Innan visste jag inte annat

Snart ska jag och mannen iväg på fest så guldklimparna är ute på äventyr. Vi har alltså fått några timmar ensamma hemma. Jag har kollat på skidor och pillat med recept och bilder. Förr, innan jag fick barn var det ju det jag gjorde. Pillade med mitt. Chillade ibland. Grejade ibland. Och jag gillade det. Det gör jag fortfarande. Längtar efter tid att pyssla utan störningsmoment. Men när jag väl får göra det är det något som saknas. Ljuden från dem. Det där att bli störd. Innan barnen var livet jättebra. Det är samma liv nu – bara lite mer. Två extra som andas. Och saknas. Det jag gillade förut gillar jag fortfarande men det är inte det viktigaste. Svårt att förklara och sätta ord på vad jag menar men någon kanske fattar? 😉

4 år

Jack. Min Jack. Idag blir du 4 år. Hur gick det till? Innan jag själv blev mamma pratade alla om den där stora kärleken till sitt barn och jag tänkte mest ”yeah, yeah”. Sen kom du och då förstod jag. Som jag älskar dig! 

Grattis på din dag 🎈

Enkel kärlek

Det behövs inte mycket för att göra mig glad. Behöver inte dyra presenter eller blommor varje vecka för att veta att vi har det bra, jag och min karl. Det enkla är oftast det bästa. Idag fixade mannen upphängning i garaget för mina klädställningar som jag har på Lola-visningarna. Himla skönt att kunna få dem ur vägen och himla skönt att slippa bära från bilen och hem mellan visningarna. Ett enkelt men uppskattat sätt att visa kärlek på. Jag är lätt och billig i drift 😂

Graffiti och årsdag

Jag och mannen brukar alltid snoka upp graffiti när vi är iväg någonstans och det gjorde vi i Köpenhamn också. Såklart. Det fanns riktigt mycket street art faktiskt och bilderna här gillar jag skarpt. Såpass att alla tre nog hamnar i en ram och hängs upp på väggen i vår allt större samling. 

Jag och mannen ja. Idag har vi årsdag. 8 år. Det känns både som mycket kortare och mycket längre tid. Är tacksam varje dag för att han är min och för att jag får vara hans. För att det är så enkelt mellan oss. För att vi har det bra och jobbar för att fortsätta ha det bra. Hoppas på många fler år ❤️

Inget speciellt. Väldigt speciell

Jag vet egentligen inte vad jag ska blogga om varje dag längre och det märks på att inläggen blir lite färre. Nu när föräldraledigheten är slut för vår familj lunkar livet på och det är mycket samma samma. Lämna, jobba, umgås, sova. Upprepa igen och igen. Har ändå inget emot det utan gillar vår nya vardag. Men jag har inte riktigt energi att filura på inlägg. Fokuserar på annat just nu. Ska försöka bättra mig lite men det är svårt när jag inte har något speciellt på hjärtat. 

En som däremot är speciell för mig är mini-mannen. Han är allt. (Tillsammans med sin bror såklart…) Vilken fantastisk liten människa han är ändå. Så klok och fin och försiktig och rolig och underbar på en och samma gång.  Livet med en snart-4-åring är ett äventyr. Han förvånar mig ständigt och gör mig stolt varje dag. Han växlar mellan att vara go och glad till att bli sur och trotsig. Han han kan ena sekunden sparka eller putta sin lillebror för att nästa självmant krama honom. Han kanske var sen med språkutvecklingen men det tar han verkligen igen nu. Han kan räkna till tjugo på både engelska och svenska och är aldrig tyst. På några dagar har han snappat upp alfabetssången och lärt sig den ”felfritt”. Han som inte velat sjunga innan sjunger hela tiden och det är sååååå gulligt. På förskolan använder de tecken till alla ramsor och sånger och han lär sig direkt. Han vill hellre prata i vår vanliga telefon än facetima. Han kan alla bilmärken och ser på långt håll eller från sidan vilken bil det är och har typ aldrig fel. Han snappar upp vissa grejer jag säger och sedan använder han exakt samma fraser på någon annan, oftast T.  Det var länge sedan jag slutade räkna hur många ord han använder i meningar, han sprutar ur sig nya saker hela tiden. Att sluta med napp har gått helt smärtfritt och han frågar inte ens efter den längre. Likadant med blöjor. Sedan han blev blöjfri har vi inte haft en olycka. Han är liksom lite trög i starten och tar gärna tid på sig, men sedan, när han väl gör något är han grym. Typ expert. Han är smart på ett eftertänksamt sätt. Han är rejält blyg i början när han träffar någon. Men när det första väl har släppt då är han allt annat än blyg, snarare väldigt social med alla han känner sig trygg med. Min mini-man, det är en gullig kille det!

Tomt och tyst

Mannen är borta med jobbet över natten och kommer hem imorgon kväll. Och jag tänker innan att det nästan ska bli skönt med lite ”egen” tid på kvällen. Likadant när jag själv åker iväg. Då längtar jag bort. Men sen. När det väl är verklighet. Då inser jag att det ändå är bäst när vi är tillsammans. Hemma. Det är så tomt och tyst nu. Han saknas. Hans andetag. Hans närvaro. Hela han. Vi är verkligen bortskämda med att nästan alltid vara tillsammans. Fast det är nyttigt det här ändå. Att få inse hur bra vi har det och bli påmind om hur lycklig jag är i min vardag. 

Men det går verkligen ingen nöd på oss här hemma. Idag fick jag sällskap av mina föräldrar. Imorgon av mannens. Killarna var varma, glada och återigen – sååååå smutsiga!!! Båda fick klä av sig i hallen. 🙈 Mini-mannen berättade om monster jam och Micro-mannen spexade som bara han kan. Läggningen gick okej och nu ska jag läsa i sängen. Gonatt!

Äkta kärlek

Vi är just nu på Gotland och jag är helt golvad av denna pärla till ö. Kan inte komma över hur vackert det är – överallt. Skulle helst vilja stanna bilen och fota hela tiden. Blommorna vid vägen. Byggnaderna. Utsikten. Detaljerna. Charmen. Skulle vilja gå med mobilen i handen och fota allt men det går ju inte så jag får passa på med ett foto här och ett där. (Vet inte heller vad jag skulle ha alla foton till men det kliar i hela mig av allt jag ser…) Hade rätt höga förväntningar innan vi kom hit och har inte blivit besviken. Både jag och mannen är helt förundrade. Det känns som utomlands fast ändå ursvenskt. Gotland är mitt nya Sverige-smultronställe och vi har redan bestämt att vi åker tillbaka nästa sommar. 

Så är det

Alltså. Oavsett vad som händer kommer de här två alltid vara det finaste jag gjort, det värdefullaste jag har och det enda jag behöver. 💗 (och så mannen dådå…)

Det växlar

  
Den där syskonkärleken…. Ibland är det så fina mot varandra och jag ser vilka kompisar de kommer att bli och hur kul de kommer att ha. Ibland bara bråkar de och går varandra på nerverna och då tänker jag – hjääääälp. På bilden ovan hämtade mini en handduk och hjälpte till att torka snor från Micros näsa. De gillade det båda två och höll på en stund. Mer sånt tack!

Mini-mannen 3 år

  
Älskade Jack, min lilla Mini-man… Du gjorde mig till mamma och förändrade mitt liv. Du är lugn, tyst, noggran, försiktig och blyg. Men du är också busig, rolig och tokig. Du är liten i maten men ändå så lång. Du älskar alla typer av fordon och hatar att bli kladdig. Du pratar mer och mer och gör mig glad exakt varje dag. Din hand i min är allt som behövs. Ditt skratt är mitt favoritljud och dina ögon är vackrast i världen. Det finns ingen som du och för mig är du allt. Idag blir du 3 (TRE) år gammal. 

Edit: Dagen måste varit till belåtenhet. Han somnade under tiden jag läste för honom! Det har aldrig hänt förut. Han såg trött ut och jag frågade flera gånger om vi skulle släcka men han sa nej. Plötsligt gick ögonen ihop.