Inte som planerat och mindre bra

NTF blev utflykt med farmor blev sjukdag. Ett bra byte till ett dåligt byte. 😉

Micromannen har varit lite småhostig, gnällig och hängig sedan förra veckan. Har tagit tempen på honom flera gånger men ingen feber. Var till och med inne på att vabba måndag eftersom hostan blivit värre men så sov han okej och eftersom han inte var sjuk-sjuk fick han vara på förskolan ändå. Det var som om något inte riktigt bröt ut. Igår på dagen gjorde det det. Bröt ut alltså. På kvällen var han suuuuupersnorig. Näsan bara rann och rann. Början av natten var hostig och snörvlig deluxe. Sedan sov han okej några timmar innan febern kom vid 04. Jag har sovit värdelöst. När Micro var bebis var nätterna när han var förkyld eller febrig fruktansvärda. Gnäll, bök och ligga hud mot hud. När han fyllde 1 blev det så mycket bättre men inatt var sämsta natten på lääänge. Tror att jag somnade vid midnatt och inte sov mer än några minuter efter 03.30. Klagar inte, några stöknätter tar jag så gärna bara han får må okej. 

Pyjamas- och soffhängardag idag alltså och en liten kille som har velat ”mysa mamma” i princip hela dagen. Det blir jag som vabbar imorgon också och torsdagen om det behövs. Har hyfsat lugnt på jobbet så sjukdomen kom ganska lägligt ändå. Ska försöka komma i säng tidigare för att ta ikapp lite sömn. 

Lite veliga

Som vi har velat mellan att vabba och inte vabba med Micro! Han är inte tillräckligt sjuk för att vara hemma men ändå inte frisk nog för att vara på förskolan. Tillslut landade vi i att han är för hängig för att orka med tempot och stojet på förskolan och alltså blir det mer vab. Febern är borta. Nu rinner det gult snor. Och han hostar. Speciellt när han somnat får han riktiga attacker. Han äter yttepyttelite. Inga riktiga portioner utan bara några tuggor och det är inte likt honom. Han är hängig och gnällig. Svårt det här. Att välja varsom gäller. Med bara feber är det efter ett feberfritt dygn. Med magsjuka efter 48-72 symptomfria timmar. Men med förkylning? Vill inte skicka tillbaka honom och så ringer pedagogerna om att han inte orkar. Och vill inte utnyttja systemet och vara hemma heller. Men jag känner lite att om vi tvekar och är osäkra är det nog läge att stanna hemma lite  till för om han varit okej hade vi inte tvekat… 💙

Rätt beslut

   
 Mini har varit hostig några dagar, men bara på dagtid. I natt har han däremot fått flera hostattacker och sovit lite skruttigt. Efter lite hosta strax innan 06 var han vaken till strax efter 07 innan han somnade om. Och då hade jag inte hjärta att stressa upp och iväg till förskolan med honom för fem timmar. Så han fick vara hemma med mig och Micro idag. Det var ett lätt val eftersom jag ändå är mammaledig och inte behöver vabba. Vet inte hur vi hade gjort om vi jobbat båda två, förmodligen lämnat honom eftersom han inte var sjuk-sjuk. 

Men. Under dagen har han faktiskt inte varit helt hundra. Han har varit glad och sig själv men samtidigt lite hängig och ätit kasst. På eftermiddagen hade han 38,5. Han känns fortfarande inte sjuk-sjuk utan ”bara” lite krasslig men stannar självklart hemma inorgon också. Är nöjd att jag lyssnade på magkänslan och inte lämnade. 

Bättre och sämre men bra ändå?

Idag fick jag lugnande besked på barnmottagningen för Micro. Han har inte svårt att andas längre, inga indrag som syns så förhoppningsvis har det vänt nu. Jag som varit så nojig och kollat halsgropen stup i kvarten ska slappna av när det gäller det. Tyvärr hade han bara gått upp 5 g på två dagar och väger nu 4275g, men läkaren sa att hon tittar över tid och att han faktiskt inte gått ner. Han har ändå gått upp ca 250 g på en vecka och det är godkänt, speciellt vid sjukdom.

När det gäller Mini går det tyvärr åt andra hållet. Febern är uppe på 40 grader nu. Eller var det imorse i alla fall. Fast det känns inte som så stor skillnad ändå. Visst. Han är lite gnälligare och som ett litet element men ändå vid gott mod. Jag hoppas att febern har peakat nu och vänder neråt så att vi får tillbaka vår friska kille. Och så hoppas jag såklart att Micro klarar sig undan vad det nu är Mini åkt på…

När man är sjuk får man hålla på med paddan vid frukost…

Rapport från sjukstugan

Mini har typ 39 i feber. Han dricker bra, äter mindre bra men ändå hyfsat. Är lite gnällig, lite varm, lite hängig. Vill gärna sitta i famnen och vara nära. Tycker att det är läskigt när han har feber men läget är ändå under kontroll.

Micro hostar mindre. Men efter det att jag fick veta att han hade liiiite svårt att andas oroar jag mig mer än innan. Sover han inte lite väl mycket? Äter han för lite då mina bröst varit spända idag? Har han svårt att andas? Kollar vid halsen och ibland ser jag gropen, ibland inte. Men jag vill fortfarande tro att det hade märkts mycket tydligare om han kämpade. Vi ska tillbaka till barnmottagningen imorgon. Skulle egentligen dit idag men läkaren fick förhinder. Och jag träffar hellre den bra läkaren imorgon än den osäkra idag.

Själv är jag så sjukt trött! Det tar på krafterna att amma, försöka få pigg bebis att sova, försöka lugna gnällig bebis, stoppa in supp på ledsen febrig kille, få febrig men pigg kille att somna om och så vidare….

