Enkel kärlek

Det behövs inte mycket för att göra mig glad. Behöver inte dyra presenter eller blommor varje vecka för att veta att vi har det bra, jag och min karl. Det enkla är oftast det bästa. Idag fixade mannen upphängning i garaget för mina klädställningar som jag har på Lola-visningarna. Himla skönt att kunna få dem ur vägen och himla skönt att slippa bära från bilen och hem mellan visningarna. Ett enkelt men uppskattat sätt att visa kärlek på. Jag är lätt och billig i drift 😂

Namnkalas

   
  

Pjuh. Idag har vi haft namnkalas för Micro-mannen med hela huset fullt av släktingar. Vi åt grillat med diverse plock och fikade lime-cheesecake och godis. Är fortfarande mätt…Huvudpersonen himself var på blandat humör. Lite gnällig först men på slutet var han jättejätteglad och inte det minsta trött. 

  
 
Både han och faktiskt Mini också fick jättefina presenter. (Vi hade förberett Jack på att Tim skulle få presenter och inte han och gett honom en liten bil men så fick han paket han också.) Förutom doptavla, leksaker, kläder och en mätsticka var tåg och sparbössor grejen. Micro fick både en hederlig spargris och en jättefin sparelefant från Georg Jensen och Mini fick en sparbil. Och hur fina var inte namntågen?! Egentligen är de så fina att de borde stå på en hylla men de användes flitigt hela kvällen så så blir det inte. 

Nöjt födelsedagsbarn, missnöjd mamma

Mini-mannen har varit glad idag. Vi hade kalaset tidigt (ifall något skulle sätta igång) och det var inte så tokigt. Jack öppnade och lekte med sina presenter och så åt vi tårta och sedan hade vi ändå hela eftermiddagen kvar till mer lek och mys. Han fick bland annat ett parkeringsgarage som veeeerkligen gick hem, ännu mer bilar, lite böcker, en skjorta, innebandyklubbor och pengar. Just nu uppskattar han inte riktigt allt han fick men det kommer han göra. Böst var ändå hans miner, kroppsspråk och ljud varje gång han såg en ny bil i ett paket – oslagbart. Nöjd 2-åring helt klart.

Inte lika nöjd mamma dock. Jag hade nog trott mer på samma födelsedatum för mina killar än jag insett själv. När jag som vanligt inte känner ett smack av att något skulle vara på gång kändes det för första gången lite hopplöst nu på senare delen av dagen. Jag vill ha ut bebisen nu! När ska det sätta igång egentligen? Förutom att jag är klar med graviditeten är jag rädd att Jack ska dra på sig någon dagisbacill nu efter juluppehållet när alla träffas igen och sedan smitta mig så att jag blir sjuk lagom tills det verkligen smäller. Sist gick aldrig vattnet för mig utan de tog hål på hinnorna på förlossningen och slemproppen släppte vid en undersökning så det enda tecken jag egentligen går och väntar på är att värkarna ska starta men inte ännu alltså. Nåja. Nya tag imorgon och då hoppas jag att jag är mer positiv.

Nöjd kille

(Ujujujuj, det kändes nästan lite stort göra en ”Jack 1-2 år”-kategori. Hej hej löjlig mamma…)

Min syster har tagit den fina bilden ovan. En nöjd liten 1-åring som sitter och pillar med sina presenter under tiden vi andra åt korv och bröd. Syrran gillar inte korv så hon ägnade sig åt att fota födelsedagskillen…. Hehe.

Igår hade vi alltså vårt första barnkalas och hela huset fullt med släktingar. Min sida består ”bara” av blygsamma tre personer medan mannens sida är större med elva barn och vuxna.

Det kändes faktiskt som om Jack fattade att det var hans dag igår och han njöt verkligen av uppmärksamheten. Han tyckte att det var görroligt att sitta i mitten med alla paket när alla kollade på honom och han gjorde stora ögon när alla sjöng ”ja må han leva”. Sen fick han ju leka med sina kusiner och charma övriga i sällskapet också.

Jack fick många fina och bra presenter men favoriten blev (såklart) den nya bilen. Bara att den har hjul är ett säkert kort. När vi var iväg på adventsfika hos Rs kusin hade deras son en sådan bil och Jack pillade med den hela eftermiddagen. Så när folk frågade vad han önskade sig önskade jag denna åt honom. Dels för att jag verkligen tror att han kommer använda den, dels för att den faktiskt är himla snygg också.

För att Jack skulle få någon sömn alls igår la vi honom efter mellanmålet vid 11. Han sov lite mer än 1 timme då. Tur det, för när alla kom var han ju eld och lågor och alldeles uppspelt. Vi halv fyra gjorde R ett tappert försök att få honom att vila men det gick såklart inte alls. Det roligaste var när de gick upp för att försöka. Vi har liksom mellanrum mellan våra trappsteg så att man kan kika ner i vardagsrummet från trappan. Det gjorde Jack säkert tio gånger, lekte tittut med oss. Så fort han var på väg att klättra upp, ångrade han sig och tittade ner på oss som satt runt bordet och vinkade till honom.

Och det här med bilder. Provade att ta bilden ovan som exempel om jag nu vill ha Jack lite mer anonym men den känns inte så himla kul tycker jag. Det ser ut som om fotot är feltaget eftersom ögonen fattas. Jag gillar att gå nära och fota detaljer, gärna ögon, men att fota för att dölja är kanske inte min grej. Får prova mig fram. Övriga bilder i inlägget är ju inte anonyma, men de är i alla fall inte rakt framifrån.