Inte ensamma

Det är visst inte bara här hemma som det är sjukdomssegt. När jag ringde förskolan idag visade sig att det är flera barn på Ts avdelning som också har långdragna förkylningar med en liten gnutta feber. Vissa hade kommit tillbaka och fått gå hem igen. Så det är visst något som går. Jag och killarna har ändå haft en ganska bra dag och om bara morgondagen inte bjuder på ett nytt feberbakslag kan det nog bli förskola på onsdag? Men ska inte ropa hej…

Jag somnade redan vid 22 igår och fick sova ända till 07.30 idag så jag har känt mig pigg och utvilad, kors i taket. På förmiddagen körde vi pysselverkstad och gjorde varsitt halsband. J kan ju det där och är fingerfärdig men för T krävs det djup koncentration för att lyckas med att trä på. Dagens halsband är det första som han faktiskt gjort från start till mål. Innan har han tröttnat och inte orkat fullfölja men nu valde och trädde han alla pärlor. Jag fick hjälpa till på slutet men han var ändå med. Och han ääääälskar sina ”smycken”. Vill gärna ha minst ett, helst flera, armband eller halsband varje dag. 

Lite hängig är han ändå min lilla skrutt…

Framåt men med två steg fram och ett tillbaka

Nu börjar det här bli lite segt. T blir aldrig riktigt frisk. I torsdags fick han alltså feber igen och på fredagen var han väldigt hängig. Igår (på lördagen) var han okej igen men idag (på söndagen) har det var gnälligt och han har knappt ätit. Och så, efter en tupplur på dagen (som han aldrig tar när han är frisk) var febern tillbaka – igen. Jippie. Not. Vi blir alltså hemma imorgon. Minst. Det är fram och tillbaka hela tiden. När vi tror att han är okej så blir han dålig igen. Idag var det nästan skönt att febern kom tillbaka eftersom jag redan innan var väldigt tveksam till förskola då allmäntillståndet var som det var. Hoppas att detta är sista ”återfallet” innan han blir frisk… Det känns skönt att det inte är en ”farlig” sjukdom. Lite snuva, låg feber och gnäll gör att mammaoron inte får jobba för högtryck. 

Omstart

Idag var vår minsting inte med på noterna. Han har gnällt, snuvat och gråtit. Han som pratar nonstop och speciellt i telefon i vanliga fall gav mig knappt en blick när jag ringde från jobbet, såg bara ynklig ut. Men lagom till den kulinariska pastamiddagen tinade han upp och blev lite mer av sitt vanliga jag. Hoppas att han vilar upp sig och kurerar sig i helgen, gärna med sovmorgon till 08 😂

Själv måste jag på riktigt starta om mitt liv och komma igång. Nu är det dags att börja löpträna lite. Dags att träna styrka och bygga upp kroppen. Har så ont i nacken just nu och jag vet att det beror på att jag rör mig för lite. Har också lite för ofta migränliknande huvudvärk. Vet att jag mår bättre av träning, att det bara ger positiva effekter. Men att komma igång, att inte bara köra någon gång utan hålla i och göra det till en vana 2-3 gånger i veckan är svårt. Men med våren kommer träningslusten och med lusten kanske viljan och med viljan resultaten. I helgen vill jag springa, och nu J-lar ska jag göra det!

Så segt

Js feber har inte gett med sig ännu och imorgon är vi inne på sjätte dagen. Tycker så synd om min stackars miniman. 😥 Vi har redan insett att det blir vab minst måndag och tisdag också för han behöver minst ett feberfritt dygn på sig för återhämtning. De första dagarna låg han runt 40. Nu ligger han ”bara” runt 39 så det går ändå åt rätt håll. Och. De senaste två kvällarna har han verkligen febersvettats mängder. Sådär så att vi har trott att han svettats ut det sista. Men på morgonen är febern där ändå. Envis rackare. Den här omgången känns ändå inte lika jobbig eftersom J äter mer än han brukar göra. Han äter inte mycket, men helt okej. När han blir sjuk brukar han börja lukta på ett speciellt sätt. Både en speciell sjukdomslukt och förbränning. Han luktar inte alls så nu. Håller tummarna att han sover bort det inatt då. Tredje gången gillt!

