Etikettarkiv: Amning

Minus med amningen



Hur kunde jag glömma? Själva amningen funkar fint, det vill säga allt som har med brösten och mjölken att göra. Men som jag skrivit tidigare funkar inte min mage när jag ammar. Jag dricker mycket, försöker äta fibrer och tar laktulos/cilaxoral/Movicol men ändå är jag förstoppad. Jag skojar inte när jag säger att varje toalettbesök när jag ska göra nummer två är som en mindre förlossning. Det var likadant sist. Stackars Micro har fått följa med in när han varit på knarrigt humör. Tur att han inte kommer att minnas det för annars hade han kanske blivit traumatiserad för livet… 😂

Annonser

Amningen



Jag, eller mina bröst, verkar vara som gjorda för det här med amning. Det har fungerat i princip smärtfritt både med Mini och nu med Micro. Jag har tillräckligt med mjölk, så pass att det räcker att jag ammar från ett bröst vid varje matning. Ändå läcker jag inte, så jag behöver inte använda pads och det är jag sjukt tacksam över för det verkar så bökigt. Eller. Nu med Micro kan det komma några droppar på natten om bröstet han inte ammar från är spänt så jag brukar sova med en mjuk top för att undvika det. Och så har jag hittills sluppit mjölkstockning (peppar, peppar). Med Mini gjorde det liiiite ont de första dagarna men inte alls så att bröstvårtorna blev såriga eller att jag satt och grät. Med Micro har jag inte haft ont alls. Han tog rätt tag direkt. Det funkar helt klart. Fast den här gången kan det liksom ila i brösten ibland, i mjölkgångarna tror jag och det är lite obehagligt. Det var mest i början, nu blir det mindre och mindre. Skryter jag nu förresten? Hehe, man får skryta om det man kan 😉

Mini åt var tredje timme dygnet runt och slutade inte äta på natten förrän vid 8 månader. Just nattamning hoppas jag slippa med Micro. Än så länge vill han ha mat varannan timme på dagen, ibland oftare och ibland kan det gå lite längre. På nätterna går det 3-4 timmar. Men han är ju inte två månader ännu så vi får se hur det utvecklar sig och om detta amningsmönster är en rutin han kommer att hålla fast vid. Även om jag helst sover på nätterna vet jag att det är en begränsad tid och han får självklart amma så ofta han behöver bara han växer och mår bra. Jag är glad att det funkar så bra även om jag redan är trött på att klä mig för att klä av mig. Det var samma sak med Jack. Det är enklast med amningslinne under en tröja men mina stackars bröst behöver egentligen mer stöd för att se glada ut. 😂 Amningsbh är inte lika bekvämt och det blir bökigare att komma åt så jag varvar. Men jag känner mig inte som mitt snyggaste jag just nu. Yäyä. I några månader till tillhör min kropp Micro. Och då känns det ändå mer än okej…..



Mannen frågade om jag hade skrivit om Jack och logopeden på bloggen och det har jag ju gjort. Han tycker inte att det är okej. Som sagt. Jag försöker att vara personlig utan att det blir för mycket. Mannen är mer privat än mig och jag ska försöka tänka på vad jag delar med mig av framöver. Allt jag tycker är ok är kanske inte det för mini och mannen och det respekterar jag såklart. De är mina viktigaste personer! Det är verkligen en balansgång det där. Lovar ändå att återkomma om hur det går för Mini och språket – såklart. Att vi varit hos en logoped och att autism skulle kunna vara en orsak ääääär privat, men samtidigt går det inte att dölja. Ni fattar dilemmat. 




