Det finaste

  
Alltså, de här två 😍 Hjärtat gör en volt (miiiiinst en) varje dag. Behöver bara tänka på dem för att bli alldeles varm och mjuk. Mina lyckopiller som samtidigt kommer att ge mig gråa hår. Jodå, visst bråkar de en hel del och värre kommer det att bli. Men det finns kärlek också. Syskonkärlek. Och jag är så glad att de har varandra. Alltid. Jag hoppas och tror att de blir kompisar, att de kommer att ha kul ihop och hitta på hyss. Upptäcka världen och prova gränser. Det blir fint det…

Uppdelning

  
Idag delade vi upp familjen. Mannen och Mini hade play-date på Sjöfartsmuseet och jag och Micro fick egentid. Det var kul att få hänga med lite mer kvalitet. Han är en rolig liten prick den. Och samtidigt – en jobbig liten prick också.

På ett sätt är han så cool. Piper och tjoar och tar för sig. Står och ”dansar” för sig själv. Brötar, undersöker, pillar och är glad. Han gillar uppmärksamhet och det märks redan att han är en liten spexare. På ett annat sätt är han såååå krävande. Man måste hålla koll på honom exakt hela tiden. Han har inga gränser. Vet vad han inte får göra men gör det ändå. Tar varje chans och är snabb och envis. Sen är han en liten drama-queen också. Tycker väldigt synd om sig själv. Kommer krypande och lägger huvudet i knät på mig för att få tröst. Han fejkgråter måååånga gånger på en dag. Både när han och Mini kivas men för att få som han vill eller när han inte får just som han vill. Han sitter liksom i matstolen och bu-huar sorgset fastän man hör att det är fejk. Haha. Så gulligt men dränerande på samma gång. Så alltså. Han är underbar, underbar men jobbig. 😍 

Evighetsgöra

  

När jag ändå är inne på att rensa…. Alltså. Jag gillar när var sak har sin plats och det är undanplockat. Och därför kliar det i hela mig typ varje dag hemma eftersom det är grejer överallt när man har barn. Men det är som det ska vara. Vi (jag) plockar undan varje kväll men på några minuter är allt framdraget varje morgon. Som det ska vara. Jag börjar faktiskt vänja mig lite vid stöket och inser att det har sin charm det också och att stök är positivt eftersom det betyder lek. 

Det är lite roligt att mannen och jag har olika synpunkter på hur ett städat hem ser ut. Jag vill som sagt ha det undanplockat. Hatar när saker ligger framme. Om vi har viktiga papper på bordet känns det bättre för mig när allt ligger i en hög i hörnet än när allt är utspritt. Typ. Mannen bryr sig inte ett smack om sånt och är rätt bra på att strö saker omkring sig så jag känner ofta att jag plockar för fyra personer. Just nu har jag gett upp lite och accepterat att vi har det ”hemtrevligt” stökigt men jag försöker i alla fall lägga det vi har framme snyggt och rakt så att det inte ser ditslängt ut.  Mannen bryr sig alltså inte så mycket om alla saker men däremot är han väldigt känslig för damm och smuts. Han kan inte dammsuga på fem minuter utan det tar en timme. Minst. Han dammsuger ÖVERALLT så att han blir svettig och strippar av sig kläderna till boxershortsen. Haha. Jag dammsuger hellre ganska snabbt varje vecka än i evigheter var tredje. Är inte så känslig för lite ludd eller grus men det är klart att jag tar handdammsugaren för det värsta. Om mannen ska röja undan i köket gör han tokrent i alla vinklar och vrår men lämnar saker på köksbänken. Jag plockar undan från bänken och lämnar  vinklarna och vrårna. Hahaha! Vi möts väl i mitten där någonstans. 

