Etikettarkiv: förkyld

Lite tidigt?

Idag var det inplanerat två roliga grejer. Först kalas hos mamma och pappa som fyller 65/70. Sedan middag hos svärföräldrarna med alla kusinerna. Och så får J feber på natten. Tyyyyypiskt. 

Så jag och T åkte själva på första kalaset där han var blyg i början men tinade upp efter ett tag och tillslut ville stanna kvar. (Hos moster…). Han åt tårta och drack Cola – är det kalas så är det. Nu har vi löst av varandra här hemma. Jag är hemma med J och T och mannen är på nästa galej. Vi tänkte att J kanske skulle orka/vilja följa med nu på kvällen men han valde att stanna hemma och se på Alfons. Även om det är trist att han är sjuk är det himla mysigt att hänga med bara ett barn. Att dela upp familjen och få kvalitetstid lite i taget. 


På torsdag ska vi på utredning på vår VC om Js periodiska feber. Den här omgången om det nu är det känns tidig. Och inte helt som vanligt. Sist han fick feber var 23 januari så jag förväntade mig att nästa omgång skulle komma 23 februari eller senare eftersom det brukar gå drygt en månad eller lite mer mellan omgångarna. Dessutom är han tvärförkyld sedan inatt också och han brukar inte ha andra symptom än feber. Febern är bara på höga 38 och inte runt 40 som vanligt. Vet inte om det är förkylningsfeber eller om det är pfapa? Nu när vi ändå vet att febern kommer att komma på besök med viss regelbundenhet känns det lättare att hantera. Kul blir det aldrig men att veta varför hjälper mammahjärtat. 

Annonser

Inte som planerat och mindre bra


NTF blev utflykt med farmor blev sjukdag. Ett bra byte till ett dåligt byte. 😉

Micromannen har varit lite småhostig, gnällig och hängig sedan förra veckan. Har tagit tempen på honom flera gånger men ingen feber. Var till och med inne på att vabba måndag eftersom hostan blivit värre men så sov han okej och eftersom han inte var sjuk-sjuk fick han vara på förskolan ändå. Det var som om något inte riktigt bröt ut. Igår på dagen gjorde det det. Bröt ut alltså. På kvällen var han suuuuupersnorig. Näsan bara rann och rann. Början av natten var hostig och snörvlig deluxe. Sedan sov han okej några timmar innan febern kom vid 04. Jag har sovit värdelöst. När Micro var bebis var nätterna när han var förkyld eller febrig fruktansvärda. Gnäll, bök och ligga hud mot hud. När han fyllde 1 blev det så mycket bättre men inatt var sämsta natten på lääänge. Tror att jag somnade vid midnatt och inte sov mer än några minuter efter 03.30. Klagar inte, några stöknätter tar jag så gärna bara han får må okej. 

Pyjamas- och soffhängardag idag alltså och en liten kille som har velat ”mysa mamma” i princip hela dagen. Det blir jag som vabbar imorgon också och torsdagen om det behövs. Har hyfsat lugnt på jobbet så sjukdomen kom ganska lägligt ändå. Ska försöka komma i säng tidigare för att ta ikapp lite sömn. 


Nu äre’ kallt! (Och snorigt. Och febrigt)


Brrr. Trots att vi har underbara, krispiga och soliga höstdagar nu är det KALLT att köra moppe. Speciellt på morgonen… Jag har kofta, fleece, jacka, mössa, vantar och ”skidmask” men fryser ändå. Blir en isbit. Och det funkar inte riktigt att köra med vinterjacka och täckbyxor redan för om man ska någon annanstans under dagen eller typ in i affären på vägen så svettas man ihjäl. Med andra ord dröjer det inte så länge tills säsongen är över. Buhu. Det är såååå smidigt med moppe. Och enkelt. Och snabbt. Och flexibelt. Och kul! Ska passa på och njuta nu det sista. 

Annars är jag lite snörvlig och inte helt pigg. Micro-mannen och hans snoriga pussar har smittat mig. Även om jag får skylla mig själv var det värt det. Lätt. Vill alltid pussas med honom. För jag tror att snuvan måste komma från honom och inte att jag blir lite frusen när jag moppar?! Strunt samma, väääääldigt synd om mig. Micro är inte synbart påverkad, det är bara snor som rinner. 