Bara ett barn

Har faktiskt blivit bortskämd med ”bra” nätter hittills och det är något som jag inte vågat räkna med innan utan var förberedd på värre. Tim har sovit fint från början och förutom amning och blöjbyten går det smärtfritt. Lägg där till att Jack inte är morgonpigg och att våra dagar börjar först vid 07.30 (eller senare) så är det enkelt att förstå att jag inte är ett fullständigt ras, bara en lite lagom småbarnstrött mamma. Men. Inatt hade jag sällskap av en knorrande, hostande, grymtande och bökande bebis. Det blev betydligt färre timmar än vanligt och det känns. 😴 Dock ringde barnens farmor och undrade om Jack fick sova över hos dem idag och det fick han såklart. Så hon kom och hämtade honom i förmiddags. Enligt rapporter har mini-mannen åkt buss, lekt med bilar och åkt rutschkana. Och inte gnällt någonting. Alltid när han är borta är han hur glad som helst och världens lättaste att ha att göra med. Varför gnäller han (bara) så mycket hemma? Förgrymmade onge 😕😍

Tack vare det oväntade barnvaktandet har jag ”bara” haft ett spädbarn att ta hand om idag och det är såklart visst skillnad. Inte fullt upp hela tiden och jag har sluppit känna att jag inte räcker till. Tyvärr är jag helkass på att sova på dagen även om det hade behövts. Kan inte somna på beställning och när jag väl har varit på väg har det varit dags att mata eller byta eller något annat. Det har ändå varit skönt att kunna ta det lugnt. Fast det har inte bara varit slappande. Jag och micro-mannen har hunnit med ett BVC-besök också. Idag vägde Tim 3762g. Det är okej och han följer sin kurva även om han ligger lite under medel. Jag hade gärna sett en större viktökning eftersom jag upplever att han äter länge och ofta men så var det alltså inte. Vår sköterska tror att förklaringen är hans förkylning och att det inte är någon fara. Vi ska ändå kolla vikten om en vecka igen vilket känns skönt. Även om jag vet att de är två olika individer jämför jag (såklart) med mini-mannen som lade på sig som bara den från starten. Måste inse att Tim är mindre och växer i sin egen takt. Nu är han ungefär som Jack var när han föddes… Lelle pojken 😍

IMG_9408
Det blir visst bara en massa sov-bilder på den här men det är ju sover han gör mest. Bilden är några dagar gammal och här är han iklädd pyjamasen jag köpte i december, det enda vi införskaffat i klädväg….


En spädis i hushållet

Alltså. Även om det ”bara” är två år sedan mini-mannen var nyfödd så glömmer man. Alla de där bebisdetaljerna. De typiska sakerna som alla (?) bebisar gör. Då var allt nytt. Nu återupptäcker jag allt och njuter eftersom detta är sista gången då vi båda är överens om att det räcker med två barn. Hela tiden kommer man på att ”ja just det, det var så här det var….”. Till exempel:

– Barnbecket är rätt äckligt. Som tjock, kletig olja. Fyra omgångar blev det. Jag slapp en eftersom han passade på i samband med vägningen efter förlossningen. Man får torka och torka och torka.
– Amningsbajs är inte heller superkul i och för sig. Så löst och rinnigt och det blir säkert en del olyckor framöver.
– Naglarna är så långa och mjuka i början. Och så river de sig överallt i ansiktet.
– Det där skällandet/gnällandet de gör i sömnen.
– När de ”ler” lite skevt.
– Det där pickandet med huvudet och smackandet på händerna när det är dags för mat.
– Reflexryckningarna. Mest händerna/armarna men med benen också.
– Att de är som små grodor i famnen.
– Navelstumpen luktar inte gott.
– Bebisar är sååååå mjuka och luktar sååååå gott.
– Hur ivrigt de gapar efter bröstet och ljuden som kommer när de suger.
Listan kan göras lång….

Nu ska vi iväg och kolla hörsel och ta pku-prov. Håll tummarna för att det går bra.

2015/01/img_9259.jpg


Ett nytt litet liv

Ujujuj, han är såååååå liiiiten. Vissa stunder tycker jag att han är superlik mini-mannen när han var bebis, andra att han är helt sin egen. Tänk att han är här nu, inte kvar i magen!Micro-mannen har verkligen kommit igång med amningen snabbt. Har säkert ammat 8 gånger redan och jag hade förväntat mig att han skulle sova första dygnet innan han började med matbeställningarna.

