Förra året

   
 Min favorit-graffiti of all times. Den hänger dock inte på väggen ännu eftersom vi har fullt. Behöver göra om lite här hemma. Men den är grym och nästan värd hela resan i sig. 

För ett år sedan låg Micro inne i magen och växte till sig samtidigt som jag var i New York på egen hand (läs om det här). Nu i efterhand känns det overkligt, nästan som om det inte hänt. Var jag verkligen där? Det var själviskt av mig att åka men ibland får man vara självisk. Det är okej. Mannen vandrade en vecka på sommaren och jag åkte till NY på hösten. Vi passade på att göra varsin grej bara för oss när vi ”bara” hade ett barn. Mini-mannen hade ju den andra föräldern hos sig så det gick ingen nöd på honom. Men oj vad jag saknade på slutet och oj vad jag längtade hem. Ändå. Att få komma bort och hämta andan behövdes. Då.  Nu med två barn finns det inte samma utrymme att vara självisk och ta en paus. Nu är jag glad om jag kan träna, veckohandla eller fika med en kompis utan barn, hehe. 

Det var ändå en lyckad resa. Tänker på den ibland. Vad jag gjorde och såg. Hur det kändes. Hade fantastiskt väder i en helt fantastisk stad. Jag älskar New York och vet redan att jag kommer att återvända igen någon gång, gärna precis den här tiden på året. 

Subway i New York

För 31 dollar fick jag ett 7-dagars subwaykort och det användes flitigt. Men. Även om det är smidigt och praktiskt med tunnelbana och linjenätet sträcker sig dit man vill komma, tycker jag ändå att subwayen är ett nödvändigt ont. Dels är de flesta hållplatserna sunkiga och nergångna och allt känns smutsigt och lite otryggt. Men det som jag tyckte var absolut jobbigast var att det var som att gå ner i en bastu varje gång. Hållplatserna var såååååå varma, säkert upp mot 30 grader. Så fort man kom ner kände man bara hur värmen omslöt en och gjorde det tungt att andas. Vissa tåg hade ac, andra inte. Fick svettattacker och lite panikkänsla flera gånger varje dag. När man tog en linje mot en ändhållplats hade man vagnen i stort sett för sig själv, men på Manhattan var tågen ofta knökfulla. Väldigt obehagligt att stå och knö i en varm vagn packad med okända människor. Kan inte ens föreställa mig hur det är under sommaren. Blä. Flera gånger blev jag i alla fall erbjuden sittplats på grund av min gravidmage och jag har förstått att det är ovanligaste i Stockholm så den biten skötte amerikanerna bra….

För att inte åka åt fel håll lär man sig snabbt att gå ner i ”rätt” subway-nergång. För att åka norrut väljer man ”uptown” och för att åka söderut ”downtown”. Oftast är nergångarna på olika sidor av en gata eller en korsning och går man ner fel är det inte alltid helt lätt att rätta till det. Min hållplats, East Broadway på orange linje F, hade bara en nergång ned tåg både uptown och downtown på varsin sida om perrongen, men så var det bara på mindre hållplatser. Många linjer hade också expresståg som hoppade över många hållplatser och det var inte alltid lätt att se på själva tåget om det var express. Och flera gånger var det förseningar och inställda turer. Tåg som vände mitt på sträckan. Tåg som inte kom. Tåg som körde långsamt. Alltid var det något.

Kontentan av det hela är att subwayen är ett smidigt transportsätt även om den inte alltid funkar problemfritt och även om det är lite obekvämt.