BVC med Micro

Idag var det dags att kolla upp T igen med ett besök på vår BVC. Det bästa var att all amning gett resultat och 4kg-gränsen är spräckt. 4024 g väger han nu och dessutom mätte han 54,5 cm! Jippie! Pyttebebisen blir större. Annars kommenterade vår sköterska att han känns väldigt ”med” när han är vaken och att han ”pratar” en del också och jo, det stämmer. Han sover mycket men när han är vaken känns han medveten, mycket mer än Mini var.

Allt var dock inte på topp och imorgon ska jag ringa barnmottagningen igen. Dels ska vi eventuellt prata om det vänstra ögat. Det har geggat sedan födseln och det beror på en outvecklad tårkanal. Men nu tyckte vår sköterska att det såg lite för rött ut och då kan det vara en inflammation som kräver antibiotika. Vi skulle prova med ögonskölj några gånger nu under eftermiddagen/kvällen och om det inte ser bättre ut imorgon bitti måste en läkare titta på det. Sedan skulle jag ta upp hostan som han fortfarande dras med. Stundtals låter den illa även om den blivit lite bättre och även om han inte hostar lika ofta nu. Ibland är den lite slemmig men den går mer och mer mot en skällande hosta. Inatt hostade han sig hes… Det som inte är helt bra är att han nästan kiknar något andetag varje hostattack. Vår sköterska trodde inte att varken ögat eller hostan är något farligt men att jag ändå ska ringa och kolla eftersom han är så pass liten. Men han går upp i vikt fint, äter, bajsar, kissar och är pigg så det är nog lugnt. Men ringa kan jag alltid göra….

Den ena värre än den andra

Den nya förskolevardagen innebär en mini-man som konstant är lite förkyld. Eller inte förkyld, snuvig. Han hinner aldrig bli helt snuv-fri innan det drar igång igen. Om det inte rinner har han massor av busar i snoken. Vi har sluppit att han blivit gördålig och under veckorna funkar det faktiskt. Det är de senaste två helgerna som han varit sämre. Mer gnällig och så litelite feber på det. Idag har han 37,4 och pendlar mellan att vara glad och klängig. Och så har han blivit lite rosslig också…

Däremot har mannen fått influensan och det är såååååå synd om honom när han är sjuk. Han fick feber på natten mellan torsdag och fredag och låg däckad hela fredagen. Han hade 38 i feber och då är man inte fräckast i stan men inte så nära döden som han vill få det till 😍. Idag är han lite bättre men inte bra. Igår fick jag hämta,lämna och lägga och idag fick jag ta föreningens städdag så det blev full rulle för mig. Tur att vi är två.

Vet inte vem av dem som smittat vem. I vanliga fall blir jag aaaaldrig sjuk själv så vi får se om jag slipper nu eller om jag också åker på det.

På bättringsvägen

Här hemma blir vi piggare för varje dag, men det går fasans långsamt att bli av den här envisa förkylningen. Jag har enorma mängder grönt snor i näsan, hostar fortfarande och rösten är inte heller helt hundra. Tack och lov hjälpte huvudvärkstabletterna som läkaren skrev ut åt mig och det känns viktigast.

När det gäller mini-mannen är han mycket gladare och piggare, dock med lite snorkråkor i näsan. Sviterna av hans förkylning är annars att han har blivit helt nappberoende. Letar upp en napp och stoppar in i munnen och gnäller om man tar den. Tidigare hade han ”bara” napp i vagnen, i bilen och när han skulle sova men nu är det betydligt mer än så. Vi ska försöka jobba bort det när han är helt frisk. En annan sak är att han inte vill somna själv längre, gråter vid läggning och att han vaknar på natten och vill sova mellan oss. Och så vet jag inte om det har med förkylningen att göra men han vill INTE bada längre, gråter och klamrar sig fast i famnen. När han väl kommit i baljan gillar han det, men att få honom dit är en kamp. Innan har han alltid älskat vatten. Knasiga idéer han får….

Stackars liten

Jack har varit feberfri hela veckan men han har blivit väldans förkyld istället. Vet inte vem i familjen som har smittat vem och det kvittar egentligen. Vi är krassliga allihopa. Jag och mannen har klarat oss från feber men vi är ändå ursliga och snörvliga hela bunten.

Mini-mannen är väldigt snuvig, men värst är hostan. Gissar att det är samma onda hosta som jag har. Så att det river och skär i halsen. Han börjar ofta gråta när han hostar och jag vill bara att det ska gå över. Lelle göbben. Han är verkligen en liten mini-man ändå. Tycker vääääldigt synd om sig själv. Gråter och vill vara i famnen.

Tyckte att jag skymtade en kindtand i munnen förut, men är inte säker. Det är ju inte direkt så att han gapar och visar på beställning. Men när jag kände efter kändes det nog lite misstänkt ändå. Tänderna gör ofta den sista växtspurten när det är en infektion i kroppen har jag märkt. Vi får se.

När man är ynklig är det extra okej att se på stadens hjältar.

Inte på topp

Idag försöker jag att inte tänka på hur jag mår. Är inte alls i form, men är samtidigt inte tillräckligt dålig för att stanna hemma från jobbet. Går dock hem efter en HLR-utbildning som slutar vid 15…..Halsen gör oooooont och så har jag en ond hosta. Den rosslar och river i halsen och lungorna så att jag måste grimasera när jag hostar och efteråt smakar det lite blod i munnen. Försöker att undvika det in i det längsta men lyckas inte alltid. Min röst börjar låta lite ansträngt hes av allt hostande. När mannen (som också har samma skit) messade vid 09.30 och berättade att han precis vaknat och att Jack fortfarande sov blev det lite extra synd om mig.