För egen del är det sååååå skönt att inte vara gravid längre. Slippa magen och känna sig smal. Jag är supertrött, men man orkar ju ändå. Och jag har sovit några timmar inatt, säkert 5. Med mini-mannen sov jag typ ingenting i flera dygn eftersom jag var tvungen att kolla att han andades, inte kräktes, och reagerade på varenda rörelse och knyst han gjorde. Nu somnar jag av trötthet men vaknar när Micro-mannen gnyr tillräckligt. Kroppen känns okej. Öm såklart men inte så farligt. Även om det är helt nytt med bebis igen och man glömt mycket känns det skönt och tryggt att ha gjort hela grejen förut.

Ska stanna på BB inatt också tror jag. Det kom ingen till det delade rummet inatt utan först vid kl 09 nu på morgonen så mannen hade faktiskt kunnat stanna med oss. Känns sådär att dela, speciellt då det tydligen är en rysk tjej som bara pratar engelska. Hennes bratiga kille skulle åka och jobba och hon funderar på att åka hem efter 6 timmar förstod jag av deras viskade samtal. Hade varit roligare med någon att småprata med. Men jaja…. Vi myser på jag och lillebror.

2015/01/img_9182.jpg


Att kämpa eller inte kämpa

Jag läser inte dessies blogg i vanliga fall, men gick in idag. Hon har precis blivit mamma till en liten Theodore. Efter en knackig start på amningen valde hon att sluta när den väl kom igång eftersom hon producerade för mycket mjölk och nu blir hon tydligen påhoppad för det. Att folk kan med att kritisera hennes val… Låt henne göra som hon vill och mår bäst av!

För mig funkade amningen direkt. Visst gjorde det lite ont precis första dagarna, men J lärde sig tekniken väldigt snabbt och det var aldrig så att jag grät av smärta. Jag hade mycket mjölk hela tiden. Det räckte att amma från ett bröst åt gången men ändå läckte jag inte. Jag hade alla förutsättningar för att lyckas med amningen men om det inte varit så hade jag inte försökt i veckor med att få till det. Jag beundrar alla tjejer som verkligen vill amma och inte ger upp fastän det går jättetrögt i början! Om det inte funkat för mig, om mjölken inte runnit till ordentligt eller om J haft fel teknik hade jag gått över till ersättning om det hade känts som det bästa alternativet för mig. För oss.

Tycker att det är lite trist att den allmänna inställningen på BB är att man ska amma till varje pris. Man är inte en sämre mamma om man ger ersättning. Man bondar inte mindre med sitt barn för det. Tvärtom kanske omställningen till förälder går lite lättare om man inte behöver bli oroad och stressad över något som inte funkar. Som det är nu blir amningen mer som ett tvång och ersättningen lite av ett misslyckande vilket ju är helt fel. Vilket alternativ som funkar bäst vet bara den nyblivna mamman och pappan. Ingen annan har rätt att tycka till. Så tycker jag.

20140226-215259.jpg


Mitt hår är på väg tillbaka

Jag märkte aldrig att jag fällde mindre hår under graviditeten. Däremot var det svårt att undgå att märka att jag fällde enorma mängder när jag ammade. Det var inget kul att kamma håret efter en dusch och Jack hade alltid ett eller flera av mina hårstrån runt fingrarna eller vid munnen.

Min frisör tyckte att det var tur att jag har lugg eftersom den döljer ”vikarna” som gärna bildas när man ammar. Vet inte om jag håller med för min lugg har varit en spretig, tunn och sorglig uppenbarelse de senaste månaderna. Har inte jättetjockt hår i normala fall heller så jag behöver alla hårstrån jag kan få för att luggen ska se okej ut.

20131109-172654.jpg
Nu börjar håret äntligen växa ut! Men det är ju inte direkt snyggt när jag sätter upp luggen för att träna. Haha….