Kategoriarkiv: Familjeliv

Ingen hemlighet 

På fredag fyller mannen år. Varken han eller jag är inte mycket för att fira stort egentligen. Varken födelsedagar eller annat. Vi uppmärksammar dagarna i det lilla bara. 

Men killarna tyckte ju att det var JÄTTEkul både att fylla år och när brorsan fyllde år. Att få smyga, sjunga, fika och ha levande ljus på morgonen. Och allt för dem… Såklart. Alltså har vi bestämt att ”fira” våra födelsedagar också. Med en liten present och tillhörande födelsedagsväckning. Så igår fixade jag, J och T en present som vi slog in. Och gömde i en korg i tvättstugan tills det är dags. Och så fort mannen kom hem sprang J (och T) honom till mötes. ”Pappa vi har köpt present till dig”. ”Pappa vi har gömt den i tvättstugan”. Haha. Underbara barn. 


För övrigt min kanske bästa tågbana ever. Det går att köra överallt och det vet alla som bygger tågbanor att det inte alltid gör…

Annonser

Innan visste jag inte annat


Snart ska jag och mannen iväg på fest så guldklimparna är ute på äventyr. Vi har alltså fått några timmar ensamma hemma. Jag har kollat på skidor och pillat med recept och bilder. Förr, innan jag fick barn var det ju det jag gjorde. Pillade med mitt. Chillade ibland. Grejade ibland. Och jag gillade det. Det gör jag fortfarande. Längtar efter tid att pyssla utan störningsmoment. Men när jag väl får göra det är det något som saknas. Ljuden från dem. Det där att bli störd. Innan barnen var livet jättebra. Det är samma liv nu – bara lite mer. Två extra som andas. Och saknas. Det jag gillade förut gillar jag fortfarande men det är inte det viktigaste. Svårt att förklara och sätta ord på vad jag menar men någon kanske fattar? 😉


Från ingenstans


Varken jag eller mannen har någonsin i vårt vuxna liv blivit magsjuka/kräksjuka bara sådär. (Alltså. Jag har blivit det två gånger – av barnen och mannen en gång. Annars. Aldrig) Men i måndags natt blev mannen det från ingenstans. Ändå rätt milt. Det gick över på bara några timmar även om han varit trött och har haft bakiskänslor.

På vår förskola ville gärna att barnen stannar hemma om det går magsjuka i familjen och eftersom kräk är min värsta fobi var det självklart för mig att göra just det även om jag inte tror att alla är så snälla. 😬 Trodde att jag kunde vabba men se det gick inte så jag fick ta föräldradagar. Nu har det gått 48 timmar och vi andra är fortfarande friska och så här i efterhand kan jag väl känna att jag var lite väl nojig. Han hade en egen toalett och eftersom han är vuxen kan han sköta sig själv 😂 Vi har haft två pyjamasdagar och det har varit riktigt mysigt att ingen har haft feber som brukligt när vi ”vabbar”. 

Men ja. Min fobi är magsjuka/kräk eller snarare oron för den. Inte för egen del. Eller mannens även om han helst får hålla sig frisk…Utan oron är för att killarna ska kräkas. När det händer vet jag att jag fixar det men jag går på riktigt runt och oroar mig varje dag, 365 dagar om året. Såååååå onödigt!! Ofta kan jag slå bort oron och tankarna direkt men det är så trist att de ändå stjäl några minuter varje dag. November-mars känns lite extra jobbiga eftersom det är säsong då. Jag oroar mig mest för att killarna ska kräkas ner sängen, soffan eller någon matta. För det där oväntade som jag inte kan kontrollera. Jag vet ju att vi löser det och städar och sanerar men oroar mig gör jag ändå. Knäppt, jag vet men känner ändå att jag blivit ”bättre”. Det är ju inte superkul om det sker en blöjolycka heller men det oroar jag mig inte alls för. Och jag går inte runt och oroar mig i förväg för nästa feberomgång. I december klev mini i hundbajs två gånger inom några dagar och fastän det verkligen är suuuuperäckligt att rengöra är det ingen fobi. Lite kräks är inte heller farligt och mitt mål är att jag ska ha blivit van och o-orolig inom några år. Kul kommer det aldrig att vara men jag skulle önska att jag inte lägger tid på att tänka på det i onödan. Alla har en svaghet, detta är min…


Årets första 


I torsdags sov killarna hos farmor och farfar och jag och mannen fick partid. Vi sov på Falkenberg strandbad. (Som vanligt när de har erbjudande om billig övernattning vette rummet mot parkeringen. Eftersom vi typ bara bokar när det är prisvärt får vi alltid trista rum. Förstår varför men nååååågon gång hade det varit roligt att få havsutsikt på köpet och inte betala för att bli uppgraderad.) Men ändå – värdefullt med tid för oss men jag var inte roligaste sällskapet. Somnade typ 10 minuter in i vår serie. 🙈 Jaja…

Var förberedd på att Minimannen skulle bli ledsen när han skulle sova. De senaste gångerna vi sovit borta har han sagt att han vill åka hem och blivit ledsen. Det har gått över och han har somnat men han säger att han vill sova hemma. Senast när vi sov hos mormor. Trots att jag ar med. I torsdags hade läppen börjat darra lite på honom men farmor började prata om något neutralt och sedan somnade han utan gråt. Skönt. Jag vill att han ska vilja sova borta för att han vill. Inte bara när han ”måste” då jag och mannen är borta utan vanliga kvällar också. Mysigt att han är hemnakär ändå. 