Lägesrapport

Pjuh. Tre dagar hemma. En planerad studiedag som blev sjukdag och så två vabbdagar. Det är rätt segt att vara hemma och jag skulle ljuga om jag inte tycker att det ska bli lite skönt att jobba imorgon och få vara vuxen och umgås med vuxna. Fast samtidigt vet jag att jag kommer att längta hem. När de är sjuka vill jag bara vara nära och trösta och ge trygghet varenda sekund. Inget annat är viktigt. Jag blir en lejonhona. Nu får ändå mannen ta över och de får gärna bli lite pappiga på kuppen. På lördag har jag dessutom kick-off med House Of Lila så han får två dagar själv. Hehe. 

T är bättre. Hostan på nätterna är fortfarande inte alls bra men febern är borta. Nu ska han bara sluta snora, sluta gnälla, börja äta och bli mindre mammig också. 😬 J är tyvärr rätt hängig. Tror inte att han varit under 38 grader på hela dagen trots febernedsättande. Och – imorse tog han en klunk flytande Ipren och kräktes upp den över mig – blev lite skakig men det var ingen fara alls. Bra Jenny! Bra för kräkfobin… När J har feber blir han ynklig och mammig och har velat mysa och sitta i knät. Det har inte T gått med på riktigt så idag har jag inte räckt till och det har stundtals varit två ledsna killar. T har klättrat och hoppat och stört när J velat ta det lugnt. När T var sjukast accepterade J att jag var mest med T. Synd att T inte riktigt är där ännu i förståelse… En bra grej under våra hemmadagar är att jag bestämt över tvn. Inte bara serier (Johans fordon, stora maskiner, Daniel tuff och dinosaurietåget) och olika filmer istället för typ samma på repeat. Idag såg vi hitta Nemo och den lilla sjöjungfrun. Igår trassel. Inte bara bilar och flygplan alltså. Jaja. Filmer mot jobb. Myskläder mot vanliga kläder. Fredag här kommer jag!

Inte som planerat och mindre bra

NTF blev utflykt med farmor blev sjukdag. Ett bra byte till ett dåligt byte. 😉

Micromannen har varit lite småhostig, gnällig och hängig sedan förra veckan. Har tagit tempen på honom flera gånger men ingen feber. Var till och med inne på att vabba måndag eftersom hostan blivit värre men så sov han okej och eftersom han inte var sjuk-sjuk fick han vara på förskolan ändå. Det var som om något inte riktigt bröt ut. Igår på dagen gjorde det det. Bröt ut alltså. På kvällen var han suuuuupersnorig. Näsan bara rann och rann. Början av natten var hostig och snörvlig deluxe. Sedan sov han okej några timmar innan febern kom vid 04. Jag har sovit värdelöst. När Micro var bebis var nätterna när han var förkyld eller febrig fruktansvärda. Gnäll, bök och ligga hud mot hud. När han fyllde 1 blev det så mycket bättre men inatt var sämsta natten på lääänge. Tror att jag somnade vid midnatt och inte sov mer än några minuter efter 03.30. Klagar inte, några stöknätter tar jag så gärna bara han får må okej. 

Pyjamas- och soffhängardag idag alltså och en liten kille som har velat ”mysa mamma” i princip hela dagen. Det blir jag som vabbar imorgon också och torsdagen om det behövs. Har hyfsat lugnt på jobbet så sjukdomen kom ganska lägligt ändå. Ska försöka komma i säng tidigare för att ta ikapp lite sömn. 

Inte helt god

Nämen oj, tomten har visst lämnat lite julklappar under granen…

Tyvärr är vi inte helt hundra inför dopparedagen imorgon. Minimannen vaknade upp med feber och den har hängt i hela dagen. Var precis uppe och nu är han som en kamin. Som vanligt en gång i månaden alltså. 😥 Menmen. Vi firar som planerat. Tar det lugnt hemma med mormor och moster och sedan tar vi det lugnt hos kusinerna med farmor och farfar. Han kan lika gärna hänga i soffan där som hemma. Eventuellt åker jag och J hem tidigare. 

God jul i stugorna! ❄

Kan det få hålla i sig

Eftersom Jack innehåller ”svåra” bokstäver har han börjat skriva Tim. Hur gulligt? Ganska megagulligt tycker ett styck mamma. 

