Etikettarkiv: frisk

Inte ensamma


Det är visst inte bara här hemma som det är sjukdomssegt. När jag ringde förskolan idag visade sig att det är flera barn på Ts avdelning som också har långdragna förkylningar med en liten gnutta feber. Vissa hade kommit tillbaka och fått gå hem igen. Så det är visst något som går. Jag och killarna har ändå haft en ganska bra dag och om bara morgondagen inte bjuder på ett nytt feberbakslag kan det nog bli förskola på onsdag? Men ska inte ropa hej…

Jag somnade redan vid 22 igår och fick sova ända till 07.30 idag så jag har känt mig pigg och utvilad, kors i taket. På förmiddagen körde vi pysselverkstad och gjorde varsitt halsband. J kan ju det där och är fingerfärdig men för T krävs det djup koncentration för att lyckas med att trä på. Dagens halsband är det första som han faktiskt gjort från start till mål. Innan har han tröttnat och inte orkat fullfölja men nu valde och trädde han alla pärlor. Jag fick hjälpa till på slutet men han var ändå med. Och han ääääälskar sina ”smycken”. Vill gärna ha minst ett, helst flera, armband eller halsband varje dag. 


Lite hängig är han ändå min lilla skrutt…

Annonser

Omstart


Idag var vår minsting inte med på noterna. Han har gnällt, snuvat och gråtit. Han som pratar nonstop och speciellt i telefon i vanliga fall gav mig knappt en blick när jag ringde från jobbet, såg bara ynklig ut. Men lagom till den kulinariska pastamiddagen tinade han upp och blev lite mer av sitt vanliga jag. Hoppas att han vilar upp sig och kurerar sig i helgen, gärna med sovmorgon till 08 😂

Själv måste jag på riktigt starta om mitt liv och komma igång. Nu är det dags att börja löpträna lite. Dags att träna styrka och bygga upp kroppen. Har så ont i nacken just nu och jag vet att det beror på att jag rör mig för lite. Har också lite för ofta migränliknande huvudvärk. Vet att jag mår bättre av träning, att det bara ger positiva effekter. Men att komma igång, att inte bara köra någon gång utan hålla i och göra det till en vana 2-3 gånger i veckan är svårt. Men med våren kommer träningslusten och med lusten kanske viljan och med viljan resultaten. I helgen vill jag springa, och nu J-lar ska jag göra det!


Kan det få hålla i sig

Eftersom Jack innehåller ”svåra” bokstäver har han börjat skriva Tim. Hur gulligt? Ganska megagulligt tycker ett styck mamma. 

Igår hade mannen haft en rätt tuff dag med en liten kille som grät och grät och grät och knappt åt något. (Alltså. Jack äter alltid yttepyttelite när han är sjuk så det har vi vant oss vid, men Tim har ätit okej tidigare så att han verkar följa i sin storebrors fotspår kom som en överraskning.) Tydligen hade tårarna sprutat, näsan runnit och inget hade varit bra och mannen var lite lätt dränerad när jag kom hem. Laddade alltså för en tuff dag idag men den kom av sig. På förmiddagen var han inte kaxig och det var mycket gnäll, ingen aptit och mycket bärande/vara i famnen. Men efter lunchvilan återvände ljuset i Micro-mannens ögon. Hans blick har inte varit som vanligt på hela veckan men nu på eftermiddagen återvände glittret så smått. Hurra! Vågar inte helt friskförklara honom ännu, men förhoppningsvis imorgon. Och nu hoppas jag att båda två (alla fyra) håller sig friska fram tills det blir lite julledigt. 


Sicken kille


Micro-mannen alltså. Han är en sån liten filur. En riktig spelevink och det är helt omöjligt att inte bli glad i hans närhet. Vi både skrattar med honom och åt honom, det kan inte hjälpas. Han är en tok, en underbar liten tok. Just nu sprutar det ord ur munnen på honom. Han kommenterar allt och sätter allt oftare ihop både två och tre ord i stöten. Vill alltid prata i telefon och kan ”fävl”, alltså själv. Det är otroligt vad den lilla människan förstår mycket, nickar och mmm-ar hela tiden. Han verkar vara inne i en tillväxtfas för just nu äter han stora portioner. Eller så har han omfördelat intaget och äter massor till lunch och middag men mindre av mellanmål och frukost? Svårt att veta. Hans vilja är inte att leka med och han blir så arg så arg när han inte får som han vill. Eller ledsen. Och tror att det hjälper att skrika och kasta sig. Jag tror att vi kommer att få en mer märkbar trotsålder med den här. Ämdå måste jag skratta när han säger ”nejjjj”, med tydligt j. Innan har han sagt nääää, men nu nej alltså och det låter så näpet. Min älskade plutt. 