Två dagar in


Och så var det nytt år. Jag hade inget emot 2016, det var ett helt okej år för mig. Stabilt och inga större svackor. 2017 får gärna fortsätta i samma stil. Alltså mycket vardags- och familjeliv med lite resor och utflykter. Det räcker så för mig. Tråkigt kanske men jag är ganska Svensson. 😋

Vi inledde nyårsafton med att åka hem från mamma/mormor och ge oss ut i skogen på korvgrillning med grannarna. Lite mulet men himla trevligt och kanske något att göra till tradition? När det började mörkna begav vi oss till min syster/moster där vi sov över. Det är typ sjunde nyåret vi firar ihop och vi börjar få in rutin på kvällen. Massa mat och godis som vanligt. Huvudrätten var plankstek, något jag aldrig ätit innan och det var ju riktigtriktigt gott. Mums! Killarna röjde så att de var helt svettiga och höll igång till typ 22 innan tröttheten tog över. Igår var vi sega och slappade hemma med mycket soffhäng. Gött ändå att inte vara bakis utan bara trött. 


Idag började jag jobba medan övriga såsar vidare hemma veckan ut. Hade gärna varit ledig jag också men samtidigt är det gött med lite rutin igen. Ta tag i livet precis som alla andra efter nyår. Hade planerat att springa hem från jobbet idag och sedan springa dit imorgon bitti. Men så hade jag missat att packa med skor – snopet. Blev en promenad istället. Nu ligger jag i soffan med måndagshuvudvärk/migrän. Helkonstigt. Men har ofta ont i huvudet på måndagar trots att jag inte har jobbångest på söndagen. Jaja. 


Mitt flickrum


Idag var jag på bio med Minimannen för första gången i hans snart 4-åriga liv. Vi såg hitta Doris och förutom en läskig del med en jättebläckfisk gillade han den. Styrde in honom på den framför bamsefulndn som jag inte var sugen på, hehe. När han hade väl bestämt sig såg vi hitta Nemo som uppladdning igår kväll. Jag gillar animerade filmer och har inget emot att se med barnen, både gamla och nya filmer. (Såg för övrigt att Bilar 3 har premiär i september och den ska vi definitivt se alla fyra!) Kul med bio och mysigt med en dejt bara jag och J. Han gav tummen upp. 

Under tiden vi var iväg passade mormor Micromannen (morfar reser). Jag och killarna stannar över natten så nu ligger jag i mitt gamla flickrum bredvid mini. Nostalgi…. Mannen är hemma och jobbar ostört. Han har kört iväg ett lass till tippen och second hand och varit två vändor på Ikea. Micro ska få en riktig säng istället för madrass på golvet och så byter vi ut den skrangliga, billiga garderoben som förra ägarna lämnade kvar. Gött för honom att få fokusera helt och inte bli avbruten. 

Är inne i en riktig boarfas just nu. Fixar med tavelvägg i vårt sovrum, och sedan ska jag göra om graffititavlorna vid matplatsen också. Efter det är det fotona i soffhörnan som ska bytas ut och bli fler. Från svartvitt till färg. Förutom att vi fixar i Micros rum har vi organiserat om inne i klädkammaren också och sedan vill jag ändra i minis rum . Pjuh. En sak i taget…


Lugn ledighet


Så har vi firat jul. Vår var lugn och fin med glada killar (trots feber på Minimannen). Myyycket mat men gott. Mannens Jansson var höjdpunkten. Mini var superrädd för tomten. Micro hade respekt men tog emot klappar, sa ”tack” och skakade hand. Det var lagom med julklappar. Tror att de landade på typ 10 var totalt. Självklart blev de stora fordonen favoriterna och nu turas de om att leka med varandras. 
Igår på juldagen var vi på middag hos mamma (pappa är bortrest). Jag fyllde år (37 stycken!) och det var skönt att slippa laga mat. 

Unnade mig en present/julklapp – ett par ygritte från blankens. Har seriöst suktat efter dom i tre säsonger. Upptäckte dom i slutet av förr-förra vintern men då var ju säsongen över. Förra säsongen tvekade jag eftersom de kändes lite hårda och jag inte vill lägga massa pengar på att få skoskav. Väntade på att de skulle reas. Vilket de inte gjorde. Sedan ångrade jag mig som tusan. När de faktiskt fanns kvar nu i år så var det ingen tvekan – jag köpte ett par. Klassiska som kan användas till allt. Och jag märker ingen skoskav än så länge. De är lite styva men jag kommer att gå in dem. 


Inatt väntar storm över västkusten och jag kollar Zlatan- och Kentdokumentär på tv. Bäst av allt är att jullunken fortsätter hela veckan. Minimannen är dessutom feberfri…