Etikettarkiv: vecka för vecka

Vecka 41

v41
Idag har jag är jag i vecka 41 (40+1) och har officiellt gått 2 dagar över tiden.
Graviditeten räknas som fullgången vilket är bäst för både mig och bebisen. Nu kan förlossningen sätta igång när som helst.

Jag hoppas verkligen att detta är sista magbilden! Att gå en vecka till och eventuellt bli igångsatt har jag aldrig föreställt mig eftersom det inte behövdes sist. 90% av alla som passerar 39+6 har fött sitt barn innan 41+6, så jag hoppas att jag tillhör den stora skaran. Det är bara att vänta och se. Det läskigaste nu är om något skulle hända bebisen… Så fort det har varit stilla länge i magen blir jag genast nojig och börjar fundera på att kontakta förlossningen för en kontroll. Det blir aldrig mer än tankar eftersom han ger livtecken ifrån sig regelbundet. Men på natten och morgonen är han som mest stilla och det är läskigt att fortfarande vakna och känna sig ogravid trots att jag verkligen inte är det… Komsi, komsi lillebror, vi är redo, tror jag?!


Vecka 40

v40 (1)

 

Idag har jag gått in i vecka 40 (39+0) och det är 6 dagar kvar till BF (som är 15 januari).
Barnet mäter 48-52 cm och väger 3,39-3,56 kg. Det är fullt utvecklat, har nästan inget fosterfett kvar och kan lämna livmodern för världen utanför.

Vecka 40! Den sista veckan….eller? Det känns som om magen har sjunkit litelite men annars är allt som vanligt. Igår kände jag mig lite allmänt konstig och det högg till någon gång i magen så jag tänkte att kanskekanske sätter det igång inatt, men icke. Efter några kassa nätter för en vecka sedan sover jag riktigt bra just nu. Somnar vid 22-23 och sover till 6-7-8 någon gång med något enstaka uppvak vid 3-4, men bara för att kolla klockan. Jag verkar sova stilla också, för jag somnar på vänster sida och vaknar likadant och behöver inte gå på toaletten! Jag försöker intala mig att förlossningen kommer att gå bättre och snabbare nu än sist och provandas som jag vill göra genom värkarna någon gång om dagen. För mig funkade det bäst att blunda, sjunka ner i axlarna och andas så tyst och lugnt som möjligt, gick mycket in i mig själv minns jag. Jag hoppas att lillebror känner sig redo att komma ut till oss innan nästa helg är slut, alltså innan 18 januari, men vet att det inte behöver bli så. Det är spännande nu. Spännande och läskigt…


Vecka 39

v39

Idag är jag i vecka 39 (38+1) och det är 12 dagar kvar till BF (som är 15 januari).
Barnets längd är 48-50 cm och vikten ligger på 3,2-3,37 kg. Navelsträngen är ungefär lika lång som barnet och fostervätskan förnyas var tredje timme.

Frågan är om han kommer för tidigt eller om jag går över nu också precis som med J? I tisdags på förmiddagen var det ovanligt lite rörelse i magen, så lite att jag faktiskt ringde förlossningen vid 12-tiden. Men vi åkte aldrig in. Bebisen har hela tiden varit lite lugnare på förmiddagen och sedan mer aktiv på eftermiddagen och kvällen. Men när jag inte kände typ någonting på flera timmar är det klart att man börjar fundera. Efter samtalet tog jag det lugnt som jag blev rådd. Lade mig i soffan och sockerkickade bebisen och sedan var det liv i luckan igen och nu rör han sig som vanligt. Men om jag känner mig det minsta orolig är det bara att åka in och ta CTG. Bra det. Inatt sov jag som en död, men annars har jag haft några nätter med knackig sömn och så vaknar jag upp och är toksvettig. Dessutom snarkar jag hur jag än ligger. Ibland vaknar jag till och med av det själv, men jobbigast är det för mannen… Det är så himla sjukt att jag har en livs levande människa i magen. Ett litet liv som bara väntar på att komma ut. En liten mini-person. Nästa familjemedlem.


Vecka 38

v38 (1)

Idag är jag i vecka 38 (37+3) och det är 17 dagar kvar till BF (som är 15 januari).
Barnet mäter ca 48 cm och väger 3 kg i början av veckan och 3,17 kg vid slutet av veckan. Graviditen räknas nu som fullgången och om värkarna skulle sätta igång så försöker man inte förhindra förlossningen. Alla inre organ är färdigutvecklade och barnet ökar snabbt i vikt.

