Magkänslan sa avvakta

Mini-mannen vaknade upp med feber igår igen. När mannen pratade med vårdcentralen tyckte de att vi skulle åka in till primärvårdsakuten om febern inte hade försvunnit på kvällen för att göra en fortsatt utredning. (Efter 9 doser borde det märkas liiiite antibiotikaeffekt kan man tycka.) Under dagen var han pigg och orkade leka ganska bra och kändes mer på väg mot sig själv igen. Men på kvällen visade tempen 39,1 så då borde vi alltså åka in med honom. Men samtidigt kändes han inte febrig. Alla tidigare kvällar har han mått som sämst vid 18 och varit väldigt slö/sovit men igår var han inte det. Så vi tog beslutet att strunta i akuten och låta mini-mannen sova sig frisk. Och nu. Nu har det nog äääääntligen vänt. 36,7 imorse och J har varit gnällig och trotsig hela dagen. Alltså frisk, hehe…

(Stackars lillen ändå. 8,5 dygns influensa/infektion är inte att leka med…)

Bilden har inget med texten att göra – men när Micro-mannen a.k.a TokTim sätter på dig kepsen vet man att det blir succé…

Nähäpp, inte så bra

J-la skit. Jag trodde verkligen att antibiotikan skulle göra susen. Natten var bra och mini-mannen sov hyfsat lugnt och stilla och var normalsval. Men han vaknade upp med 39,1. Har ätit bättre och  hållit igång bättre under dagen. Men precis som varenda dag den senaste veckan fick han en riktig febertopp vid 17-tiden med upp mot 40 grader. Igen. Han var såååå ledsen hela kvällen och jag förstår honom. Detta är segt. Om han vaknar med feber imorgon igen tyckte sjukvårdsrådgivningen att vi ska kontakta VC för utredning för antibiotikan borde gett resultat nu. Sjääääääälvklart vill jag att han ska vakna feberfri. Det är det ENDA jag vill. (Men samtidigt hade jag velat sätta dit den otrevliga sköterskan. Vill att hon ska få ångra att hon inte lyssnade på mig. Fast jag jobbar ju ändå så det är inte jag som får åka in med mini i så fall. Men jag vill inte att vi ska behöva åka dit alls. Jag vill att mini ska bli frisk!!!!)

Lilla gubben…

Allt går

Island 🇮🇸!! Lagerbäck är magisk. När alla spelar på toppen av sin förmåga och som ett lag kan allt hända. Att gå vidare från gruppen är en sak men att ta sig till kvartsfinal är bragd. Såååå himla kul!

Både bra och dåligt

Ringde vår vårdcentral imorse för att få till ett besök. Ville lämna in urinprov och kolla om de kunde ta ett blodprov för att ta reda på vad som är fel med mini-mannen. Sköterskan jag pratade med slog dövörat till och var rent ut sagt otrevlig. Vi skulle ta den antibiotikan vi fick igår. Punkt. Inget intresse till utredning. Hon struntade i resistens och onödig förskrivning. Konstaterade bara att J är sjuk och ska behandlas. Jag håller med. Men hade velat ta tag i det ordentligt. Sket i det nu. Att han blir frisk är allra viktigast. (Och sen visade det sig att antibiotikan som var utskriven inte var en värsting utan ”bara” kåvepenin. Hade jag vetat det från början hade vi lika gärna kunnat hämta igår och jag hade inte brytt mig om att försöka få ett till läkarbesök.)

