Förra året

   
 Min favorit-graffiti of all times. Den hänger dock inte på väggen ännu eftersom vi har fullt. Behöver göra om lite här hemma. Men den är grym och nästan värd hela resan i sig. 

För ett år sedan låg Micro inne i magen och växte till sig samtidigt som jag var i New York på egen hand (läs om det här). Nu i efterhand känns det overkligt, nästan som om det inte hänt. Var jag verkligen där? Det var själviskt av mig att åka men ibland får man vara självisk. Det är okej. Mannen vandrade en vecka på sommaren och jag åkte till NY på hösten. Vi passade på att göra varsin grej bara för oss när vi ”bara” hade ett barn. Mini-mannen hade ju den andra föräldern hos sig så det gick ingen nöd på honom. Men oj vad jag saknade på slutet och oj vad jag längtade hem. Ändå. Att få komma bort och hämta andan behövdes. Då.  Nu med två barn finns det inte samma utrymme att vara självisk och ta en paus. Nu är jag glad om jag kan träna, veckohandla eller fika med en kompis utan barn, hehe. 

Det var ändå en lyckad resa. Tänker på den ibland. Vad jag gjorde och såg. Hur det kändes. Hade fantastiskt väder i en helt fantastisk stad. Jag älskar New York och vet redan att jag kommer att återvända igen någon gång, gärna precis den här tiden på året. 

Vad är det här?

Herregud, är det här jetlag? Var supertrött igår och släckte strax innan 21, när ögonen gick i kors. Och när somnade jag? Runt 01! Sååååå trött, men kunde bara inte somna. Väldigt frustrerande att vända och vrida sig och hitta en bekväm ställning eller försöka ligga stilla på ett sätt till man somnar av ren utmattning. Det är återhämtning att ligga i sängen och vila också, men jag ville verkligen sooooova. Hoppas på bättre lycka ikväll… Det mest irriterande är att jag tänkte på något igår när jag väl somnade och tänkte att det ska jag använda som knep inatt om jag fortfarande har problem. Tror ni att jag kommer ihåg vad jag tänkte nu då? Såklart inte….

Nytt för dagen är att jag inte åker moppe till jobbet längre. Dels är det lite kallt och dels börjar det bli löv och kan vara halt och dels är jag ju gravid. Så nu är det buss som gäller fram till jul.

Nytt hemma hos oss är inte helnytt, men ändå ett steg i utvecklingen. Mini-mannen åker bobby-car! Han har haft en egen länge. (Som dock blev snodd så vi har köpt en ny 😥.) Men min son har såklart mest varit intresserad av att pilla på den, snurra på hjulen och ratten och vända på den. Han har inte fattat grejen med att styra med ratten och sparka sig framåt utan glatt sprungit efter när de andra ungarna på gatan åkt omkring eller så har han puttat bilen framför sig med väldig fart. Men nu har han knäckt koden och åker omkring på sin bil som om han inte gjort annat. 😍

Jetlaggad

Efter 11 timmars sömn natten mellan lördag och söndag trodde jag att jag hade jetlagen under kontroll. Jag hade fel. Inatt somnade jag vid 02 och sedan sov jag ryckigt och dåligt fram till 05.30. Zzzzzz idag alltså. Det blir en tidig kväll och imorgon är jag förhoppningsvis mer på banan.

Grand Central

Eftersom jag ändå var i krokarna, passade jag såklart på att svänga in på Grand Central. Det är en maffig och vacker byggnad och de stora fönstren släpper i med massor av ljus. Det är inget New York-måste för mig, men varför inte?

Chrysler Building

Sista dagen när jag mest skulle döda tid på stan innan det var dags att bege mig mot flygplatsen bestämde jag mig för att åka upp till området runt Grand Central. En stor anledning till det var för att jag ville spana in min favoritskyskrapa – Chrysler Building på närmre håll eftersom jag inte alls sett den mycket under veckan. Gillar silhuetten så himla mycket!

Subway i New York

För 31 dollar fick jag ett 7-dagars subwaykort och det användes flitigt. Men. Även om det är smidigt och praktiskt med tunnelbana och linjenätet sträcker sig dit man vill komma, tycker jag ändå att subwayen är ett nödvändigt ont. Dels är de flesta hållplatserna sunkiga och nergångna och allt känns smutsigt och lite otryggt. Men det som jag tyckte var absolut jobbigast var att det var som att gå ner i en bastu varje gång. Hållplatserna var såååååå varma, säkert upp mot 30 grader. Så fort man kom ner kände man bara hur värmen omslöt en och gjorde det tungt att andas. Vissa tåg hade ac, andra inte. Fick svettattacker och lite panikkänsla flera gånger varje dag. När man tog en linje mot en ändhållplats hade man vagnen i stort sett för sig själv, men på Manhattan var tågen ofta knökfulla. Väldigt obehagligt att stå och knö i en varm vagn packad med okända människor. Kan inte ens föreställa mig hur det är under sommaren. Blä. Flera gånger blev jag i alla fall erbjuden sittplats på grund av min gravidmage och jag har förstått att det är ovanligaste i Stockholm så den biten skötte amerikanerna bra….