En annan sak till. Nu ikväll fick mini-mannen feber. Redan på morgonen sa han att han inte mådde bra och det upprepade han efter förskolan också. Då hade han ingen feber utan var sval men vid 18 sköt tempen i höjden och han blev jättevarm på bara några minuter. Vi tog inte ens tempen för att det var så tydligt, men jag gissar på 39. Får se om det blir halsfluss och antibiotika den här vändan eller om det blir lika överraskande lindrigt som sist?  Lite tur i oturen ändå att han blir sjuk nu och inte nästa helg när vi ska ha barnvakt..


Trött moppe-mami

  
Idag är jag inte piggast i stan. Micro-mannen är förkyld – igen. När han är det sover han som bekant rätt kasst. Och eftersom mannen kan sova genom allt valde jag att lägga mig i Tims rum (han sov i vår säng) så att mannen skulle tvingas vakna när det behövdes under natten och inte förlita sig på att jag fixade allt gnäll och alla uppvak med snörvlig kille. 😁 Somnade ändå sent och har sovit dåligt. Vid 04.15 vaknade Micro och tokgrät så mycket att jag gick in och hjälpte till att trösta och sedan somnade jag aldrig om. Typ 5 timmars sömn. Max.  Zzzzz 😴 just nu är jag ändå pigg men räknar med att bli allt mosigare ju längre dagen går. Lägligt att vi har rutinmöte i eftermiddag…

Från det ena till det andra. Det bästa med våren är att det äntligen är moppe-väder igen. Jag ääääälskar att moppa. På morgonen är det i och för sig iskallt, men jag har hittat ett jättebra skydd för näsa och mun som hjälper. Och så solskyddsvisir på hjälmen. Känner mig som en riktig hårding. Var på jobbet redan 06.40. Har ätit frukost och tänkte börja jobba nu vid 07 som vanligt. 

Ha en fin dag!

 


Förkylt var det här


Det är ju vabruari nu. Den sjuka månaden som man hört så mycket om. Vi har (peppar, peppar) klarat oss förvånansvärt bra fastän jag tycker att folk är sjuka till höger och vänster. Mest i influensan. (Vore det inte typiskt om jag fick den en tredje gång?!) Igår kväll blev dock Micro förkyld. För typ 6-7:e gången någonting. Han är verkligen inte dödssjuk utan bara snorig men det räcker…. På dagarna är han glad fastän snoret rinner. Det är på nätterna det är synd om honom och han spelar ut hur dödssjuk han är. Igår kunde jag sova i Micros rum eftersom jag skulle upp och jobba men inatt är det min tur att ta hand om ynkligen. Han blir redan mansförkyld och han har precis fyllt ett 🙈. På nätterna gnäller han. Bökar. Snörvlar. Gråter. Vaknar. Snarkar. Ligger nära. Snurrar runt. Rosslar. Piper. Kommer inte till ro. Sover urdåligt. Han är kort sagt rätt så jobbig. Hoppas att den värsta snuvan går över fort!

(Förra året var februari misär. Mini hade influensan med 40 graders feber i 8dagar trots att han inte var på förskolan och Micro var nyfödd och rejält förkyld. Brrrr. Nu i efterhand när jag tänker tillbaka var det riktigt tufft då. Tacksam att vi är friskare i år.)


Han fick mig

  
Micro är väldigt mammig och har varit ett tag. Nu när han är förkyld märks det ännu tydligare. Pappa funkar men om han kan välja, väljer han mig. På nätterna är det mig han ligger klistrad mot. Ansiktet i alla fall, fötterna placerar han mot mannen. Och hans pussar, kramar och gos har resulterat i snuvig mamma. Förstår faktiskt varför han gnäller för jag känner mig inte alltför het faktiskt. Rinnsnuva och ond hals. Blä. Micro har ändå varit betydligt piggare och gladare idag så jag hoppas på samma förlopp för mig. Lite lyx är ändå att jag sover i gästrummet inatt eftersom jag jobbar imorgon och inte orkar ha honom kloss an hela natten. 


Stackars liten

  
Den här lelle är förkyld. Inte dödssjuk men snörvlig. Och när Micro är krasslig är det väldigt synd om honom (något han ärvt av sin far). Under dagen har han varit en krypande liten olycka och inget har varit riktigt bra. Snoret har runnit och tårarna sprutat. Inatt när det bröt ut ville han helst sova under min hud och nu ligger han tätt, tätt intill igen. Stackarn… Jag gör självklart allt för honom men ujujuj vad jobbig han är!  Tycker ändå att förkylning är lättare att hantera nu när han snart fyller 1 än när han var en liten spädis. Han är inte så ömtålig längre…