Dagen har sett ut lite så här. Mormor och morfar passade Micro-mannen. Mannen och mini-mannen tog det lugnt hemma. Jag jobbade. Mannen fick ta till alla knep för att få i J antibiotika. När jag kom hem var han en slagen hjälte med 40,1. Men sen tror jag att både iprenen och antibiotikan kickade in samtidigt för helt plötsligt blev J pigg. Han lekte, busade och skrattade. Underbart att se. Nu är det bara 9 dagar kvar med antibiotika, 27 doser. 🙈

För att kunna sova

Mini-mannen var sval och fin hela natten och vi tänkte – yes – han är frisk. Men nej. På morgonen hade han feber igen. Inte superhög men feber lik förbannat. Han fick febernedsättande och efter det gick febern ner och han har hållit sig hyfsat sval under dagen. Kanske höga 37 snarare än upp mot 40. Men så innan läggning var han en kamin igen. 39,5. Och klagade på ont i nacken. Då börjar det ringa varningsklockor i mitt huvud direkt – ont i nacken – hjärnhinneinflammation – farligt. Fast jag lugnade mig rätt fort. Dels för att han suttit med böjd nacke över paddan en stund och dels för att han hela tiden har ”jätteont” någonstans. Stället varierar men han klagar på huvud, mage, rumpa, arm, mun, hals och öra. Speciellt nu när han är sjuk, men annars också. Men nacken är nacken och även om han kunde vrida huvudet sprutade tårarna. 

Så mannen åkte med honom till närvårdsakuten. (Inte barnakuten där det kryllar av folk och läskiga baciller…)  Lika bra att kolla upp oooooom det skulle vara något och dessutom är han inne på sjätte dygnet med feber. Skulle aldrig förlåta mig själv om något hände. Om det skulle vara hjärnhinneinflammation har jag läst på lite nu och det verkar inte vara någon fara. En grej är att man ofta blir sjuk i två omgångar och den biten stämmer ju väldigt bra. Men det kan vara borrelia. Eller något annat som kräver behandling och antibiotika. Och då kan vi lika gärna kolla upp det idag istället för att vänta tills imorgon. Så nu sitter jag i soffan och längtar tills jag får besked. Längtar tills de är hemma igen. Är inte orolig. Mini-mannen är i de tryggaste händerna jag vet.  

Syskonkärleken förresten. När mannen höll på och packa iordning somnade Jack i min famn av febertoppen. Och Micro-mannen fattade att något var lite fel och stoppade in nappen varje gång Jack tappade den (han sov så hårt att munnen var helt slapp). Sen gick han och hämtade fåret shaun-gosedjuret som J brukar ha i sängen. Och klappade och satt nära. Finaste kärleken att se…

Edit: Nu sover sjuklingen bredvid mig. De fick hjälp idag och det var inte hjärnhinneinflammation vilket var viktigast att konstatera. Men det blir en ny rond med vår lokala vårdcentral imorgon. En normal sänka ska vara mellan 5-10. Mini hade 110 så han har helt klart en infektion i kroppen. Läkaren idag trodde ”urin eller lungor” och skrev ut antibiotika. Eftersom jag är farmaceut och mamma sköterska konfererade vi snabbt och var överens – bad mannen åka hem och inte hämta ut medicinen på Apoteket. Jag vill såklart att Minis infektion ska behandlas! Men då ska det konstateras vad det är och sedan ska han få rätt antibiotika – inte en som tar ”allt”. Antibiotikaförskrivningen är alldeles för hög i Sverige och resistensen ökar. Man ska inte skriva ut bara för att lugna föräldrarna. Om han har uvi ska det konstateras genom kisseprov och om det är lunginflammation ska det konstateras genom röntgen. Om han börjar kväll eller imorgon spelar inte så stor roll. Jaja. Fortsättning följer…

Söndagslördag

Min Micro-man alltså 😍 Hur kan en sån pyttig person vara så himla gullig och så himla jobbig på samma gång? När han är på rätt humör är han en riktig solstråle och det går inte att värja sig mot hans leende. Men när han inte är på humör och bara gnäller – då funderar man på att sälja honom till högstbjudande (bara det att det inte skulle komma in några bud). Härligast i världen för oss ändå. 