Äntligen är jag leeedig och det känns skönt att inte behöva ha tider att passa eller uppgifter att göra. Nu är det bara att gå hemma och jäsa och ladda lite lätt inför vad som komma skall. Och nu börjar vi bli redo här hemma. Babyskyddet är nertaget från vinden och ska bara sättas in i bilen. Liggdelen till vagnen står under trappan. Blöjor i minsta storleken är inköpta. Bebiskläderna är tvättade (så små de är, oh my god!!!) Ska bara packa BB-väskan, sterilisera nappar och bädda spjälsängen så är vi nog ganska klara. Ändå kan jag inte fatta att vi snart har en liten bebis här hemma. Känns overkligt även om det är så nära. Magen känns i alla fall stor och i vägen, men ändå känner jag mig fortfarande tillräckligt smidig för att klara av att göra det mesta. Egentligen vill jag inte ta upp vikt eftersom jag struntar i det, men jag väger drygt 6 kg mindre denna gången än med Jack och då vägde jag ändå 3 kg mer när jag väl blev gravid nu. Ändå tycker jag att magen är lika stor och att jag är lika stor i kroppen som sist. Skillnaden är kanske att jag inte samlat på mig så mycket vätska ännu…Sov dåligt inatt. Hoppas att det var en engångsgrej, men annars är det väl kroppen som ställer om till alla vaknätter framöver. Är så nyfiken på parveln inne i magen nu. Hur kommer han att se ut och vad ska han heta? Vad är det för filur jag gått och burit på sedan april?

 

v38 (2)

 


Vecka 37

v37

Idag är jag i vecka 37 (36+2) och det är 25 dagar kvar till BF (som är 15 januari).
Barnet är ca 47 cm långt och väger 2,79-2,97 kg under veckan. Det är vanligt att bebisen fixerar sig vid den här tiden. Karaktären på fosterrörelserna förändras, men inte frekvensen och jag ska känna rörelser varje dag.

Jag märker på magen att lillebror håller på att fixera sig eftersom den har sjunkit ner ett snäpp. När den spänner och blir hård är den fortfarande rund och hög, men när livmodern är avslappnad ligger bebisen långt ner. Att han håller på att fixerar sig känner jag mest tydligt på blåsan. Nu kan jag inte gå långt utan att bli kissenödig, rejält kissenödig till och med, vill helst alltid ha nära till en toalett. Alla kommenterar att jag är så himla stor nu. Visst, jag är rejält gravid, men det hade väl varit konstigare om jag var liten?! Mannen är ändå impad att jag är så rörlig fortfarande. Jag pinnar på i rask takt och idag fick han be mig vänta in honom eftersom han tyckte att jag gick så snabbt. Två arbetsdagar kvar och det ska bli skööööönt med jul och ledighet och gå in i vänta-på-förlossnings-mood.


Vecka 36

v36

Idag är jag i vecka 36 (35+3) och det är exakt 1 månad (31 dagar) kvar till BF (som är 15 januari).
Barnet är ca 46 cm långt och väger 2,59-2,76 kg under veckan. Bebisen lagrar fett och fosterrörelserna kan ändras till att mer vara buffande knuffar.

Stackars lilla bebis därinne. Jag har ju varit magsjuk och ätit dåligt och tyvärr gått ner 2-3 kg i vikt. Vet ändå att bebisen tar det han behöver och jag känner honom tydligt varje dag flera gånger om dagen. Och jag går förhoppningsvis upp under jul igen, det är planen. En månad (eller mer!) känns länge till att vara gravid. Magen är tung. Det spänner och blir hårt. Det är ont om plats där inne. Magen är i vägen för mini-mannen. Nu har jag lätt halsbränna trots Omeprazol så jag knaprar lite Novalucol också. Det börjar kännas obekvämt att sova på sidan. Känner mig helt klar med detta med att vara gravid men ska försöka gilla läget tiden ut. Tror att det blir lättare i jul när vi är lediga hela familjen och jag kan slappna av och bara vara. Det börjar förresten bli jobbigt att lägga Jack. Han kastar sig gärna mot magen eller liksom hänger och klänger på den innan han kommer till ro och det känns jätteobehagligt nu. Brr. Samtidigt tänker jag på hur coolt det är att lillebror därinne redan känner igen Jacks röst, känner hur han ofta sparkar och bökar när Jack är nära. Längtar till att se dem tillsammans istället!


Vecka 34

v34

Idag är jag i vecka 34 (33+2) och det är 46 dagar kvar till BF (som är 15 januari). Barnets har nu blivit ca 44 cm långt och väger 2,18-2,35 kg. Det kan själv bekämpa mindre infektioner med sitt immunförsvar. Utrymmet minskar hela tiden och rörelserna blir större och långsammare.

Jag känner mig väldigt stor och gravid just nu. Och så känner jag att magen är ”hängigare” och längre ner än när Jack låg i den, nästan så att jag vill lyfta upp den ibland. Jag skulle fortfarande inte vilja kalla bebisen för en karatebebis som lever om konstant eller som sparkar hårt, men lillebror är mycket livligare än mini-mannen var. Han fortsätter att trycka ut sin fot uppe till höger, men rör sig så att hela magen hoppar och skakar flera gånger om dagen också. Det är nästan så att jag har svårt att koncentrera mig på annat när han håller på som bäst. Nätterna är dock lugna och det tackar jag för. Min bröst har växt en del och det är på gränsen till att mina bhar passar. Hoppas att de inte växer mer innan förlossningen för jag vill inte börja  med amningsbh innan jag är absolut tvungen. Bröstvårtorna är redan mörka och man ser rätt mycket blodådror. Ser lite läskigt ut. Magen är fortfarande fri från bristningar i alla fall…. Ska jag klara mig denna gången också?