Rensa undan

  
Pjuh. Jag vet inte hur ni gör men jag brukar hyfsat regelbundet föra över mina mobilbilder till datorn. Med hyfsat regelbundet menar jag ungefär en gång i månaden eller när jag tagit runt 3-400 bilder. Nu var det lääääänge sedan men idag fick jag tummen ur. Allt är öntligen överfört och insorterat där det hör hemma. Är hyfsat organiserad och har mappar med olika undermappar för barnen. När jag väl har fört över raderar jag bilderna från ajfönen. Jag ser inte tjusningen med att ha tusentals bilder kvar som jag ändå inte tittar på och de ligger säkert på min externa hårddisk. Idag fick jag rensa bort 921 bilder, hehe. 

(Några bilder kan jag dock inte slänga. Har bland annat kvar en favoritbild från när Mini var bebis och en på Micro och så en bild på mannen. Och lite recept som jag skärmdumpat…. Men när jag rensat brukar jag ha max 10 bilder kvar. Kupp, jag är en rensare….)

Han har sina stunder

  
Micro är som bekant en riktig liten vilding som röjer och brötar för det mesta. Men han är inte alltid en huligan. När han får sitta och plocka och äta själv gör han det så fint, så fint att jag inte jan låta bli att smälta. Använder sitt pincettgrepp och är försiktig. Sölar knappt. (Klart att ibland får han ett ryck och kastar makaroner på golvet men det är sällan.) Mannen är duktig på att ge honom plock som vi smyger in mer och mer för att han ska lära sig att äta själv och bli van. Han får ofta äta något litet efter huvudmåltiderna. Lite macka, pasta, ris, bulgur etc. Banan och klementin till mellanmål i små bitar är också en hit. 

Nästa år blir det annorlunda

  
 
Julafton igår var bra. Alldeles lagom. Vi började dagen med att titta under granen där tomten lämnat massa julklappar under natten. Mini fick öppna en direkt och Micro tittade på. På förmiddagen kom kusinerna och farmor och farfar förbi på lite tomtegröt och sedan blev det mer julklappar. När kusinerna gick vidare till nästa firande kom moster och avlöste. Vi hade på Kalle på tvn, men det var visst inte så intressant.  

 

När det var dags att äta hade vi lagom lite julmat. Bara det ”viktigaste” enligt oss: Janssons, köttbullar, prinskorv, skinka, rödbetssallad, strömming och vörtbröd. Och julmust! Gott och inte rester som räcker i flera dagar. Efter maten var det dags för mer julklappar – igen. 

Mini tyckte att det var roligt att öppna paket och blev glad för sina grejer. Vi har pusslat, läst, lekt, spelat och använt typ allting, men han fick såååå mycket. För mycket. Så när det gäller det här med julklappar inser vi att vi kommer att tänka om till nästa år. Bara köpa en julklapp. Det räcker. Han får ändå från så många olika att det blir många julklappar totalt ändå. Och en räcker! Nu var det mer att det blev mycket eftersom framför allt jag och mannen köpte mycket men hyfsat billigt. Ett spel här – 30 kr. En bok där – 40 kr  ett pussel – 20 kr. Typ. Så ändring till nästa år. Micro tyckte som väntat att snörena och pappret var roligast men fick också mycket. Vi är bortskämda…

   

 Favoritsakerna blev nog ändå folkabuss 1 och folkabuss 2. Fordon är fortfarande grejen…

Idag fyller jag år. Eller födelsedagen är snart till ända. 36 nu men fortfarande känner jag mig inte vuxen. Trots hus, bil, lån, räkningar, sambo och barn. När slutar man känna sig liten och börjar känna sig vuxen egentligen? Hehe.  

Dan före dopparedan

  
Julafton imorgon då. Vi ska inte göra något avancerat. Bara vara hemma med lite besök under dagen. Julklapparna har tomten lämnat under granen och maten är under kontroll. Det ska bli kul att uppleva julen genom Mini imorgon. Jag tror och hoppas att han kommer att ha så kul!

GOD JUL! 🎅🏼🎁🎄 

All I want for Christmas..