Igår hade mannen haft en rätt tuff dag med en liten kille som grät och grät och grät och knappt åt något. (Alltså. Jack äter alltid yttepyttelite när han är sjuk så det har vi vant oss vid, men Tim har ätit okej tidigare så att han verkar följa i sin storebrors fotspår kom som en överraskning.) Tydligen hade tårarna sprutat, näsan runnit och inget hade varit bra och mannen var lite lätt dränerad när jag kom hem. Laddade alltså för en tuff dag idag men den kom av sig. På förmiddagen var han inte kaxig och det var mycket gnäll, ingen aptit och mycket bärande/vara i famnen. Men efter lunchvilan återvände ljuset i Micro-mannens ögon. Hans blick har inte varit som vanligt på hela veckan men nu på eftermiddagen återvände glittret så smått. Hurra! Vågar inte helt friskförklara honom ännu, men förhoppningsvis imorgon. Och nu hoppas jag att båda två (alla fyra) håller sig friska fram tills det blir lite julledigt. 

Oväntad vändning

Dra på trissor – Micro-mannen är sjuk! Han som klarat sig undan alla mini-mannens feberomgångar och halsflussar fick ge vika tillslut. Han är hostig, liiiite snuvig och har feber. Inte skyhög, men feber. Verkar som om han är risigast på nätterna. Natten mellan lördagen och söndagen var han varm men då tog vi inte tempen. Det var inatt som febern bröt ut på riktigt. Hans känns rätt okej på dagarna även om han är lite hängig och glansig på ögonen. Får se hur länge vi blir hemma nu. Mannen tog idag och imorgon. Jag tar onsdagen om det behövs. Så skönt att vi är två och delar. Att missa några dagar är inte så farligt som att missa en vecka på jobbet. 

Här har det varit lite tyst. Har inte orkat ta tag i att slänga iväg ett inlägg på några dagar. Går på vinterenergi… Har alltså ingen, hehe. I fredags kvällsmyste vi mest. Både på lördag och söndag på dagen var vi ute i dagsljuset och körde Bobby car. I lördags kväll kom syrran förbi och killarna ville aldrig gå och lägga sig. I söndags blev det en sväng till mormor och morfar innan mannen bjöd på gudomlig lasagne. Vips. Så var helgen slut….

Sjukt mysigt

Jag vill (såklart) att barnen ska vara friska. Men jag tycker ändå att det är lite mysigt att vabba. I alla fall när sjukdomen är feber 🙈 Att skrota hemma och ha en riktig pyjamasdag i soffan. Få lite familjetid. Har dock varit sju-hu-kt trött idag för natten var orolig med många uppvak och ingen sovmorgon. Nuuuu tror jag faktiskt att det är halsfluss på g igen. För nu är det som i somras. Mini-mannen har varit varm hela dagen. Tror inte att han varit feberfri alls utan att det pendlat mellan 38-40 grader. De senaste falska alarmen har han varit helt sval på dagen för att få en temp-topp mot kvällen. Idag har febern spökat hela tiden. Och nu tycker jag att jag känner två stora knölar vid halsen på honom. Snyft. Då blir det i alla fall remiss och utredning kring operation…

Vet inte hur ni gör med friska syskon, men Micro-mannen fick välja idag. Stanna hemma eller gå till förskolan. Vet inte om han fattade frågan men han sa att han ville vara hemma och det fick han. När han precis var nyinskolad lämnade vi honom ändå för Tatjana skulle få rutin men jag tänker att de ska få välja själva nu. De går på förskolan varje dag och då tycker jag att de kan få vara hemma med snorigt/sjukt syskon de också för att få en paus. (Vid magsjuka finns inget alternativ. Då är det hemma som gäller.) Visst är det skönare för mig som vabbar att bara ha sjuklingen att ta hand om men den andra ska absolut inte känna sig bortlämnad. Nu har de ju heller ingen skolplikt så då kan vi passa på. Och kanske väljer de själva att gå till förskolan och leka? Micro har inte blivit sjuk en enda gång när Mini haft feber så det smittar inte. Men idag var han alltså hemma. 

Mina killar 😍