Central Park

Efter sju sorger och åtta bedrövelser hamnade jag i Central Park. Först stannade inte subwayen på en hållplats på grund av en ”investigation” och på nästföljande stopp var alla tvungna att gå av. Alltså. Någon hade tagit livet av sig. Sedan var tre tåg på raken expresståg. När jag äntligen kunde hoppa på ett tåg var det också ett expresståg. Sicken miss. Istället för att få gå av på 86th st som jag planerat hamnade jag på 125th st. Lite fel. På grund av självmordet gick trafiken inte som den skulle och det kom bara nya expresståg (inga vanliga) och jag var inte sugen på att åka ner till 59th st. Men efter drygt 1 timmes väntande och suckande och stönande kom jag fram och kunde börja traska runt i det som kallas New Yorks lunga. Central park.

Hade varit förutseende och köpt med mig lunch och sämre kan man ju ha det en måndag i oktober. (Notera kameran i väskan.) Jag hade egentligen velat se parken i höstfärger med gula, orange och röda löv, men man kan inte få allt. Det dröjer nog några veckor innan löven byter färg och eftersom jag inte blir mindre gravid hade jag inte så mycket att välja på. En grön park är också vacker och Central Park är speciellt. Mycket folk överallt. Turister såklart, men mycket barnvagnar och motionärer också.

Graffiti i East Village

Phuuuuuuu, vilken dag! Jag har gått och gått och gått. Och sedan har jag gått lite till. Egentligen lite mer än vad den här gravida kroppen orkar med känner jag nu så imorgon blir det lugnare tempo. Eller nej. Jag har såklart inte bara gått utan åkt en hel del subway också, men New York upplevs bäst till fots, så är det bara. Och när man väl går där så går det rätt fort att gå 10 gator söderut…. Synd att jag inte har stegräknaren med mig, men jag borde kommit upp i minst 20.000 steg idag. Minst. Jag gick hemifrån strax innan 08 och kom tillbaka till lägenheten ganska precis kl 18.

Hur som heldt. Jag har två planerade ”graffiti-utflykter” framför mig men sen har jag ju googlat och instagrammat en del också och hade hittat lite potentiella graffiti-platser i närheten av där jag bor så imorse promenerade jag upp till East Vilkage och spanade. Jodå. Helt okej graffiti faktiskt. ☺️

Memorial plaza

Idag var min plan att ta tåget över till New Jersey och se på Manhattan från andra sidan Hudson River. Det var planen det. Men tydligen gick inte tåget jag skulle ta under helgen så plan B blev att strosa omkring nere på före detta Ground Zero, numera Memorial Plaza istället. Där tvillingtornen stod förut finns numera två stora pooler med vattenfall och namnet på de nästan 3000 personerna som omkom är inskrivna runt om. När någon av de omkomna skulle fyllt år, placeras en vit ros vid namnet. Hela platsen känns lugn och rofylld och överallt växer träd. Bredvid ”minneslunden” ståtar nya 1 World trade center.

Framme

Jag är framme! Resan har gått bra, men varit lång. Nu har jag landat i airbnb-lägenheten som känns helt okej. Så fort jag har varvat ner och landat ska jag försöka sova och imorgon blir det till att utforska området jag bor i.

Var ”tvungen” att köpa med mig lite djungelvrål och riesen från taxfreen. Om det är något jag har craving på är det djungelvrål….

New York – here I come!

Nu sitter jag på Landvetter! Har checkat in, växlat lite pengar och gått igenom säkerhetskontrollen. Det känns helt okej just nu men igår hade jag resfeber deluxe. När jag hade mini-mannen i famnen började jag gråta. Smågrät någon timme över vad jag gett mig in på, men tack och lov gick det över. Sov bra inatt och avskedet gick smärtfritt. Syrran körde mig hit och höll mig sällskap en stund ”eftersom jag inte kommer att ha någon att prata med på länge”…. 😁

Har packat väääääldigt lätt. Ifall ifall jag hittar saker att shoppa finns det utrymme för det. La kabinväskan i resväskan och eftersom inte ens kabinväskan är knökfull snackar vi gott om utrymme. Vad vill jag shoppa? Lite grejer till mini-mannen, skor och kanske någon väska till mig. Vi får se. Sist blev jag besviken på shoppingen. Hoppas bli positivt överraskad nu.