För att inte åka åt fel håll lär man sig snabbt att gå ner i ”rätt” subway-nergång. För att åka norrut väljer man ”uptown” och för att åka söderut ”downtown”. Oftast är nergångarna på olika sidor av en gata eller en korsning och går man ner fel är det inte alltid helt lätt att rätta till det. Min hållplats, East Broadway på orange linje F, hade bara en nergång ned tåg både uptown och downtown på varsin sida om perrongen, men så var det bara på mindre hållplatser. Många linjer hade också expresståg som hoppade över många hållplatser och det var inte alltid lätt att se på själva tåget om det var express. Och flera gånger var det förseningar och inställda turer. Tåg som vände mitt på sträckan. Tåg som inte kom. Tåg som körde långsamt. Alltid var det något.

Kontentan av det hela är att subwayen är ett smidigt transportsätt även om den inte alltid funkar problemfritt och även om det är lite obekvämt.

Där jag ska vara

Resan hem gick bra och nu är jag hemma med min lilla familj igen. Vill inte vara någon annanstans och det är sååååå skönt att vara hemma. Sov inte så mycket på resan så jag känner mig som ett ras. Det blir en tidig kväll och förhoppningsvis minst 8-9 timmars sammanhängande sömn. Hörs imorgon!

Boende i New York

Som ni som läst min blogg kanske vet har jag hyrt en lägenhet genom airbnb, inte bott på hotell. För mig var det inte något svårt val. Hotell i New York är svindyrt, speciellt om man reser själv och vill ha toalett på rummet. Och det ville jag ha eftersom jag är gravid och går en del på toaletten… Hehe 😋

Min lägenhet ligger i Lower East Side, på Madison street, mellan Williamsburg Bridge och Manhattan Bridge. Det har varit en jättebra bas att utgå från. Jag troooor att det är en typisk New York-lägenhet…. Den är lite sliten och inte tipptopp-renoverad, men den är fräsch, tyst och mysig. Sängen är skön och wi-fit är blixtsnabbt. Subwayen ligger verkligen på krypavstånd vilket varit oerhört tacksamt. Den duger helt klart och jag har sparat 4-5000 pix på detta alternativet istället för hotell. För mig var det värt det.

Men. Lower East Side är inte det mysigaste området. Det är lite ruffigt och inte speciellt inbjudande. Jag bor här, men inte mer än så. Det är inte så att jag promenerar omkring och njuter av omgivningarna. Jag kommer hit, håller till i lägenheten och när jag går lämnar jag området ganska snabbt. Hade nog aldrig gått omkring här om det inte varit för att lägenheten låg här… Om jag kunnat välja hade jag helst velat bo i East eller West Village som är supermysiga områden med precis den typen av atmosfär jag vill ha. Men jag var sent ute med min bokning och hade ett hum om vad jag ville betala och då blev det Lower East Side…. Många turister hamnar i Midtown och gärna området runt Times Square. Där hade jag aldrig velat bo! Det är okej att göra små besök till mitt i smeten, men för att sova och samla energi vill jag bort från larmet, ljudet och ljuset där. På många runt 34-55th street gator blir det aldrig tyst.

Mitt råd om man ska till New York är att titta på boende från 30th street och neråt. Sen om det är hotell eller hyrd lägenhet spelar ingen roll, huvudsaken är att det finns en säng att sova i. Hotell är dyrare men kanske tryggare. Hyra lägenhet är billigare men mer en risk. Samtidigt tycker jag att det varit kanon med kylskåp (som verkligen inte alla hotellrum har) och större utrymme. Många hotellrum är småsmåsmå. Det finns en säng, men inte mycket golvutrymme för resväskor och eventuella shoppingpåsar. Även om jag mest varit i sovrummet har jag haft gott om plats.

Jag är helnöjd med airbnb. För en ensamresenär hade jag absolut rekommenderat det för att spara pengar. Åker man mer än en person hade jag kollat på både hotell och lägenheter och valt det som kändes bäst. Jag vill själv bo okej, men det behöver absolut inte vara lyxigt. Bekvämt och tyst är viktigast för mig.

Det finaste

Idag åker jag hem. Hem till det finaste jag har. Borta bra men hemma bäst. Mannen har varit en klippa på hemmaplan och mini-mannen har haft det hur bra som helst. Såklart. Men ojojojoj vad jag längtar efter båda två. Bara att se dem. Ha dem nära. Vara hemma. Planet lyfter inte förrän 18.40 ikväll och jag vill åka NU. Kommer att vara trött som ett as men lycklig när jag landar.

Brooklyn Bridge

Nu har jag promenerat på alla de tre stora broarna över East river:
Williamsburg, Manhattan och Brooklyn Bridge. Men. Om man bara ska traska över en av dem är valet lika självklart som enkelt – Brooklyn Bridge. Den har finast utsikt, är störst, maffigast och pampigast. Och så är den läskigast att gå på!!! Man går på träplankor i mitten av bron, med massor av trafik under fötterna som både hörs och syns. Och så är läget ganska oskyddat och blåsigt. Min stackars höjdskräck upplever det som klart jobbigast att gå över Brooklyn Bridge. Men samtidigt är det den största upplevelsen, så det är bara att bita ihop och gilla läget. Jag har inte kollat upp det, men min känsla är att Brooklyn Bridge är kortast och Willamsburg längst. Om jag får tycka till röstar jag för att man gör som jag och tar sig till Brooklyn, promenerar runt nere vid vattnet och sedan promenerar tillbaka till Manhattan så att man går mot skylinen. Mycket hellre i den ordningen än att göra tvärtom och gå från Manhattan med utsikten i ryggen. Om man inte vill gå fram och tillbaka då såklart…. Nog svamlat, mer bilder: