Etikettarkiv: underbar

Sicken kille


Micro-mannen alltså. Han är en sån liten filur. En riktig spelevink och det är helt omöjligt att inte bli glad i hans närhet. Vi både skrattar med honom och åt honom, det kan inte hjälpas. Han är en tok, en underbar liten tok. Just nu sprutar det ord ur munnen på honom. Han kommenterar allt och sätter allt oftare ihop både två och tre ord i stöten. Vill alltid prata i telefon och kan ”fävl”, alltså själv. Det är otroligt vad den lilla människan förstår mycket, nickar och mmm-ar hela tiden. Han verkar vara inne i en tillväxtfas för just nu äter han stora portioner. Eller så har han omfördelat intaget och äter massor till lunch och middag men mindre av mellanmål och frukost? Svårt att veta. Hans vilja är inte att leka med och han blir så arg så arg när han inte får som han vill. Eller ledsen. Och tror att det hjälper att skrika och kasta sig. Jag tror att vi kommer att få en mer märkbar trotsålder med den här. Ämdå måste jag skratta när han säger ”nejjjj”, med tydligt j. Innan har han sagt nääää, men nu nej alltså och det låter så näpet. Min älskade plutt. 

Mini-mannen kämpar på och verkar faktiskt inte bli sjuk-sjuk den här gången heller. Han har varit risig söndag och måndag kväll och natt med hög feber. Men relativ pigg på dagarna. Igår kväll väntade vi på en febertopp som aldrig kom. De är ändå hemma idag men kanske blir det förskola torsdag och fredag? Näää, han kanske inte har problem med mandlarna för då borde han blivit rejält dålig igen känns det som. Säger ett försiktigt hurra…

Annonser

Inget speciellt. Väldigt speciell


Jag vet egentligen inte vad jag ska blogga om varje dag längre och det märks på att inläggen blir lite färre. Nu när föräldraledigheten är slut för vår familj lunkar livet på och det är mycket samma samma. Lämna, jobba, umgås, sova. Upprepa igen och igen. Har ändå inget emot det utan gillar vår nya vardag. Men jag har inte riktigt energi att filura på inlägg. Fokuserar på annat just nu. Ska försöka bättra mig lite men det är svårt när jag inte har något speciellt på hjärtat. 

En som däremot är speciell för mig är mini-mannen. Han är allt. (Tillsammans med sin bror såklart…) Vilken fantastisk liten människa han är ändå. Så klok och fin och försiktig och rolig och underbar på en och samma gång.  Livet med en snart-4-åring är ett äventyr. Han förvånar mig ständigt och gör mig stolt varje dag. Han växlar mellan att vara go och glad till att bli sur och trotsig. Han han kan ena sekunden sparka eller putta sin lillebror för att nästa självmant krama honom. Han kanske var sen med språkutvecklingen men det tar han verkligen igen nu. Han kan räkna till tjugo på både engelska och svenska och är aldrig tyst. På några dagar har han snappat upp alfabetssången och lärt sig den ”felfritt”. Han som inte velat sjunga innan sjunger hela tiden och det är sååååå gulligt. På förskolan använder de tecken till alla ramsor och sånger och han lär sig direkt. Han vill hellre prata i vår vanliga telefon än facetima. Han kan alla bilmärken och ser på långt håll eller från sidan vilken bil det är och har typ aldrig fel. Han snappar upp vissa grejer jag säger och sedan använder han exakt samma fraser på någon annan, oftast T.  Det var länge sedan jag slutade räkna hur många ord han använder i meningar, han sprutar ur sig nya saker hela tiden. Att sluta med napp har gått helt smärtfritt och han frågar inte ens efter den längre. Likadant med blöjor. Sedan han blev blöjfri har vi inte haft en olycka. Han är liksom lite trög i starten och tar gärna tid på sig, men sedan, när han väl gör något är han grym. Typ expert. Han är smart på ett eftertänksamt sätt. Han är rejält blyg i början när han träffar någon. Men när det första väl har släppt då är han allt annat än blyg, snarare väldigt social med alla han känner sig trygg med. Min mini-man, det är en gullig kille det!


En stor och en liten kärlek

IMG_8259.JPG
Den här filuren är inne i en period med mycket vilja och svårighet att acceptera ett nej just. Det blir en del gråt för att testa oss. Han vill gääääärna ha napp hela tiden, men vi försöker begränsa det till när han sover och ser på Astrid Lindgren på tv eller padda. När vi ber om nappen ger han den till oss. Under protest i och för sig, men vi får den. Bara det att 1 minut senare har han stoppat in den i munnen igen. Skitonge! Förskolan flyter på fint och nu gråter han nästan aldrig när jag lämnar. I förrgår kom han hem med en bula vid ögat efter att ha ramlat och igår hade han klösmärken i ansiktet. Hehe. Det är en hård skola. ☺️

Jag och min stora man har årsdag idag. 6 år. 😍 En evighet och ingen tid alls. Han är min andra halva, min bättre halva och jag kan inte tänka mig en vardag utan honom. Samtidigt som han är så självklar i mitt liv är jag fortfarande helt förundrad att han är min, min och mini-mannens. Visst har vi kanske gnällt liiite mer på varandra nu sedan vi blev föräldrar, men någon nära-att-göra-slut-kris har vi inte haft. Tack för det. Jag hoppas att vi lever lyckliga i alla våra dagar!


Från moll till dur

I helgen har jag och min familj varit i Värmland tur och retur. Med familjen menar jag mini-mannen, syrran, mamma och pappa. Vi åkte i lördags morse och kom hem igår kväll igen. Först sov vi över hos min faster och igår var vi på min lilla mommos 90-årskalas. Kul att träffa släkten eftersom det inte blir så ofta men det var lite jobbigt med mini-mannen. Stundtals var han i sitt esse och hur glad som helst. Men samtidigt åt han dåligt, sov dåligt, gnällde och grät en del och var blyg och väldigt mammig. Och även om jag hade fin-fin stöttning av min familj så känner jag ändå att han ändå är mitt barn, mitt ansvar. Jag känner att det är mest upp till mig att se till att han har det bra och är nöjd. Och nätterna är mina och jag får ju ta konsekvenserna även efter att familjehelgen är över. Låter det som klagomål är det inte meningen. Mer bara att belysa att även om jag har massor av hjälp så slappnar jag inte av. Jag är mamma på heltid forever and ever liksom…

20140714-202529-73529594.jpg
Trodde att det skulle bli gnäll och gnöl idag också som sviter efter helgen. Hade helt fel. Jag har umgåtts med världens mest underbara kille. Han har ätit bra, sovit bra och varit på ett fantastiskt humör. Typ noll komma noll gnäll och massa bus och skratt. Mammig är han fortfarande men idag känns det bara gulligt.

Och imorgon. Imorgon kommer mannen hem. Min kärlek, min sambo, min bästa vän och Js pappa. Herregud som jag längtar efter honom nu. Samtidigt har veckan ensam med J gått jättebra. Men bäst är det när vi är tillsammans.