Har laddat med vatten och lite bars att äta om jag blir hungrig. Mellanlandar i London. Landar i New York 17.25 lokal tid. Räknar med att komma till min lägenhet runt 20-21. Då är klockan 02-03 på natten här hemma, så det blir en lååååång dag.

Ajöken adjö!

(Jag är en ”pås-packare”. Vill ha påsar till allt. Underkläder i en. Kläder i en. Böcker i en. Laddare och elektronik i en påse och så necessär.)

Besök på MVC

Nu har det gått så pass lång tid av graviditeten att det blivit dags för regelbundna mäta-magen-och-lyssna-på-hjärtljuden-besök hos MVC. Gillar att gå dit.

Idag var mina värden:
Blodtryck: typ 110/78 eller något (ska vara max 140/90)
Hb: 132 (ska vara över 110)
Socker: 4,1 (ska vara under 8)
SF-mått: 24
Hjärtslag: ca 150/min
Lämnade urinprov också som var utan anmärkning. Hade inte förväntat mig något annat eftersom jag inte har några känningar men eftersom jag haft uvi skickas även ett prov på odling.

Vi hade tid på BVC precis efteråt så därför var mannen och mini-mannen med idag. Jack blev jätteledsen och grät när min barnmorska ”undersökte” mig. Han undrade nog vad hon gjorde. Trots att han satt i mannens famn var han inte helt nöjd även om han lyssnade noga på hjärtljuden. Jag känner och ska känna bebisen varje dag nu. Annars hade vi inte så mycket att säga på dagens besök, jag mår ju bra. Dubbelkollade att jag kan äta Omeprazol och det var lugnt. Det var väl det. Eller just det ja, fick med mig ett moderskapsintyg att skicka till försäkringskassan.

Fixade även ett intyg på min graviditet inför new york-resan. Ett för utresan som visar att jag är i 25+1 och ett för hemresan som visar att jag är i 26+0. Egentligen behövs det inte innan vecka 28 men jag chansar inte. Tycker redan att magen är ganska stor och synlig och vill inte bli misstrodd. Kontrollen för att komna in i USA är dessutom rätt omfattande och sträng. Hellre ett intyg för att slippa trubbel. Tänk, om två veckor är jag där! Vi den här tiden har jag nog fått i mig lunch (NY ligger 6 timmar efter Sverige) och traskar omkring och insuper stan.

Planering och lite fasa

Igår bokade jag flyget till och från New York. Samtidigt som jag fortfarande är asglad över att jag faktiskt ska iväg kändes det ändå jobbigt igår. Jag ska liksom dit helt själv (igen). Alldeles ensam. Kommer jag verkligen klara det? Det hjälpte inte när mannen sa att jag kommer att få minst ett bryt av hemlängtan efter mini-mannen. Jag är blödigare än honom och han tyckte att det var rejält jobbigt att vara borta nu en vecka på sommaren. Lägg till lite gravidhormoner på det och det är upplagt för minst en gråtattack. Idag känns det bättre igen, tack och lov. Jag har gjort resan förut och det gick bra. Och jag viiiiiiill ju få lite egentid, saknar att vara helt ensam ibland. Sova ostört flera nätter i rad, tills jag vaknar av mig själv. (Kommer säkert att sova kasst på grund av jetlag och ensamhet, men ändå.) Gå dit jag vill, göra det jag vill, åka dit jag känner för. Läsa massor, blogga massor, köpa take-out-mat och insupa stan.

Bilder lånade från instagram och hashtaggarna #wellingcourt och #bowerywall. På min mini-padda blir bilden först gigantisk, men efter ett tag normal. Vet inte hur det ser ut för er?