Mini-mannens feber är envis som synden. Inne på femte dygnet nu och tidigare visade termometern 40 grader. Den brukar ligga precis under och trots att feber alltid är feber och temperaturen inte är så viktig känns det mer läskigt när det är en fyra i början än en trea. Min mamma a.k.a mormor är pensionerad sjuksköterska och även om hon jobbat inom geriatriken är det så himla skönt att kunna ringa och bolla allt och få några lugnande ord när hönsigheten slår till (alltså oooofta…). Idag sa hon en bra grej och det är att jag ska kontakta BVC när han är frisk igen. I och med att detta är tredje månaden på raken som han har feber trots att sommaren borde vara infektionsrisk och i och med att den håller i sig så länge som 4-5 dygn när han blir dålig och i och med att han bara har feber och inte är förkyld samtidigt (förutom senast då han faktiskt hade rosslig hosta). Kanske något som ska kollas upp? Vi får se. Men nu kanske det är sluttampen för den här omgången ändå? Han sover nu och svettas som aldrig förr. Alltså. Kudden var helt blöt så jag fick byta den. Pyjamasen hade blivit rejält fuktig och för första gången sedan i tisdags känns kroppen (nacken) sval och inte elementvarm. Hoppas hoppas..

Lördag förresten. Som känns som söndag. Långhelg är bra grejer. Och så bara en vecka till semester…

Egen variant

Mini får inte leka med mobilen så ofta och är därför inte bäst på selfies…

Vem behöver sill och potatis när man kan äta hemmagjord pizza? Vem behöver midsommarstångsfirande när man har en febrig 3,5-åring? Vem behöver klänning och krans när man kan gå i myskläder? Vem behöver värsta festen när syster a.k.a moster kommer på besök? Det blir vad man gör det till. Alltså bra…

Hoppas att ni haft en trevlig midsommar 🇸🇪

Livet en onsdag

• Mini-mannen hade feber i slutet av april. Och i slutet av maj. Och jomenvisst. Nu har han feber i slutet av juni också. Än så länge äter och dricker han förvånansvärt bra trots närmare 40 grader. Hoppas på en mild och snabb omgång. 
• Annars är han totalt helfrälst på sin springcykel och vill cykla hela hela tiden. Han har haft den länge och använt den lite då och då, precis som en cykel med stödhjul. Men nu har han liksom kommit på grejen och älskar att susa fram. Han kan rulla genom att balansera utan att ha fötterna i marken riktigt långt. Och han som är så försiktig av sig och aldrig ramlar har gjort det två gånger i en sväng eftersom han är så snabb. Idag köpte vi en begagnad springcykel med handbroms för att se om det kan vara något. 
• Det är mycket house of Lola som snurrar i mitt huvud. Mail. System att lära sig. Visningar att boka. Saker att köpa in. Känns kul. 
• Micro-mannen pratar inte så många riktiga ord ännu men han försöker hela tiden och ljudar mycket. Han har många halvord som ändå betyder något för honom och oss. Typ bamp-pa är lampa och kaaaaa är katt. Det ska nog ta sig. Dessutom förstår han allt. Och har en vilja av stål. Så fort han inte får som han vill eller om man säger nej bryter han ihop och blir superarg samtidigt. Och är som en hal ål i famnen och vill bara ner. 
• Har äntligen målat om i vårt sovrum. Ville ha det ”chokladbrunt” när vi flyttade in men färgen blev föööör mörk. Borde målat om direkt men så blev det inte. Nu, nästan fyra år senare blev väggarna nougatfärgade istället. Himla skillnad. 
• Ser på fotboll nu när Sveriges öde ska avgöras. Tror att vi åker ut men hoppas ändå att det ska gå vägen. Heja!

Bok – Livrädd (⭐️⭐️⭐️⭐️)

Det här är S.J Boltons andra bok jag läser och den andra om polisen Lacey Flint. Jag minns största delen av storyn i den första men jag minns inte exakt hur upplösningen var, och det stör mig. Det var en mega-cliff-hanger som handlade om Lacey själv men jag kan inte för mitt liv komma på exakt hur det var. Och det som framkom då återberättades inte i Livrädd så jag funderar fortfarande på hur det var. 

