändå. Jippie och hurra!!

(Bra kväll för övrigt. 2:a på 5-kampen med jobbet och så vågade jag och överlevde Helix och fick ett ansiktslyft på köpet. Jo. Och så upptäckte jag lejonet och björnens lakritsglass som var gudomlig…)

Förkylt var det här

Det är ju vabruari nu. Den sjuka månaden som man hört så mycket om. Vi har (peppar, peppar) klarat oss förvånansvärt bra fastän jag tycker att folk är sjuka till höger och vänster. Mest i influensan. (Vore det inte typiskt om jag fick den en tredje gång?!) Igår kväll blev dock Micro förkyld. För typ 6-7:e gången någonting. Han är verkligen inte dödssjuk utan bara snorig men det räcker…. På dagarna är han glad fastän snoret rinner. Det är på nätterna det är synd om honom och han spelar ut hur dödssjuk han är. Igår kunde jag sova i Micros rum eftersom jag skulle upp och jobba men inatt är det min tur att ta hand om ynkligen. Han blir redan mansförkyld och han har precis fyllt ett 🙈. På nätterna gnäller han. Bökar. Snörvlar. Gråter. Vaknar. Snarkar. Ligger nära. Snurrar runt. Rosslar. Piper. Kommer inte till ro. Sover urdåligt. Han är kort sagt rätt så jobbig. Hoppas att den värsta snuvan går över fort!

(Förra året var februari misär. Mini hade influensan med 40 graders feber i 8dagar trots att han inte var på förskolan och Micro var nyfödd och rejält förkyld. Brrrr. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka var det riktigt tufft då. Tacksam att vi är friskare i år.)

Dåligt minne!

  
Min kära mor tyckte att jag skulle gå tillbaka och läsa inlägg från när J var drygt 1 år så nu har jag gjort det. Så kul att minnas! Och tänk. Han var preciiiis som Micro är nu – det vill säga inne i en period med gnäll och gnöl varvat med glada stunder. Se här bara. Haha. Och han hade också en förkärlek för toaletten. Men Micro ville skicka och suga på allt. Det vill inte Micro, han vill banka med allt. Så det är en övergående fas. Bara att härda ut. (Såg också att J redan hade börjat sin fascination för hjul och bilar när han var runt året. Han kunde sitta och pilla på däck och snurra dem läääänge, länge. Där är inte Micro. Inte än, om någonsin…)

  
För att göra just det, härda ut, fixade jag lyxfrukost imorse. Det anmärkningsvärda är dock inte de amerikanska pannkakorna med snuskigt mycket lönnsirap utan KAFFET. Jag dricker inte kaffe. Jag är 36 år och idag drack jag livets första kaffe till frukost. Eller. Varm mjölk med kaffepuvler. Men det blir ingen kaffedrickare av mig ändå. Det är ju inte gott! Hehe. 

Utsikt från soffan

  
Febern är på väg bort, värken i kroppen är kvar men lite snällare. Mannen, mini-mannen och micro-mannen är hos svärföräldrarna. Jag har parkerat i soffan och kollar tour de ski samtidigt som snön singlar ner utanför. (Längtar tills kidsen är större så att jag kan nörd-kolla touren om några år, alltså, kolla ordentligt varje tävling.) Bra fredag just nu, influensan till trots.