För er som hängt med är jag och mannen graffiti-nördar. Vi har ca 20-25 små tavlor i vardagsrummet på bilder av graffiti från olika resor vi gjort och platser vi besökt. Och fler kommer det att bli nu även om vi börjar få ont om plats på väggen. New York känns lite som ett mecka för graffiti. Googlar, kollar hashtaggar på instagram och kollar på kartan vart det ligger. Blir alldeles pirrig av att fota snygg graffiti eller street art. Har fyra ställen hittills jag vill kolla in, hehe. Ser ni tjejen med fåglarna runt, åhhhh. Och texten i en enda röra är en av få som inte har ett motiv som jag faktiskt gillar och som passar ihop med en vi redan har.

Har börjat fundera på exakt vad jag vill se och göra den här gången. The high line och central park är givna. Och jag tror nog att det blir empire state building igen om det är fint väder.</delNix. Bestämde idag att jag tar top of the rock istället. Och så vill jag till memorial plaza som var en byggarbetsplats sist jag var där. Och coney Island verkar knasigt och kul och jag kan ta min tunnelbanelinje hela vägen så det borde jag kunna offra en halvdag på. Och så vill jag gå över både brooklyn och williamsburg bridge. Och shoppa. Och köpa take-out. Har googlat och det verkar finns gott om restauranger i mina krokar. New York – jag längtar efter dig!

Kan inte acceptera ett nej

Ända sedan jag fick reda på att min och syrrans planerade New York-resa gick upp i rök har jag funderat på en plan b. Mannens tycker att stan finns kvar men jag kan inte se det på det sättet. Jag vill inte dit om flera år, jag vill dit nu nu nu. Syrran kanske skulle kunna åka i vår om hon får behålla jobbet, men för det första vill jag dit på hösten (höstiga löv i central park!) och för det andra kanske vi vill utöka familjen så småningom. Jag känner att blir det inte nu blir det aldrig. Mannen får jag aldrig med mig, han är inte intresserad. Och mina vänner har antingen familj eller redan varit där. Så nu funderar jag på att åka själv – igen.

Vet inte om jag är knäpp som kan tänka mig att lämna familjen men det skulle ”bara” bli 1 vecka och mini-mannen klarar sig fint med sin pappa. R ska dessutom fjällvandra i sommar så man kan säga att jag har lite egentid till godo. Och jag vet ju redan att det funkar att vara i New York själv. Lägga upp dagen som jag vill. Gå i de affärer jag vill. Fota det jag vill. Äta det jag vill. Styra allt helt på egen hand. Att äta själv på restaurang är ingen hit men i så fall gör jag som sist. Kör mycket take-away och mat i farten. Är ute på stan hela dagarna, men hänger inomhus de flesta kvällar. Läser och tar det lugnt. Drömmen lever fortfarande alltså….

Den största nackdelen är att det är så fasans dyrt med hotellrum för en person. I alla fall om man vill ha egen toalett och bo där jag vill bo på Manhattan. Drygt 10.000 pix eller mer kostar det. Men nu har jag hittat ett fiffigt alternativ: airbnb. Det är privatpersoner som hyr ut till andra privatpersoner. Det kan vara en helt egen lägenhet eller ett eget rum. Superbra ju! Helst skulle jag vilja ha ett eget ställe och verkligen känna mig som en riktig new yorker. Men jag tittar på ställen runt 30th street och söderut och då blir det nästan lika dyrt som hotell. Har snöat in på en studio som kostar 8.000. Men sen har jag hittat ett rum också. Egen ingång, egen toalett. En trappa upp bor ägaren och där ligger köket som är delat. Tänker främst att jag kan använda kylskåpet (det finns inte ens på alla hotellrum). Det kostar 5.000 och just den uthyraren har fått massor av fina omdömen. 5.000 är halva priset mot hotell. Och 3.000 billigare än ett helt eget ställe. Det är ändå några tusen och det kanske inte är så tokigt ändå. Jag har verkligen totalt snöat in på airbnb. Surfar runt, kollar bilder, kollar priser, kollar läge. Får se om jag slår till.

Bild lånad från Twitter