Mini-mannen kämpar på och verkar faktiskt inte bli sjuk-sjuk den här gången heller. Han har varit risig söndag och måndag kväll och natt med hög feber. Men relativ pigg på dagarna. Igår kväll väntade vi på en febertopp som aldrig kom. De är ändå hemma idag men kanske blir det förskola torsdag och fredag? Näää, han kanske inte har problem med mandlarna för då borde han blivit rejält dålig igen känns det som. Säger ett försiktigt hurra…


Allt och ingenting

Jag vill göra allt och ingenting på helgerna. En del av mig vill hitta på saker, åka på utflykter och äventyr. Lika mycket för min skull som för barnen. Men också. En annan del vill bara vara hemma och skrota. Mysa runt och inte göra något annat än hänga med killarna. Tror att en blandning är bäst och det är så det brukar bli. Man behöver inte hitta på roliga grejer exakt hela tiden utan behöver ha ”tråkigt” också. Fast tråkigt? Idag på förmiddagen lekte vi med bilar, duplo, målade, gjorde pannkakssmet och lekte med gosedjur. Fint ändå i sin enkelhet…

Mini-mannen är frisk. Han fick aldrig tillbaka febern i onsdags utan var bara lite varm. Så han var faktiskt på förskolan torsdag och fredag. Samtidigt som vi är glada att han inte blev riktigt sjuk känns det konstigt. Vi var såååå inställda på ny antibiotika och en veckas feber. Är det inte halsen som spökar ändå då? 

Micro-mannen sover hos farmor och farfar inatt. Vi tänkte att han kunde få vara lite själv och att J kunde få lite egentid med oss eftersom han typ aldrig haft det sedan Micro föddes. Trodde att Tim skulle bli ledsen när vi sa hejdå eller när vi facetimade men han var hur glad som helst. Men. Det känns såååå tomt med bara ett barn hemma. Lugnt och skönt och enkelt. Men helt helt fel. Det ska ju vara två. Två huliganer. Två som bråkar. Två som busar. Två som leker. Två som snusar och suckar i sömnen. Två i badkaret. Två att pussa godnatt. 

Hade Lola-visning i torsdags och även om jag fått in ett bra flyt och det går hyfsat fort att lägga ordrar när jag kommit hem märker jag att jag har svårt att varva ner och somna efter en visningskväll. Mannen tar hand om allt på hemmaplan de timmarna jag är borta och tycker att det är mysigt. Vi är ett bra team ❤️ Fast jag är en mindre rolig sambo ibland. Igår var jag så trött att jag först somnade en stund i soffan och sedan knoppade jag in för natten redan vid 22. Det behövdes nog ändå. Fick sova till 07.30 och känner mig utvilad nu. 


Som det ska vara men rutinerna går åt skogen


Redan igår kväll/natt kickade den nya medicinen in. Så som det ska vara med (rätt) antibiotika – snabb effekt. Mini-mannen har varit feberfri hela dagen. Jippie! Okej. Han kanske inte är helt tipp-topp men tillräckligt okej för att flöjta runt med oss. Så skönt. 

Mindre skönt att att våra rutiner helt fallerat nu under semestern. Inte alla rutiner, men sömnrutinerna är helt körda. Hemma lägger vi lugnt och snabbt. J brukar somna vid 19.15 och T vid 19.30 eller senast 20. Inte nu. Verkligen inte nu. Pjuh. De vill inte sova så läggningen är både långdragen och en kamp. Vi har gett upp att följa den vanliga tiden och försöker läsa av när det är läge och de är trötta men det tar ändå tid att få dem att komma ner i varv och somna. Vi semestrar med kusinerna och killarna har hur kul som helst. De slocknar vid 21-22. Och då skulle man kunna tro att de sover på morgonen. Men nej, ännu tidigare än normalt tar de morgon. Runt 06-06.30. Zzzzz. J som inte brukar sova på dagen somnar i bilen varje dag och T som egentligen sover en gång efter lunch, sover antingen 2 gånger eller 1 gång och på helt konstiga tider. De är ömsom gnälliga och övertrötta, ömsom spralliga. När tar energin slut? De går ju back i sömn med 2-3 timmar/dag? Jaja, de har veeeeerkligen kul i alla fall!


En och en halv sjukling


Kanelbullekillen a.k.a Micro-mannen är för all del fortfarande snuvig men inte alls så ynklig som han är de första förkylningsdagarna varje omgång. Snoret rinner konstant och han hostar en del men han är glad ändå. Han sover fortfarande inte superbra på nätterna men mycket bättre än i början. Natt 1-3 är värst. Sedan har han vant sig vid snoret och vaknar inte lika ofta. Det går ingen nöd på honom.  

Däremot har Mini-mannen gått och fått feber. Även om jag vill att han ska vara frisk tycker jag nästan att det är lite skönt ändå. Han har varit hängig och inte helt hundra i nästan två veckor utan att vara sjuk-sjuk. Nu när febern har brutit ut har vi ändå (förhoppningsvis) fått förklaringen till varför han varit lite låg innan. Tempen ligger stadigt på 39,5 sedan i fredags. Han är lugn och varm men inte allmänpåverkad. Han äter väldigt lite men dricker tillräckligt för att kissa. Vi tvingar honom inte utan nöjer oss med det han får i sig. När mini blir sjuk blir han väldigt mammig och vill sitta mycket i knät och bli buren. Myyyysigt. 
Igår var jag och Jack hemma och tog det lugnt medan mannen och Micro var på äventyr. Idag var det mannens tur att vara hemma. Himla skönt med helger när man är två och kan dela upp sig. Imorgon börjar min sista riktiga mammalediga vecka. Synd att avslutningen blir sjukdomskantad men vad kan man göra? 

Mitt i sjukdomsträsket känns det gött att Frölunda spelade hem sm-guldet i ishockey till Göteborg, hurra!!!