Bolton har en förmåga att skriva på ett kusligt sätt. Det är nästan lite väl mörkt och läskigt men samtidigt precis på rätt sida av min läskighets-gräns. I livrädd får Lacey åka till Cambridge under täckmantel som student för att ta reda på om ett stort antal självmord verkligen är självmord eller något annat och ganska snabbt börjar konstiga saker att hända. Läskig bok som sagt. Och spännande. Speciellt slutet. Det var så spännande att jag hux flux råkade läsa 45 minuter på min 30 minuterslunch. Ooops. Hehe. Kanske inte en stark fyra men ändå en fyra i betyg…

Let’s do this!

Alltså. Det är rätt bra ljus där jag har min dockningsstation/högtalare på kontoret och när jag pratat FaceTime med familjen brukar jag ”öva” på selfies…

Jag ska bli säljare för House Of Lola!

Det kan inte komma som en överraskning att jag gillar House Of Lola. Jag har nog faktiskt köpt minst ett plagg varje säsong i 5 år, eller 10 säsonger. 🙈 (Fast vissa plagg har jag sålt vidare på Tradera där det är bra andrahandsvärde.)

Nu ska ”min” säljare sluta. Hon har faktiskt försökt få mig att bli säljare i några säsonger eftersom hon tror att det skulle passa mig men jag har inte nappat och hon har inte tjatat seriöst. Men nu när det blev så definitivt att hon försvinner har jag funderat och funderat lite till. Vägt för och nackdelar. Pratat med min säljare och funderat ännu mer. Jag har varit sugen. Inte alls för att tjäna extra pengar i första hand utan för att få fler att upptäcka Lola. Hjälpa kunder att hitta ”sina” plagg. Dela med mig av ett bra klädmärke. Jag kan prata för kläderna, för kollektionen, för kvalitén – vill smitta av det på mina visningar. Det som väger emot är tiden det tar. För tid tar det även om det mest räknas som rolig tid. Det blir tid från familjen men samtidigt tid för mig. Och killarna är lagom i ålder. Inte för små men inte skjutsa-till-olika-aktiviteter-och-träningar-stora heller. Räknar med att få göra lite kvällsjobb framför datorn ibland istället för att slappa i soffan. Men såååå mycket tror jag inte att det blir. Hoppas hitta en lagom belastning. Vill inte sälja pyttelite men inte extremmycket heller utan svenskt lagom. Någon visning per vecka, fler i början av en säsong. 

Det som fick mig att välja att satsa var mannen. Trodde att han skulle bli glad när jag berättade att M skulle sluta och skoja om att jag skulle sluta shoppa. Men han sa bara – då ska väl du börja nu?! För honom var det självklart att jag ska göra detta för att jag kommer att ångra mig om jag inte gör det. 😍 Så jag kör. Mannen sköter killarna när jag är iväg, pengarna jag drar in går oavkortat till familjen. Vad kan hända? Om det blir för mycket eller inte passar mig blir det bara en säsong. Är det kul kör jag på. 

Så nu har jag bokat in lite visningar med några kompisar. Hoppas på fler men har redan kommit en bit på väg. (Får lite kontakter av min gulliga säljare också. Hennes kundregister är eftertraktat ochjag  tror att vi är tre som får dela på det…) Är peppad och tycker att det ska bli KUL. Kul att se det från andra sidan. Kul att se den kommande kollektionen. Kul att pracka på folk kläder. Kul att prova. 

Har jag någon läsare som bor i eller i närheten av Göteborg och är nyfiken på house Of Lola eller redan frälst? Boka en visning med mig i höst 🙈☺️😉 Jag behöver öva och bli varm i Lola-kläderna…