   
…har jag köpt själv. Ett par (väldigt välbehövliga) nya joggingskor. Ett par Nike zoom Pegasus 32. Jag är en Nike-tjej alla dagar i veckan och har suktat efter dessa länge. Ska jag springa Göteborgsvarvet måste jag ha bra skor och det får jag snart. Älskar färgen! (Bild lånad från addnature.se)

Men annars önskar jag mig ingenting. Nada. Jag har allt jag vill ha. Faktiskt. Men det är klart….Om jag får önska mig precis vad som helst finns det två saker jag drömmer om i framtiden. Modell större. Drömma måste man alltid. 

Jag vill gifta mig. Av en enda anledning. Jag vill att vi ska ha samma efternamn alla fyra. Trodde inte att det var så viktigt för mig men det är det. Jag vill att det ska synas att vi hör ihop. Vill inte att Mini och Micro ska undra varför mannen heter något annat. Bryr mig inte om bröllop och fest utan vill bara göra det. Mannen är dock inte sugen. Alls. Tycker att alla (inklusive jag) bara tjatar och då blir han ännu mer anti. Han tycker att vi har det bra som vi har det. Det har vi ju men jag vill ha en ring på fingret också. Hehe… 

Min andra önskedröm är att bygga hus, har alltid velat det. Vi bor jättebra som vi gör nu och kan bo här resten av livet om vi ”måste”. Men samtidigt. Jag är inne på att vi nog flyttar innan Mini börjar i skolan. Kanske. Om vi hittar något riktigt bra. Hus i Göteborg/Mölndal är dyrt. I alla fall där vi vill bo. Att lägga runt 4-5 miljoner och sedan egentligen behöva renovera på det känns inte lockande. Alls. Drömmen vore en kommunal tomt och sedan bygga precis det vi vill. Något som passar oss. Enplanshus. Helst tegel. Separat vuxendel/barndel. Ett allrum. Gästrum/bibliotek. Klädkammare. Dubbelgarage med arbetsdel. Köksö. Stor altan. Rejäl tvättstuga. Kamin. Listan kan göras låååång. Det är en dröm som nog inte blir sann för kommunala tomter där vi vill bo växer inte på trän. Men drömmen. För om vi fick en tomt hade vi kunnat bygga ett stort, fint, bra hus och göra tillval och det hade ändå blivit billigare än att köpa ett befintligt hus och renovera. Tänk att få välja – allt – själv. Se det växa fram. Drömmen delux. (Bild lånad från eksjöhus.se. En riktigt bra planlösning tycker jag. Inte perfekt men med några justeringar så…)

 

Lek och fantasi

  
Mini är sååååå duktig på att leka själv. Han leker verkligen. Pratar om vad han gör och vad som händer och använder sin fantasi. Hittar på. Han kan sysselsätta sig läääänge med sin tågbana och sina bilar. På morgonen efter frukost springer han ut till vardagsrummet och sätter igång. Det är klart att vi gärna får vara med i leken men det är inget måste. Likadant på förskolan. Han interagerar med sina mini-kompisar men är samtidigt självständig. Jag har kompisar vars barn måste ha sällskap och underhållas och inte kan eller vill leka på egen hand. Så funkar inte Mini tack och lov. Det är fantastiskt att se honom hålla på. Hans lek har verkligen utvecklats. När jag kan är jag med men det känns gott att han har roligt även när han leker själv. Ser fram emot när han och Micro kan leka ihop….

11 månader

  
Hur kan den här lilla Micro-människan vara 11 månader? Redan. Snart fyller han år för jösse namn. Jag var gravid förra hösten och vintern men det känns mer som om det är denna hösten jag varit gravid. Tiden går nästan läskigt fort. 

Idag är det söndag och fjärde advent men för oss är det fredag i ganska många dagar framöver eftersom varken jag eller mannen ska jobba. Gött!